Glad påsk året om! Särskilt varje söndag, som ju är en liten påskdag.
tisdag 2 juni 2015
Lasse Linderot sjunger om Nikodemus - och Torkel Selin om Härliga Lotta
Påskvänner!
Jag gillar inte gamla sånger för att de är gamla - gäller även de 3000-åriga i Psaltaren - utan för att de (inte alla!) kan ha något att säga oss än idag, saker vi liksom glömt bort. (Jodå, det kan nya sånger också men jag har oftare svårigheter med copyrighten där!). Här har vi en 1700-talssång av Lasse Linderot om söndagens evangelietext - som också passar till följande söndagstema "Kallelsen till Guds rike" - där Jesus samtalar med Nikodemus, på samma melodi som 1900-talssången Härliga Lotta, som också har ett härligt budskap som väl kompletterar Nikodemus-sången! Var nu så goda och skriv nya 2000-talssånger för Efs och hela Svenska kyrkan på samma viktiga teman som de båda gamla sångerna har!
1. Se Nikodemus, en man av de stora, sökte Guds Son, fast om natten det var. Mannen ej ville Guds rike förlora, i detta ärende bad han om svar.
2. Ärendet var att bli kunnig om vägen fram till Guds rike och himmelens fröjd. Sökaren blev i det stycket förlägen, då han steg ned från sin säkerhets höjd.
3. Bättre vägvisare ej kunde finnas, säkrare ledare givs ej bland oss: Jesus kan säga hur himlen skall vinnas och hur en mänska ska slippa förgås.
4. Lystra, min lyssnare, här ser du stråten: vägen är lagd till den nya Guds stad. Människans synd ska bli nådigt förlåten, men först in i nya födelsens bad.
5. Så ljuder orden från Mästarens tunga: aldrig du krönes med livskronan där, aldrig Guds lov du därovan får sjunga, om du ej har blivit pånyttfödd här.
6. Ej kött och blod skall få ärva Guds rike, köttslighet hör ju fördömelsen till. Gud i vår själ måste dana sin like om vi till himmelens salighet vill.
7. Födas på nytt är förändras i sinnet, få i förståndet ett ljus ifrån Gud, helgas till viljan, omskapas i minnet, avsky all synd och få lust till Guds bud.
8. Ingen förutan ny födelse frälsas, ingen i paradis inkommit än, ingen som Guds eget barn där kan hälsas, som ej har fått nya livet igen.
9. Himlen är lysande, liksom dess Herre, allt som är orent hålls långt därifrån. Den som är ond och blir varje dag värre släpps aldrig in där, så säger Guds Son.
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar