Påskvänner!
Så här på Dymmelonsdag har vi kommit fram till Barabbas. Det dråpliga namn som egentligen bara betyder "Faderns son" eller kanske "Pappas pojke". Inte så mycket sägande, kanske. Men Barabbas var känd som upprorsman och dråpare, kanske rent av en smula populär i den egenskapen. Han var kanske vad Jesus enligt vissa borde ha blivit - en som vågade ta till vapen mot romarna. Annars tycker man ju att valet mellan Barabbas och Jesus borde ha varit enkelt. "Välj Jesus - välj livet!"
Pilatus är en ömklig figur som inte vill ta ansvar. Nu har han sett en möjlighet att skylla på folket, trots att Jesus strängt taget ännu inte är dömd eller någon att sätta Barabbas emot. Dessutom hade väl den största delen av människomassorna från i Palmsöndags knappt vaknat än och masat sej ner till stan från Olivbergssluttningens "campingplats". En liten tröst är att Pilatus i ett par tusen år hängts ut som högsta ansvarig för Jesus död - vilket han ju var, mänskligt sett i varje fall - i den kristna kyrkans bekännelse.
En annan liten tröst är att Pilatus förmodligen fick rejält med ovett när han kom hem efter dåligt förrättat värv den där fredagen (den 3 april år 33?). "Vad gjorde du med den där rättfärdige mannen Jesus som jag bad dej att inte befatta dej med?" "Ehhh..." "Nå, ut med språket!" "Jo, jag lät, hmmm, korsfästa honom - men jag tvådde mina händer noga och skyllde på judarna." "Du din fega skurk! Varför lyssnar du aldrig på vad jag säger? Nu blir det skilda sovrum till i sommar."
Men den riktiga trösten är förstås att Jesus ger sitt liv som ett offer - för inte bara våra utan hela världens synder, inklusive mina och Paulus´, Pontius Pilatus´ och Judas´ blodröda synder.
AKT 4, STYCKE 3: Barabbas släpps lös och Jesus gisslas
Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav en fånge lös, vilken de ville. Och där fanns då en man som kallades Barabbas, som satt fängslad jämte de andra som hade gjort upplopp och under upploppet begått dråp. Folket kom nu dit upp och började begära att Pilatus skulle göra åt dem som han brukade göra. Pilatus svarade dem och sa: "Vill ni att jag ska ge er 'judarnas konung' lös?" Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade dragit Jesus inför rätta. Och medan han satt på domarsätet hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: "Befatta dig inte med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull."
Men översteprästerna eggade upp folket till att begära att han hellre skulle ge dem Barabbas lös och låta förgöra Jesus. När alltså landshövdingen frågade dem och sa: "Vilken av de två vill ni att jag ska ge er lös?", så svarade de: "Barabbas". Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade kunna ge Jesus lös, och han sa: "Vad ska jag då göra med Jesus, som kallas Messias?" De svarade alla: "Låt korsfästa honom!" Men Pilatus talade till dem för tredje gången och frågade: "Vad ont har denne då gjort? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför vill jag ge honom lös, sedan jag har tuktat honom." Men de låg över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blev honom övermäktiga. Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, gav han dem Barabbas lös, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp. Men Jesus lät han gissla.
att sådan dom man över dig beslutit?
När blev väl du till något brott förvunnen
och skyldig funnen?
Jag ser dig fängslad, törnekrönt och smädad,
med gissel slagen och av hopen hädad.
Till korset dömd, du måste döden lida
vid rövarns sida.
O skulle jag väl fråga vad du brutit?
Det är för mig, för mig ditt blod har flutit.
Din smärtas mått, o Jesus, själv jag fyllde,
allt jag förskyllde.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar