Kyrka eller husförsamling

Påskvänner!

Fick en länk från Dag Selander på Mission XP till gästbloggaren Vincent Stens intressanta text "Kyrka eller husförsamling". Inte minst intressant för oss EFS-are med tanke på hur många bönhus och andra lokaler vi gjort oss av med under senare decennier, samtidigt som vi, förhoppningsvis, fortsätter att träffas till bön och sång i hemmen. (Eller?). Intressanta exempel är ju bl.a. husgrupperna på Tomtebo i Ume - det finns förstås många fler. EFS i Bollnäs är väl nån sorts mellanting - vi samlas i då och då i hemmen men firar i allmänhet söndagsgudstjänsterna i traditionella kyrkobyggnader.

Visst är Vincents text tänkvärd? Samtidigt kommer jag att tänka på förre kulturministern Bengt Göranssons ord om att för allt i världen inte sälja "folkrörelsehusen". Han ansåg sej ha iakttagit att verksamheten som regel försvann med husen. Jag tycker mej ha sett något liknande i många EFS-föreningar också. När man (äntligen!) inte längre behöver ligga i och ha missionsaftnar o dyl. för att ordna omkostnaderna för missionshuset, så slutar man ofta samlas över huvud taget. Trots att man tack vare (!) den minskade anslutningen ofta gott och väl skulle rymmas i medlemmarnas hem.

Jag kommer dock också att tänka på en insändare i Dagen från en frikyrklig kvinna (om jag minns rätt). Hon tyckte att alla kristna i Sverige, oavsett samfund, skulle satsa på att nyttja och fylla de otaliga gamla fina helgedomar vi har i vårt land, som ofta nuförtiden står sorgligt tomma. Visserligen är gamla medeltidskyrkor (och tegnérlador) ibland en smula opraktiska. Men som evangelisk-luthersk svenskkyrklig EFS-are känner jag stark sympati även för hennes maning.

Egentligen tror jag på en kombination - ett veckomöte i hemmen (husandakterna oräknade) och en storsamling i en traditionell kyrkolokal, alternativt i en annan lämplig lokal, typ bygdegård eller konferenslokal. Platsen blir helgad av Ordet, som Grundtvig sa.

Världen har en väldig makt.
Den vill slå ihjäl en.
Låt oss hålla husandakt,
det är bra för själen.

Frimodigt kan vi samlas då,
om än i lövhyddor bara,
och liksom Petrus säga så:
"Här är oss gott att få vara!"
Ande och liv är varje stund
ordet till oss från Jesu mun.
Platsen blir helgad av Ordet.