Jag är tacksam över att samtalet kring förrförra blogginlägget tagit fart; jag måste bara försöka lägga band på mej så att jag inte blockerar mina ärade gäster genom att göra 10 inlägg i rad (p.g.a. att det finns en teckenbegränsning på ca 4000 tecken per kommentar och p.g.a. att jag alltid haft så förtvivlat svårt att fatta mej kort).
Jonas Gardell och hans antinomistiska teologi - i den mån den alls förtjänar kallas teologi - måste absolut bemötas, och det skarpt ändå. Men jag bävar inför tanken att det på Sveriges skolor nu går omkring ivriga unga kristna som, faktiskt, inför klasskamrater och andra försvarar vissa av historiens folkutrotningar med argument som de lärt sej av bl.a. Salts generalsekreterare och ledaren för CredoAkademin.
Mycket mer förtroendeingivande tycker jag inte det är när rätt stadgade kristna drar in berättigade försvarskrig och de allierades invasion i Normandie i diskussionen - vilket nog tyder på att de läst 4 Mos. 31 och 1 Sam. 15 slarvigare och med mindre inlevelse än Jonas Gardell.
Vänner, vi kommer inte undan; nu måste såväl "konservativa" som "liberala" tänka igenom - och be igenom - sin ståndpunkt en gång till. För våra barns och efterkommandes skull, om inte för vår egen.
oss värja mot din stränga rätt,
ty inför dig är ingen ren,
din lag vi alla överträtt.
Nej, vi vill hellre med varann
åkalla din barmhärtighet
och tro på den, som skyla kan
vår brist med sin rättfärdighet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar