söndag 6 februari 2011

Kyrkogångsdagen

Påskvänner!

Det är väl lite etnocentriskt att tala om Jungfru Marie KYRKO-gångsdag. Ungefär som i psalmen: "...vandrade varligt med barnet i famnen / till KYRKANS kor"?

Samtidigt är det ju kul att vi har en särskild "kyrkogångsdag". Jag utnämner härmed Kyndelsmässodagen till "Svenska Kyrkogångarförbundets" speciella högtidsdag. Har faktiskt seriöst funderat på att i samarbete med Sensus och EFS bilda Svenska Kyrkogångarförbundet och marknadsföra Kyrkans år som en sorts gigantisk Alphakurs, kyrkans främsta pedagogiska satsning! En studiecirkel som träffas söndagar kl. 11, s.a.s., inkl. kyrkfika. (Låter det trist eller motiverande? Vet inte riktigt själv).

Församlingarna utmanar varandra i kyrkogång (nej, konserter gills inte) och ordnar under våren friskvårdande kyrkvandringar till och från gudstjänsten med möjlighet till friluftssamtal om det hörda. Och förbundets särskilda högtidspsalm publiceras nedan:



1. Tio kyrkogångare möttes alla tio,
regnet skrämde en av dem,
och därmed var de nio.

2. Nio kyrkogångare snarkat utan måtta.
En försov sej rätt rejält,
och därmed var de åtta.

3. Åtta kyrkogångare, solen skiner nu.
En for ut till stugan,
och därmed var de sju.

4. Sju små kyrkogångare hade kroppskomplex.
En gick jämt på träning,
och därmed var de sex.

5. Sex små kyrkogångare satt i sina hem.
En blev fast vid teven,
och därmed var de fem.

6. Fem små kyrkogångare, goda råd är dyra:
trägårn måste krattas,
och därmed var de fyra.

7. Fyra kyrkogångare ännu man fick se.
En blev stött på pastorn,
och därmed var de tre.

8. Tre små kyrkogångare fortsatte att gå.
För en var psalmen okänd,
och därmed var de två.

9. Två små kyrkogångare satt i kommittén.
Genast blev de osams,
och därmed var de en.

10. En kyrkogångare bad till Herren då,
tänkte på en ensam,
och plötsligt var de två.

11. Två små kyrkogångare lät Guds Ande styra,
mötte några vänner,
och plötsligt var de fyra.

12. Fyra kyrkogångare stressade med måtta,
läste Bibeln, sjöng och bad,
och plötsligt var de åtta.

13. Åtta kyrkogångare handlar denna text om:
de fick se behoven,
och plötsligt var de sexton!

14. Sexton kyrkogångare hör vi på oss kalla:
Kom, följ med och fira
att Jesus är för alla!

[Övers. fr. norskan, reviderad version 100302]

2 kommentarer:

Gunvor Vennberg sa...

Bra ide´men man borde nog ställa lite krav på Sensus ekonomiskt i samband med det. Man får ju statligt stöd per deltagare. Arvodera präster utan fast tjänst som studiecirkelledare och leta upp någon tom kyrka eller annan lokal nära dig! Studiecirkeln kännetecknas dock av delaktighet och gemensamt lärande så det vill till att vi lyder ordet: "När ni samlas har alla något att bidra med"Kul utmaning! Göra gudstjänst-cirkel.

Andreas Holmberg sa...

Tack för fortsatta kreativa funderingar, Gunvor! Ja, det är verkligen en central vers - inte bara för studiecirklar - som står i 1 Kor. 14:26. Inte minst för en "lågkyrklig" rörelse som EFS som närmast borde ha den som sitt motto. (Kommer ihåg att Agne Nordlander sa att Mekane Yesus-kyrkan alltid brukar ta ett omkring 20 minuters "brejk" i 1942 års gudstjänstordning för friare förbön, vittnesbörd, profeteranden o.s.v. kanske inte så dumt för oss heller - om vi nu inte gör hela gudstjänsten så).

Fattar inte varför alla hakar upp sej på 1 Kor. 14:34 hela tiden; vad den än må tydas som rent ämbetsmässigt får den i varje fall inte tolkas så att kvinnors tungotal och profetiska gåva eller annat att "meddela" undertrycks - "era söner och döttrar ska profetera" säger ju redan Joel, och Mirjam, Hulda, Filippus´ döttrar och andra - i nyare tid Profetissan i Storkåga - visar ju mycket tydligt hur den gode och store Anden verkar genom vem han vill.