Jag och min fru brukar skratta hejdlöst åt alla som hittar Jesus (eller Maria) på varma mackor, väggar eller golv. Själv brukar jag tycka att figurerna ser ut som Che Guevara. Och när mamma klippte mej när jag var liten i Lule hittade jag gubbar i mängd på den bruna korkmattan (som finns även i vår nuvarande bostad här i Bollnäs!). Men jag minns inte att jag associerade till just Jesus - hade ingen direkt pejl på hans utseende. Tänker på vad Dietrich Bonhoeffer svarade på frågan om hur Jesus såg ut: "Han såg väl ut som en vanlig människa - d.v.s. som Adolf Hitler ungefär."
Samtidigt: har någon fått tröst av en smutsfläck som ser ut som hon tror att Jesus ser ut, så är det väl inte direkt att förakta. Ej heller om strykjärnet bär hans förmodade drag. Däremot kan man väl diskutera den nyhetsvärdering som får Dagens Nyheter och i flera fall även den kristna tidningen Dagen att rapportera om dylika "uppenbarelser." Blir varje kristen knäppgök nyhetsmaterial, ska det då tolkas som att kristna anses ovanligt nördiga eller i normalfallet ovanligt sansade?
Gott nytt kyrkoår önskas er alla!
När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår,
med nåd och tröst från Världens Ljus,
från Konungen av Davids hus.
då gryr på nytt vårt kyrkoår,
med nåd och tröst från Världens Ljus,
från Konungen av Davids hus.
Inlägg
5 kommentarer:
Hej! Jag tycker att rostet på strykjärnet mer liknar Rinnie James Dio.... *s*
Jag tror dej! Det är åtminstone fullt lika troligt som att rostet liknar vår Frälsare. (Långhårig som långhårig...)
Jag tycker ni ska sluta raljera över hennes upplevelse. Den reaktionen visar om något varför alla andra som på ett tydligt men för andra obegripligt sätt upplever Jesu tilltal i sina liv måste hålla tyst för att inte uppfattas som korkade, vilket väl knappast är positivt. Är inte lågkyrkligheten förtjust i t ex vittnesbörd mm? Naturligtvis kan man däremot fundera över DNs nyhetsvärdering, det håller jag med om.
Faktum kvarstår: Gud använder sig av vad han önskar för att tilltala oss. Anden låter oss se Jesus var han så önskar för att leda oss, men det är inte yttre bildlikhet det kommer an på utan på hjärtats bekräftelse. Jämför t ex texten "jag var hungrig och du gav mig att äta" osv. Jesus menar inte att de hungriga var lika honom till det yttre, men ändå gensvarade hjärtana hos dem som gav dem att äta av kärlek till Jesus, så att de hjälpte dem. Om nu strykjärnet gör att kvinnans liv blir välsignat så är det väl bara roligt. Jorden är Herrens och allt vad den rymmer! Även strykjärn.
Visst har du rätt i det, Gunvor! Jag skrev ju också: "Samtidigt: har någon fått tröst av en smutsfläck som ser ut som hon tror att Jesus ser ut, så är det väl inte direkt att förakta". Jag kan själv uppleva ett tilltal i det minsta ibland.
Det som ändå får mej att raljera - och reagera - är inte bara tidningarnas nyhetsvärdering, utan att människan ifråga uppenbarligen (precis som de som sett jungfru Maria i sin skinkmacka o dyl) gått ut offentligt och på allvar med sin fantastiska "upptäckt", som ju i offentlighetens ljus bara kan utmana löjet. Att smutsfläckar, korkmattemönster, moln och kaffesump (för att låna ett par ord ur Erika Cyrillus kommentar) plötsligt kan råka anta en älskads verkliga eller förmodade drag är ju knappast av allmänt intresse även om man själv kan få utbyte av associationen.
Att i en mindre grupp troende vänner med både tårar och glimt i ögat berätta om "trösten i strykjärnet" tycker jag dock vore alldeles på sin plats. Om man alltså inte försöker impa - för ingen klok blir impad - utan bara vittna om en liten vardagsupplevelse.
Skicka en kommentar