Dalmans bönbok

Påskvänner!

Nu har det blivit mycket av blåslampa efter Johan Dalman, och jag tror tyvärr att det behövs. Biskopsämbetet är - eller ska i varje fall inte vara - någon sinekur, och värnar ämbetsinnehavarna inte läran som det är tänkt är risken stor att de istället, som exempelvis K-G Hammar, börjar använda den offentliga och mediala posten till att sprida livsfarliga villoläror land och rike runt. Vad Antje Jackelén skulle bli ärkebiskop för begriper jag inte alls - lyssna på den nygjorda "söndagsintervjun" med henne och hur hon mot slutet av intervjun försöker dribbla bort Martin Wicklins relevanta frågor med hänvisning till Dalai Lama(!) och hans enligt henne utmärkta uppmaning att gräva där man står religiöst istället för att byta religion. Kristna ska alltså bli "bättre kristna" och, får man förmoda, buddhister ska bli bättre buddhister och därigenom ska alla mötas på djupet och nå den eviga glädjen. Eller hur ska man annars tolka det hon säger? (Försök själv!) Att Jesus skulle ge en sannare bild av Gud än Muhammed ger har det ju aldrig gått att få över hennes läppar, trots att många försökt. Men "för oss kristna" är det Jesus som är vägen. Och för de andra då? Det är som jag länge misstänkt: Svenska kyrkans mission är nedlagd inte bara till namnet utan också till gagnet. Missionsföreståndaren är ovanligt skarp (bra!) på sin blogg nu: "Så blev bistånd viktigare än omvändelse".

Dock: en riktigt fin sak som Dalman (inte Dalai! ;o) spridit land och rike runt, och som han själv helt förståeligt var glad och stolt över från sin tid på Verbum, är Bönboken tradition och liv (Verbum 2003) som han var medredaktör för. Den fick en ganska fin recension t.o.m. i Kyrka och Folk, kommer jag ihåg (vilket inte vill säga lite). I den ekumeniska helgonkalender som ingår i boken kan man t.ex. på dagens datum läsa: 7 CAMILLA Milla Clemensdotter (född 1814) var samekvinna. Hon hade hört Brandell (1 aug) predika och kom att starkt påverka Laestadius´ (10 aug) andliga utveckling. Därmed band hon samman 1800-talets två största andliga rörelser i Norrland. Och följande bön (nr 276) av prosten Anders Blomquist (i Jönköping, tror jag) kan gärna få följa oss under fastan. (Vi kan f.ö. gärna prova att som Dalman be en halvtimme vid 6-tiden varje morgon, även om han uppriktigt erkände att han inte klarat av att göra det under åren som småbarnsförälder). I alla fall, hur vi än har det med Gud och vårt böneliv får vi be med Anders och Johan:

För oss, för att vi skulle få frid, blev straffet lagt på dig, o Jesus.
Din lidandesvecka blev vår stilla vecka.
Dina vandringar mellan det vänliga hemmet i Betania och den fientliga staden blev till vår stilla kyrkogång.
De skärande missljuden från korsfästrop och hädelse blev till våra stilla passionspsalmer.
För oss, före oss har du varit i Getsemane och på Golgata, för att vi i vår ångest och våra kval aldrig skulle vara ensamma.
För oss lät du löftet om uppståndelsen lysa genom lidandesveckan.
Från graven gick du före de dina till Galileen, och från den synliga världen gick du före oss in i själva himmelen för att bereda oss rum och evig härlighet.
Pris vare dig, o Jesus.