Rosenius gästbloggar

"Såsom för en människas olydnad många har blivit syndare, så blir också för ens lydnads skulle många rättfärdiga." (Rom. 5:19)

Såsom alla Adams barn blev dömda till syndare bara genom hans olydnad; så döms också all Kristi säd för rättfärdig blott genom hans lydnad. För ens lydnads skull.

Här säger nu aposteln uttryckligt, vari Kristi rättfärdighet består; han säger: Det var hans lydnad, hans eget personliga fullgörande av all Faderns vilja. Såsom syndafallet bestod i "ens olydnad", så skulle dess gottgörande ske genom "ens lydnad". Hela Kristi liv på jorden, ifrån krubban till korset, var idel lydnad. "Kärleken är lagens fullbordan", säger aposteln.

Kristus hade en fullkomlig kärlek både till sin Fader och till oss människor. Av kärlek till oss och lydnad för sin Fader kom Han till jorden och blev vår broder; i samma kärlek och lydnad gick Han omkring, gjorde väl och hjälpte alla; av kärlek till oss och lydnad för sin Fader ville Han också "smaka döden för alla". Han var "lydig intill döden, ja, intill korsets död". Och ingenting mindre än en sådan hög och fullkomlig lydnad kunde frälsa människan från den fördömelse, som för ens olydnad var kommen över oss.

Men se nu här, i denna Kristi fullkomliga lydnad, vad som betäcker allas vår beständiga olydnad! All de heligas andliga nöd och klagan är just den, att de inte rätteligen kan lyda Gud, utan ännu beständigt gör Honom emot. Där anden är villig och helig, där är det medfödda fördärvet bara desto mer kännbart och tryckande, och alltid såsom en olydnad. All synd i hjärtat eller i levernet, i tankar, begär, ord och gärningar, utgör alltid en olydnad emot Gud, som i sin heliga lag förbjuder allt detta onda. Då ängslas, kvider och förskräcks de trogna, såsom olydiga emot sin Gud.

Men se nu här! Mot all denna vår olydnad har Gud satt sin Sons lydnad. Hans lydnad ska vara vår lydnad. Så säger denna text: "Genom ens lydnad blir många rättfärdiga." Just därtill sände Gud sin Son under lagen, att Han skulle förlossa dem, som var under lagen. Då Gud av evighet såg alla människor fallna under synden och domen och uppfyllda med ett sådant fördärv, att ingen enda kunde fullkomligt lyda eller fullgöra lagen, beslöt Han i sin eviga barmhärtighet att själv bota allt detta: Hans Son skulle bli en sann människa, men med fullkomlig lydnad, och såsom en ny stamfader för oss fullgöra lagen och utstå dess förbannelse; för att, såsom vi blivit syndare genom den förste stamfaderns olydnad, vi också skulle bli rättfärdiga endast genom den andres lydnad.

Och det är just denna Kristi fullkomliga lydnad, som egentligen utgör själva rättfärdigheten, varmed vi består för Gud. "Därför ser tron", säger Konkordieformeln, "på Kristi person, såsom den där för oss är gjord under lagen, burit vår synd och i sin gång till Fadern för oss, arma syndare, bevisat sin himmelske Fader den fullkomliga lydnaden och därmed betäckt allas vår olydnad, som bor i vår natur och framsticker i dess tankar, ord och gärningar, så att denna vår olydnad inte tillräknas oss till förömelse, utan av ren nåd allenast för Kristi skull blir oss tillgiven och förlåten".

Därför ska var och en, som gärna vill vara en kristen och tro Guds nåd, men förhindras och trycks av sin egen mångfaldiga olydnad, med allvar fatta denna tröst och säga: Kristi lydnad är min lydnad. Med min egen lydnad och rättfärdighet är det så alldeles förlorat, att jag måste helt förtvivla och aldrig mer tänka på saligheten, om jag ska dömas efter lagen; men därför har Herren Kristus varit under lagen och bevisat en fullkomlig lydnad, att Han skulle därmed "förlossa oss, som var under lagen". Ty Han behövde ju sannerligen inte vara under lagen för sin egen person, utan gjorde det ju alltsammans för oss, i vårt ställe och oss till godo.

Detta är då min enda rättfärdighet, nämligen inte min lydnad, utan hans lydnad; ty även då min nya människa vill vara lydig, är likväl den gamla naturen i mej full med olydnad. Därför är nu det min enda tröst, att Kristus var lydig för oss.

På detta sätt ska vi göra oss gagn av denna trösterika text. Ty säger någon: Vad hjälper mej det, att Kristus var lydig, då jag inte själv kan vara det? så svaras: Om inte Kristi lydnad är din lydnad, är du evigt förlorad. Här säger oss Herrens apostel, att vi endast "genom ens lydnad ska bli rättfärdiga". Vi ska då med mycket nit och allvar inprägla i våra hjärtan dessa dyra ord: "genom ens lydnad." Annars måste vi alltid för känslan, samvetet och otrons ingivelser föras omkring såsom spånor på det vilda havet.

Däremot, vilken salig tröst och trygghet för en arm, uttröttad syndare att få vila vid denna fasta klippa: Guds eviga rådslut, att såsom vi alla blev syndare genom ens olydnad, vi också ska bli rättfärdiga endast genom ens lydnad.

Det lagen kräver, det alla vakna
väl hos sig söka, men alltid sakna,
se, det har Kristus för oss fullgjort.
Tänk, när Guds Ande gör detta stort!

Ty Kristi lydnad den är vår lydnad.
Insvep dig väl uti denna prydnad!
Då är du klädd, trots all skröplighet,
i ende Sonens rättfärdighet!