Hej och hå, här kommer Svenska kyrkans nya vigselordning. Det visar sej som vanligt att Wejryd inte var mycket att hålla i handen. Sista budet är alltså att Jesusorden i Matt. 19 inte längre är obligatorisk läsning vid vigslar i Svenska kyrkan.
Här går det undan - en annan sida om vigsel verkar (23.52 den 1 november) fortfarande lite väl heteronormativ i sitt bildval (dessutom hänvisas där fortfarande till vigselordningen i psalmboken, som ju fr.o.m. idag ter sej något homofob).
Jag förutsätter att en bild på två män som pussar varann och en bild på två kvinnor som pussar varann snart också finns på Svenska kyrkans hemsida (annat vore väl diskriminering?).
Det är väl bra att Jesusorden inte "rättas" som Wejryd var inne på den 22 oktober - men att låta dem bli valfri läsning är ju inte så mycket bättre. Kan även heterosexuella par välja bort dem nu? (Daniel Westling kanske tycker att det låter läskigt att "lämna far och mor" för att hålla sej till sin hustru?). Om Jesusorden om äktenskapet i Matteus 19 står det nu och i kommande psalmböcker (fatta vad Verbum ska tjäna på reformen!!!) "kan utgå och ersättas av följande:"
Jesus sade: Liksom Fadern har älskat mig,
så har jag älskat er.
Bli kvar i min kärlek.
Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek,
så som jag har hållit min faders bud
och är kvar i hans kärlek.
Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er
och er glädje bli fullkomlig.
Mitt bud är detta:
att ni ska älska varandra
så som jag har älskat er.
så har jag älskat er.
Bli kvar i min kärlek.
Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek,
så som jag har hållit min faders bud
och är kvar i hans kärlek.
Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er
och er glädje bli fullkomlig.
Mitt bud är detta:
att ni ska älska varandra
så som jag har älskat er.
Och detta gäller givetvis även par av samma kön. Vem tror något annat? Att de mer fysiskt orienterade Jesusorden "de två ska bli ett (kött)" inte gick att läsa vid ett enkönat pars bröllop insåg kanske t.o.m. Wejryd (eller ska man skriva Väj-ryd hädanefter?). Så nu låtsas man inte om att även själva sexet, den fysiska föreningen hur den nu ser ut, välsignas av kyrkan - det blir lite allmänt om kristen kärlek, som förvisso har sin plats även i ett sant äktenskap.
Queer, queer, queer är ordet för dagen. Men så länge vi är här på jorden har Skaparen faktiskt en mening med att vi är män resp. kvinnor. Läs Matt. 19! Den enda "queerteologi" jag bekänner mej till är den som är förlagd till den eviga världen, där vi som Jesus uttrycker det är "som änglarna i himmelen" (OBS i detta avseende, vi blir inte änglar!). Men där såväl jordens män som jordens kvinnor enligt Uppenbarelsebokens uttryck är "Lammets hustru" (OBS i ental!), och Lammet är förvisso en brudgum, Kristus! Den hemlighet som ryms i äktenskapet är stor, säger aposteln, och det kan inga politiserade kyrkomöten i världen rösta bort.
Detta uttrycks så fint i Erik Bergquists (sign. Onkel Eric) underbara dalmålning "Snart skall bröllop firas i vår Faders hus", som vi (15 missionare, 4 EFS-are och 3 pingstvänner) sjöng idag vid kyrkkaffet efter sånggudstjänsten på "Annandag Allhelgona" i Bollnäs Missionskyrka:
...nej, det är ju Sonen, klädd i bröllopsskrud,
han som bjudit alla mänskor hem till Gud.
Se, hur glad han tjänar
sina ögonstenar
fast han valde sej en fattig brud!
Säg mej om du känner brudens anletsdrag:
Under över under! Det är du och jag!
Du och jag är bruden
i den vita skruden,
kan du sörja mer en enda dag?
Nu har Lammets hustru fått sin äkta man,
inget, inget mer dem båda skilja kan...
Inlägg
5 kommentarer:
Är det inte dags att sluta älta frågan? Nu är det beslutat, vad vi än tycker om det!
Däremot gillar jag den nya vigselordningen. Den är "väl heteronormativ" som du skriver.
Jag tror inte att det blir stora skaror av homosexuella som vill gifta sig i kyrkan, någon procent kanske.
Det blir precis som vanligt för alla heterosexuella par som vill gifta sig i kyrkan. Deras vigsel blir inte devalverad av kyrkomötets beslut.
De bryr sig inte om vilka andra par som får gifta sig i kyrkan.
De bara tänker med glädje på sin egen förestående vigsel.
Diskussionen lämnar de åt teologer och amatörteologer.
Nej, det är inte alls dags att sluta älta frågan! (Men tack för mothugget!) Det är dags att fortsätta - och vara lika uthållig som Rfsl! Den gamla äktenskapsdefinitionen var också beslutad, och står t.o.m. i våra bekännelseskrifter, och ändå har hundratals präster, diakoner, förtroendevalda m.fl. varit "illojala" och undergrävt den. Den nya äktenskapsdefinitionen, av 7 biskopar ansedd illa beredd och underbyggd, kan väl då i fridens dar inte plötsligt anses vara mera sakrosankt?
Det blir inte alls precis som vanligt för alla heterosexuella par. Jesusorden lämnades tack och lov ograverade (så när som på att redan NT81 censurerade "ett kött", som i originalet står t.o.m. två gånger - kolla själva Matt.19:5-6). Men de är inte längre obligatoriska ens för heterosexuella par - om man tycker att det låter för hårt med "lämna far och mor" och "får människan alltså inte skilja åt" slipper mani fortsättningen höra det.
Dessutom innebär beslutet att hela den övergripande kontexten förändras: man kan inte längre tala om "man och kvinna" som någon prioriterad skapelse- och äktenskapsordning, utan bara som ett konstaterande av att de som just nu gifter sej råkar vara man och kvinna. Det är queerideologin som via äktenskapsfrågan gör sitt segertåg i samhälle och kyrka. Vilka konsekvenser det får har jag redan tagit upp, men ska återkomma till.
Vad min anonyme kommentator (välkommen åter!) inte heller tycks inse, är att frågan fått astronomiska proportioner genom att den av så många på den teologiskt liberala kanten kopplats till frågan om människovärde. (Jfr Tony Guldbrandzéns koppling i kyrkomötet till slaveriets avskaffande). Börjar man, som Eva Brunne och många andra, betrakta ett avståndstagande från könsneutrala äktenskap som ett avståndtagande från alla människors lika värde, ja, som något i stil med rasism, så förstår du ju själv att denna till synes så lilla och harmlösa fråga snabbt kommer att hamna i fokus vid anställningsintervjuer, biskopsval et c.
Och gärna för mej - jag anser själv att frågan är så viktig att den som idag står för det många med mej kallar queerteologins genombrott i kyrkan komprometterar sej själv allvarligt när det gäller framtida anställningar i ledande befattningar inom vår då förhoppningsvis verkliget re-formerade (inte deformerade) Svenska evangelisk-lutherska kyrka.
Sedan håller jag med dej om att det finns ännu viktigare frågor. Men den här råkar faktiskt vara brännande aktuell - och då så. (Det var inte jag som blåste till strid om äktenskapet - det var queerteologer och politiker).
Frågan är oviktig för den breda allmämheten och heterosexuella par. Och vad bryr de sig om formuleringarna i vigselordningen? De vill bli gifta i kyrkan därför att det är högtidligt. Blir vigseln sämre om man väljer det ena eller det andra bibelcitatet? De bryr sig inte.
Frågan gäller par som av olika anledningar vill gifta sig i kyrkan och de vill få det gjort. Vad har vi andra för rätt att lägga oss i och bestämma vilka skall få gifta sig i kyrkan? Kan vi inte glädja oss med dem?
Din principfråga är: "Vad har vi andra för rätt att lägga oss i och bestämma vilka (som) skall få gifta sig i kyrkan?" Och den har naturligtvis implikationer långt utöver just fallet med ett par av samma kön. Det förstår du väl själv? Jag ska väl ändå inte behöva komma med exempel? (Från andra kulturer t.ex.).
Sedan tror jag inte att det är oviktigt för Rfsl om kyrkan nu explicit välsignar det fysiska samlivet eller fortfarande kan komma undan med formuleringar av typen: "det är ju inte själva sexualiteten utan kärleken vi välsignar?"
Sedan tror jag inte det är oviktigt för den breda allmänheten om kyrkan
1) hävdar att även ungdomar som har ett val lika gärna kan bilda familj med någon av samma som med någon av motsatt kön
2) anser att det för en 5- eller 15-åring med två föräldrar inte spelar någon roll om den, allt annat lika, har en pappa eller inte
3) anser att det för en 2- eller 12-åring med två föräldrar inte spelar någon roll om den, allt annat lika, har en pappa eller inte.
Du verkar, som så många andra, inte förstå att vi nu inte bara har "breddat" äktenskapsdefinitionen och försökt glädja ytterligare ca 50 par om året - eller 500 om alla skulle nappa nu helt plötsligt. Vi har avskaffat - eller förpliktigat oss att avskaffa - hela knytningen till just man och kvinna som en speciell, skapargiven kombination, och därmed, menar jag, också i närmast gnostisk anda avsexualiserat vigseln till någon slags allmän person- och pargemenskap. (Till vilket NT81:s märkliga slopande av "ett kött" onekligen bidrar).
Skicka en kommentar