EFS får inte "passa" i den här frågan

Påskvänner!

Läs den sjuka bullan från stiftschefen Per Eckerdal och domkapitlet i Göteborg. Jag lovar: detta aktstycke skulle aldrig EFS-aren Staffan Grenstedt ha släppt ifrån sej om han blivit stiftschef, ja biskop, i Göteborg, och där var det inte så långt ifrån (att han blivit det).

Läs sedan detta (KoF), detta (Ad orientem), detta (Frimodig kyrka) och inte minst detta (Ragnar Block skriver verkligen uppbyggligt och tänkvärt!!!).

Jag upprepar min fråga från en tidigare bloggpost: har det någonsin hänt - ens under EFS:s mest "separatistiska" perioder på 50- och 60-talen - att en präst i Svenska kyrkan blivit obehörighetsförklarad för att hen lett gudstjänster i EFS-föreningar (som ju kallade och utsåg egna missions- och distriktsföreståndare, samt predikanter som i ett flertal fall också uppträdde som sakramentsförvaltare)?

EFS är - inte minst om man som "Begis" i Västerås insisterar på samhörigheten med den svenskkyrkliga organisationen - moraliskt förpliktad att stå upp för sina evangelisk-lutherska medsyskon! Det är fullständigt absurt att se hur stiftschefer - biskopar vägrar jag kalla dem så länge de inte försvarar vår kyrkas bekännelse - milt kan överse med nästan vilka läror som helst, även vidrig smörja och förnekelse, så länge det inte handlar om ämbetssyn modell 1957 och äktenskapssyn modell 2008. (De s.k. Ä-frågorna).

Säger vi inget till försvar för dem som har "fel" ämbetssyn, så finns det ingen kvar som kan försvara oss när vi själva isoleras p.g.a. "fel" äktenskapssyn och gammaldags könsbegrepp (hur är det nu ärkechefen: kan folk vara fäder till barnen de föder?) Och snälla EFS-are: varför bjuder vi in Svenska kyrkans stiftschefer till varenda konferens, hur gnostiska de än blir? (Jo ärkebiskopen tror nu att en del som föder barn kan vara barnets far, medan jungfrufödelsen inte är så säker, eftersom den bara berättas om av en evangelist, möjilgen två. Är det inte Matteus som i sitt första kapitel talar om män som föder barn? Nähä, inte efter 1981 ;o). Vi legitimerar ju dem och deras liberalteologi helt i onödan.

OK Esbjörn i Karlstad kan jag förstå om vi fraterniserar med och kanske Hans i Lule - men i övrigt? Borde vi inte bjuda in Hakon Långström och Staffan Grenstedt istället? Om vi nu inte rentav skulle tåla Roland Gustafsson i Missionsprovinsen? Läs Fredrik Wislöff och Ole Hallesby om "Vårt forhold til vranglaeren". Vi kan hur som helst inte acceptera att stiftschefer som inte bara har noll koll utan rent av jagar andra bekännelsetrogna grupper har något slags yttersta tillsyn över EFS-medarbetare. Det blir ju snart skamligt att tillhöra en organisation där svenskkyrkliga präster enligt sina villfarande stiftschefer får leda gudstjänster.

Antingen framåt eller tillbaka...