Ett memento för både romerska katoliker och rosenianer

Påskvänner!

I dagbetraktelsen för igår inskärper Carl Olof Rosenius ett viktigt bibliskt memento för både "rosenianer" och romerska katoliker. Observera att varken han eller Paulus driver den tragikomiska läran att goda gärningar vore skadliga för saligheten (som en vilsen "lutheran" fick för sej på 1500-talet, givetvis genast isolerad av övriga). Men det gäller verkligen att ha sin förtröstan till Kristus, och "Kristus allena". Och där löper vi alla risk att få fel fokus. Och det (inte goda gärningar i sej) är skadligt för saligheten.

Och för det glada tjänandet.

Nu sedan Lammet för oss blivit slaktat
aktar vår Gud dess rättfärdighet blott.
Ve den som denna i otro föraktat
och i sin egen rättfärdighet gått!
Konungen sist ibland gästerna träder,
mönstrar sitt folk och utkastar en man,
mannen som ej befanns ha bröllopskläder
bort i det yttersta mörkret försvann.

Mildaste Frälsare, skona oss, lär oss
räkna allt eget för skada och skam!
Vita rättfärdighetsskruden iklä oss
som du har vunnit åt oss, o Guds Lamm!
Klädd i den dräkten skal bruden då föras
in uti brudgummens konungahov,
där skall din ära i evighet höras,
strålande skaror förkunna ditt lov.