Påsk- och pingstvänner!
Martin Luthers predikan på pingstdagen går inte av för hackor! (Inte Lars Linderots heller, om du törs läsa den!).
Annars kan man här i vår församling även gå på högmässa i Enångers kyrka kl 11 (Thomas Grunnesjö) och på aftonsångsgudstjänst på Efs Brogården kl 18 (Annahita Parsan), liksom annandagsgudstjänst i Iggesunds S:ta Maria kl 18 (Grunnesjö).
Varmt välkommen till den stora kyrkhelgens samlingar - vi blir nog inte fler än folkhälsomyndigheten tillåter och sprider ut våra nytvättade kroppar i de stora lokalerna.
Glad pingst! Få skriver och sjunger pingstpsalmer så bra som danskarna (där Annandagen fortfarande är helgdag och där man sjunger även långa pingstpsalmer oavkortade):
lördag 30 maj 2020
fredag 22 maj 2020
måndag 18 maj 2020
Gångedag 1 med bönevandring
Påskvänner!
I 700 år efter Sveriges kristnande var denna "Annandag Bönsöndag" allmän helgdag, då församlingen bad framför allt om god årsväxt. Under medeltiden ofta, därav namnet gångedag, med processioner runt åkrarna (särskilt när den som i år sammanföll med Erik-dagen) och psalmsång. Efter reformationen firades den åtminstone med en gudstjänst kl 8 (enligt 1686 års kyrkolag den stipulerade högmässotiden) varefter ordspråket "Bed och arbeta" fick sin fulla tillämpning genom arbete ute på åkrarna (varför helgdagarna också kallades "lätthelgdagar" i motsats till de som var belagda med arbetsförbud).
Trots att "gångedagarna" (tre eller två) mellan Bönsöndagen och Kristi Himmelsfärdsdag alltså inte hindrade bondens arbete över hövan, i varje fall inte om man bodde i närheten av kyrkan, försökte riksdagen och då särskilt borgarna och prästerna(!) under 1700-talet få dem avskaffade. Första gången det lyckades var 1741, men efter strax därefter timad missväxt återinfördes de 1743 och blev kvar resten av frihetstiden, tills Gustav III och riksdagen 1772 "lyckades" få bort ett tjugotal helgdagar, däribland även apostladagarna, i det som kallats "Stora helgdöden".
Helg eller inte, men perioden Bönsöndag-Pingst kan gärna får vara präglade av bön och förbön. Både för god årsväxt och annat aktuellt i vårt land och vår värld. Allt enligt mönsterbönen:
I 700 år efter Sveriges kristnande var denna "Annandag Bönsöndag" allmän helgdag, då församlingen bad framför allt om god årsväxt. Under medeltiden ofta, därav namnet gångedag, med processioner runt åkrarna (särskilt när den som i år sammanföll med Erik-dagen) och psalmsång. Efter reformationen firades den åtminstone med en gudstjänst kl 8 (enligt 1686 års kyrkolag den stipulerade högmässotiden) varefter ordspråket "Bed och arbeta" fick sin fulla tillämpning genom arbete ute på åkrarna (varför helgdagarna också kallades "lätthelgdagar" i motsats till de som var belagda med arbetsförbud).
Trots att "gångedagarna" (tre eller två) mellan Bönsöndagen och Kristi Himmelsfärdsdag alltså inte hindrade bondens arbete över hövan, i varje fall inte om man bodde i närheten av kyrkan, försökte riksdagen och då särskilt borgarna och prästerna(!) under 1700-talet få dem avskaffade. Första gången det lyckades var 1741, men efter strax därefter timad missväxt återinfördes de 1743 och blev kvar resten av frihetstiden, tills Gustav III och riksdagen 1772 "lyckades" få bort ett tjugotal helgdagar, däribland även apostladagarna, i det som kallats "Stora helgdöden".
Helg eller inte, men perioden Bönsöndag-Pingst kan gärna får vara präglade av bön och förbön. Både för god årsväxt och annat aktuellt i vårt land och vår värld. Allt enligt mönsterbönen:
söndag 17 maj 2020
Linas sång mellan Bönsöndag och Pingst
Påskvänner!
Inte bara jul, påsk och pingst hade annandagar de första 700 åren av kristen tro i Sverige utan även Bönsöndagen, som följdes av de s k gånge- eller rogationsdagarna. Ända fram till 1772 ringde klockorna till gudstjänst (kl 8 enligt 1686 års kyrkolag) på både måndag och tisdag efter Bönsöndagen.
Och det var inte bönderna, för vars skull indragningen påstods ske, som ville ha bort dessa helgdagar (de fick ju ändå enligt kyrkoordningen gå ut på åkern och jobba efter avslutad bönegudstjänst dessa dagar) utan det var präster och borgare som gemensamt ville avskaffa dagarna (liksom t ex de tolv apostladagarna och Marie besökelses dag). För att, som det hette, desto ivrigar och konsekventare kunna värna söndagshelgden.
1741 års riksdagsbeslut härom blev dock inhiberat 1743 sedan bönderna hotat med att reducera prästlönerna i proportion till antalet indragna helgdagar :o). Men 1772 tog riksdagen det beslut som sedermera kallats "Stora helgdöden". (Skyll inte på bönderna!)
En märkvärdigt bortglömd men andefylld bönesång av den unga (ännu inte 30 fyllda) Lina Sandell är den här, som vi gärna kunde sjunga tillsammans nu under "böneveckorna" mellan Bönsöndagen och pingst:
1. Jesus, du som kunde lova:
"be i tro så ska ni få"
- vilken dyrbar, helig gåva
gav du inte åt oss då!
2. Löftesordet kan ej falla,
därpå grundar sej vårt hopp,
för den nyckeln springer alla
himlens lås och reglar opp.
3. Du är trofast och vill hålla
vad med ed du lovat, men
ack, vår otro, den kan vålla
att du måste dröja än.
4. Men besök oss likväl åter,
Andens pingstvind sänd oss här,
säg att du vår synd förlåter
och din väg oss gärna lär.
5. Tänk i nåd på Josefs skada,
bota Sions revor än,
låt oss snart få komma glada
inför dej med lov igen!
6. Här i hemmen många gånger
är du än en okänd Gud.
Väck då verklig syndaånger,
läk den sen med nådens bud!
7. Må du med din Ande viga
tjänare som sår din säd!
Och låt senapskornet stiga
till ett stort och skuggrikt träd.
8. Avvänd alla mörkrets pilar,
lossa alla träldomsband,
visa att din Ande vilar
ännu över Nordens land!
9. Men låt också andra trakter
av din vingård växa till,
du som oss från mörkrets makter
med ditt ord befria vill.
10. Tänk på dina barn i världen,
var de än befinner sej.
Styrk dem alla under färden
och bevara dem i dej!
11. Låt ej split och tvedräkt skilja
dem du dej till arv berett,
för det är din goda vilja
att de alla ska bli ett.
12. Du som stärker, du som gläder,
gör oss trogna i vårt kall,
låt de många lärdomsväder
inte komma oss på fall!
13. Du som ser vad vi behöver,
ge oss det i rättan tid,
så att bägarn flödar över
av din tröst och nåd och frid.
14. Jesus, Jesus, du allena
är vår frid, vår säkra hamn.
Håll oss fasta vid det ena,
så vi fruktar rätt ditt namn!
15. Med din kärlek fyll din skara,
själv din boning bland oss tag!
Låt ett kraftigt "amen" vara
svaret på vår bön idag!
Text: Lina Sandell (ur "Pigrimsharpan"), ngt bearb. A.H.
Inte bara jul, påsk och pingst hade annandagar de första 700 åren av kristen tro i Sverige utan även Bönsöndagen, som följdes av de s k gånge- eller rogationsdagarna. Ända fram till 1772 ringde klockorna till gudstjänst (kl 8 enligt 1686 års kyrkolag) på både måndag och tisdag efter Bönsöndagen.
Och det var inte bönderna, för vars skull indragningen påstods ske, som ville ha bort dessa helgdagar (de fick ju ändå enligt kyrkoordningen gå ut på åkern och jobba efter avslutad bönegudstjänst dessa dagar) utan det var präster och borgare som gemensamt ville avskaffa dagarna (liksom t ex de tolv apostladagarna och Marie besökelses dag). För att, som det hette, desto ivrigar och konsekventare kunna värna söndagshelgden.
1741 års riksdagsbeslut härom blev dock inhiberat 1743 sedan bönderna hotat med att reducera prästlönerna i proportion till antalet indragna helgdagar :o). Men 1772 tog riksdagen det beslut som sedermera kallats "Stora helgdöden". (Skyll inte på bönderna!)
En märkvärdigt bortglömd men andefylld bönesång av den unga (ännu inte 30 fyllda) Lina Sandell är den här, som vi gärna kunde sjunga tillsammans nu under "böneveckorna" mellan Bönsöndagen och pingst:
1. Jesus, du som kunde lova:
"be i tro så ska ni få"
- vilken dyrbar, helig gåva
gav du inte åt oss då!
2. Löftesordet kan ej falla,
därpå grundar sej vårt hopp,
för den nyckeln springer alla
himlens lås och reglar opp.
3. Du är trofast och vill hålla
vad med ed du lovat, men
ack, vår otro, den kan vålla
att du måste dröja än.
4. Men besök oss likväl åter,
Andens pingstvind sänd oss här,
säg att du vår synd förlåter
och din väg oss gärna lär.
5. Tänk i nåd på Josefs skada,
bota Sions revor än,
låt oss snart få komma glada
inför dej med lov igen!
6. Här i hemmen många gånger
är du än en okänd Gud.
Väck då verklig syndaånger,
läk den sen med nådens bud!
7. Må du med din Ande viga
tjänare som sår din säd!
Och låt senapskornet stiga
till ett stort och skuggrikt träd.
8. Avvänd alla mörkrets pilar,
lossa alla träldomsband,
visa att din Ande vilar
ännu över Nordens land!
9. Men låt också andra trakter
av din vingård växa till,
du som oss från mörkrets makter
med ditt ord befria vill.
10. Tänk på dina barn i världen,
var de än befinner sej.
Styrk dem alla under färden
och bevara dem i dej!
11. Låt ej split och tvedräkt skilja
dem du dej till arv berett,
för det är din goda vilja
att de alla ska bli ett.
12. Du som stärker, du som gläder,
gör oss trogna i vårt kall,
låt de många lärdomsväder
inte komma oss på fall!
13. Du som ser vad vi behöver,
ge oss det i rättan tid,
så att bägarn flödar över
av din tröst och nåd och frid.
14. Jesus, Jesus, du allena
är vår frid, vår säkra hamn.
Håll oss fasta vid det ena,
så vi fruktar rätt ditt namn!
15. Med din kärlek fyll din skara,
själv din boning bland oss tag!
Låt ett kraftigt "amen" vara
svaret på vår bön idag!
Text: Lina Sandell (ur "Pigrimsharpan"), ngt bearb. A.H.
Från bönens värld, en liten böneskola, den 17. mai
Påskvänner!
Noterar så hör på Bönsöndagens morgon att Ole Hallesbys klassiska "Från bönens värld" nu finns utlagd på nätet på tyska! (OBS: Det är bara de första 12 sidorna som är gratis att läsa, resten får man köpa som e-bok!). En liten verkligt god läsövning så här inför pingsten och de två "böneveckorna" som traditionellt föregår den.
Fast så här på 17. mai borde boken så klart läsas på norska - "Fra bønnens verden" som originalet från 1927 heter. Tyska är ju lite extra känsligt för norrmän just på 17.mai (som tyskarna förbjöd firandet av 1940-44) även om man får vara glad att även tyskar kan läsa Hallesby på sitt eget språk.
Norge är ju bland mycket annat en nation av sjöfarare. En norsk sjömanspsalm som passar bra idag är den här (tyvärr hittar jag f n bara min egen översättning, borde så klart lagt ut salmen på norska - även svenska är ju lite känsligt en dag som denna, Karl Johan förbjöd ju 17. mai-firandet 1824):
1. I Nordens flaggor korset finns!
Sjung högt med oss Guds lov och minns
hur han oss samlat med sin stav,
en hjord från både hamn och hav.
2. Tack, Herre, för ditt starka ord,
för ljus i land, för ljus ombord,
för råd och tröst av herdemun
och förbön i en stormig stund,
3. för julsång så välsignat glad,
som värmde oss i fjärran stad,
för sannings salt, för vin och bröd
som oss förkunnat Herrens död!
4. Än brusar hav på gammalt vis,
men alltid nytt är Herrens pris.
O Herre, fräls du fler och fler
tills havet en gång ej är mer!
Ja, men nu hittade jag den på norska också, som nummer 704 i "Sangboken". Håll till godo, svenskar och norrmän m fl:
1. Det lyser kors i Nordens flagg
Syng høyt med oss Guds pris i dag,
han samlet oss med hyrdestav,
en Jesu hjord fra havn og hav.
2. Takk, Herre, for ditt sterke ord,
for lys i land, for lys ombord,
for råd och trøst av viet munn
og forbønn i en stormfull stund,
3. for julesang så hjemlig glad,
som favnet oss i fremmed stad,
for sannhets salt, for vin og brød
som oss förkynte Herrens død.
4. Enn bruser hav på gammel vis,
men alltid ny er Herrens pris.
O Herre, frels du fler og fler,
til havet engang er ei mer!
Noterar så hör på Bönsöndagens morgon att Ole Hallesbys klassiska "Från bönens värld" nu finns utlagd på nätet på tyska! (OBS: Det är bara de första 12 sidorna som är gratis att läsa, resten får man köpa som e-bok!). En liten verkligt god läsövning så här inför pingsten och de två "böneveckorna" som traditionellt föregår den.
Fast så här på 17. mai borde boken så klart läsas på norska - "Fra bønnens verden" som originalet från 1927 heter. Tyska är ju lite extra känsligt för norrmän just på 17.mai (som tyskarna förbjöd firandet av 1940-44) även om man får vara glad att även tyskar kan läsa Hallesby på sitt eget språk.
Norge är ju bland mycket annat en nation av sjöfarare. En norsk sjömanspsalm som passar bra idag är den här (tyvärr hittar jag f n bara min egen översättning, borde så klart lagt ut salmen på norska - även svenska är ju lite känsligt en dag som denna, Karl Johan förbjöd ju 17. mai-firandet 1824):
1. I Nordens flaggor korset finns!
Sjung högt med oss Guds lov och minns
hur han oss samlat med sin stav,
en hjord från både hamn och hav.
2. Tack, Herre, för ditt starka ord,
för ljus i land, för ljus ombord,
för råd och tröst av herdemun
och förbön i en stormig stund,
3. för julsång så välsignat glad,
som värmde oss i fjärran stad,
för sannings salt, för vin och bröd
som oss förkunnat Herrens död!
4. Än brusar hav på gammalt vis,
men alltid nytt är Herrens pris.
O Herre, fräls du fler och fler
tills havet en gång ej är mer!
Ja, men nu hittade jag den på norska också, som nummer 704 i "Sangboken". Håll till godo, svenskar och norrmän m fl:
1. Det lyser kors i Nordens flagg
Syng høyt med oss Guds pris i dag,
han samlet oss med hyrdestav,
en Jesu hjord fra havn og hav.
2. Takk, Herre, for ditt sterke ord,
for lys i land, for lys ombord,
for råd och trøst av viet munn
og forbønn i en stormfull stund,
3. for julesang så hjemlig glad,
som favnet oss i fremmed stad,
for sannhets salt, for vin og brød
som oss förkynte Herrens død.
4. Enn bruser hav på gammel vis,
men alltid ny er Herrens pris.
O Herre, frels du fler og fler,
til havet engang er ei mer!
fredag 15 maj 2020
Per Juliussons missionspsalm
Påskvänner!
Missionären och vallentunaherden Per Juliussons storslagna missionspsalm "Gå ut kring hela jorden" finns nu i en motsvarande inspelning på Youtube (i spellistan "Svenska psalmer"). Orgeln i Göteborgs domkyrka dränker delvis församlingssången, men ta fram din psalmbok med Verbums tillägg från 2003 (nr 735) och följ med i texten när Johan Wallins ståtliga koral kommer till sin rätt:
"Se, korset sina armar / utsträcker som en famn / och frälsning finns för folken / i Jesu Kristi namn." Även om Efs:s årskonferens (men inte årsmöte!) ställs in i år, kan vi gärna sjunga den här själva. Den uttrycker mycket av Efs:s och hela den kristna kyrkans själ, som tyvärr fördunklats i Svenska kyrkan sedan "Svenska kyrkans mission" blev något som ärligt talat är svårt att skilja från det som fram till 2008 var Lutherhjälpen.
Missionären och vallentunaherden Per Juliussons storslagna missionspsalm "Gå ut kring hela jorden" finns nu i en motsvarande inspelning på Youtube (i spellistan "Svenska psalmer"). Orgeln i Göteborgs domkyrka dränker delvis församlingssången, men ta fram din psalmbok med Verbums tillägg från 2003 (nr 735) och följ med i texten när Johan Wallins ståtliga koral kommer till sin rätt:
"Se, korset sina armar / utsträcker som en famn / och frälsning finns för folken / i Jesu Kristi namn." Även om Efs:s årskonferens (men inte årsmöte!) ställs in i år, kan vi gärna sjunga den här själva. Den uttrycker mycket av Efs:s och hela den kristna kyrkans själ, som tyvärr fördunklats i Svenska kyrkan sedan "Svenska kyrkans mission" blev något som ärligt talat är svårt att skilja från det som fram till 2008 var Lutherhjälpen.
lördag 9 maj 2020
Det diakonala och det liturgiska gudstjänstfirandet
Påskvänner!
Som vi såg hos Jakob i förra inlägget är det diakonala - bl a omsorgen om änkor och föräldralösa - en gudstjänst så god som någon. Extra viktig i tider som dessa, då vi väl också får tillägga omsorgen om våra föräldrar. Men det innebär förstås inte "förakt för predikan och Guds ord", t ex de ord som Jakob bär fram i sitt brev. Eller en vilja att, nöjd med sina kärleksverk, överge den söndagliga gudstjänstgemenskapen. (Liksom flitig kyrkogång inte får skymma de diakonala behoven).
Hur det gudstjänstliv som jag kallar "det liturgiska", framför allt söndagsgudstjänsterna med eller utan nattvard, ska lösas i coronatider finns det många bud om. Folkhälsomyndigheten uppmuntrar faktiskt till "fysiska" gudstjänster, bara det sker ansvarsfullt och i små, glesa sammanhang. Istället för att ställa in kan man faktiskt, som en del församlingar nu gör, pålysa desto fler gudstjänster - med kanske ett dussin deltagare i varje (jfr Jesus och de 12).
Från Efs:s ledning har man ju lyft fram att vi nu när den varma årstiden närmar sej borde kunna fira fler gudstjänster ute. Nu närmast (den 21 maj) har vi ju en av årets klassiska friluftsgudstjänster, gökottan på Kristi Himmelfärdsdag. När jag var liten i Lule fanns det "en gökotta i varje buske", nästan lika många som det fanns valborgseldar (kanske inte riktigt :o). Som jag minns det hade snart sagt varje liten kulle i den platta luletrakten sin egen gökotta - jag minns särskilt dem på Mattisberget med Folke Sjöberg och dem vid Gammelstadsviken med Torbjörn Lindahl. Jag har alltid hävdat att gökottan hör till kyrkoårets stora höjdpunkter, även om den egentligen (liksom julottan) bara är en extra högtidlig morgonbön och rätteligen skulle följas av Himmelsfärdsdagens högmässa i kyrkan klockan 11.
Nå, det där sista sparar vi tills coronakristen är över. Men visst firar vi gärna Kristi Tronbestigning på ett berg, också i år? Fast en strand går också bra - i Bollnäs brukade vi fira både på Hänsjöberget och på Vevlinge strand, och i Storuman var det Luspholmarna som gällde. Här i Iggesund firar vi på Buränge vid Viksjön! (Bilden nedan föreställer Tornedalen sedd från Aavasaksa på finska sidan).
Som vi såg hos Jakob i förra inlägget är det diakonala - bl a omsorgen om änkor och föräldralösa - en gudstjänst så god som någon. Extra viktig i tider som dessa, då vi väl också får tillägga omsorgen om våra föräldrar. Men det innebär förstås inte "förakt för predikan och Guds ord", t ex de ord som Jakob bär fram i sitt brev. Eller en vilja att, nöjd med sina kärleksverk, överge den söndagliga gudstjänstgemenskapen. (Liksom flitig kyrkogång inte får skymma de diakonala behoven).
Hur det gudstjänstliv som jag kallar "det liturgiska", framför allt söndagsgudstjänsterna med eller utan nattvard, ska lösas i coronatider finns det många bud om. Folkhälsomyndigheten uppmuntrar faktiskt till "fysiska" gudstjänster, bara det sker ansvarsfullt och i små, glesa sammanhang. Istället för att ställa in kan man faktiskt, som en del församlingar nu gör, pålysa desto fler gudstjänster - med kanske ett dussin deltagare i varje (jfr Jesus och de 12).
Från Efs:s ledning har man ju lyft fram att vi nu när den varma årstiden närmar sej borde kunna fira fler gudstjänster ute. Nu närmast (den 21 maj) har vi ju en av årets klassiska friluftsgudstjänster, gökottan på Kristi Himmelfärdsdag. När jag var liten i Lule fanns det "en gökotta i varje buske", nästan lika många som det fanns valborgseldar (kanske inte riktigt :o). Som jag minns det hade snart sagt varje liten kulle i den platta luletrakten sin egen gökotta - jag minns särskilt dem på Mattisberget med Folke Sjöberg och dem vid Gammelstadsviken med Torbjörn Lindahl. Jag har alltid hävdat att gökottan hör till kyrkoårets stora höjdpunkter, även om den egentligen (liksom julottan) bara är en extra högtidlig morgonbön och rätteligen skulle följas av Himmelsfärdsdagens högmässa i kyrkan klockan 11.
Nå, det där sista sparar vi tills coronakristen är över. Men visst firar vi gärna Kristi Tronbestigning på ett berg, också i år? Fast en strand går också bra - i Bollnäs brukade vi fira både på Hänsjöberget och på Vevlinge strand, och i Storuman var det Luspholmarna som gällde. Här i Iggesund firar vi på Buränge vid Viksjön! (Bilden nedan föreställer Tornedalen sedd från Aavasaksa på finska sidan).
söndag 3 maj 2020
Hoppusslade gudstjänster - ett slags utvidgad "postilla"
Påskvänner!
Inget kan helt ersätta söndagens gudstjänst i fysisk församlingsgemenskap och kanske även nattvardsgemenskap (då vi i normalfallet får röra vid Kristi kropp i dubbel bemärkelse). Men Jesus är ju närvarande genom sitt ord och sin Ande också när vi, utan att "överge vår församlingsgemenskap, som somliga har för sed" (Hebr.), läser och hör och ber därhemmavid.
Det görs ju dessa tider mer eller mindre hörbara utsändningar från de gudstjänster som trots allt hålls (med fler eller färre deltagare). Kanske kan mina små "hopklipp" också vara till någon uppbyggelse - eller hjälp i planeringen för en "live-gudstjänst"?
I varje fall har jag hittills under påsktiden ganska kvickt "pusslat ihop" fyra stycken, till den verkan och glädje det hava kan. Håll till godo och tack till alla som bidragit med pusselbitarna!
* Andra söndagen i påsktiden (Quasimodogeniti)
* Tredje söndagen i påsktiden (Herdesöndagen, Misericordia Domini).
* Fjärde söndagen i påsktiden (Jubilate, den här dagen, alltså).
* Femte söndagen i påsktiden (Cantate, nästa söndag alltså).
F. ö. kan vi även påminna oss vad Jakob skriver i sitt brev:
"En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen." (Jak. 1:27)
Inget kan helt ersätta söndagens gudstjänst i fysisk församlingsgemenskap och kanske även nattvardsgemenskap (då vi i normalfallet får röra vid Kristi kropp i dubbel bemärkelse). Men Jesus är ju närvarande genom sitt ord och sin Ande också när vi, utan att "överge vår församlingsgemenskap, som somliga har för sed" (Hebr.), läser och hör och ber därhemmavid.
Det görs ju dessa tider mer eller mindre hörbara utsändningar från de gudstjänster som trots allt hålls (med fler eller färre deltagare). Kanske kan mina små "hopklipp" också vara till någon uppbyggelse - eller hjälp i planeringen för en "live-gudstjänst"?
I varje fall har jag hittills under påsktiden ganska kvickt "pusslat ihop" fyra stycken, till den verkan och glädje det hava kan. Håll till godo och tack till alla som bidragit med pusselbitarna!
* Andra söndagen i påsktiden (Quasimodogeniti)
* Tredje söndagen i påsktiden (Herdesöndagen, Misericordia Domini).
* Fjärde söndagen i påsktiden (Jubilate, den här dagen, alltså).
* Femte söndagen i påsktiden (Cantate, nästa söndag alltså).
F. ö. kan vi även påminna oss vad Jakob skriver i sitt brev:
"En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen." (Jak. 1:27)
lördag 2 maj 2020
Fredrik Sidenvall orienterar
Påskvänner!
Biskop de facto Fredrik Sidenvall har ett ord till orientering i sin ledarartikel i Kyrka och Folk. Jag minns så väl att vår vän Per-Erik Lund på Budis hade ett gott ord för Sidenvalls formuleringskonst. Nu är det inte bara som skicklig skribent han profilerar sej, här är det "from sounds to things".
Kallelserna kompletterar och - ibland - kolliderar.
Biskop de facto Fredrik Sidenvall har ett ord till orientering i sin ledarartikel i Kyrka och Folk. Jag minns så väl att vår vän Per-Erik Lund på Budis hade ett gott ord för Sidenvalls formuleringskonst. Nu är det inte bara som skicklig skribent han profilerar sej, här är det "from sounds to things".
Kallelserna kompletterar och - ibland - kolliderar.
fredag 1 maj 2020
Valborg och Coronapsalmboken
Påskvänner!
Det är egentligen ganska roligt att så här på hennes namnsdag läsa om S:ta Valborg (710ca-779). (Eller Walpurgis som hon egentligen hette och fortfarande kallas av engelsmännen). Den engelska prinsessan som tillsammans med bröderna Winibald och Willibald blev missionärer i Tyskland och medhjälpare till morbror Winfrid (Bonifatius, "Tysklands apostel") som kallat dem dit. Efter brodern Willibalds död 751 blev hon vid drygt 40 års ålder ledare (abbedissa) för det kloster i Hildesheim som han hade grundat. Några år senare, 754 eller 755, blev morbror Winfrid/Bonifatius mördad av hedningar i Friesland vid Nordsjökusten, när han i 80-årsåldern på nytt tog upp det missionsarbete där som han 40 år tidigare måst avbryta (5 juni är hans minnesdag).
Valborg hade fått en lärd uppfostran i England och räknas som både Englands och Tysklands första kvinnliga författare genom biografin över brodern Winibald och skildringen av den andre brodern Willibalds resor (bl a till Jerusalem). Hon avled den 25 februari 779 i en för dåtiden hög ålder och begravdes i Hildesheim. (Det är den 25 februari som bär hennes namn i den katolska kalendern). Den 1 maj 870 helgonförklarades hon dock av påven Hadrianus II och hennes ben flyttades till Eichstätt, varför 1 maj blivit hennes minnesdag i stora delar av Europa.
Wolfhard von Herrieden skrev 896 en "hagiografi" över Valborg, tyvärr enligt dåtidens skick och sed mest med inriktning på de verkliga eller påhittade mirakler hon hade fått utföra. Först på 1300-talet berättades det mest berömda underverket: hur Valborg genom sina böner skulle ha stillat en storm till sjöss. Den lite fåniga personkulten ska dock Valborg inte lastas för; hon ropade väl till Herren i sin nöd liksom lärjungarna på Genesarets sjö. Men ingen brukar ju fördenskull påstå att det var lärjungarna som mirakulöst stillade stormen.
Efter att Tyskland kristnats kom ju missionärer både därifrån (Ansgar) och från England (Sigfrid bl a) och bar budskapet om Kristus till oss vikingar i Norden. Ansgar fick ju liksom Valborg sluta sina dagar i frid, utan att ha blivit martyr, men tillsammans med Bonifatius och alla blodsvittnen får de ändå nu stämma in i lovsången till "Gud och Lammet, som oss vunnit med sitt blod."
Lovsång av denna typ liksom andra sånger och psalmer finns i Coronapsalmboken, som nu har fått en egen "hemsida".
Det är egentligen ganska roligt att så här på hennes namnsdag läsa om S:ta Valborg (710ca-779). (Eller Walpurgis som hon egentligen hette och fortfarande kallas av engelsmännen). Den engelska prinsessan som tillsammans med bröderna Winibald och Willibald blev missionärer i Tyskland och medhjälpare till morbror Winfrid (Bonifatius, "Tysklands apostel") som kallat dem dit. Efter brodern Willibalds död 751 blev hon vid drygt 40 års ålder ledare (abbedissa) för det kloster i Hildesheim som han hade grundat. Några år senare, 754 eller 755, blev morbror Winfrid/Bonifatius mördad av hedningar i Friesland vid Nordsjökusten, när han i 80-årsåldern på nytt tog upp det missionsarbete där som han 40 år tidigare måst avbryta (5 juni är hans minnesdag).
Valborg hade fått en lärd uppfostran i England och räknas som både Englands och Tysklands första kvinnliga författare genom biografin över brodern Winibald och skildringen av den andre brodern Willibalds resor (bl a till Jerusalem). Hon avled den 25 februari 779 i en för dåtiden hög ålder och begravdes i Hildesheim. (Det är den 25 februari som bär hennes namn i den katolska kalendern). Den 1 maj 870 helgonförklarades hon dock av påven Hadrianus II och hennes ben flyttades till Eichstätt, varför 1 maj blivit hennes minnesdag i stora delar av Europa.
Wolfhard von Herrieden skrev 896 en "hagiografi" över Valborg, tyvärr enligt dåtidens skick och sed mest med inriktning på de verkliga eller påhittade mirakler hon hade fått utföra. Först på 1300-talet berättades det mest berömda underverket: hur Valborg genom sina böner skulle ha stillat en storm till sjöss. Den lite fåniga personkulten ska dock Valborg inte lastas för; hon ropade väl till Herren i sin nöd liksom lärjungarna på Genesarets sjö. Men ingen brukar ju fördenskull påstå att det var lärjungarna som mirakulöst stillade stormen.
Efter att Tyskland kristnats kom ju missionärer både därifrån (Ansgar) och från England (Sigfrid bl a) och bar budskapet om Kristus till oss vikingar i Norden. Ansgar fick ju liksom Valborg sluta sina dagar i frid, utan att ha blivit martyr, men tillsammans med Bonifatius och alla blodsvittnen får de ändå nu stämma in i lovsången till "Gud och Lammet, som oss vunnit med sitt blod."
Lovsång av denna typ liksom andra sånger och psalmer finns i Coronapsalmboken, som nu har fått en egen "hemsida".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
