Påsk-, advents- och julvänner!
Så här fortsätter Abelas lovsång:
Jag må komma tidigt, sent,
du tillträde ej förment.
Ledsen, glad jag komma må,
men du är dej lik ändå.
Lik dej som den första stund,
då du ned i havets grund
kastade min stora skuld,
utströk allt, oändligt huld.
Sådan är du som jag fritt
givit hela hjärtat mitt
och det ska du få ha kvar
ända tills det brustit har.
Du är godhet utan brist,
du är trohet utan list,
du är ömhet oförställd,
du är evig kärlekseld.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar