Arvet från Torsten Nilsson del 2

Påskvänner!

Jag vill verkligen gärna, liksom Tomas Nygren i sin runa över Torsten Nilsson, betona Nilssons positivt kristliga insats. Trosläran "Ropet och svaret" är katolsk, allmänkristen, i bästa och förnämsta mening, och en värdig svensk motsvarighet till den norska "Jag vet på vem jag tror" av Carl Fredrik Wislöff. Och vad gäller Torsten Nilssons insats fram till omkring 1970 är även mina konservativaste vänner i norr överens om hans gåva att framställa evangelisk-luthersk tro pedagogiskt och innerligt. Vittnesbörd om vad han fått betyda andligt även senare har också nått mej från EFS-are i umebygden.

Till detta vill jag foga att jag personligen sympatiserar med att han väckte viktiga frågor kring lagens betydelse och kring bibelsynen. Jag tror också att jag i långa stycken kan följa hans resonemang där. Det märkliga är att en av de konservativare så respekterad teolog som den nämnde Carl Fredrik Wislöff i sin troslära också kunde tala om symboliska drag i urhistorien utan att, vad jag vet, råka ut för hårda angrepp. Eller att en annan känd och respekterad norsk "roseniansk" förkunnare, Öivind Andersen, i sin romarbrevskommentar kunde lämna öppet för att orden i Rom. 14:5f. har en tillämpning också på vilodagen och tredje budet - utan att någon ropade "antinomist" efter honom.

Var då Torsten Nilsson ovanligt provokativ i sin debattstil eller torgförde han mer långtgående avvikelser från EFS:s traditionella linjer? Jag har hört honom för lite (d.v.s. inte alls) och läst för lite för att riktigt kunna avgöra det. Ibland framstår hans insats i debatten kring boken "Bibelsyn och bibelbruk" eller kring en viss professor Edvin Larsson som det verkligt kontroversiella - där EFS:s styrelse, till stor del förgäves, försökte gjuta olja på vågorna och "lägga locket på" istället för att öppet presentera skiljelinjerna för missionsvännerna, jfr BV-schismen för 100 år sedan. Vissa hävdar att Torsten Nilsson i Budbäraren var tidigt ute med att i praktiken jämställa samboskap med äktenskap (Valentin Bergqvist och Arnaldo Tiburzi har jag sett gå väldigt långt åt det hållet i nyare tid - inte undra på att unga EFS-are i norr inte alltid är så noga med att gifta sej om deras EFS-präster säger att de egentligen redan är gifta!). Och det vore, menar jag, i så fall verkligen uppseendeväckande och illavarslande. Men det skulle kunna vara ett tillspetsat referat, präglat av den misstro som Torsten Nilsson (med rätt eller orätt) möttes av i vissa kretsar under 1970-talet. 

Vad jag själv har läst är dock debattskriften/pamfletten "Lystring" - och där går han till så hårt angrepp mot David Hedegårds debattstil att man, faktiskt, börjar fråga sej om Torsten Nilssons är så mycket bättre. Eftersom Hedegård, som var känd bl.a. genom sin bibelöversättning och liksom Torsten Nilsson respekterad i vida EFS-kretsar, blev föremål för så hård kritik (och själv säkert delat ut minst lika hård), skapades en polarisering som märks av än idag. På något sätt har jag upplevt den de senaste 10 åren i samband med K-G Hammar och andra liberalteologer: tar man avstånd från Hammar anses man av somliga EFS-are liksom vara på linje med Hedegård och vilja hamna i en sekteristisk pytteliten luthersk frikyrka. Liksom - å andra sidan - många med mej anser att den som INTE reagerade mot Hammars teologi drunknat andligen i en (i förhållande till den världsvida kristenheten) sekteristisk jättestor luthersk folkkyrka. 

Vi får aldrig veta Torsten Nilssons syn på den senaste utvecklingen. Hans hälsa vacklade och han har under hela mitt liv som vuxen varit försvunnen från den offentliga debatten. Men jag kan inte tänka mej att han såg Hedegård-linjen som den enda faran för EFS eller Svenska kyrkan. Även om det av olika skäl blev den fronten som fick mest uppmärksamhet. Och jag vill inte tänka mej att han genom pamfletten "Lystring" ville avvisa all kamp för tron och all allvarligt kritisk granskning av moderna teologer, bara för att han så uppenbart ledsnat på, och kanske själv drabbats av, David Hedegårds polemik.

Det vore intressant med kommentarer från personer med ännu större insikt i Torsten Nilssons teologi och liv än jag! Jag har hittills velat ligga lågt med offentliga ifrågasättanden av honom p.g.a. rädsla för att han på något sätt skulle nås av och plågas av dem utan att vara förmögen till självförsvar. Men när han nu är bortom mänskligt klander och beröm, skulle jag finna det mycket värdefullt med en allsidigare utvärdering av hans insats än decorum tillåter en dödsruna att innehålla.

Lär oss troget taga vara

på det ord oss givet är.

Led oss i ditt ljus, det klara

på den väg som till dig bär.