Ärkebiskopen em om f.d. ärkebiskopskandidaten Franck

Påskvänner!

Det här är mycket, mycket intressant och självavslöjande läsning. Två så likartade öden - sista länkarna i mångåriga prästsläkter - och två så olikartade slutsatser. Nog måste jag säga att jag sympatiserar mer med 2000-talets Eskil Franck. En bofink är en bofink. Kristen tro går inte att manipulera hur mycket som helst om den fortfarande ska kunna presenteras som autentisk kristen tro. Att Jesus är uppstånden betyder att han inte ruttnade eller blev uppäten av vilda hundar. Att Jesus besegrat döden betyder inte att hans undervisning och karisma gjorde lärjungarna glada och brinnande även efter hans död (vilket den faktiskt inte gjorde - inte förrän han själv livs levande kom och gick med dem och gav dem av sin Ande).

Var det förresten inte K G Hammar som kallade sej själv för "en liten buddhist" i samtal med Dalai Lama? Evangelisk luthersk är han i varje fall inte. Och hur ser de processer ser ut i vår kyrka som gör att sådana människor kan bli ärkebiskopar - och nu kanske en som inte ens är säker på att Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger? Är det så illa att vår kyrkas ledare inte får tro mer än Socialdemokraternas och Centerpartiets styrelse ger sitt nådiga tillstånd till?