Så möttes de då till slut också på Budbärarens familjesida: Torsten Nilsson (1925-2009) och Olof Emgård (1915-2009). Dagens Budbärare innehåller många, säkert till stor del välförtjänta, lovord om Torsten Nilssons insats för EFS:s utveckling. Men det bekymrar mej att insatsen så föga problematiseras. Är det ett nytt exempel på att det är segraren som skriver historia?
Vad jag förstår hörde tidigare EFS-styrelseledamoten Olof Emgård till den gruppering inom EFS som bidrog till att Torsten Nilsson, p.g.a. att han kände sej ifrågasatt som teolog och bibellärare, drog sej tillbaka från rektorskapet på Johannelund. (Det visar ju att åtminstone inte TN själv automatiskt såg sej som någon "segrare" i debatten).
Jag är inte rätt person att beskriva och utvärdera någonderas position, men jag tror att det vore hälsosamt med mindre panegyrik och mer grundlig utvärdering av de delvis olika bibelsynernas konsekvenser. Särskilt hälsosamt i en tid när Salt:s generalsekreterare är så biblicistisk att han utan särskilt många blinkningar försvarar vissa av historiens folkutrotningar, medan andra ledande EFS:are är så lojala med Svenska kyrkan att de inte - se t.ex. Lars Öbergs ledarartikel i senaste Budis! - verkar se några risker med att integreras med en organisation vars ledning nu accepterar John Shelby Spong och Jonas Gardell som förkunnare.
Jag har sedan tidigare hänvisat till några mp3-filer med Torstens röst (visserligen mer föreläsningar än predikningar). Det är på sin plats också med en vårbetraktelse i EFS närradio Alingsås av Olof Emgård. Den mer än 90-årige gamle ingenjören var verkligen kristallklar också han (den 20 minuter långa inspelningen är från den 24 april 2007), och jag tycker att närradioprogrammet verkar ge mycket av hans personlighet, av det han brann för. De av er läsare som kände honom får gärna kommentera ytterligare.
Ur sky, ur luft och lunder
vi fågelsången hör.
Än sker Guds skaparunder
och allting nytt han gör.
Då går vi som i drömmar
på strand och skogens stig,
och ur vårt inre strömmar
en lovsång, Gud, till dig.
Inlägg
3 kommentarer:
Menar du verkligen att vi skulle blåsa igång debatten kring människor som inte ens hunnit komma i vigd jord?
Allting har sin tid. Också tystnad och stillhet.
"Om de döda inget annat än gott", menar du? Nåväl. Jag tyckte själv att det var en händelse som såg ut som en - gudomlig - tanke att de båda dödsannonserna stod sida vid sida i Budbäraren. Lite grann av: "Jordens oro viker för den frid som varar, graven allt förliker, himlen allt förklarar", som Wallin skrev. Jag hänvisar också till den fridsamma tonen i mitt första inlägg vid budet om TN:s frånfälle, se http://efsidag.blogspot.com/2009/05/arvet-fran-torsten-nilsson.html
Och jag menar givetvis inte att du och Budis aktivt skulle "blåsa igång någon debatt". (Den nära förestående begravningen i Sävar bör väl inte heller den ses som något "startskott" för en sådan?). Torsten är redan i en bemärkelse höjd över mänskligt beröm och klander.
Men i en annan bemärkelse måste han, som alla offentliga personer och särskilt ledande ideologer, även efter sin död och kanske i synnerhet då kunna bli föremål för en nyanserad bedömning, där både skuggor och dagrar kan finnas med, om än med så mycket tonvikt på det senare som möjligt.
I en regelrätt dödsruna begär jag dock inga sådana nyanseringar. Men om även anslutande intervjuer anses böra avspegla en lika ensidig beundran (jag utgår dock faktiskt ifrån att de inte censurerats eller valts ut med hänsyn till oskedd begravning utan avspeglar en reell och utbredd respekt för människan och "chefsideologen"), så bävar jag inför vad som kommer att stå i Budis den dag allas våra lutherska (?) ledare (?) K-G Hammar eller Claes-Bertil Ytterberg går ur tiden. Den vitt spridda oförmågan att i samband med Nathan Söderbloms död säga något som avvek från panegyriken kring denna utan tvivel såväl grandiosa som fromma personlighet har sannolikt inte obetydligt bidragit till den liberala teologins segertåg inom Svenska kyrkan under 1900-talet. Och jag vet inte precis om respekten för t.ex. Thorbjörn Fälldin behöver förhindra att också en del icke enbart lyriska kommentarer till hans statsmannagärning publiceras vid hans framtida frånfälle - oavsett om han hunnit skylas av vigd jord eller ej.
Jag betraktar - se även tidigare blogginlägg - inte Torsten Nilsson som liberalteolog. Men hans (och många andra EFS-ares) ögonskenliga oförmåga att efter debatten med David Hedegård för 40 år sedan ta lika tydligt avstånd från liberalteologi som från konservativ biblicism och kyrkokritik har, menar jag, fått förödande konsekvenser inte bara för EFS utan för hela den Svenska kyrka där EFS skulle ha sin främsta uppgift som väckelserörelse.
Ja, jag vill härmed utlysa en bibelsynsdebatt till den i sin krafts dagar sympatiskt debattglade Torsten Nilssons minne. (Visst kan den vänta tills efter begravningen - men helst inte mycket längre än så). I en tid när generalsekreteraren för EFS:s ungdomsförbund kan ge ut en bok till somliga historiska folkutrotningars försvar, utan att bli avpoletterad (borde han inte åtminstone ha gått till ELM/BV?), medan andra EFS-are verkar se den teologiska utvecklingen i Svenska kyrkans ledning som tämligen oproblematisk, så är risken akut att EFS verkligen "bresar sönder sej" (uttryck som enligt uppgift användes i hedegårddebatten). Förtigna förhållanden blir ofta giftiga.
Den debatten skulle jag med glädje och spänning följa. Tyvärr alltför outbildad för att själv delta.
Kanske dags att plocka fram "Bibelsyn och bibelbruk" igen? Det var länge sen.
--Bengt
Skicka en kommentar