Visst finns det verklig homofobi

Påskvänner!

Visst finns det verklig homofobi också i s.k. kristna kretsar, inte bara i Westboro Baptist Church. Stephen Parellis uppgörelse med sin homofobiske far har verkligen full relevans så här dagen efter Orlando-attentatet. Vi har alla ett ansvar att tänka på hur vi betraktar andra människor och även uttrycker oss. [Tillagt 16/6: Det har även Stanley Sjöberg]. Typiskt för fariseerna var enligt NT att de "föraktade andra". Jfr både föregående och kommande söndags teman och texter, förresten!

En annan sak är att ingen, vare sej 21 halshuggna koptiska kristna eller 50 ihjälskjutna på en gaybar, har ett dugg mer rätt i religiösa/ideologiska kontroversfrågor för att man blir förföljd eller dödad. Däremot har mördarna förvisso skämt ut både sej själva och sin tro. (Inte motbevisat den, alltså; det kan t.ex. i princip mycket väl vara sant att Gud inte finns, trots ateiststaten Albaniens ohyggliga övergrepp mot troende på 50-70-talen).

Den som snackar om att homosexuella borde skjutas har alltså inte bevisat queerdogmatiken om att det inte finns någon särskild vits alls med just man-kvinna-förbundet - men kanske ändå på något bakvänt, fruktansvärt sätt befordrat den. I alla fall har man bildligt och ideologiskt talat skjutit sej själv och sin inte bara heteronormativa utan rent homofoba syn i foten. (Ännu mer den som bokstavligen skjuter ihjäl homosexuella, naturligtvis).

Som sagt, läs gärna Stephen Parellis ursinniga uppgörelse med verklig homofobi. Den existerar, om ni inte märkt det förrän igår, och måste motas bort av alla krafter. Men, menar jag, inte drivas ut med queerläror som t.ex. att det inte finns någon särskild vits med att ha en pappa, eller att alla fritt måste få välja vilka omklädningsrum man vill o.s.v. Dessa ytterligheter parasiterar tyvärr på varandra, även om omklädningsqueerismen definitivt är mer sympatisk än massmordsnormativiteten.