torsdag 23 oktober 2008

Barnteologi

Påskvänner!

Följande har hörts från barnens rum bredvid (de visste inte att de var avlyssnade):

Jonatan 4 år: Vet du vad Gud har lovat oss? Att en dag ska vi vakna upp hos honom i himmelen. Å då dör vi aldrig aldrig mer.
Hanna, 6 år: Då kommer en ny jord som är i Guds himmel.
Jonatan: Vi är i Guds händer nu.
Hanna förtjust: Oj då måste han ha väldans stora händer. Jorden i ena handen och andra världar i andra handen!

Sagt vid en nattning:

Hanna: Pappa, visst är Maria den mest välsignade människan i himmelen?
Pappa: Jo...?
Hanna: Ja, för hon var ju det på jorden.

Ovanstående kände jag inte igen som vuxenprat - från vårt håll i varje fall. (Visst har vi talat om döden, himlen, Guds händer, Maria, men inte på det sättet). Jag blev glad som ni kristna - även romerskt sinnade! - vänner väl förstår. Det är faktiskt uppbyggligt för en själv att prata med barn om Gud.

Det är lite knepigare hur/om man ska prata om djävulen - Hanna har mött honom via den lokala Hårga-sägnen och vi vuxna brottas med hur vi ska avfärda det dansfobiska sagomotivet men bekräfta den onda andemaktens spel i världen utan att göra henne onödigt rädd. Eller onödigt framfusig. (Djävulen finns visst! som hon ljudligt trumpetade ut till en tvivlande förskolekamrat här ute på gården ;).

När jag läst Levengood/Lindells böcker med barnprat har just den "religiösa" avdelningen ofta gjort mej mer deprimerad än skrattlysten - eftersom den oftare speglar avkristning och okunnighet än barnslig klurighet och reflektion. Men när t.ex. Jonatan, då 3 år, i vintras sa så här till sin mardrömsrädda storasyster, så blev jag så där riktigt ystert lycklig som bara fru och barn kan göra mej:

- Hanna, du kan be till Gud att få drömma lite roligare drömmar. Jag har bett till Gud i många, många nätter att jag ska drömma om Lejonkungen. Och nu gör jag det!

Du kallar oss, Kristus, att föra
din kärlek till barnen vi fått,
att kända och älskade göra
de vägar din Ande har gått.
[---]
Vårt arbete gör till ett redskap
för dig och din vilja med dem,
en ljus och en helig gemenskap
som hjälper oss alla nå hem.

1 kommentar:

Kefas-JDFK sa...

Jag skickar utmaningen vidare till dig:
http://jdfk-kefas.blogspot.com/2008/10/utmaningen-r-antagen.html

Hoppas du hakar på!