Sören Janson in memoriam

Påskvänner!

Även Sören Janson har lämnat jordelivet i en ålder av dryga 90 år. Och även honom har Urban Thoms på Dagen porträtterat så fint! Tack, Urban! Tack, Sören (och Eric som sjunger hans bästa psalm så fint här nedan)! Tack, Jesus!

Text och musik: Sören Janson 1965 (32 år) 

Här kommer Sörens näst bästa psalm, sjungen av Christer Peters:

Martin Lönnebo in memoriam

Påskvänner!

Att den i yngre dagar Efs-anknutne Lönnebo gått ur tiden uppmärksammas stort. Med all rätt. Runorna har väl i många fall redan stått "inhuggna" i många år, men även spontana minnesord i mängd har noterats. Läs gärna den tre år gamla 90-årsintervjun med Dagens Urban Thoms!

Ett ömsint men något mindre okritiskt porträtt än de gängse ger Dag Sandahl. Inte bara ur högkyrkligt perspektiv tedde sej Lönnebo även i sin krafts dagar märkligt frånvarande i vår tids stora kyrkliga stridsfrågor. En något eremitiskt lagd person som Lönnebo hade förvisso viktiga, mer fridsamma kallelser att förverkliga som lärare, själavårdare och inte minst pappa. Och nog behövs tillbakadragna bedjare och meditationsledare även i vår tid. Men nu råkade han ju även ha blivit biskop. 

Hans största och viktigaste insats kom kanske efter pensioneringen. Många verkar ringakta  Frälsarkransen. Jag gör det inte. Men skaffa Lönnebos egna förklaringar till den (Kristuskransen på norska)! Det har givits ut så många urvattnade frälsarkransgajder, som mest påminner mej om "Tao enligt Puh" och annan exploatering av den snälle björnen.

Vila i frid, broder Martin.

Roligt distriktsårsmöte på Hagabergs folkhögskola i Södertälje - och härlig Örjansmäss i Iggesund

Vårvintersång

Påskvänner!

Efter att ha tillbringat fredag-lördag hos mina föräldrar i de höga snödrivornas Lule och söndagen - 5 minus på morgonen! - i Efs-kyrkan i Njutånger på påskgudstjänst (Jo!) och medlemsmöte (3 nya medlemmar!), tog jag fram psalmboken Vårvintersång från 1994! Och då var det som att själva våren kom - till Iggesund i varje fall.

Christian Braw har själv skrivit alla 420 psalmer där (fler än alla i 1695 års psalmbok!), och allt är väl inte lika bra. Men kolla gärna in de här exemplen (med melodiförslag), och lägg märke till hur bibelförankrade psalmerna är. Vi får väl se hur många som kommer med i 2030 års psalmbok - hittills har bara hans vinterpsalm "Din skönhet som i vintern bor" uppmärksammats (finns i både Psalmer i 90-talet och Psalmer i 2000-talet). Åtminstone en del Efs-are borde väl kunna uppskatta den omisskännliga väckelsetonen? Men också uppmuntrans- och missionstonen!

* Adam gick i Edens park

* Allt för honom vill jag göra

* Det som denna världens är

* Ett eldprov skall vi genomgå

* Förundrade, med bävan

* Herre, lät oss troget vänta

* I förväntan och i bävan

* I himlen, bortom plats och tid

* In i denna sena tid

* Inget får Guds vilja hindra

* Inte längre gäster

* Nu mänsklighetens långa tid

* Se, han kommer inför Fadern

* Sök Guds rike framför allt

Men Christian fortsätter skriva även inemot 30 år senare. På hans och hustrun Karins hemsida finns nya sånger, bl a följande som idag torde vara unika i Svenska kyrkan med sin blandning av allvar och trotsigt hopp. Sjung dem den som vill och vågar. De kommer knappast in i 2030 års psalmbok, men kanske i någon framtida psalmbok om världen står och vi får leva. Hade Efs fortfarande givit ut en egen sångbok - den behöver ju inte heta Sionstoner! - kunde nog flera av Braws trotsigaste psalmer ha passat väl in i en sådan.

* Utan hopp och utan tro

* Vår Gud har skapat allt som är

* Herre, o att du kom ned

Några fler påsksånger!

Text och musik: Ingemar Olsson

Glad Fjärdedag Påsk!

Påskvänner!

Glad Fjärdedag Påsk!

Idag Fjärdedag Påsk trotsar vi Gustav III (han är ju död!) och stora helgdöden 1772 och läser med våra förfäder och förmödrar vid Fjärdedagens högmässa Apostlagärningarna 3:12-20 (men läs gärna kapitlet ut så Petrus får predika färdigt!). Samt ur Johannesevangeliet 21:1-14 om hur Jesus uppenbarar sej för lärjungarna vid Tiberias sjö (och "bjuder tillbaka" på bröd och fisk, samma måltid som han själv blev bjuden på i gårdagens läsning ur Lukas).

Föreslagna psalmer i 1697 års psalmvalslista för Fjärdedag Påsk är
I dödens bojor Kristus låg,
Nu kommen är vår påskafröjd,
Jesus är min vän den bäste och
Så ljuvligt och så gott det är.

Vi ber med våra förfäder och förmödrar (bön ur 1695 års psalmbok för Fjärdedag Påsk): 

O Herre Jesus Kristus, du som efter din uppståndelse ifrån de döda uppenbarades för dina lärjungar vid Tiberias sjö i det stora fiskafänget! Vi ber dej att du ville välsigna också vårt arbete som vi uträttar efter din vilja. Och att du ville ge oss din helige Ande, så att han upplyser och regerar oss till att alltid lyda din befallning och så att vi såsom dina lärjungar lär känna dej av dina underverk och välgärningar och därför är dej tacksamma och inte låter någon fara hålla oss ifrån dej. Du som lever och regerar med din Fader och den helige Ande, sann Gud och sann människa, välsignad i evighet. Amen!
 

Glad Tredjedag Påsk!

Påskvänner!

Påsken har bara börjat!

Enligt evangelieboken från 1697 ska följande texter läsas idag på Tredjedag Påsk (som de gjorde under dagens högmässa fram till 1772): Apg 13:26-41 och Luk. 24:36-49. I psalmvalslistan föreslås bl a Vänd nu om, ni sorgsna sinnen, Nu må väl alla glädja sej och Jesus Kristus Frälsaren.

Dessa läsningar och psalmer kan nog behövas årligen i vår kyrka idag. För att stärka oss i tron, när även kyrkans präster och biskopar (och ärkebiskopar) har börjat sväva så illa på målet beträffande det övernaturliga, t o m Guds existens [!!!] som självständigt, personligt, från människan åtskilt väsen, och då inte minst Kristi födelse av jungfru och kroppsliga uppståndelse! (Båda visserligen först omvittnade av kvinnor men väl inte mindre trovärdiga bara fördenskull? Eller ska vi som så många professorer idag anta att både jungfrufödelsen och uppståndelsen nog bara var dåliga bortförklaringar av kvinnor som haft utomäktenskapligt sex eller smusslat undan en död, illa misshandlad manskropp?).

EPISTEL: Mina bröder, ni som stammar från Abraham och alla ni här som fruktar Gud, till er har budskapet om denna räddning sänts. Ty folket i Jerusalem och deras ledare förstod inte vem Jesus var. De dömde honom och uppfyllde därigenom också de profetord som läses varje sabbat. Fast de inte kunde finna honom skyldig till något som förtjänade dödsstraff krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. När de hade fullgjort allt som var skrivet om honom tog de ner honom från korset och lade honom i en grav. Men Gud uppväckte honom från de döda, 31och han visade sig sedan under en längre tid för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket. Vi förkunnar alltså för er detta budskap: löftet som fäderna fick 33har Gud infriat åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå, som det heter i andra psalmen: Du är min son, jag har fött dig i dag. Och att han lät honom uppstå från de döda så att han aldrig mer skall återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag skall uppfylla åt er de heliga och oryggliga löften jag har gett David. Ty på ett annat ställe säger han: Du skall inte låta din helige möta förgängelsen. David, som på sin tid tjänat Guds vilja, insomnade och förenades med sina fäder och mötte förgängelsen. Men han som Gud uppväckte har inte mött någon förgängelse. Ni skall alltså veta, mina bröder, att genom honom förkunnas syndernas förlåtelse för er, och genom honom blir var och en som tror rättfärdig och friad från allt det som ni inte kunde frias från medan ni stod under Moses lag. Se därför till att det som står hos profeterna inte slår in: Se, föraktare, häpna och förintas: jag utför en gärning i era dagar, en gärning som ni inte kommer att tro på när den berättas för er.”

EVANGELIUM Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: ”Frid över er!” De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. Då sade han: ”Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.” Och han visade dem sina händer och fötter.  Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: ”Finns det något att äta här?” De räckte honom en bit stekt fisk, och de såg hur han tog den och åt.

Han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.” Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. Och han sade till dem: ”Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni skall vittna om allt detta. Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.”

Bön från 1697 (ngt bearb): Herre Jesus Kristus, vi ber dej att om någon bedrövelse, fruktan och rädsla kommer över oss, liksom dina lärjungar, att du då ville bistå oss och rikligen trösta oss, såsom du tröstade dem i deras bedrövelse och sa: Frid vare med er. Ja, ge då oss denna sanna Tröstaren: den helige Ande. Vi tror förvisso att du med samma kött och ben som du lades ner i graven med är uppstånden och nu sitter på Guds högra hand och ger oss ditt starka beskydd. Och vi ska slutligen komma till dej som är vårt kött och blod och bli lika din förklarade kropp. Ge oss detta, milde Herre Jesus, för din pinas, döds och uppståndelses skull. Amen!

Fler påskpsalmer - även från Finland, Norge och Danmark!

Påskvänner!

Sen finns det ju många fina påskpsalmer som (ännu) inte kommit med i Den svenska psalmboken. Inte minst från våra nordiska grannländer. Lyssna gärna här! ("Nya Sionstoner"!)

Påskpsalmer - en spellista

Påskvänner!

Glad fortsättning!

De underbara påskpsalmer som vi aldrig får höra på några köpcentra - och knappt ens i kyrkan! - i flera veckor före och efter påsken kan du upprepade gånger lyssna till här! (Medan du städar eller joggar eller bara vilar i soffan).

Sångernas Sång - påskens festrulle

Påskvänner! 

Tänk att Höga Visan är påskens festrulle i judisk tradition och att Herren Jesus och hans lärjungar nog läste den varje påsk. Ska börja läsa den varje påsklördag. 

Det kan ju tyckas märkligt och rent stötande att den (visserligen främst av diplomatiska skäl) multipolygame Salomo skulle få skriva denna slags "du är den enda"-poesi, där han uttrycker Guds tanke i skapelsen (förbundet mellan en man och en kvinna) och där han även ger kvinnan röst med frimodigt djärva ord. 

Det hjälper ju inte att förklara skildringen som allegorisk, när bilden likväl är så naket och uppenbart erotisk. Att Gud - även i Nya testamentet - låter sitt förbund med folket (eller kyrkan) liknas vid också den fysiska kärleken mellan man och kvinna, gör ju fortfarande texten lika stötande för den pryde eller överfromme, ja, nästan ännu mer än om det bara varit en vanlig sexskildring.

Min fru lät gravera in ett bibelord ur Höga Visan i min förlovningsring. Mina ögon tåras nästan varje gång jag läser den versen. Frälsningshistorien är en kärlekshistoria, en passionshistoria. (Passion=lidande, lidelse).

Som Gunnar Ekelöf skriver i en dikt, väl värd att lära sej utantill:

"Att lida är svårt.

Att lida utan att älska är svårt.

Att älska utan att lida är icke möjligt.

Att älska är svårt."

Höga Visan 1-8 Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) 

Bröllopsdagen 

1 

Detta är sångernas sång, underbarare än någon annan, komponerad av kung Salomo:

Flickan: Kyss mig gång på gång, för din kärlek är sötare än vin. Din parfym sprider en underbar doft och du är så berömd! Därför kan inga unga flickor låta bli att älska dig. Låt mig få följa med dig! Kom så springer vi!

Flickan: Kungen har lett mig in i sitt palats. Vi ska bli lyckliga tillsammans! Din kärlek är bättre än vin. Inte undra på att alla de unga flickorna älskar dig!

Flickan: O, Jerusalems flickor, jag är mörkhyad men vacker, brunbränd som Kedars tält.

Kung Salomo: Ja, vacker som Salomos silkestält!

Flickan: Stirra inte på mig, ni flickor från staden, bara därför att jag är så mörk i hyn. Solen har bränt mig. Mina bröder blev förargade på mig och skickade ut mig för att vakta vingårdarna. Titta vad solen har bränt mig!

Flickan: Tala om för mig vart du leder din hjord idag, min älskling! Var är du vid middagstiden? Jag vill komma och vara hos dig. Varför ska jag vandra omkring och leta efter dig bland dina vänners fårhjordar.

Kung Salomo: Om du inte vet det, du som är den vackraste kvinnan i hela världen, så följ min fårhjord till herdarnas tält och mata där dina får och dina lamm. Min älskling, du är vackrare än hästarna som spänts för Faraos vagnar! Dina kinder är så underbara och ditt hår faller ner utmed dem! Så vacker din hals är med det långa juvelhalsbandet! Vi ska göra guldkedjor med silverkulor åt dig.

Flickan: Kungen ligger på sin säng, förhäxad av doften från min parfym. Min älskade är en luktpåse av myrra, som ligger mellan mina bröst!

Kung Salomo: Min älskade är en blomsterbukett från En-Gedis trädgårdar. Så vacker du är, min älskade, så vacker du är! Dina ögon är mjuka som duvor. Vilken underbar, ljuvlig varelse du är, där du ligger i gräset i skuggan av cedrar och cypresser! 

2 

Flickan: Jag är en Sarons ros, en lilja i dalen.

Kung Salomo: Ja, som en lilja bland törnen, så är min älskade bland andra flickor.

Flickan: Min älskade är det finaste äppelträdet i trädgården när jag jämför honom med andra unga män. Jag älskar att sitta i hans skugga, och det är underbart att äta hans frukt. Han för mig in i festsalen, och alla kan se hur mycket han älskar mig. Mata mig med din kärlek, med dina russin och äpplen, för jag är sjuk av kärlek! Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och med sin högra hand smeker han mig.  Jerusalems flickor, jag förmanar er vid gasellerna och hjortarna i parken, att ni inte väcker kärleken förrän den själv vill. 

Bruden minns sin förälskelse 

Flickan: Å, jag hör honom - min älskling! Här kommer han springande över bergen och kullarna. Min älskling är som en gasell, som en ung hjort. Där står han bakom muren, och han tittar in genom fönstret. Min älskade säger till mig: 'Stig upp, min älskling, min sköna, och kom hit. Vintern är förbi och regnet är över. På ängarna skjuter blommorna upp och fåglarna har börjat sjunga. Ja, våren är här. Fikonträden får sina första frukter och vinstockarna står i blom. Vad underbart det doftar! Stig upp, min älskade, min sköna, och kom hit!' Min duva gömmer sig bakom klipporna. Ropa på mig och låt mig få höra din underbara röst och se ditt vackra ansikte! De små rävarna förstör vingårdarna. Fånga dem, för träden står nu i blom. Min älskling är min och jag är hans. Han låter sin hjord beta bland liljorna! Kom till mig, min älskling, innan morgonen gryr och skuggorna flyr, och lek som en gasell eller en ung kronhjort på de kryddoftande bergen! 

3 

Flickan: En natt saknade jag min älskling i min säng. Jag gick upp för att leta efter honom, men jag kunde inte hitta honom. Jag gick ut på gatorna i staden och på vägarna för att söka efter honom, men jag hittade honom inte. Vakterna, som vaktar staden om natten, hejdade mig, och jag frågade dem: 'Har ni sett honom någonstans, honom som jag älskar så mycket?' Strax efteråt fann jag honom och höll honom fast. Jag släppte honom inte förrän jag hade fört honom till mitt barndomshem, till den sängkammare där jag föddes. Jag förmanar er, ni kvinnor i Jerusalem, vid gasellerna och hjortarna i parken: Väck inte kärleken förrän den själv vill. 

Förlovningstiden 

De unga kvinnorna i Jerusalem: Vem är det som sveper in från öknen som ett rökmoln längs marken och doftar av myrra, rökelse och alla andra köpta kryddor? Titta, det är Salomos vagn, och sextio av hans tappraste män omger den. De är alla skickliga i att strida. Var och en har sitt svärd hängande vid sidan för att försvara kungen om han blir angripen under natten. Kung Salomo har själv låtit tillverka en vagn av trä från Libanons skog. Dess stolpar är gjorda av silver, dess ryggstöd av guld. Sätet är klätt med purpurrött tyg och invändigt är den kärleksfullt smyckad av Jerusalems flickor.

Flickan: Gå ut och titta på kung Salomo, ni Jerusalems unga kvinnor! Han bär kronan som hans mor satte på hans huvud på hans bröllopsdag, hans glädjedag! 

4 

Kung Salomo: Så vacker du är, min älskling, så vacker du är! Dina ögon är som duvornas. Ditt hår faller ner utmed ditt ansikte, och påminner om hjordar av getter som hoppar längs Gileads sluttningar.  Dina tänder är vita som nyklippt fårull som tvättats. De sitter jämna i rader och inte en enda fattas.  Dina läppar är som rosenröda band, och din mun är underbar! Dina kinder är ljuvligt sköna bakom dina lockar. Din hals är ståtlig som Davids torn, och runt den, hänger som ett halsband tusen hjältars sköldar. Dina bröst är som en gasells tvillingkalvar, som betar bland liljorna. Ända tills morgonen gryr och skuggorna försvinner, vill jag stanna på myrrahöjden och på rökelseberget. Du är så förtjusande och vacker, min älskling! Kom med mig från Libanon, min brud! Kom ner från bergets topp, från berget Hermons topp, där lejonen har sina hålor och pantrarna stryker omkring. Med en enda blick och med en enda pärla i ditt halsband har du stulit mitt hjärta, min älskling och min brud. Så skön din kärlek är, min älskling, min brud. Den är mycket bättre än vin. Din kärleks parfym doftar mer än de starkaste kryddor. Dina läppar, min älskling, är gjorda av honung, ja, det finns honung och grädde under din tunga, och doften av dina kläder är som doften av Libanons berg och cedrar. Min älskling och brud är som en avskild trädgård, en källa som ingen annan kan äga, en brunn som bara är min. Du är som en underbar trädgård med de finaste fruktträd. Där finns nardus och saffran, kalmus och kanel, och doftande träd. Där finns myrra och aloe och alla andra underbara kryddor. Du är en trädgård, en källa med levande vatten, lika svalkande som bäckarna på Libanons berg.

Flickan: Kom nordanvind, vakna upp! Kom, sunnanvind och blås över min trädgård och låt dess sköna dofter nå min älskling! Låt honom komma till sin trädgård och äta dess utvalda frukt. 

5 

Kung Salomo: Jag är här i min trädgård, min älskling och min brud! Jag samlar min myrra och mina kryddor och äter min honungskaka. Jag dricker mitt vin och min mjölk.

De unga kvinnorna i Jerusalem: O, ni älskare, ät och drick! Ja, ät och drick er berusade av kärlek! 

En oroande dröm 

Flickan: En natt när jag låg och sov, var mitt hjärta ändå vaket. Då hörde jag rösten av min älskling, och han knackade på min dörr. 'Öppna för mig, min älskling, min älskade duva. Men jag sa: 'Jag har klätt av mig. Ska jag klä på mig igen? Jag har tvättat mina fötter, ska jag då smutsa ner dem?' Min älskling försökte öppna dörren, och mitt hjärta bultade. Jag reste mig upp för att släppa in honom. Mina händer droppade av parfym och mina fingrar droppade av underbar myrra, då jag låste upp dörren. Jag öppnade för min älskling, men han var borta. Jag blev utom mig. Jag letade efter honom, men kunde inte finna honom någonstans. Jag ropade på honom, men fick inget svar. Vakterna, som vaktar staden om natten fann mig. De slog mig och sårade mig och vakten på muren rev sönder min mantel. Jag besvär er, ni Jerusalems kvinnor, att om ni hittar min älskling, så tala om för honom att jag är sjuk av kärlek.

De unga kvinnorna i Jerusalem: O du skönaste kvinna av alla, vad är det hos din älskling som gör honom bättre än andra, eftersom du ber oss om detta? 

Flickan: Min älskling är solbränd och vacker och bättre än tiotusen andra! Hans huvud är som renaste guld och hans hår är vågigt och korpsvart. Hans ögon är som duvor vid vattenbäckar. Hans kinder är som doftande kryddsängar. Hans läppar är röda liljor, hans andedräkt är som myrra. Hans armar är som guldstänger, fullsatta med krysoliter. Hans kropp är som elfenben, med insatta juveler. Hans ben är som Libanons cedrar, som marmorpelare på de finaste guldsocklar. Ingen kan mäta sig med honom. Hans mun är skön och underbar på alla sätt. Sådan är min älskling, ni Jerusalems kvinnor, sådan är min vän.

De unga kvinnorna i Jerusalem: Vart har din älskling tagit vägen, du skönaste kvinna av alla? Vi ska hjälpa dig att hitta honom. 

6 

Flickan: Han har gått till sin trädgård, till sina kryddsängar för att vakta sin fårhjord och plocka liljor. 2 Jag tillhör min älskling och han tillhör mig. Han vaktar sin fårhjord bland liljorna! 

Brudens oemotståndliga skönhet 

Kung Salomo: Min älskling, du är lika vacker som Jerusalem och Tirsa, lika upphetsande som dessa båda städer. Vänd bort din blick ifrån mig, för dina ögon har fångat mig! Ditt hår är som en flock getter som springer ner för Gileads sluttningar. Dina tänder är vita som nytvättade lamm. Ingen av dem saknas och de är alla lika. Dina kinder glöder när de skymtar fram bakom din slöja. Jag har sextio drottningar, åttio bihustrur och så många unga kvinnor att jag inte kan räkna dem, men du, min duva, min utsökta skönhet, är den främsta bland dem. Du är din moders enda dotter och du är hennes ögonsten. Ingen finns som är dig lik! Kvinnorna i Jerusalem blev hänförda när de såg dig, och till och med drottningarna och bihustrurna hyllade din skönhet. 'Vem är denna kvinna 10 Jag gick ner till valnötslunden för att se hur våren spirade i dalen, och för att se om vinträden hade knoppats, eller om granatträden hade börjat blomma. Men innan jag fattade det, greps jag av en hejdlös hemlängtan och ville tillbaka till mitt eget folk.

De unga kvinnorna i Jerusalem: 

12 Kom tillbaka, kom tillbaka till oss, du flicka från Sulem! Kom tillbaka, så att vi får se dig en gång till! 

7 

Flickan: Varför skulle ni bry er om mig när jag dansar bland er? 

Kung Salomo: Därför att du dansar så underbart, du furstedotter! Dina välformade ben är som juveler, som den skickligaste konstnärs arbeten. Din navel är underbar, som en bägare fylld med vin. Din midja är som en hög med vete omgiven av liljor. Dina bröst är som en gasells tvillingpar. Din hals är ståtlig som ett elfenbenstorn, och dina ögon är som vattendammarna vid Bat-Rabbimsporten i staden Hesbon. Din näsa är som Libanons torn, varifrån man kan se ut över Damaskus. Du bär ditt huvud högt som berget Karmel. Ditt hår glänser som purpur och kungen är fångad i dina drottninglika lockar. Vad ljuvlig du är, vad underbar du är, min älskling. Du är så fylld av lust! Du är lång och slank som ett palmträd, och dina bröst är som dadelklasar. Jag sa: 'Jag vill klättra upp i ditt palmträd och fatta tag om dess grenar. För mig är dina bröst som vindruvsklasar, och din andedräkt är som doften av äpplen. Dina kyssar är eggande som det ädlaste vin, sött och lent, som får de sovandes läppar att tala!' 

Brudens hängivenhet 

Flickan: Jag tillhör min älskling och jag är den han har begär till. Kom, min älskling, så går vi ut på fälten och stannar i byarna över natten. Låt oss stiga upp tidigt och gå ut till vingårdarna för att se om vinträden har knoppats och för att se om blommorna har slagit ut och om granatträden har börjat blomma. Där ska jag ge dig min kärlek. Där sprider kärleksäpplena sin doft, och de finaste frukter finns vid din dörr, både nya och gamla, för jag har sparat dem åt dig, min älskling. 

8 

Flickan: Om du ändå hade varit min bror som min mor hade ammat! Då skulle jag kunna kyssa dig, vem som än såg på, och ingen skulle skratta åt mig. Jag skulle ta dig till mitt barndomshem, och där skulle du få undervisa mig. Jag skulle ge dig kryddat vin att dricka, och saft från granatäpplen. Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och med sin högra hand smeker han mig. Lova mig, ni Jerusalems kvinnor, att ni inte väcker kärleken förrän den själv vill det. 

Kärlekens dragningskraft 

De unga kvinnorna i Jerusalem: Vem är det som kommer från öknen arm i arm med sin vän? 

Kung Salomo: Under äppelträdet, där din mor låg i värkar och sedan födde dig, där uppväckte jag din kärlek.

Flickan: Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta, som en bekräftelse på vår trolovning, för kärleken är lika stark som döden, och svartsjukan lika obeveklig som dödsriket. Den glöder som eld, som en Herrens låga. Stora vatten kan inte utsläcka kärleken, och inte heller kan floderna dränka den. Även om en människa försöker att köpa den med allt hon äger, så kan hon det inte.

Flickans bröder: Vi har en ung syster som ännu inte har några bröst. Vad ska vi göra om någon ber att få gifta sig med henne? 

Kung Salomo: Om hon inte har några bröst ska vi på hennes mur bygga torn av silver åt henne, och om hon är en dörr, ska vi stänga till den med cederplankor.

Flickan: Jag är en mur och mina bröst är som torn. I min älsklings ögon är jag en åtråvärd kvinna. Salomo ägde en vingård i Baal-Hamon, som han hyrde ut till några jordbrukare där. Hyran uppgick till tusen silvermynt för var och en av dem. Men över min egen vingård råder jag själv. De tusen silvermynten är dina, Salomo, och tvåhundra får de som vaktar den. Min älskling, du som bor i trädgårdarna, mina vänner väntar på att få höra dig tala! Låt också mig få höra din röst. Kom snart, min älskling, och var som en gasell eller en ung hjort uppe på bergen som doftar av örter! 

Gud har skapat stjärnorna,
han har skapat land och hav,
han har skapat berg och dal,
han har skapat mej,
men det finns något som är ännu större:
det att Jesus gav sitt liv
för mej och hela världen
på Golgata!

 

Den tunga dagen går mot natt till sist

Text: John R Darbyshire 1931, sv övers Anna Greta Wide 1963

Musik: Karl-Olof Robertson 1976 (58 år)

Sjätte akten

SJÄTTE AKTEN: Hur Jesus begravs av Josef och Nikodemus i en örtagård

STYCKE 1: Jesus tas ner från korset

Det var nu tillredelsedag (det är dagen före sabbaten) och det hade blivit afton. Nu var där en rådsherre vid namn Josef, en rik man från Arimateia; han var god och rättfärdig och hade inte samtyckts till deras rådslaga och gärning. Han väntade på Guds rike och var en Jesu lärjunge, fastän i hemlighet, av fruktan för judarna. Han tog nu mod till sig och gick in till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Då förundrade sig Pilatus över att Jesus redan skulle vara död, och han kallade till sig hövitsmannen och frågade honom om det var länge sedan han hade dött. 

Och när han av hövitsmannen hade fått veta hur det var, skänkte han åt Josef hans döda kropp. Denne köpte då en linneduk och gick iväg och tog ner honom. Och även Nikodemus kom dit, han som första gången hade besökt Jesus om natten; denne förde med sig en blandning av myrra och aloe, vid pass hundra skålpund. Och de tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar och la dit de välluktande kryddorna, såsom judarna har för sed vid tillredelse till begravning.

Så är fullkomnat, Jesus kär,

vad om din död förkunnat är.
Vad Guds profeter förespått,

nu har det i fullbordan gått.

I allt du Fadern lydig var,

till korsets död vår skuld du bar.

Ditt dyra blod har plånat ut

vår synd, och dödens makt är slut.

Vi tackar dig, o Jesus kär,

som oss igenom döden bär.

Se, gravens mörka port blir ljus,

en ingång till vår Faders hus.

STYCKE 2: Jesus läggs i Josefs grav och vakt sätts ut

Men invid det ställe där han hade blivit korsfäst var en örtagård, och i örtagården fanns det en grav som Josef hade låtit hugga åt sig i klippan, och i vilken ännu ingen hade varit lagd. Där la de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära. Och sedan de hade vältrat en stor sten för ingången till graven, gick de därifrån. Men Maria från Magdala och den Maria som var Joses´ mor var där, och de satt mitt emot graven och såg var han lades. Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse. Men på sabbaten var de stilla, enligt lagens bud.

Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade sig översteprästerna och fariséerna och gick till Pontius Pilatus och sa: "Herre, vi har dragit oss till minnes att den villoläraren sa, medan han ännu levde: 'Efter två dagar ska jag uppstå.' Befall därför att man skyddar graven intill tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir den sista villan värre än den första." 

Pilatus svarade dem: "Där har ni vakt! Gå iväg och skydda graven så gott ni kan." Och de gick iväg och gav graven skydd, inte bara genom att sätta ut vakten, utan också genom att försegla stenen.

Den tunga dagen går mot natt till sist,

två sorgsna vänner som sin ro har mist

har fört till ro sin Herre Jesus Krist.

Vad anar de av Guds mysterium?

De såg att Mästaren var kall och stum

och redde kärleksfullt hans vilorum.

Femte akten

FEMTE AKTEN: Vad Jesus gör och lider inför allt folket, då domen skall verkställas på Golgata, och vad som sker i hans dödsstund

STYCKE 1: Jesus bär korset

När Pilatus hade utlämnat Jesus till översteprästerna och rådsherrarna och folket, för att med honom skulle ske efter deras vilja, tog krigsmännen och klädde av honom den purpurfärgade manteln och satte på honom hans egna kläder, och förde honom bort till att korsfästas. Och han bar själv sitt kors. Och en man som kom utifrån marken gick där fram, Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus´ fader; honom tvingade de att gå med och bära korset efter Jesus. Men en stor hop folk följde honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och grät över honom. Då vände Jesus sig om till dem och sa: "Ni Jerusalems döttrar, gråt inte över mig utan gråt över er själva och era barn. Ty se, den tid ska komma då man ska säga: 'Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött barn, och de bröst som inte har givit di." Då ska man börja säga till bergen: 'Fall över oss' och till höjderna: 'Skyl oss'. För om man gör så med det friska trädet, vad ska då inte ske med det torra?"

Även två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillsammans med honom. Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder Huvudskalleplatsen), räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat på det ville han inte dricka det.

Du bar ditt kors, o Jesu mild,

då dödens väg du trädde,

till frälsning för den värld som vild

och full av hat dig hädde.

O kärleks höjd!

Du blöder böjd

för dem som dig förfölja.

Du bar ditt kors. Då bar du ock

med världens skulder mina,

och bland de otacksammas flock

som du vill nämna dina,

är också jag,

fast dag från dag

din kärlek mig besöker.

Du bar ditt kors. Din härlighet

som alla himlar prisa,

den makt som icke gränser vet

du lade av, att visa

det intet finns

som icke vinns

av kärleken som lider.

Du bar ditt kors. Så lär ock mig,

o Segerhjälte, vinna,

och så på korsets helga stig

till himlamålet hinna.

Då är min själ

förvarad väl

och lever i din kärlek.

STYCKE 2: Jesus lider på korset

Och de korsfäste Jesus och med honom de två rövarna, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra, och Jesus i mitten. Och det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. Men Jesus sa: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." Men Pilatus lät också göra en överskrift och sätta upp den på korset för att ange vad han var anklagad för, och den lydde så: "Jesus från Nasaret, judarnas konung." Den överskriften läste många av judarna, för det ställe där Jesus var korsfäst låg nära staden och den var avfattad på hebreiska, på latin och på grekiska. Då sa judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte 'Judarnas konung', utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung." Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit."

På hans kors Pilatus skrivit:
"Jesus, judakonungen".

Motsagd har den skriften blivit,

redan då - och blir det än.

Men Pilatus ger till svar:

"Vad jag skrivit, ska stå kvar",

Utan jordisk makt och ära

Jesus konungs namn får bära.

Skriv dej, Jesus, på mitt hjärta,

du min Konung och min Gud,

så att ingen lust och smärta

detta namn kan plåna ut.

Denna inskrift på mej sätt:
"Jesus ifrån Nasaret

på sitt kors all synd fick bära,

han, min salighet och ära."

Då nu krigsmännen hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder och delade dem i fyra delar, en del åt varje krigsman. Men livklädnaden hade inga sömmar, utan var vävd i ett stycke, uppifrån och allt igenom. Därför sa de till varandra: "Låt oss inte skära sönder den, utan kasta lott om vem den ska tillhöra." Ty Skriftens ord skulle fullbordas: "De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad." Så gjorde nu krigsmännen.

Men vid Jesu kors stod hans mor och hans moster Maria, Klopas´ hustru, och Maria från Magdala. När Jesus nu fick se sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sa han till sin mor: "Mor, se din son!" Sedan sa han till lärjungen: "Se din mor!" Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.

Men folket stod och såg på. Och de som gick förbi där bespottade honom och skakade huvudet och sa: "Tvi dig, du som bryter ner templet och bygger upp det igenom inom två dagar! Hjälp dig nu själv och stig ner från korset!" Likadant talade också översteprästerna, jämte de skriftlärda, hånande ord med varandra och sa: "Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han som är Messias, Israels konung, han stige nu ner från korset så att vi får se det och tro Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom om han har behag till honom; han har ju sagt "Jag är Guds Son." Också krigsmännen gick fram och hånade hono och räckte honom ättikvin och sa: "Är du judarnas kung, så hjälp dig själv!" Och en av de ogärningsmän som var upphängda där smädade honom och sa: "Du är ju Messias, hjälp då dig själv och oss!" Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sa: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Oss händer detta med all rätt, för vi lider vad våra gärningar är värda, men denne man har inget ont gjort." Sedan sa han: "Jesus, tänk på mig när du kommer i ditt rike." Hsn svarade: "Sannerligen säger jag dig: Idag ska du vara med mig i paradiset."

Skåda, skåda nu här alla!

Se hur Jesus plågad är.

Klaga högt, låt tårar falla,

all vår syndaskuld han bär.

Såsom Jesu smärta var,

aldrig någons varit har.

Hand och fot man genomborrat,

sträckt och plågad är var led,

huvudet, av törnen sårat,

blekt och blodigt sjunker ned.

Såsom Jesu smärta var,

aldrig någons varit har.

STYCKE 3: Jesus dör

Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen, i det att solen miste sitt sken. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabaktani?", vilket betyder "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" Då några av dem som stod där bredvid hörde detta, sa de: "Hör, han ropar på Elias!"

Eftersom nu Jesus visste att allt annat redan var fullbordat, sa han därefter, då ju skriften skulle i allt uppfyllas: "Jag är törstig!" Där stod då ett kärl som var fullt av ättikvin. Och en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka. Men de andra sa: "Låt oss se om Elias kommer och hjälper honom!"

Och när Jesus hade tagit emot vinet, sa han: "Det är fullbordat". Och han ropade med hög röst och sa: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." Och när han hade sagt detta, böjde han ner huvudet och gav upp andan.

Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade. Och gravarna öppnades, och många heliga som var avsomnade stod upp. De gick ut ur sina gravar och kom efter hans uppståndelse in i Jerusalem och uppenbarade sig för många.

Men när hövitsmannen och de som med honom höll vakt om Jesus såg jordbävningen och det övriga som skedde, blev de mycket förskräckta och sa: "Så var då denne man verkligen en rättfärdig man och Guds Son." 

Sist han ropar högt och sänder

upp sin suck till Gud och ber:

"Fader, jag i dina händer

nu min ande återger."

Såsom Jesu smärta var

aldrig någons varit har.

Denna stund är Jesu sista,

templets förlåt rivs itu.

Solen mörknar, bergen brister.

Öga, hjärta, vad gör du?

Såsom Jesu smärta var

aldrig någons varit har.

Har du, människa, ett hjärta,

är din bäste vän dig kär,

känn din syndaskuld med smärta,

ty för den han korsfäst är.

Så som Jesu kärlek var

aldrig någons varit har.

STYCKE 4: Jesus' sida sticks upp med ett spjut

Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom, stod där på avstånd och såg vad som skedde. Bland dessa var Maria från Magdala och den Maria, som var Jakobs och Joses´ mor, så även Salome, Sebedaios´ söners mor; därtill många andra kvinnor, de som med honom hade vandrat upp till Jerusalem. Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se på detta, såg vad som hände, då slog de sig för bröstet och vände hem igen.

Men eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle bli kvar på korset över sabbaten (det var nämligen en stor sabbatsdag), bad de Pilatus att han skulle låta slå sönder de korsfästas ben och ta bort kropparna. Så kom då krigsmännen och slog sönder den förstes ben och sedan den andres, som var korsfäst tillsammans med honom. När de sedan kom till Jesus och såg att han redan var död, slog de inte sönder hans ben; men en av krigsmännen stack upp hans sida med ett spjut. Och strax kom därifrån ut blod och vatten.

Och den som har sett detta, han har vittnat om det, för att också ni ska tro, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Ty detta skedde för att skriftens ord skulle fullbordas: "Inget ben ska slås sönder på honom." Och åter ett annat skriftens ord lyder så: "De ska se upp till honom som de har stungit."

Kom, syskon, låt oss dröja

i tro vid korsets stam,

i andakt blicken höja

mot Frälsaren, Guds Lamm.

Till paradis den vägen bär,

men en smärtornas väg det är.

Vi bara så kan lära

den evigt nya sång

till Guds och Lammets ära

som sjungs hos Gud en gång.

Han allt för oss fullbordat har,

men en smärtornas väg det var

"Bollnäspsalmen" - från Getsemane till Golgata

Påskvänner!

Jag har lagt ut den förr, men nu är det nog dags igen. Bollnäspsalmen som tagits med i de senaste psalmböckerna i både Norge och Finland. Dags för Svenska psalmboken nu?

I varje fall är den fin. Särskilt den här tiden. I många olika sång- och spelstilar, men mest bara insjungen på finska. Den bär verkligen fram stilla veckans huvudperson och låter oss följa honom på hans väg. Via Dolorosa. Smärtornas väg.

 



 







1. Från örtagården leder
till Golgata en väg
som Anden förbereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.

2. Av kärlek till oss arma
vår Jesus den har gått.
Hans hjärta ömma, varma
sitt dödsstyng där har fått.
Till paradis...

3. Vi ser olivträdslunden,
där han i ångest ber,
i mörka midnattsstunden
sej själv till offer ger.
Till paradis...

4. Han ingen av oss glömmer,
han villigt tar på sej
de synder oss fördömer,
att frälsa dej och mej.
Till paradis...

5. De sköna himlens dräkter
så dyrt han köpte då
åt alla folk och släkter
som inför Gud ska stå.
Till paradis...

6. Kom, syskon, låt oss dröja
i tro vid korsets stam,
i andakt blicken höja
mot Frälsaren, Guds Lamm!
Till paradis...

7. Vi bara så kan lära
den evigt nya sång
till Guds och Lammets ära,
som sjungs hos Gud en gång.
Han allt för oss fullbordat har,
men en smärtornas väg det var. 

Text: Carl Gotthard Liander 1887 (39 år), ("Bollnäspsalmen"), bearb. A.H. 2008 (i en annan, friare bearbetning ingår psalmen "Från örtagården leder"som nummer 77 i 1986 års finlandssvenska psalmbok som nr 77 . Samma nummer har den i finska psalmboken i Martti Ruuths övers. från 1903, "Käy yrttitarhasta polku". I Norsk Salmebok från 2013 har den nummer 175 "Det går frå urtehagen").

Musik: Carl Gotthard Liander 1887 (39 år)

Enligt Oscar Lövgren (i Psalm- och sånglexikon sp. 368, Gummessons 1964) avlade Liander folkskollärarexamen i Uppsala 1874 och blev lärare vid seminariet i Bollnäs 1875 samt rektor 1880, en befattning han behöll i nästan 30 år, till 1908 års slut. Under denna tid skrevs alltså denna pedagogiska psalm, där vi följer Frälsaren på hans "Via dolorosa", smärtornas väg.

Oscar Lövgren karaktäriserar rektor Liander på följande sätt: "L. var en framstående skolman, anspråkslös till sin läggning och på skilda sätt kristet verksam, bl.a. som EFS:s provinsombud. Han var också en poetisk natur med god musikalisk begåvning."

"Andra akten" - Getsemane

Påskvänner!

Vår kvällsbön idag blir en Getsemanestund.

Andra akten: Vad Jesus gör och lider hos sin himmelske Fader i örtagården, förrän han grips.

Den stunden i Getsemane

inför mitt sinne står.

Där utstod Jesus för vår skull

en kamp så tung och svår.

Jag glömmer ej Getsemane,

där Jesu kamp jag sett.

I nattens bön hans vilja blev

med Faderns vilja ett.

Jesus gick över bäcken Kidron till Oljeberget. Där var en örtagård, som hette Getsemane, och i den gick han in med sina lärjungar. Men också Judas, han som förrådde honom, kände till det stället, ty där hade Jesus och hans lärjungar ofta kommit tillsammans.

När över Kidrons bäck du går, 

jag vill dig, Herre, be,

att jag dig stilla följa får

in i Getsemane.

Jag dröjer med de dina där,

men jag är svag som de.

O håll mig vaken, Herre kär,

uti Getsemane.

Din förr så mäktiga gestalt,

nu böjd av världens ve,

din nöd, din ångst, jag ser det allt

uti Getsemane.

Och när han kommit in i örtagården, sade han till lärjungarna: »Bli kvar här, medan jag går dit bort och beder.» Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han började bäva och ängslas. Och han sa till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stanna kvar här och vaka med mig.» 

Därefter gick han litet längre bort, vid pass ett stenkast, och föll ned på jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bli honom besparad. Och han sade: »Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Ta denna kalk ifrån mig. Dock inte vad jag vill, utan vad du vill!» Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Simon, sover du? Förmådde du då inte vaka en kort stund? Vaka, och bed att ni inte må komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.» 

"Vaka med mig!" Så blev vårt rop ur djupen 

ditt rop till oss i ditt Getsemane.

"Vaka med mig!" Du ber, men ingen svarar.

Vi hör ej bön i ditt Getsemane.

Vaka med oss och väck oss ur vår dvala,

Herre, till ditt och vårt Getsemane.

Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta inte kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.» När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon var förtyngda, och de visste inte vad de skulle svara honom. 

Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sa återigen samma ord. Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom. Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar som föll ned på jorden. 

I din och världens natt du ber: 

"Din vilja, Fader, ske!"

Och styrkans kalk Guds ängel ger

dig i Getsemane.

När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till sina lärjungar, fann han dem alltjämt sovande av bedrövelse. Då sade han till dem: »Ja, ni sover ännu alltjämt och vilar er! Det är nog. Stunden är kommen. Människosonen ska nu bli överlämnad i syndarnas händer. Stå upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära.»

Ske som Gud vill! Se, tagen ur sin ångest

bryter han upp. Han går mot Golgata.

Ske som Gud vill! Här är vår frälsnings hövding.

Skuggorna flyr. Han går mot Golgata.

Ske som Gud vill! Det står en eld kring Jesus,

namnet JAG ÄR. Han går mot Golgata.

Vaka med oss! Stå upp, hans folk, ur djupen,

prisa hans namn i Guds Getsemane.

S:t Thomas nattvardshymner

Påskvänner!

Skulle detta vara adekvata uttryck för Efs idag? Katolska nattvardshymner? Ja, S:t Thomas uttrycker i dessa texter ingenting som strider mot den evangelisk-lutherska läran, som ju också (se t ex den alltför sällan sjungna SvPs400!) klart och tydligt bekänner "realpresensen", d v s att brödet och vinet verkligen är Kristi kropp och blod (hur nu än Svenska kyrkans präster inkl Efs-präster nuförtiden i praktiken uttrycker det). Så här på "kalkens födelsedag", Skärtorsdagen, har vi all anledning att besinna oss på vår kyrkas bekännelse om nattvarden och "konsubstantiationen": brödet och vinet är visserligen just bröd och vin, men samtidigt på ett outgrundligt sätt Kristi sanna kropp och blod. 

Flera Skärtorsdagar har jag firat nattvard i Sjungande dalens kyrka, som nu är romersk-katolska församlingens lokal i Skellefteå, men Thomas av Aquinos nattvardspsalmer (och Luthers!) kan förena oss som jag skrev i ett brev till kardinalen efter att ha träffat honom i Jesu hjärtas kapell i Sörforsa (apropå att någon sagt att Luthers psalmer endast innehåller god katolsk, allmänkyrklig teologi och jag kvitterat artigheten med att berömma Thomas av Aquinos psalmer som överensstämmande med evangelisk-luthersk tro). Någon däremot?

HÖGT MÅ PRISA VARJE TUNGA 

(Pange lingua gloriosi corporis mysterium)

1. Högt må prisa varje tunga
Jesu kropp så underbar
och en lovsång honom sjunga
för det blod han gjutit har,
tacka honom för det tunga
korset som för oss han bar.

2. Fadern honom till oss sände,
rena jungfruns son han är,
ljuset han i världen tände,
evig sanning lärde här.
Han till sist vid livets ände
fram sej själv som offer bär.

3. När, som lagen föreskriver,
på de gamla fäders vis
Lammets högtid firad bliver,
- honom vare lov och pris! -
han med egna händer giver
åt de tolv sej själv till spis!

4. Vid det sista nattvardsbordet,
dagen före Jesu död,
Ordet, som vart kött, med ordet
till sitt kött förvandlar bröd;
vinet Kristi blod är vordet,
då hans allmakts ord det bjöd.

5. Må i ödmjukhet vi ära
detta helga sakrament!
Nya testamentets lära
övergår vad förr var känt.
Att oss Herren här är nära
ser vi genom tron han tänt.

6. Fadern, som i höjden tronar,
vare tack i evighet,
Sonen, den som synden sonar,
Anden, den som lär oss det!
Högt vår jubelsång nu tonar,
Heliga Treenighet!

Text: Thomas av Aquino 1263 (38 år) "Pange, lingua, gloriosi corporis mysterium" , Skyddsengeln 1887, ngt bearb. A.H. 2011
Musik: Henry Smart 1866 (53 år) "Regent Square",

SION, NU DIN KONUNG HÄLSA

(Lauda Sion)

1. Sion, upp, din Konung hälsa,
som en fallen värld att frälsa
bar på korset all dess skuld!
Höj hans lov med själ och tunga!
Högre än du kan besjunga
är dock han, din herde huld.

2. Låt hans nåd ditt lov uppväcka!
Se, i dag han vill dej räcka
nådens kalk och livets bröd!
Ej de tolv apostlar bara,
nej, en tallös lärjungskara
till sitt nattvardsbord han bjöd.

3. Nytt förbund med världen slutits
här i blodet, som utgjutits;
lagens påsk sin ände fått.
Skuggan verklighet har blivit,
Jesus har sej själv utgivit,
som Guds Lamm i döden gått.

4. Därför nådefull han alla
till sin nattvard låter kalla:
"Tag och ät och drick nu här!
Kalken är det blod jag gjutit
för er synd, för allt ni brutit,
brödet min lekamen är."

5. Mer än änglaspis här skänkes:
våra samveten bestänkes
här med Kristi dyra blod.
Här är styrka för de svaga,
tröst för dem som kors får draga,
frid och kraft och tålamod.

6. Gode herde, dej förbarma!
Styrk, ledsaga, föd oss arma
med dej själv, du livets bröd!
Herre, sist till nattvardsborden
i din himmel oss från jorden
hämta i en salig död!

Passionsandakt 14: Den törnekrönte konungen

Påskvänner! 

Jag har denna passionstid läst en bok som heter "Den törnekrönte konungen" av Erik Beijer. Den innehåller många goda iakttagelser och tankar. Särskilt gripande är kanske just detta att de romerska soldaterna brutalskojar så med Jesus. Kattens lek med råttan, tycker de väl. Översteprästernas vaktstyrka hade skojat med Jesus som Profeten - de la ett täcke över honom så han inte kunde se, drämde till honom på olika ställen och skrek: "Profetera för oss: vem var det som slog dej?"

Men här drivs det hejdlöst med Jesus som Konungen. Han får en lustig "krona" och en lustig "spira" och manteln är väl den han fick av Herodes (eller var den för fin och nu utbytt mot någon rödaktig trasa?). Sen blir han låtsashyllad på det mest groteska vis - hyllad med ord men i handling slagen och spottad på. Jeanna Oterdahls versifierade kommentar är mitt i prick.

Ska Jesus' ord om "större synd" tydas som att han köper Pilatus' narrativ om sin relativa oskuld? I varje fall är det fler som är meddelaktiga, även om bara Pilatus, som högste världsligt ansvarige, pekas ut i vår trosbekännelse. Bl a du och jag.

Hela Femte akten läses i morgon Långfredag. Ikväll, Skärtorsdagens afton, återvänder vi i mässa och kvällsandakt till Första och Andra akten - alltså till  påskmåltiden/nattvarden/fotatvagningen och till den unika bönevakan i Getsemane.

STYCKE 4: Jesus kröns med törnen och döms

Landshövdingens krigsmän tog Jesus med sig in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten omkring honom. Och de tog av honom hans kläder och satte på honom en röd mantel och vred samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och begabbade honom och sa: "Hell dig, judarnas konung!" Och de spottade på honom och tog röret och slog honom med det i huvudet.

Sedan gick Pilatus åter ut och sa till folket: "Se, jag vill föra honom ut till er, för att ni ska förstå att jag inte finner honom skyldig till något brott." Och Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och den purpurfärgade manteln. Och han sa till dem: "Se människan!" Då nu översteprästerna och rättstjänarna fick se honom skriade de: "Korsfäst, korsfäst!" Pilatus sa till dem: "Ta honom och korsfäst honom. Jag finner honom inte skyldig till något brott." Judarna svarade honom: "Vi har själva en lag, och efter den lagen måste han dö, ty han har gjort sig till Guds Son."

Jag ser dig hög i gycklarskruden

med törnekronan om ditt hår,

för romarn den förryckte juden,

för juden hjälten av igår,

för den som mött din blick och tror

en Frälsare, en vän, en bror.

Så blev ditt rö ett furstetecken,

för alltid över världen sträckt,

och purpurn med ditt blod i vecken

i tiders tid en kungadräkt.

Hur bleknar alla kronors glans,

min konung, mot din törnekrans!

När Pilatus hörde dem tala så, blev hans fruktan ännu större. Och han gick åter in i pretoriet och frågade Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar. Då sa Pilatus till honom: "Svarar du mig inte? Vet du inte att jag har makt att släppa dig lös och makt att korsfästa dig?" Jesus svarade honom: "Du hade alls ingen makt över mig, om den inte vore dig given ovanifrån. Därför har den större synd som har överlämnat mig åt dig."

Från den stunden sökte Pilatus efter någon utväg att ge honom lös. Men judarna ropade och sa: Släpper du honom lös, så är du inte kejsarens vän. Vem som än gör sig till konung sätter sig upp mot kejsaren." När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet, på en plats som kallades Litostroton, på hebreiska Gabbata. Och han sa till judarna: "Se, här är er konung!" Då skriade de: "Bort med honom! Bort med honom! Korsfäst honom!" Pilatus sa till dem: "Ska jag korsfästa er konung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan konung än kejsaren."

När Pilatus såg att han inget kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sa: "Jag är oskyldig till denne mans blod; ni får själva svara för detta." Och allt folket svarade och sa: "Hans blod komme över oss och våra barn." Då gjorde han dem till viljes och befallde att Jesus skulle korsfästas.

O du som för vår frälsnings skull

oskyldig, helig, nådefull

dig själv ej ville skona,

ditt blod, o Jesus, över mig

välsignande må gjuta sig,

att mig med Gud försona.

Mig live detta dyra blod

till kärlek, tro och tålamod,

det tröste mig i all min nöd,

det styrke mig i liv och död,

att efter ett i frid och hopp

fullbordat lopp

jag i din famn må tagas opp.

Men vem vill vara Simon från Cyrene?

Påskvänner!

En 30-årig dansk skrev texten och en 26-årig dansk komponerade melodin. I senaste danska psalmboken skulle den egentligen inte komma med, men det var så många som protesterade att den fick vara kvar. Och nog är det något speciellt med Christian Richardts passionspsalm (hans mest kända psalmer är annars "Altid freidig når du går" och "Du som freden meg forkynder"). Här kommer den på svenska i tolkning av veterinären och psalmdiktaren Gustav Thorsell, något bearbetad av undertecknad.

Jag kommer ihåg hur predikanten och riksdagsmannen Tore Nilsson under flera påskläger på 80-talet citerade den här psalmen från predikstolen, särskilt versen: "Ja, korset skiner över land och bölja, / och vem vill inte Jesu intåg följa / och svinga palmer kring den ende rene. / Men vem vill vara Simon från Cyrene?"

1. Ett kors, det är det sista, hårda läger 

som himlens kung i jordelivet äger. 

Ja, hat som stack och hån som bittert brände 

fick han till vilobädd, som synd ej kände. 

2. Nu vajar korsmärkt flagg mot himlens skyar 

och över städers larm och tysta byar 

mot tornens kors sej bryter aftonsolen 

och korsets ära sjunger predikstolen. 

3. De som på skilda vägar har fått vandra 

i kyrkans korsgång möter än varandra, 

och korsets ord från dop och nattvard stiger, 

det livet signar och till döden viger. 

4. Ja, korset skiner över land och bölja, 

och vem vill inte Jesu intåg följa 

och svinga palmer kring den ende rene - 

men vem vill vara Simon från Cyrene? 

5. Det är så lätt att lägga kors på andra. 

Det är så tungt att själv med korset vandra.

Men vill hans famn i kvällens frid du bida, 

i middagshettan håll dej vid hans sida!

Text: Christian Richardt 1861 (30 år) övers. Gustav Thorsell (1887-1935), ngt bearb 2009
Musik: Andreas Peter Berggreen 1828 (26 år)

Passionsandakt 13: Barabbas släpps lös och Jesus gisslas

Påskvänner!

Så här på Dymmelonsdag har vi kommit fram till Barabbas. Det dråpliga namn som egentligen bara betyder "Faderns son" eller kanske "Pappas pojke". Inte så mycket sägande, kanske. Men Barabbas var känd som upprorsman och dråpare, kanske rent av en smula populär i den egenskapen. Han var kanske vad Jesus enligt vissa borde ha blivit - en som vågade ta till vapen mot romarna. Annars tycker man ju att valet mellan Barabbas och Jesus borde ha varit enkelt. "Välj Jesus - välj livet!"

Pilatus är en ömklig figur som inte vill ta ansvar. Nu har han sett en möjlighet att skylla på folket, trots att Jesus strängt taget ännu inte är dömd eller någon att sätta Barabbas emot. Dessutom hade väl den största delen av människomassorna från i Palmsöndags knappt vaknat än och masat sej ner till stan från Olivbergssluttningens "campingplats". En liten tröst är att Pilatus i ett par tusen år hängts ut som högsta ansvarig för Jesus död - vilket han ju var, mänskligt sett i varje fall - i den kristna kyrkans bekännelse. 

En annan liten tröst är att Pilatus förmodligen fick rejält med ovett när han kom hem efter dåligt förrättat värv den där fredagen (den 3 april år 33?). "Vad gjorde du med den där rättfärdige mannen Jesus som jag bad dej att inte befatta dej med?" "Ehhh..."  "Nå, ut med språket!"  "Jo, jag lät, hmmm, korsfästa honom - men jag tvådde mina händer noga och skyllde på judarna." "Du din fega skurk! Varför lyssnar du aldrig på vad jag säger? Nu blir det skilda sovrum till i sommar."

Men den riktiga trösten är förstås att Jesus ger sitt liv som ett offer - för inte bara våra utan hela världens synder, inklusive mina och Paulus´, Pontius Pilatus´ och Judas´ blodröda synder.

AKT 4, STYCKE 3: Barabbas släpps lös och Jesus gisslas

Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav en fånge lös, vilken de ville. Och där fanns då en man som kallades Barabbas, som satt fängslad jämte de andra som hade gjort upplopp och under upploppet begått dråp. Folket kom nu dit upp och började begära att Pilatus skulle göra åt dem som han brukade göra. Pilatus svarade dem och sa: "Vill ni att jag ska ge er 'judarnas konung' lös?" Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade dragit Jesus inför rätta. Och medan han satt på domarsätet hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: "Befatta dig inte med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull."

Men översteprästerna eggade upp folket till att begära att han hellre skulle ge dem Barabbas lös och låta förgöra Jesus. När alltså landshövdingen frågade dem och sa: "Vilken av de två vill ni att jag ska ge er lös?", så svarade de: "Barabbas". Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade kunna ge Jesus lös, och han sa: "Vad ska jag då göra med Jesus, som kallas Messias?" De svarade alla: "Låt korsfästa honom!" Men Pilatus talade till dem för tredje gången och frågade: "Vad ont har denne då gjort? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför vill jag ge honom lös, sedan jag har tuktat honom." Men de låg över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blev honom övermäktiga. Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, gav han dem Barabbas lös, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp. Men Jesus lät han gissla. 

O Jesus kär, vad har väl du förbrutit,

att sådan dom man över dig beslutit?
När blev väl du till något brott förvunnen

och skyldig funnen?

Jag ser dig fängslad, törnekrönt och smädad,

med gissel slagen och av hopen hädad.

Till korset dömd, du måste döden lida

vid rövarns sida.

O skulle jag väl fråga vad du brutit?

Det är för mig, för mig ditt blod har flutit.

Din smärtas mått, o Jesus, själv jag fyllde,

allt jag förskyllde.

Påskvandringar

Passionsandakt 12: Jesus begabbas inför Herodes

Påskvänner!

Den som hört Peter Harryson som Herodes sjunga: "Walk across my swimmingpool" glömmer det sällan. Herodes ville gärna se något tecken, står det, och blev lika besviken som han först varit förväntansfull. 

Skurkarna Pilatus och Herodes blir i alla fall kompisar fr o m idag (tydligen uppskattar Herodes att ha blivit konsulterad i fallet med den bångstyrige galiléen). Det är ju också en form av försoningsprocess. Men en helvetisk sådan.

AKT 4, STYCKE 2: Jesus begabbas inför Herodes

När Pilatus sa till översteprästerna och folket: "Jag finner inget brottsligt hos denne man", blev de allt ivrigare och sa: "Han uppviglar folket i hela Judeen med sin lära." När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileeen. Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes´ välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dagar också var i Jerusalem. 

När Herodes fick se Jesus blev han mycket glad, för han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken. Men fast han ställde ganska många frågor till Jesus, svarade denne honom inte. Och översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad sände de honom tillbaka till Pilatus. Och Herodes och Pilatus blev den dagen vänner med varandra; förut hade det rått ovänskap dem emellan.

Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna och rådsherrarna och folket och sa till dem: "Ni har fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i er närvaro anställt rannsakning med honom, men inte funnit honom skyldig till något av det som ni anklagar honom för. Och inte heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. Ni ser alltså att denne man inte har gjort något som förtjänar döden. Därför vill jag ge honom lös, sedan jag har tuktat honom."

Du, min Jesus, måste höra

smädelser och hot och hån.

Band och bojor fick du bära,

du som är Guds egen Son,

för att mina bojor lossa,

mina tunga kedjor krossa.

Pris och ära tillhör dig,

Jesus, du som dog för mig.

Stagnelius

Passionsandakt 11: Jesus står till rätta inför Pilatus

Påskvänner!

Vi är alltså inne i Stilla veckan, Stora veckan, Heliga veckan - som dock pga 1971 års kalenderreform (då första veckodagen blev den sjunde och sabbatsdagen den sjätte) nuförtiden allt oftare kallas Påskveckan (vad nästa vecka då ska heta förtäljer inte historien).

Nå det är en bisak, om än ett tecken på sekulariseringen (kunde man inte som franska revolutionärer införa tiodagarsveckan, så kunde man i alla fall möblera om i kalendern på annat sätt).

Den hänsynslöse romerske ståthållaren Pontius Pilatus tillämpade i alla fall den ganska nya julianska kalendern och hade sannolikt inga planer på att fira den judiska påsken. Förmodligen blev han rätt irriterad av att bli väckt tidigt på den judiska tillredelsedagens morgon. Dessa envisa judar! De behövde tydligen hans tjänster men ville inte ens gå in till honom i residenset -  för att inte bli orena av det och sedan inte kunna äta sitt påsklamm! Men vad var det för märkvärdig "kung" de hade med sej?

Fjärde akten: Vad Jesus gör och lider inför de världsliga domarna Pilatus och Herodes.

STYCKE 1: Jesus står till rätta inför Pilatus

Sedan nu översteprästerna, tillsammans med de äldste och de skriftlärda, hela Stora rådet, hade fattat sitt beslut, lät de strax binda Jesus och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen. Men själva gick de inte in, för att de inte skulle bli orenade utan skulle kunna äta påskalammet. 

Då gick Pilatus ut till dem och sa: "Vad har ni för anklagelse att bära fram mot denne man?" De svarade och sa till honom: "Vore han inte en illgärningsman, så hade vi inte överlämnat honom åt dig." Då sa Pilatus till dem: "Ta honom och döm honom efter er lag." Judarna svarade honom: "För oss är det inte tillåtet att avliva någon." Ty Jesu ord skulle fullbordas, det som han sagt för att ge till känna på vilket sätt han skulle dö.

Och de började anklaga honom och sa: "Vi har funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man ger kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung." Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han inget. Då sa Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket de har att vittna mot dig?" Men han svarade inte på en enda fråga, så att landshövdingen förundrade sig mycket.

Pilatus gick då åter in i pretoriet och kallade Jesus till sig och sa till honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt dig det om mig?" Pilatus svarade: "Jag är väl inte en jude? Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?" Jesus svarade: "Mitt rike är inte av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av denna världen." Då sa Pilatus till hono: "Så är du ändå en konung?" Jesus svarade: "Du säger det själv att jag är en konung. Ja, därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag ska vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen hör min röst." Pilatus sa till honom: "Vad är sanning?" 

När han hade sagt detta, gick han åter ut till judarna och sa till dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott."

O höge Konung, hög för alla tider,

ack, kunde jag dig tacka rätt omsider!

Men ingen gåva, dyrbar nog att skänka,

kan tanken tänka.

Dock vill, ditt namn till ära, allt jag våga,

ej korset rädas, eller skymf och plåga,

ej världens ogunst lägga på mitt hjärta,

ej dödens smärta.

O Konung i det rike som förbliver,

en gång du segerns krona mig ock giver.

Den lovet sång dig himlarna hembära

får där jag lära.

Hoppusslad gudstjänst på Palmsöndagen

Påskvänner! En god Stilla vecka tillönskas!

Ska snart cykla till Njutångers kyrka och öva körsånger inför 11-gudstjänsten. Men lägger först ut en "hoppusslad" gudstjänst just för Palmsöndagen (Johannesserien), till enskild uppbyggelse. Några av bibelläsningarna är avsiktligt utvidgade med ett par verser för sammanhangets skull. 

Håll till godo!

Klockringning från Storkyrkan:


Ingångspsalm 

443 DIG VI LOVSJUNGER, ÄRAR

Ingångsord - dagens psaltarpsalm 
Ur PSALTAREN 118 

Öppna för mig rättfärdighetens portar! Jag vill gå in och tacka Herren. Här är Herrens port, här får hans trogna gå in. Jag tackar dig för att du hörde min bön och blev min räddning. Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Detta är Herrens eget verk, det står för våra ögon som ett under. Detta är dagen då Herren grep in. Låt oss jubla och vara glada! 

Herre, hjälp oss! Herre, ge framgång! Välsignad den som kommer i Herrens namn! Vi välsignar er från Herrens hus. Herren är Gud. Han gav oss ljus. Ordna er till procession, med kvistar i händerna, ända till altarets horn! Du är min Gud, jag vill tacka dig. Min Gud, jag vill höja ditt lov. Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd.

 

Bön om syndernas förlåtelse

Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp:

Ur PSALTAREN 51

Vi ber och bekänner med profeten David:

Förbarma dig, Gud, i din nåd, stryk ut mina synder i din stora godhet. Gör mig fri från all min skuld och rena mig från min synd. Jag vet vad jag har brutit, min synd står alltid inför mig. Mot dig, bara mot dig har jag syndat, jag har gjort det som är ont i dina ögon. Du har rätt när du ställer mig till svars, den dom du fäller är rättvis. I skuld är jag född, i synd blev jag till i min moders liv. Du som älskar ett uppriktigt hjärta, ge mig vishet i mitt innersta. Rena mig med isop från min synd, tvätta mig vit som snö. Låt mig få höra glädjerop och lovsång, låt den du har krossat få jubla. Vänd bort din blick från mina synder, stryk ut all min skuld. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, ge mig ett nytt och stadigt sinne. Driv inte bort mig från din närhet, ta inte ifrån mig din heliga Ande. Låt mig åter glädjas över att du räddar, håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.   

Tillsägelse om syndernas förlåtelse
Ur FÖRSTA JOHANNESBREVET 1
Sankt Johannes skriver:

Om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och blodet från Jesus, hans Son, renar oss från all synd. Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.  

Låt oss tacka och bedja:

Gud vår Fader, tack för att vägen till dej ännu är öppen genom Jesus Kristus.

Hjälp oss att leva i din förlåtelse.

Stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva vår kärlek.

Amen. 

Kyrie

Dagens bön  

Låt oss bedja om att bli mer lika Jesus.

Tystnad.   

O Gud, som gav oss en förebild i ödmjukhet när du lät din Son bli människa och lida döden på korset, lär oss lydnad för din vilja och låt oss få del i hans uppståndelse. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. 

Amen.

 

Gammaltestamentlig läsning
Ur SAKARJA 2: 

Så skriver profeten Sakarja:

Gläd dig och jubla, dotter Sion! Se, jag kommer och tar min boning hos dig, säger Herren. Många folk ska den dagen sluta sig till Herren och bli mitt folk. Jag tar min boning hos dig. Då ska du inse att Herren Sebaot har sänt mig till dig. Herren ska ta Juda i besittning som sin del av den heliga marken. Än en gång utväljer han Jerusalem. Var stilla inför Herren, allt levande, han bryter upp från sin heliga boning.

Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig.

UNDER SÅNG OCH DANS SKA MAN SÄGA

Epistelläsning
Ur FILIPPERBREVET 2

Så skriver aposteln Paulus:  

Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa ödmjukade han sig och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.

Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig.

Gradualpsalm
38b FÖR ATT DU INTE TOG DET GUDOMLIGA

Evangelium
Ur JOHANNESEVANGELIET 12

Upplyft era hjärtan till Gud och hör dagens heliga evangelium. Så skriver evangelisten Johannes:  

Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. 

Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: »Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?« Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. Men Jesus sade: »Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.«

En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus. 

Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: »Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung.« Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet: »Frukta inte, dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en ungåsna.« 

Lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats kom de ihåg att som det stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom. 

Alla de som hade varit med honom när han kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade om detta. När folk hörde att han hade gjort detta tecken drog de ut för att möta honom. Men fariseerna sade till varandra: »Ni ser att ingenting hjälper. Alla människor springer efter honom.«

Så lyder det heliga evangeliet - Lovad vare du, Kristus!

Predikan av Bengt Pleijel.

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Trosbekännelse
APOSTOLICUM:
Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

Vi tror ock på Jesus Kristus, Guds enfödde Son, vår Herre,

vilken är avlad av den helige Ande,

född av jungfrun Maria,

pinad under Pontius Pilatus,

korsfäst, död och begraven,

nederstigen till dödsriket,

på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,

uppstigen till himmelen,

sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,

därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande,

en helig, allmännelig kyrka,

de heligas samfund,

syndernas förlåtelse,

de dödas uppståndelse

och ett evigt liv.
 

446 DIG, MIN JESUS NU JAG SKÅDAR

Kyrkans allmänna förbön

700:1 LITANIAN

 
Herrens bön

Välsignelsen
 

Slutpsalm

442 HAN GICK DEN SVÅRA VÄGEN 

Postludium

HOSIANNA av Bengt Johansson