Ser just att Dagen meddelar att Maryam och Marzieh, två iranska systrar som suttit fängslade nästan hela detta år för sin tros skull, igår släpptes fria mot borgen. De har hela tiden erbjudits frihet mot att avsäga sej sin tro muntligt och skriftligt, men har vägrat. "Vi vill bli frisläppta med heder", sa de.
Bollnäs Missionsförsamling, där min fru är föreståndare, skrev under en lista till förmån för de fängslade systrarna som skickades till iranska ambassaden. Grannförsamlingen i Alfta gjorde likadant. Det känns underbart att systrarna blivit fria, även om många fortfarande lider jorden runt för sin tros skull.
Eller för sin homosexualitet. Jag tycker fortfarande, och har sagt det många gånger, att Stefan Holmström, Stefan Swärd m.fl. tillsammans med Rfsl:s ordförande borde göra ett upprop till förmån för kristna och/eller homosexuella i särskilt Mellanöstern och Afrika: vädja om mänskliga rättigheter för dem i deras hemländer och kraftfullt verka för att deras asylskäl ska väga lika tungt som politiska om de söker sej till Sverige.
Sen tänker jag förstås också på Dawit Isaak. "Släpp fångarna loss!" Första söndagen i advent handlar ju om ett nådens år från Herren, men redan den annalkande Domssöndagen belyser Jesus fångars situation speciellt. "Jag var i fängelse, och ni besökte mej."
Jag var hungrig och törstig, var du där, var du där,
jag var frusen och naken, var du där?
jag var frusen och naken, var du där?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar