Så kom då EFS-styrelsens svar till de frågande EFS-prästerna. Och inte vart åtminstone jag så mycket klokare (men det kan ju bero på att jag är så klok från början ;]). Att man som präst, EFS-are eller inte, har formell "väjningsrätt" är ju ingen nyhet, det slogs ju tvärtom fast i samband med kyrkomötesbeslutet. Och att just EFS skulle ha blivit så queert att rörelsen inte ville bli företrädd av dem som håller fast vid definitionen av äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna, det trodde väl ändå ingen?
Nej, Dagen gör en totalt felaktig rubriksättning. Den verkliga nyheten, det anmärkningsvärda i styrelsens brev är att EFS-präster tydligen får viga en karl med en karl till äktenskap (nb äktenskap!) med styrelsens goda minne, utan att bli prickade, uppsagda el. dyl. I relation till missionsuppdraget förklarar styrelsen därmed äktenskapsfrågan vara tämligen irrelevant. Det ska bli intressant att höra syskonkyrkornas reaktioner.
Det är enligt min mening helt orimligt att en evangelisk-luthersk väckelserörelse endast kräver följande:
För samvetsfrihetens skull är det viktigt att kommande vigselordning utformas med en sådan bredd att det blir möjligt att välja alternativ i linje med en traditionell uppfattning om äktenskapet. Vi förväntar oss att vår kyrka tar allvarligt på detta.
Själv förväntade jag mej att EFS skulle ta allvarligare än så på saken. Det handlar ju inte om att skapa mångfald, om att själv få vara lite konservativ så där medan andra får vara desto queerare. Det handlar om att avslöja och få bort en välviljans dårskap, ett helt sanslöst kyrkomötesbeslut som måste tas tillbaka, ju fortare dess bättre, inte minst för att som seriös samtalspartner kunna befordra insikten om verkligt homosexuellas situation i Sverige och Afrika.
All fait accompli-mentalitet är förödande och försvårar för alla runt om i vårt land som just nu sätter sin plats på spel i den här frågan. Kyrkomötesbeslutet 22 oktober saknar såväl teologisk som demokratisk legitimitet. Vi ska INTE kämpa för en vigselordning med queerartad bredd, utan för en vigselordning där Jesusorden om äktenskapet i Matt. 19 återigen blir obligatorisk läsning för alla par. (Just nu är de inte längre det - ens för Daniel och Victoria). Och för en kyrka där pastorala undantag får vara just undantag som bekräftar regeln - inte förändrar den.
Läs också gärna vad chefredaktör Erika Cyrillus skriver på sin blogg om såväl EFS-prästerskap som missionsprofilering och utflyttning från Kyrkans Hus.
Inlägg
8 kommentarer:
Mycket tänkvärt som vanligt, Andreas! Får man träffa dig på årskonferensen?
Det är säkert många som undar om vilselfrågan kommer uåå på konferensen.
Andreas, jag tror du gör det lite för lätt för dig.
Det står klart att ingen EFS-präst tvingas viga någon av samma kön, (liksom att ingen präst redan nu tvingas viga några, man kan alltid bolla över ärendet till någon annan.)
Jag menar att om man skall införa kravet att ingen EFS-präst får viga samkönade (vilket vi nog eg. skulle vilja blev möjligt att besluta), så innebär det att vi inför ytterligare ett krav i prästlöftet vid vigningen. Numera viger EFS inte sina präster själva, utan det sker i stiften. Skall då biskopen ha ett tilläggskrav för EFS-prästerna, eller hur tänker du dig det rent formellt?
Dessutom är det så att alla präster inkl. EFS står under biskopens överinseende när det gäller de kyrkliga handlingarna. Trots att vi inte gillar kyrkomötesbeslutet, kan därför formellt en präst (även EFS) viga samkönade utan att det skall innebära en reprimand från biskopen.
Hur skulle du själv handlat om du var vald till missionsföreståndare i EFS eller satt i EFS styrelse?
Det räcker så gott med prästlöftena, Stefan. Jag menar att det vore ett flagrant brott mot dem att viga en karl med en karl, eller en dam med en dam, till äktenskap (nb till äktenskap! - vi pratar nu inte om enskild förbön eller pastorala medgivanden i extremfall som t.ex. oklar könsidentitet o.s.v.).
Att EFS måste kunna ha större krav på dem som ska företräda rörelsen än Svenska kyrkan har på sina företrädare (K-G Hammar t.ex.) trodde jag var alldeles självklart. Det gäller så klart inte bara äktenskapsfrågan utan ff.a. dem som ev. har Spong- och Hammar- och Gardell-liknande åsikter i Jesus- och frälsningsfrågan; om det finns sådana EFS-präster - att vissa inte vill markera klart mot SHG vet jag bestämt).
Det låter enkelt det du säger, men saken är ju att Svenska kyrkan och Sveriges riksdag vidgat begreppet för äktenskap.
I lagtext brukar det var helt avgörande att man verkligen menar samma sak, och det tror jag inte att du gör i förhållande till Fredrik Reinfeldt eller en hoper biskopar i det här landet.
Det avgörande är väl vad EFS anser att äktenskapet är. Har vi ingen lära om äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna, så kan vi ju ändra oss med folkmajoriteten och svenska kyrkan i den här såväl som andra frågor.
Men jag anser faktiskt att vi fortfarande HAR en lära och bekännelse om äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna (se Matt. 19 och Ef. 5) och att det därför är irrelevant för EFS om Fredrik Reinfeldt och en hoper biskopar behagar definiera äktenskapet som ett förbund mellan två personer i största allmänhet. (Fyrkantiga cirklar - en vidgning av cirkelbegreppet).
Börjar vi vackla i den frågan och tillåter våra pastorer mer än liberala Missionskyrkan tillåter sina - eller avstår från all överprövning av EFS-prästers förkunnelse och praktik - då vore det ett skäl att avbryta allt samarbete med Svenska kyrkan omedelbart. Innan vi inte bara tolererar Gardells äktenskapssyn utan även hans kristologi och teologi över huvud taget. (Bland EFS-präster, alltså - obs!). Förbön och vissa pastorala undantagsmedgivanden kan säkert motiveras i vissa lägen - folk kan ju t.o.m. ha oklar könsidentitet. Men den rena queer-teologi som nu har slagit igenom i kyrkan måste med kraft avvisas. Av alla som vill företräda EFS. Det här måste missionsföreståndaren och styrelsen göra klart. Mycket klart. Genast. Annars finns det ingen poäng med EFS. (Jaså, EFS-are måste inte nödvändigtvis viga män med män! Tror ni att t.ex. Mekane Yesus-kyrkan blir imponerad av detta kraftfulla besked?).
Stefan Svensson skrev (tack för intressant mothugg!): "Trots att vi inte gillar kyrkomötesbeslutet, kan därför formellt en präst (även EFS) viga samkönade utan att det skall innebära en reprimand från biskopen."
Så sant. Jag tror inte att exempelvis Eva Brunne eller Lennart Koskinen drömmer om att ge en sådan reprimand. Men EFS missionsföreståndare och missionsföreningar skulle naturligtvis kunna göra det ändå. Säga: OK att du är präst i Svenska kyrkan, men du får inte företräda EFS som evangelisk-luthersk väckelserörelse.
Få biskopar skulle ge någon reprimand till en präst som förnekar djävulens existens (det är ju vår Herres existens som just vår Herre som är omdiskuterad idag, även i kyrkorna!). Eller som på förhand utlovar allas eviga salighet. Innebär det att inte heller EFS, dess styrelse och missionsföreståndare kan ge en sådan reprimand? I så fall måste vi gå ut från Svenska kyrkan omedelbart och bilda en fri luthersk kyrka, alternativt göra alla våra präster till lekmannamissionärer ("kolportörer") igen och ställa dem under direkt tillsyn av styrelse och missionsföreståndare. Nuvarande system, Bertil Johanssons 20 år gamla reform, har inte visat sej hålla (annat än möjligen i Lule stift).
Tack Andreas för din konsekventa hållning i äktenskapsfrågan. Ingen EFS-präst kan viga samkönade par, det är mot Guds vilja. Att gå emot Guds vilja har ingen välsignelse med sig.
Samarbetet med Svenska Kyrkan har inte gett EFS något, utan bara problem. Det var ett misstag att EFS gick med på ett samarbetsavtal.
Skicka en kommentar