Påskvänner!
Jag har denna passionstid läst en bok som heter "Den törnekrönte konungen" av Erik Beijer. Den innehåller många goda iakttagelser och tankar. Särskilt gripande är kanske just detta att de romerska soldaterna brutalskojar så med Jesus. Kattens lek med råttan, tycker de väl. Översteprästernas vaktstyrka hade skojat med Jesus som Profeten - de la ett täcke över honom så han inte kunde se, drämde till honom på olika ställen och skrek: "Profetera för oss: vem var det som slog dej?"
Men här drivs det hejdlöst med Jesus som Konungen. Han får en lustig "krona" och en lustig "spira" och manteln är väl den han fick av Herodes (eller var den för fin och nu utbytt mot någon rödaktig trasa?). Sen blir han låtsashyllad på det mest groteska vis - hyllad med ord men i handling slagen och spottad på. Jeanna Oterdahls versifierade kommentar är mitt i prick.
Ska Jesus' ord om "större synd" tydas som att han köper Pilatus' narrativ om sin relativa oskuld? I varje fall är det fler som är meddelaktiga, även om bara Pilatus, som högste världsligt ansvarige, pekas ut i vår trosbekännelse. Bl a du och jag.
Hela Femte akten läses i morgon Långfredag. Ikväll, Skärtorsdagens afton, återvänder vi i mässa och kvällsandakt till Första och Andra akten - alltså till påskmåltiden/nattvarden/fotatvagningen och till den unika bönevakan i Getsemane.
STYCKE 4: Jesus kröns med törnen och döms
Landshövdingens krigsmän tog Jesus med sig in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten omkring honom. Och de tog av honom hans kläder och satte på honom en röd mantel och vred samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och begabbade honom och sa: "Hell dig, judarnas konung!" Och de spottade på honom och tog röret och slog honom med det i huvudet.
Sedan gick Pilatus åter ut och sa till folket: "Se, jag vill föra honom ut till er, för att ni ska förstå att jag inte finner honom skyldig till något brott." Och Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och den purpurfärgade manteln. Och han sa till dem: "Se människan!" Då nu översteprästerna och rättstjänarna fick se honom skriade de: "Korsfäst, korsfäst!" Pilatus sa till dem: "Ta honom och korsfäst honom. Jag finner honom inte skyldig till något brott." Judarna svarade honom: "Vi har själva en lag, och efter den lagen måste han dö, ty han har gjort sig till Guds Son."
med törnekronan om ditt hår,
för romarn den förryckte juden,
för juden hjälten av igår,
för den som mött din blick och tror
en Frälsare, en vän, en bror.
Så blev ditt rö ett furstetecken,
för alltid över världen sträckt,
och purpurn med ditt blod i vecken
i tiders tid en kungadräkt.
Hur bleknar alla kronors glans,
min konung, mot din törnekrans!
När Pilatus hörde dem tala så, blev hans fruktan ännu större. Och han gick åter in i pretoriet och frågade Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar. Då sa Pilatus till honom: "Svarar du mig inte? Vet du inte att jag har makt att släppa dig lös och makt att korsfästa dig?" Jesus svarade honom: "Du hade alls ingen makt över mig, om den inte vore dig given ovanifrån. Därför har den större synd som har överlämnat mig åt dig."
Från den stunden sökte Pilatus efter någon utväg att ge honom lös. Men judarna ropade och sa: Släpper du honom lös, så är du inte kejsarens vän. Vem som än gör sig till konung sätter sig upp mot kejsaren." När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet, på en plats som kallades Litostroton, på hebreiska Gabbata. Och han sa till judarna: "Se, här är er konung!" Då skriade de: "Bort med honom! Bort med honom! Korsfäst honom!" Pilatus sa till dem: "Ska jag korsfästa er konung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan konung än kejsaren."
När Pilatus såg att han inget kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sa: "Jag är oskyldig till denne mans blod; ni får själva svara för detta." Och allt folket svarade och sa: "Hans blod komme över oss och våra barn." Då gjorde han dem till viljes och befallde att Jesus skulle korsfästas.
oskyldig, helig, nådefull
dig själv ej ville skona,
ditt blod, o Jesus, över mig
välsignande må gjuta sig,
att mig med Gud försona.
Mig live detta dyra blod
till kärlek, tro och tålamod,
det tröste mig i all min nöd,
det styrke mig i liv och död,
att efter ett i frid och hopp
fullbordat lopp
jag i din famn må tagas opp.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar