Ja, vem var EGENTLIGEN Jesus?

Påskvänner!

När Jonas Gardells bok "Om Jesus" snart kommer ut, hoppas jag att vi inte bidrar till att den blir samma försäljningssuccé som "Om Gud" blev. Däremot kan vi kanske låna den. Det kan nog vara nyttigt att ha läst den. Vi kan och bör ju använda det tillfälle Gardells bok onekligen ger att på nytt visa på vår Frälsare.

På Mellansels folkhögskola har jag läst Trots Allt 2/2009, där David Berjlund gör en intervju med Jonas Gardell om den kommande boken. Jag vill gärna instämma i Gardells uppmaning att brottas med gudsfrågan och sanningen om Jesus - "vi har inte rätt att vara andligt lata", som han säger. Jag finner också Gardells citat om Guds kärlek tänkvärt: "Gud älskar oss inte för att vi förtjänar det utan för att vi behöver det." Det är stort. Men i övrigt finns tyvärr inte mycket att stämma in i. Några anmärkningar:

1) "Jonas nämner hur den första kristendomen spreds och formades av människor som faktiskt inte träffat Jesus, eller tagit avstånd från honom när han levde." (s. 22) Till detta kan man ju bara häpet fråga: Jaså? Paulus kan det nog stämma in på (fast vi kan inte säkert säga att Paulus aldrig såg eller hörde Jesus före sin omvändelse), men de övriga lärjungarna hade väl i högsta grad träffat Jesus under tre lärorika vandringsår? Och inte satt de och väntade på Paulus för att våga sprida och utforma budskapet! Som ju först oftast skrevs muntligt (eller ibland efteråt).

2) Gardell säger: "Och så tycker jag det är ofantligt fascinerande att vi har en kyrka med en trosbekännelse - den apostoliska - där Jesus inte nämns med ett ord. Jag har rabblat den ett helt liv tills någon pekade ut för mig att Jesus inte finns med! Det är bara den kosmiske Kristus, inte ett ord om den Jesus som gick här på jorden och sa att vi skulle älska varandra." Hmm, var det inte så att det verkligen var "den Jesus som gick här på jorden" som pinades under Pontius Pilatus och blev korsfäst, död och begraven? (De orden brukar ju accepteras även av dem som tror att Jesus har ruttnat). Hur man kan få för sej att Jesus inte nämns med ett ord i den nämnda trosbekännelsen? Även K-G Hammar far tydligen nu land och rike runt för att dissa trosbekännelsen - enligt uppgift tyckte han i Ålidhem att den var "stolpig" och borde ersättas med någon sjungen visvariant - och för att, enligt annonserna, lära oss "tro på Gud som om Gud inte fanns."

3) Gardell säger: "Jag påstår att kraven på botgöring och omvändelse är extremt nedtonade hos Jesus", säger Gardell enligt Berjlunds artikel (s. 24). Ja, om man medvetet undviker de mer kravfyllda texterna, förstås. Annars tycker jag mej ha hört gott om uppmaningar från Jesus sida att vända om, både till hela Israel som folk och till städer som Jerusalem och Kafarnaum. "Om ni inte vänder om och blir som barn, kommer ni aldrig in i Guds rike." Människorna som tilltalas "huggormsyngel" har nog också lite svårt att förstå Gardells tal om "extrem nedtoning". Särskilda botgöringar nämns förvisso inte särskilt ofta - och i en mening har Gardell en poäng i att Jesus ofta möter människor, särskilt de som redan dömt sej själva - med en fantastiskt "nedtonad kravlista", ja, han är mot många idel kärlek och förlåtelse. Men om "bästa boten är att aldrig göra så mer", så ställer Jesus faktiskt ett sådant krav i bl.a. Johannes 8 och önskar det naturligtvis hela tiden.

4) Gardell hävdar: "Vad vi än tycker så står det att horor och syndare SKALL gå in i Guds rike, punkt och slut." Inte riktigt, va? Inte ens ett komma fanns där när jag var liten, utan meningen fortsatte: "...skall gå in i Guds rike förr än ni" - åtminstone när jag var liten. Fariséer har det ännu svårare - men det innebär inte att horor och syndare utan vidare kommer in i Guds rike bara för att de är horor och syndare.

5) Gardell: "Rövaren på korset kommer aldrig med en syndabekännelse". Jaså, vad sägs om den här då:
"Vi lider vad våra gärningar är värda, men denne man har inget ont gjort." (Det är naturligtvis sant att någon generalbikt inte orkas med på korset, och Jesus kräver inte heller en fullständig uppräkning av alla synder).

6) Gardell erkänner: "Det låter ju blasfemiskt att säga att Jesus inte dog för våra synder. Men det gjorde han inte. Det där går tillbaka på hur man tidigt började applicera Yom Kippur, den stora försoningshögtiden, på Jesu död. Det är ett tidigt synsätt, men inte det allra första. Och det talar emot mycket av det Jesus talad oms - tillit till Gud, att förstå att vi redan är förlåtna och räddade." Fast säger inte Jesus att hans blod utgjuts för många till syndernas förlåtelse? Att han ger sej till ett offer för dem, för att de ska bli "i sanning helgade"? Och bestyrks och betonas inte detta än mer även i Nya Testamentets brev? "Våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä."

7) Gardell: "Kyrkan är besatt av att vi ska be om förlåtelse, men vad Jesus talade om var att vi skulle förlåta." Nåja, någon motsättning däremellan finns inte hos Jesus, som lärde oss be: "Förlåt oss våra skulder, liksom också vi förlåter dem som står i skuld till oss."

Teol. heddr. Gardells slutord är lika tänkvärda som ärliga: "Tro inte allt jag säger. Jag är ute efter att påverka dig, som alla andra." Men Gardells teologiska meriter består inte i någon djup och självständig forskning eller ens, som det verkar, i någon riktig förtrogenhet med Nya Testamentet och vad Jesus själv faktiskt säger. Däremot kan han, som jag tidigare skrivit, i en mening äras för att han fört ut universitetets liberalteologi till fotfolket och på så sätt lättfattligt upplyst oss på verkstadsgolvet vad den egentligen handlar om. Det riktigt allvarliga är inte Gardells misstag och missuppfattningar, utan att de liksom bekräftas av proffsteologerna och kyrkans ledning (som han kanske t.o.m. fått dem ifrån?). Låt oss fortsätta be för Gardell och andra "riksteologer", att de och vi på nytt eller för första gången ska få se vem Jesus EGENTLIGEN är!

Vem ska vi gå till, Herre?
Vi som irrar i mörkret.
Du har det ord som ger evigt liv.
Herre, förbarma dig.