Påsk-, advents- och julvänner!
Den sång av Abela Gullbransson som sjungits mest och längst av oss "rosenianer" är nog denna (med tio strofer, hälften publiceras idag och hälften imorgon). Den togs med i Ahnfelts sånger (med nedanstående melodi av Ahnfelt) men också i Sionstoner (1889 och 1935) samt Bibeltrogna Vänners sångbok (1935).
Den som ges röst och stämma i denna bönesång förefaller vara en ung person på väg ut i "stora världen", kanske Abela själv (som ung) eller någon av hennes yngre vänner (eller barn). Ahnfelts melodi är vacker, i folkviseton, men kanske mest passande som solosång (i synnerhet vad slutklämmen beträffar). Till församlingssång har vanligen andra melodier använts.
Men ingen sjunger väl Abela Gullbranssons sånger längre? Vad har hon att säga Efs idag? Jo dels att Lina Sandell inte var ensam bland sångdiktande kvinnor, ens för 200 år sedan, och att teologi gärna kan uttryckas på vers. Dels att även "västkustfromheten" hade och har evangeliska drag (vad vi i Efs än må ha trott om det). Dels att sakramenten, prästämbetet och kyrkoförsamlingen rätt förvaltade är ovärderliga och oersättliga tillgångar för varje kristen. Och dels att lekmannaansvaret är och förblir stort, både på väst- och ostkusten.
Dessutom är det väl inte otänkbart att en och annan av dagens kristna fortfarande känner behov av att instämma i Abelas konkreta bön, trots det något ålderdomliga språket (fjät=steg).
JAG ARMA BARN, SOM LITET HAR ERFARIT
1. Jag arma barn, som litet har erfarit,
som än till strids ej många gånger varit,
Gud hjälpe mej att akta på min gång!
Min väg är smal, liksom dess port var trång.
2. Min skatt är stor, ack ja, jag lycklig varit
att bli Guds barn; jag frälsning har erfarit
från synd och dom och kval, ja, dödens gap;
jag har fått nåd och frid och barnaskap.
3. Min skatt är stor, men fasansfullt det vore
om jag min dyra skatt en gång förfore;
om jag en gång i köttet slutade
och aldrig fick det goda landet se!
4. Så hjälp mej, Gud, att inte tanklöst leva
i denna prövotid och mej inveva
i något av den ondes många nät!
Ack, led mej du, ja, led vartenda fjät!
5. Gud, hjälp du mej i frestelsernas smärta
och styrk var dag mitt oerfarna hjärta,
så aldrig någonting kan mej förmå
gå bort från dej, där styrka jag kan få!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar