Missionsföreståndaren om kyrkovalet

Påskvänner!

Ibland kommer bönesvaret snabbt! I går morse la jag in en kommentar på missionsföreståndarens blogg (som inte uppdaterats sedan i maj) med önskan om ett inlägg om kyrkovalet. Senare samma dag kom det ett sådant! Tack!

Nå, jag inbillar mej inte att Stefan skrev inlägget för min skull; det hade han förhoppningsvis tänkt göra ändå. Och huvudlinjen i Stefans inlägg verkar vara att vi EFS-are behöver stödja de partipolitiskt obundna nomineringsgrupperna, som han dock inte rangordnar eller tar ställning till inbördes (kända EFS-are kandiderar ju för både Posk och Frimodig kyrka).

Det håller jag med Stefan om. Däremot håller jag inte med honom om att det även kan vara OK att rösta på t.ex. en (S)- eller en (C)-lista för få in någon extra EFS-are i kyrkofullmäktige. "Att få in de rätta personerna är en viktig strategi." Där låter ju trots allt missionsföreståndaren  EFS-are som Georg Andersson - och andra - legitimera den fortsatta partipolitiska inblandningen i kyrkans inre angelägenheter. Och den som röstar på en partipolitiskt kopplad lista (nej, FISK är inte fria dom heller) gör sej skyldig till detsamma, hur bra kandidaterna än är som personer och som kristna.

Och just förre landshövdingen Georg Andersson profilerar sej i årets val ut med det otroligt oförargliga budskapet om kyrkan som kulturbärare, nästan som ett bönesvar på Ulrika Knutsons vädjan i Kyrkans Tidning. Nog är det lite klent det där, Georg - det känns faktiskt inte som om någon EFS-are har anledning att rösta (S) just för din skull. Eller? Muslimsk kultur är faktiskt också fin och bönerop och koranrecitationer en nog så intressant kulturupplevelse som prästens mässande och kantorns postludier.

PS. En annan Stefan (heter dom Stefan allihop nuförtiden? Nyss var det ju Anders!)  skriver förresten bra och allmänintressant om dagens debattvillkor och kommunikationsvägar. Kyrkovalsdebatten blir lätt lite avslagen - vi får inte vara så konflikträdda när det faktiskt gäller stora saker! DS.