Sjätte akten

SJÄTTE AKTEN: Hur Jesus begravs av Josef och Nikodemus i en örtagård

STYCKE 1: Jesus tas ner från korset

Det var nu tillredelsedag (det är dagen före sabbaten) och det hade blivit afton. Nu var där en rådsherre vid namn Josef, en rik man från Arimateia; han var god och rättfärdig och hade inte samtyckts till deras rådslaga och gärning. Han väntade på Guds rike och var en Jesu lärjunge, fastän i hemlighet, av fruktan för judarna. Han tog nu mod till sig och gick in till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Då förundrade sig Pilatus över att Jesus redan skulle vara död, och han kallade till sig hövitsmannen och frågade honom om det var länge sedan han hade dött. 

Och när han av hövitsmannen hade fått veta hur det var, skänkte han åt Josef hans döda kropp. Denne köpte då en linneduk och gick iväg och tog ner honom. Och även Nikodemus kom dit, han som första gången hade besökt Jesus om natten; denne förde med sig en blandning av myrra och aloe, vid pass hundra skålpund. Och de tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar och la dit de välluktande kryddorna, såsom judarna har för sed vid tillredelse till begravning.

Så är fullkomnat, Jesus kär,

vad om din död förkunnat är.
Vad Guds profeter förespått,

nu har det i fullbordan gått.

I allt du Fadern lydig var,

till korsets död vår skuld du bar.

Ditt dyra blod har plånat ut

vår synd, och dödens makt är slut.

Vi tackar dig, o Jesus kär,

som oss igenom döden bär.

Se, gravens mörka port blir ljus,

en ingång till vår Faders hus.

STYCKE 2: Jesus läggs i Josefs grav och vakt sätts ut

Men invid det ställe där han hade blivit korsfäst var en örtagård, och i örtagården fanns det en grav som Josef hade låtit hugga åt sig i klippan, och i vilken ännu ingen hade varit lagd. Där la de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära. Och sedan de hade vältrat en stor sten för ingången till graven, gick de därifrån. Men Maria från Magdala och den Maria som var Joses´ mor var där, och de satt mitt emot graven och såg var han lades. Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse. Men på sabbaten var de stilla, enligt lagens bud.

Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade sig översteprästerna och fariséerna och gick till Pontius Pilatus och sa: "Herre, vi har dragit oss till minnes att den villoläraren sa, medan han ännu levde: 'Efter två dagar ska jag uppstå.' Befall därför att man skyddar graven intill tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir den sista villan värre än den första." 

Pilatus svarade dem: "Där har ni vakt! Gå iväg och skydda graven så gott ni kan." Och de gick iväg och gav graven skydd, inte bara genom att sätta ut vakten, utan också genom att försegla stenen.

Den tunga dagen går mot natt till sist,

två sorgsna vänner som sin ro har mist

har fört till ro sin Herre Jesus Krist.

Vad anar de av Guds mysterium?

De såg att Mästaren var kall och stum

och redde kärleksfullt hans vilorum.