Även för en lågkyrklig är det naturligtvis intressant hur det ser ut "däruppe." Av alla tecken att döma blir Antje Jackelén ny ärkebiskop, delvis på egna goda meriter som lärare och biskop, delvis för att könet blivit ett utslagsgivande argument gentemot t.ex. den lika eller mer välmeriterade Ragnar Persenius. (Ganska lustigt att det blivit så just i år 2013 när vi officiellt och juridiskt bytt ut "biologiskt kön" mot "socialt kön" och alltså inte kan vara riktigt säkra på att någon är kvinna ens när personen fött barn - inte heller på att någon är man ens när personen blivit far). Och i en högkyrklig ämbetssyn är naturligtvis könet också viktigt - så viktigt att man tenderat att se en manlig biskop som en "riktig" biskop oavsett vilka villoläror personen framför. Mycket tveksamt - men högkyrkliga brukar åtminstone veta vad de menar med män resp. kvinnor.
Man kan väl inte påstå att den teologiska analysen av kandidaternas ståndpunkter och läror varit särskilt djupgående i det pågående ärkebiskopsvalet. Så Anders Brogrens analys av favoriten Jackelén är välkommen. Det vore ju att förminska henne som teolog och kvinna att inte ta henne på lika stort allvar som sina manliga konkurrenter. Av vilka alla nu tycks dela - eller åtminstone acceptera - den gnostiska queerläran att karlar genom hela historien (för det kan väl inte ha börjat just i vår egen tid?) har fötts i välbyggda kvinnokroppar och således kunnat föda barn. En dogm som på politiskt initiativ ersatt jungfrufödelsen i vikt och betydelse?
Fler analyser får gärna komma beträffande både Jackelén och övriga kandidater.
Väktare på Sions murar,
skåda vidden av ditt kall!
Inför den som prövar njurar
räkenskap du göra skall.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar