Påskvänner!
Det känns ju verkligen bara så underbart med Tacksägelsedag och liten skördefest och allt vad det är imorgon - det är SÅ skönt att t.o.m. börsen får ta helg! - men jag går samtidigt omkring och känner mej vänskapskorrumperad.
Jag nästan lovade Olof Edsinger (ju!) att ta itu med honom offentligt och på skarpen (i Dagen typ) om hans bitvis jättebra, bitvis fullkomligt förskräckliga bok "Krigen i Gamla Testamentet", som i mitt tycke hellre borde ha hetat "Lammet och Lejonet" och fokuserat detta Jesus-perspektiv ännu tydligare även när utrotningskrigen i GT, vilket absolut måste ske, diskuteras och vänds och vrids på.
Men inte har jag kommit till skott inte. Säkert för att jag på så många sätt sympatiserar med Olof och inte vill ge hans motståndare (liberalteologer och antinomister typ) vatten på någon kvarn.
Vänskapskorruption är det i alla fall. Det skulle verkligen kännas kymigt om en liberalteolog eller antinomist skulle bli först att i media ta till storsläggan mot denna bok (konstigt nästan att Olof hittills kommit så lindrigt undan i det offentliga - i just den här frågan alltså, annars har han ju ofta fått sina fiskar varma).
Och - för att ta ett annat exempel - en romersk-katolsk gudstjänst jag spelade orgel vid härförleden (med god och uppbygglig predikan) gav mej verkligen kalla kårar, när avslutningslovpsalmen (!!!) blev den nedan återgivna. (Koncentrerade mej på den vackra koralen). Men vänskapskorrumperad som jag är ville jag inte såra vännen och romerske katoliken så därför skrev jag ingenting - och gick istället på Lydia Lithell. Hmm...
Du drottning över Nordens land, vi hälsa dig, Maria,
välsigna med din milda hand ditt folk som förr, Maria.
Då Norden korat Jesus Krist, din Son, till drott, Maria,
du Nordens drottning blev förvisst till evig tid, Maria.
Din bild då prydde stad och torg allt landet runt, Maria.
I hem och tempel, by och borg, din tron var rest, Maria.
I kraft av gamla löftens lag är riket ditt, Maria,
kom med din son och spiran tag som drottning än, Maria.
Då klingar högt från fjord och fjäll med vårstorms makt, Maria,
var nordmän bo i slott och tjäll din hyllningssång, Maria.
Den bärs med djupa skogars sus från bygd till bygd, Maria,
vid tusen forsars orgelbrus: "Hell Drottning, hell Maria!"
Att sjunga det här efter nattvardens innerliga förening med Frälsaren är ju som att entusiastiskt prisa - svärmor efter kärleksakten. Lindrigast sagt. Och sagt med all vördnad för sagda svärmor.
Fast på något sätt kändes det för mej ännu värre än så. Och det kändes tyvärr som en följd av att de stora sanningarna i Romarbrevet 3 och Romarbrevet 5 (jo, även de i kapitel 4) fördunklats så bedrövligt på sina håll. Vi "evangeliska" har våra egna villoläror att kämpa med - t.o.m. Rosenius och Lydia Lithell - men det här är illa, verkligen mycket illa.
När det gäller ALLA andra människor än gudamänniskan Jesus måste risken för personkult/avguderi tas på största allvar, vare sej det gäller Maria Joakimsdotter, Carl Olof Rosenius eller Martin Luther (utan alla övriga jämförelser dem eller andra emellan). Det borde ingen uppriktig kristen kunna förneka, hur mycket han än (liksom jag) uppskattar och ärar Maria. Sonen kan vi däremot inte ära för mycket - trots Jehovas Vittnens arianska skrupler i den vägen - för honom ska vi enligt Skriften ära inte bara som vi ärar modern utan som vi ärar Fadern.
Så. Nu har jag i alla fall sagt det. Jag har talat - men inte därför räddat min själ.
Jesus, det eneste, helligste, reneste
navn som på menneskelepper er lagt!
Fylde av herlighet, fylde av kjaerlighet,
fylde av nåde og sannhet og makt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
13 kommentarer:
Det är knappast överraskande att en lutheran får kalla kårar av en sådan text. Nåt annat hade varit ren sensation. Jag tycker också texten är lite knepig, fast av andra skäl. Den är alltför svulstigt nationalistisk. Som de värsta passagerna i nationalsången.
Men annars är det väl helt i sin ordning att lovsjunga Guds Moder.
Leif
Tack för kommentaren! Men måste man verkligen vara ingrodd "lutheran" för att reagera mot en psalm som inte bara innehåller retoriska invokationer ("O Maria, lär mej dina sånger!" eller "Salig du och högt benådad") eller bön om förbön ("Ora pro nobis") utan i sin helhet utgörs av en lovsång, inte till Fadern, Sonen och/eller Anden utan till - Maria!? (Eller f.ö. vilken annan människa som helst utom Jesus).
F.ö. prisar jag henne gärna salig, vilket dock inte är detsamma som att i guds-(obs!)tjänsten hänryckt och upprepat lovsjunga hennes namn.
Och som sagt: inte ens en romersk katolik kan rimligen a priori avvisa risken för avguderi/personkult beträffande Maria. Är man inte vaksam ens inför risken, blir den ju bara större. Maria och alla andra människor - utom Jesus! - kan givetvis äras för mycket och sättas för högt.
Det undviker vi dock bäst, inte genom att skymfa henne eller förtiga hennes roll utan genom en sund evangelisk mariabild. "Saligt det moderliv som burit dig och de bröst som du har diat!". "Ja, saliga de som hör Guds ord och bevarar det."
Letade precis efter texten till min favoritpsalm och här var den ju! Synd att du inte gillar den, men tack för att du lagt ut texten!
Roligt att kunna vara till någon glädje! Och Maria är även i mina ögon störst bland kvinnor och helgon. Men en kristen psalmboks lovpsalmer bör sannerligen allesammans vara riktade till en Annan:
Ty riket är Ditt - och makten och äran. I evighet. Amen.
Vad synd att du vet så lite och uttrycker din okunskap så högt.
Men även ur ett lutherskt perspektiv kan jag inte se att det är något som egentligen strider mot den läran. Hymnen prisar henne salig, just det som står i Bibeln. Det är ju lätt att säga att man prisar henne salig, sen kommer alltid ett "men", och så gör man inte det..sen kan man väl se det också som en historiebeskrivning hur det verkligen far i fordom dagar och borde bli igen..kunde man inte byta ut Du gamla du fria mot denna, som ju är finare..
Andreas Holmberg,
Om du fortfarande har samma fruktansvärda inställning till Guds Heliga Moder, den alltid rena jungfrun, fri från arvssyndens minsta fläck, så skulle jag rekommendera att du läser boken 'True Devotion to Mary' av Sankte Louis De Montfort. Förhoppningsvis kommer den att öppna dina ögon.
När vi katoliker ärar och lovar den Heliga Jungfrun Maria så ärar och lovar vi Gud på det mest upphöjda och perfekta sätt. När vi syndiga människor frambär våra böner och offer till Gud genom den Heliga Jungfrun så renar och upphöjer hon dessa gåvor så att de blir välbehagliga inför Gud. Hon är Guds perfekta skapelse som Han älskar över allt annat skapat. Hon är Drottning över hela universum, även Nordens land. Vid Marie besök hos Elisabet, prisar och lovar Elisabeth den Heliga Jungfrun som Guds Moder. Vad svarar den Heliga Jungfrun? Med att ge all ära vidare till Gud på det mest perfekta och upphöjda sätt genom hennes Magnificat; 'Högt prisar min själ Herren, och min ande jublar i Gud, min Frälsare...'. Var inte rädd för att ära Maria - det är det bästa och säkraste sättet att ära Gud! Men det är klart, det finns sann devotion till den Heliga Jungfrun men också falsk devotion. Därför rekommenderar jag återigen att du läser boken jag nämnde tidigare.
Sedan vill jag bara påminna om (om du nu har hört det förr) att den Heliga Katolska tron är den enda sanna tron, den Katolska Kyrkan Kristi ENDA Kyrka, och, som traditionen lär, att det inte finns någon frälsning utanför den Katolska Kyrkan (därmed så klart inte sagt att alla Katoliker är frälsta).
Med en önskan om allt gott i Herren,
Agnes Marianne
Allt gott i Herren till dej med, Agnes Marianne! Men jag har verkligen knappast någon "fruktansvärd inställning till Guds heliga moder" bara för att jag likt S:t Chrysostomus m.fl. tror att hon var en syndare (några av dem redovisas ju t.o.m. i Nya testamentet) och därför liksom vi andra behövde frälsningen och syndernas förlåtelse genom sin och Guds Helige Son. Genom en enda människas lydnad ska de många stå som rättfärdiga - och den människan var inte den saliga Jungfrun, hon är en av "de många".
Den besynnerliga läran att "vi ska frambära våra böner och offer till Gud genom den heliga Jungfrun" är långt, långt utöver vad skrivet lär (1 Kor. 4:6). Kanske det tydligaste sättet att åskådliggöra skillnaden mellan romersk och evangelisk spiritualitet är väl att citera följande från Agnes´ hälsning och sedan byta ut "den Heliga Jungfrun" mot "Jesus":
"När vi [romerska, skr. anm.]katoliker ärar och lovar den Heliga Jungfrun Maria så ärar och lovar vi Gud på det mest upphöjda och perfekta sätt. När vi syndiga människor frambär våra böner och offer till Gud genom den Heliga Jungfrun så renar och upphöjer hon dessa gåvor så att de blir välbehagliga inför Gud.
Så här borde det vara:
"När vi katoliker ärar och lovar Herren Jesus så ärar och lovar vi Gud på det mest upphöjda och perfekta sätt. När vi syndiga människor frambär våra böner och offer till Gud genom Herren Jesus så renar och upphöjer han dessa gåvor så att de blir välbehagliga inför Gud."
Allt gott till dej med, Agnes Marianne, och tack för att du skrev!
"Några av hennes synder redovisas ju t.o.m. i Nya testamentet", skulle det ha stått i kommentaren ovan. T.ex. när hon (och Josef) bara drog iväg hemåt från Jerusalem utan att kolla om Jesus verkligen var med (mer svaghet och slarv än synd visserligen), men sedan skyllde alltihop på honom, som likt varje lydig och vis son stannat där de senast sågs. "Min son, hur kunde DU göra oss detta?" Istället för att be HONOM om förlåtelse. Möjligen hade Maria i det här skedet något slags romersk teori om sin egen syndfrihet, men den blev hon i så fall genom Guds nåd och sin sons raka svar befriad ifrån.
Andra gången Maria gjorde en grov och uppenbar synd (salve venia, jag tror inte att Jesus gläds åt att någon talar illa om hans mor, men nu handlar det inte om förtal utan en saklig undersökning, precis som beträffande S:t Petri liv) var ju när hon och Jesus´ halvsyskon eller möjligen kusiner försökte avbryta hans frälsande verksamhet genom att helt sonika ta hem honom. "De menade nämligen att han var från sina sinnen." I bästa fall var det de själva som "var från sina sinnen" - i värsta fall medvetet ivägen, ungefär som Petrus när Jesus kallade honom Satan - och i detta sammanhang är Jesus så långt ifrån att framhäva Marias unicitet att han t.o.m. säger, vilket måste ha sårat henne djupt, att alla som gör Guds vilja får vara hans bröder och systrar och - mödrar!
Maria är för ödmjuk för att uppskatta mariakult och rollen som förmedlare av våra böner. Det är ju på punkt efter punkt den roll som JESUS har (medlaren/förmedlaren mellan Gud och människor) som här tillskrivs Maria. Men visst ska vi prisa henne salig! Det gör jag varje år åtminstone vid de tre största maria-högtiderna, men rosenkransen ber jag med betydligt reducerade mariaanrop (Jesu liv-stationerna i rosenkransen är dock ytterst, ytterst uppbyggliga, och jag ser gärna Jesu liv genom Marias ögon).
Om du tycker så illa om katolicism, vår inställning till Guds moder och våra vackraste psalmer kanske du borde tacka nej till att spela på katolska mässor. Jag som katolik skulle t.ex. inte ställa upp och hålla tal på en lutherfest även om jag är ekumeniskt engagerad.
Hej Edward och tack för en relevant kommentar! Men jag försäkrar dej, Edward, att jag inte spelat på några katolska mässor de senaste sju åren. Men jag var ombedd att låsa upp Missionskyrkan där vi höll till och eftersom de inte hade någon organist erbjöd jag mej även att spela. Det är för mycket sagt att jag tycker illa om "katolicism"; jag tycker mycket bra om det som verkligen är katolskt/allmänkyrkligt och apostoliskt, inklusive den inställning till Guds moder som uttrycks i begreppet Guds moder (eller "min Herres moder" som Elisabet sa), och jag håller t.ex. Thomas av Aquinos nattvardspsalmer mycket högt. Jag var dock helt oförberedd på att nattvardsgudstjänster i romersk-katolska sammanhang traditionellt avslutas med en lovsång till Maria (eller är den uppgift jag fått i det fallet felaktig / alltför generaliserande?) men drog givetvis sedan konsekvenserna av detta. Kanske borde jag ha vägrat spela redan under själva mässan (jag hade reagerat minst lika starkt på en lovpsalm till Petrus´ eller Martin Luthers ära, riktad till vederbörande), men ibland är man väl för feg eller vänskapskorrumperad - eller hänsynsfull (välj själv vilket).
Sedan antar jag att det lär hållas en del tal om Luther även av romerska katoliker vid reformationsjubiléet 2017, trots att de sannolikt inte blir fullt så panegyriska som somliga "lutheraners". Även om en lära om Luthers syndfrihet eller ens ofelbarhet ex cathedra är fullständigt omöjlig att driva - i sitt berömda företal till Romarbrevet som stod tryckt i min konfirmandbibel råkar ju den inspirerande men ibland något osystematiske (jämfört med Thomas eller Melanchton!) mannen nämligen uttrycka både en romersk rättfärdiggörelselära och en kalvinsk utkorelselära! Men jag respekterar givetvis att du inte ställer upp, särskilt om du känner att du skulle bli en "partypajare". (Själv trodde jag som sagt inte att en nattvard i RKK var en Maria-fest, men nu vet jag hur det kan bli).
Ja, det blir naturligtvis problematiskt om man måste spela till psalmer vars teologiska innehåll man inte delar. Vi har dock haft många protestantiska organister anställda i katolska församlingar, så tar man det som ett lönearbete får man väl se det som att man bara står för musiken, men inte innehållet.
Det är mycket vanligt att en katolsk mässa avslutas med en Maria-hymn, även om det inte alltid sker. Den vanligaste är ju Salve Regina, där ju Maria också tilltalas som drottning.
Maria intar ju en särställning i katolska kyrkan jämfört med andra helgon. Övriga helgon ber man ju mest till, men Maria hyllar man även såsom den som sa ja till att föda Jesus till världen. Men, även om hon både anses upptagen till himmelen och krönt till himmelens drottning så är hon naturligtvis en människa. Det är bara Gud vi tillber, och när man hyllar Maria så är det ju för att hon är den människa som mest ödmjukt uppfyllt Guds vilja.
Allt gott!
Edward
Allt gott till dej med, Edward! Intressant reflexion kring kyrkomusik och "lönearete". Det är nog tyvärr ganska vanligt idag att s.k. "protestantiska" kantorer och organister inte ens delar grundläggande allmänkyrklig tro och lära, sådan den t.ex. uttrycks i Apostoliska och Nicenska trosbekännelserna. Det finns ju inga "kantorsvigningslöften" i Svenska kyrkan, och idag kan ren och skär kantorsbrist "tvinga fram" ett nyttjande av alla musikaliska krafter som ö.h.t. finns och kan tänka sej att ställa upp mot ersättning.
Nå, jag är inte absolut motståndare till att använda musiker utan kristen bekännelse som "lönearbetare" - min förhoppning är ju att även de, just genom sitt arbete, ska nås av Guds ord och bli verkliga del-tagare i de heliga mysterierna. Det jag tycker är knepigt är när sådana musiker genom sin hart när gränslösa anpassningsförmåga anses mer användbara och anställningsbara än troende musiker med samvete - beträffande t.ex. Mariahymner (som SvPs480) eller spelning vid enkönade vigslar o.s.v. Då känns de faktiskt som gökungar som tränger ut församlingsbarnen ur boet. (OBS! Så är inte fallet i församlingen jag nu arbetar, där jag tvärtom får respekt för mina samvetsbetänkligheter i vissa frågor, även när kyrkoherden - som beträffande SvPs480 eller SvPs183:3 - inte delar dem).
Skicka en kommentar