Påskvänner!
"Hellre dör jag i ett dike" är ett uttryck som ibland används apropå idéer och förslag som inger stark motvilja. Kaj Munk gjorde det. Dog i ett dike, alltså. Hellre än att hymla om vad han ansåg om ockupationsmakten. Som 1944 släpade iväg honom från en mysig hemmakväll med familjen i Vedersö prästgård och gjorde slut på hans timliga existens vid landsvägen mellan Silkeborg och Pårup.
Men dessförinnan hade Kaj Munk bland mycket annat skrivit sin obetalbart dråpliga självbiografi "Foråret kommer så saktelig" och sin lika underbara forårsdigt "Sangen om den blå anemone", vars datering till "den förste marts" just i år inte känns så orimlig ens här uppe i Sverige och Hälsingland - detta rekordvarma vintermånadsskifte.
Kaj Munk sa också: "Lad dem blot slå os ihjel Langfredag. Vi lurer dem Påskemorgen!"
"Du lille anemone,
hvor er din Skaber stor!"
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar