Femte akten

FEMTE AKTEN: Vad Jesus gör och lider inför allt folket, då domen skall verkställas på Golgata, och vad som sker i hans dödsstund

STYCKE 1: Jesus bär korset

När Pilatus hade utlämnat Jesus till översteprästerna och rådsherrarna och folket, för att med honom skulle ske efter deras vilja, tog krigsmännen och klädde av honom den purpurfärgade manteln och satte på honom hans egna kläder, och förde honom bort till att korsfästas. Och han bar själv sitt kors. Och en man som kom utifrån marken gick där fram, Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus´ fader; honom tvingade de att gå med och bära korset efter Jesus. Men en stor hop folk följde honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och grät över honom. Då vände Jesus sig om till dem och sa: "Ni Jerusalems döttrar, gråt inte över mig utan gråt över er själva och era barn. Ty se, den tid ska komma då man ska säga: 'Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött barn, och de bröst som inte har givit di." Då ska man börja säga till bergen: 'Fall över oss' och till höjderna: 'Skyl oss'. För om man gör så med det friska trädet, vad ska då inte ske med det torra?"

Även två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillsammans med honom. Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder Huvudskalleplatsen), räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat på det ville han inte dricka det.

Du bar ditt kors, o Jesu mild,

då dödens väg du trädde,

till frälsning för den värld som vild

och full av hat dig hädde.

O kärleks höjd!

Du blöder böjd

för dem som dig förfölja.

Du bar ditt kors. Då bar du ock

med världens skulder mina,

och bland de otacksammas flock

som du vill nämna dina,

är också jag,

fast dag från dag

din kärlek mig besöker.

Du bar ditt kors. Din härlighet

som alla himlar prisa,

den makt som icke gränser vet

du lade av, att visa

det intet finns

som icke vinns

av kärleken som lider.

Du bar ditt kors. Så lär ock mig,

o Segerhjälte, vinna,

och så på korsets helga stig

till himlamålet hinna.

Då är min själ

förvarad väl

och lever i din kärlek.

STYCKE 2: Jesus lider på korset

Och de korsfäste Jesus och med honom de två rövarna, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra, och Jesus i mitten. Och det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. Men Jesus sa: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." Men Pilatus lät också göra en överskrift och sätta upp den på korset för att ange vad han var anklagad för, och den lydde så: "Jesus från Nasaret, judarnas konung." Den överskriften läste många av judarna, för det ställe där Jesus var korsfäst låg nära staden och den var avfattad på hebreiska, på latin och på grekiska. Då sa judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte 'Judarnas konung', utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung." Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit."

På hans kors Pilatus skrivit:
"Jesus, judakonungen".

Motsagd har den skriften blivit,

redan då - och blir det än.

Men Pilatus ger till svar:

"Vad jag skrivit, ska stå kvar",

Utan jordisk makt och ära

Jesus konungs namn får bära.

Skriv dej, Jesus, på mitt hjärta,

du min Konung och min Gud,

så att ingen lust och smärta

detta namn kan plåna ut.

Denna inskrift på mej sätt:
"Jesus ifrån Nasaret

på sitt kors all synd fick bära,

han, min salighet och ära."

Då nu krigsmännen hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder och delade dem i fyra delar, en del åt varje krigsman. Men livklädnaden hade inga sömmar, utan var vävd i ett stycke, uppifrån och allt igenom. Därför sa de till varandra: "Låt oss inte skära sönder den, utan kasta lott om vem den ska tillhöra." Ty Skriftens ord skulle fullbordas: "De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad." Så gjorde nu krigsmännen.

Men vid Jesu kors stod hans mor och hans moster Maria, Klopas´ hustru, och Maria från Magdala. När Jesus nu fick se sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sa han till sin mor: "Mor, se din son!" Sedan sa han till lärjungen: "Se din mor!" Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.

Men folket stod och såg på. Och de som gick förbi där bespottade honom och skakade huvudet och sa: "Tvi dig, du som bryter ner templet och bygger upp det igenom inom två dagar! Hjälp dig nu själv och stig ner från korset!" Likadant talade också översteprästerna, jämte de skriftlärda, hånande ord med varandra och sa: "Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han som är Messias, Israels konung, han stige nu ner från korset så att vi får se det och tro Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom om han har behag till honom; han har ju sagt "Jag är Guds Son." Också krigsmännen gick fram och hånade hono och räckte honom ättikvin och sa: "Är du judarnas kung, så hjälp dig själv!" Och en av de ogärningsmän som var upphängda där smädade honom och sa: "Du är ju Messias, hjälp då dig själv och oss!" Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sa: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Oss händer detta med all rätt, för vi lider vad våra gärningar är värda, men denne man har inget ont gjort." Sedan sa han: "Jesus, tänk på mig när du kommer i ditt rike." Hsn svarade: "Sannerligen säger jag dig: Idag ska du vara med mig i paradiset."

Skåda, skåda nu här alla!

Se hur Jesus plågad är.

Klaga högt, låt tårar falla,

all vår syndaskuld han bär.

Såsom Jesu smärta var,

aldrig någons varit har.

Hand och fot man genomborrat,

sträckt och plågad är var led,

huvudet, av törnen sårat,

blekt och blodigt sjunker ned.

Såsom Jesu smärta var,

aldrig någons varit har.

STYCKE 3: Jesus dör

Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen, i det att solen miste sitt sken. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabaktani?", vilket betyder "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" Då några av dem som stod där bredvid hörde detta, sa de: "Hör, han ropar på Elias!"

Eftersom nu Jesus visste att allt annat redan var fullbordat, sa han därefter, då ju skriften skulle i allt uppfyllas: "Jag är törstig!" Där stod då ett kärl som var fullt av ättikvin. Och en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka. Men de andra sa: "Låt oss se om Elias kommer och hjälper honom!"

Och när Jesus hade tagit emot vinet, sa han: "Det är fullbordat". Och han ropade med hög röst och sa: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." Och när han hade sagt detta, böjde han ner huvudet och gav upp andan.

Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade. Och gravarna öppnades, och många heliga som var avsomnade stod upp. De gick ut ur sina gravar och kom efter hans uppståndelse in i Jerusalem och uppenbarade sig för många.

Men när hövitsmannen och de som med honom höll vakt om Jesus såg jordbävningen och det övriga som skedde, blev de mycket förskräckta och sa: "Så var då denne man verkligen en rättfärdig man och Guds Son." 

Sist han ropar högt och sänder

upp sin suck till Gud och ber:

"Fader, jag i dina händer

nu min ande återger."

Såsom Jesu smärta var

aldrig någons varit har.

Denna stund är Jesu sista,

templets förlåt rivs itu.

Solen mörknar, bergen brister.

Öga, hjärta, vad gör du?

Såsom Jesu smärta var

aldrig någons varit har.

Har du, människa, ett hjärta,

är din bäste vän dig kär,

känn din syndaskuld med smärta,

ty för den han korsfäst är.

Så som Jesu kärlek var

aldrig någons varit har.

STYCKE 4: Jesus' sida sticks upp med ett spjut

Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom, stod där på avstånd och såg vad som skedde. Bland dessa var Maria från Magdala och den Maria, som var Jakobs och Joses´ mor, så även Salome, Sebedaios´ söners mor; därtill många andra kvinnor, de som med honom hade vandrat upp till Jerusalem. Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se på detta, såg vad som hände, då slog de sig för bröstet och vände hem igen.

Men eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle bli kvar på korset över sabbaten (det var nämligen en stor sabbatsdag), bad de Pilatus att han skulle låta slå sönder de korsfästas ben och ta bort kropparna. Så kom då krigsmännen och slog sönder den förstes ben och sedan den andres, som var korsfäst tillsammans med honom. När de sedan kom till Jesus och såg att han redan var död, slog de inte sönder hans ben; men en av krigsmännen stack upp hans sida med ett spjut. Och strax kom därifrån ut blod och vatten.

Och den som har sett detta, han har vittnat om det, för att också ni ska tro, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Ty detta skedde för att skriftens ord skulle fullbordas: "Inget ben ska slås sönder på honom." Och åter ett annat skriftens ord lyder så: "De ska se upp till honom som de har stungit."

Kom, syskon, låt oss dröja

i tro vid korsets stam,

i andakt blicken höja

mot Frälsaren, Guds Lamm.

Till paradis den vägen bär,

men en smärtornas väg det är.

Vi bara så kan lära

den evigt nya sång

till Guds och Lammets ära

som sjungs hos Gud en gång.

Han allt för oss fullbordat har,

men en smärtornas väg det var