Hemma igen

Påskvänner!

Tillbaka i Hälsingland igen efter en turné genom Lappland och Norge. Efter kvällsmässa i Nidarosdomen i söndags körde vi non stop (ja, med vissa raster förstås) genom Stjördalen, Storlien, Åre till Hålland - missade Hållandsgården men såg i a f folkhögskolan - och genom Hallen, Svenstavik och Ytterhogdal till Ljusnans dalgång och Bollnäs. Framme i går morse klockan 4. Gårdagen blev mycket sova och bada ;o).

Idag jobb jobb jobb, vigselsamtal m.m. Men just nu: En god morgon tillönskas er alla och ett stort tack till vår Herre för en sagolik vecka i midnattssolens land! Där det timslånga solbadet och det friska men minutkorta vattenbadet på Silverfallsplayan vid Torne träsk i fredags tillhör de absoluta höjdpunkterna. Liksom paradisöarna i Namselva vid Namsskogan i söndags.

Kan man f.ö. kalla en bilresa pilgrimsresa? I varje fall kändes resan som en sådan när vi avslutade Norgebesöket med mässan i Nidarosdomen. (Men inte var det krigarkungen Olav Haraldsson vi hedrade).

Gud med fulla händer givit
riklig bärgning åt vårt land,
bröd från slätten, malm från bergen,
allt är gåvor av hans hand.
Mörkgrön skog och blomsterängar,
sommarsol på evig snö
är ju smycken som han strödde
rikligt över land och sjö.

Glad Midsommar!

Påskvänner!

Glad midsommar! Somliga tror kanske att midsommaren är över för den här gången. Och visst - i går var årets längsta dag, det s.k. sommarsolståndet. Men den 24 juni, 6 månader före julafton, har vi ju den "riktiga" midsommarhelgen, den som för ett halvt sekel sedan försköts till närmaste veckoslut och idag kallas "gammelmissömre".

Dessutom är ju midsommarljuset och midnattssolen kvar ett bra tag till i Lule stift (åtminstone norra delen). Midsommar här i Lule - där vi hälsar på min mor och far - är på något sätt alltid en succé - oavsett väder och övriga omständigheter ser vi LJUSET.

Carl von Linné skrev den 23 juni 1732 i sin dagbok när han passerade Lule: "Vädret har varit i dag, går, förrgår; ja, alltsedan den 18 har varit solsken, varmt och mest stillaktigt väder, ängarna fröjdade sig nu med en skön och härlig prospekt, och allt gynnade ögonen och hälsan. Är sommaren kortare än alla andra städes i världen, så tillstår jag ock, att han är angenämare. Aldrig i mina dagar har jag levat friskare än nu."

Och ikväll bär det av till lillebror i Kiruna.

I Luleå tänker jag på Harry Martinsons dikt:

Junisol går aldrig ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsstund blir gryningstimme,
varken tidig eller sen.

Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sej dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.

Och i Kiruna kan man sjunga ur en julsång av Charlotte af Tibell:

Jesus är gåvan, given åt jorden.
Gud denna gåva åt syndare ger.
Den liksom midsommarsolen i Norden
djupaste midnatt sin ljusglans beter.
Och det folket som i mörker vandrar ser ett ljus,
över dem som bor i mörka landen skiner det.
Jesus är gåvan, given åt jorden,
Gud denna gåva åt syndare ger.

Missionärsbarn ny missionssekreterare

Påskvänner!

Erik Johansson i Örebro blir ny missionssekreterare i EFS efter Stefan Holmström (som väl aldrig tillträdde?) och tf. missionssekreterare Torbjörn Arvidsson. En relativt ung person (i min egen ålder ;o), men långt ifrån yngre än C O Rosenius var när denne tog över Pietisten (det är få andliga ledare nuförtiden).

Erik nämner själv sin åttaåriga erfarenhet som missionärsbarn i Etiopien, men lika mycket sina fortsatta kontakter med Afrika. Och nu får han ju rikliga tillfällen att ytterligare bredda sitt kontaktnät.

En plump från tidningen Dagen måste dock noteras och reageras mot: bara för att Erik varit öppen med vissa saker i sitt privatliv behöver de inte nämnas i vart och vartannat sammanhang. De är definitivt inte relevanta för den här utnämningen. Dåligt, Dagen!

Men grattis, Erik och EFS!

Och världen, det är också
den plats där du nu bor.
Som mänska ibland mänskor
du har en uppgift stor.

Budis chefredaktör Olof Djurfeldt-stipendiat

Påskvänner!

Ett stort grattis till Erika Cyrillus som idag fick ta emot Olof Djurfeldt-stipendiet på Nyhemsveckan. De rutinerade och i positiv mening samhällstillvända journalisterna Hasse Boström och Anders Gustafsson är de tidigare "vinnarna", och man måste nog säga att Erika passar väl in i raden.

Grattis än en gång!

Leva i världen, omvänd till verklighet,

vänd mot Guds framtid, följd av Guds trofasthet,

mörkret du möter aldrig i ensamhet,

blott i det öppna ligger din möjlighet.

EFS bryter inte hela samarbetet med Svenska kyrkan

Påskvänner!

Dagens rubrik EFS bryter samarbete med Svenska kyrkan låter dramatisk i överkant. Även om den, noga taget, är alldeles riktig (notera att det inte står "samarbetet med Svenska kyrkan"). När det gäller en del av administrationen av utlandsarbetet, alltså.

Enligt Budis var denna fråga en av de stora "snackisarna" på årskonferensen i Skellefte. Tydligen oroades många att ökad självständighet för EFS utlandsarbete (läs: mission) skulle tolkas som ett avståndstagande från Svenska kyrkan.

Nåja, en markering är det onekligen. Det får ju vara någon måtta på hur intimt man kan integreras med en missionsorganisation vars prioriterade mål enligt folder jag fick på Mellansel är landsbygdsutveckling, miljö/klimat och ekonomisk rättvisa. (Som hämtat ut Centerpartiets och Socialdemokraternas partiprogram - kan nån gissa varför?).

Ä, jag bara skojar. Så klart att inte Svenska kyrkans internationella arbete prioriterar bort uppgiften att göra Jesus känd, trodd, älskad och efterföljd. Och att fler ska få del av syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Men administratörerna och reklammakarna i Svenska kyrkan verkar tro att kyrkans tro är för anstötlig för de potentiella givarna, så man framställer sej själv som en organisation för landsbygdsutveckling och rent vatten (Jesusorden i Joh. 4:13 f citeras ingenstans på reklamvattenflaskorna). Vilket, trots alla sociala och sanitära insatser, är vrålfalsk marknadsföring (hoppas jag åtminstone). Det handlar ju numera inte bara om att marknadsföra Lutherhjälpen utan kyrkans internationella arbete som helhet. (Svenska kyrkans "mission"!).

Jag håller själv i allra högsta grad på med landsbygdsutveckling (kyrkan är jätteviktig i byn där jag jobbar). Men för att framställa landsbygdsutveckling som kyrkans huvuduppdrag måste man nog vara centerpartist. "Åt mej har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och motverka urbaniseringen..."

Gå ut kring hela jorden

med evangelii bud.

Guds kärlek gäller alla,

så kom till allas Gud.

Se, korset sina armar

utsträcker som en famn

och frälsning finns för folken

i Jesu Kristi namn.

Avgångne eller avgående missionsföreståndaren på Dagen debatt

Påskvänner!

Anders Sjöberg skriver tillsammans med en hoper andra Clapham-bröder på Dagen Debatt om det högaktuella ämnet statens resp. kyrkans inflytande över präst- och pastorsutbildningen. Principfrågan är så viktig att jag i det här fallet inte alls reagerar över att Anders Sjöberg skriver tillsammans med bl.a. Ulf Ekman; ekumenisk samverkan med Livets Ord är inte alltid av godo - där tror jag att även teologiskt liberalare EFS-are än jag håller med mej! - men det här är just en sådan fråga där man bör kunna skriva ihop sej med i stort sett vem som helst. Bra sakinnehåll tycker jag - vad tycker ni?

Funderar dock lite över att AS presenteras som "avgående missionsföreståndare i EFS". Är han inte "avgången" än? Kan tyckas som en petitess, men är han "f.d." efter årskonferensen så ska det skrivas ut i sådana här artiklar, även om jag tror att också Stefan Holmström skulle kunna stå bakom den. Vi har t.ex. nyss bytt kyrkoherde i församlingen här i stan, och det har känts viktigt att man tydligt ser att "bytt är bytt". Särskilt som personen satt 16 år, dubbelt så länge som Anders, och bor kvar här i stan.

Sanningens Ande, himmelskt ljus du tänder,

klarhet du sprider, tröst och hopp du sänder.

Kom att oss leda. Vi till dig oss vänder:

Helga vår kunskap.

Erasto Mwaipopo och Jonas Gardell

Påskvänner!

Tänkvärda ord om evangelisation och mission från tanzaniern Erasto Mwaipopo, intervjuad i samband med årskonferensen i Skellefteå av Erika Cyrillus.

Medan Valentin Bergquist satt och saknade Jonas Gardell... Nåväl, han har faktiskt en poäng i att samfundsledningar (ALLA samfundsledningar) tenderar att inbjuda människor man tror har något viktigt att tillföra och utmanar åt "rätt" håll. Men är det så konstigt egentligen? (Bergquist verkar befara att EFS håller på att bli som Filadelfia Knutby!).

Är det en tillfällighet att Valentin Bergquist skulle ha velat låta EFS utmanas i äktenskapsfrågan av just Jonas Gardell? (Varför inte av någon laestadian typ Birger Palo?). Han kunde ju t.ex. ha önskat låta EFS-ledningens fortsatta kyrkolojalitet utmanas av generalsekreteraren i Norsk Luthersk Misjonssamband som förklarat att man inte längre definierar sej som en "inomkyrklig" missionsorganisation. Till exempel.

Jag kan bara säga en sak. Inget ont om Jonas Gardell, men jag är glad att det inte var Valentin Bergquist som ordnade huvudtalare och inspiratörer/utmanare till EFS-konferensen i Skellefteå.

Låt oss känna att vi har

samma mål och samma längtan.

Och när vi nu ansvar tar,

låt det ske med hoppfylld väntan.

Var med oss när vi planerar,

tar beslut och diskuterar.

Missionsföreståndaren har ordet

Påskvänner!

Nu är det Stefan Holmström som skriver under rubriken "Missionsföreståndaren har ordet". Varsågod och läs! Fina änglar han verkar ha!

Vi får väl se vart han hinner åka i sommar och höst - och vi får väl se om förre mf Anders Sjöberg nu får mer gott om tid att resa runt och undervisa i Skriften. (Eller om det "bara" blir fler böcker?). Båda är ett tack- och bönämne.

Befria oss från vanor och schabloner

och låt din Ande leda hand och fot.

Låt kyrkan ge impulser till missionen,

lär oss ge ut och lär oss ta emot.

Döpta i molnskyn

Påskvänner!

Just nu medan regnet skvalar på söndagen med temat Vårt dop - den regnigaste och kallaste juni vi haft på 50 år! - kommer jag att tänka på Paulus´ ord om att Israels folk blev "döpta i molnskyn" ;o). Till Moses, visserligen. Men de följdes av en andlig klippa, med livets vatten, som är Kristus. (1 Kor. 10).

Och då kommer jag att tänka på en vers av Rosenius, som definitivt borde ha kommit med även i "kortversionen" av Med Gud och hans vänskap (som v. 3, före slutversen O Jesus, bliv när oss, bliv när oss alltfort):

Den molnstod oss höljer

och leder vårt tåg,

den klippa oss följer

med springkällans våg

är Kristus, hans kärlek

och renande blod.

Där lever vårt hjärta,

där lever vårt hjärta,

där fröjdas vårt hjärta,

där livas vårt mod!

PS: Läs gärna Waldenströms Dop och barndop under söndagseftermiddagen. Det är ju ändå så regnigt och kallt ;o) och boken ger en positivare bild av Waldenström än vi är vana vid - åtminstone för en evangelisk-luthersk bekännare. DS.

Kyrkan och skolavslutningarna

Påskvänner!

Spelade under torsdags- och fredagsdygnet på några skolavslutningar. En i landsortskyrkan och en i stadskyrkan. Bägge får ta in max 400 personer, men vid bägge tillfällena överskreds nog gränsen (ingen stod vid porten och räknade in "fåren", så...). Ingen utryckningssituation uppstod dock, tack för det.

Inser mer och mer varför skolavslutningsfrågan väcker så starka känslor. Kyrkan ÄR ofta den vackraste och rymligaste lokal man har att tillgå, och skolavslutningarna är tillsammans med advents- och jultidens gudstjänster/konserter det publikt mest vägande evenemang som äger rum i kyrkan.

Samtidigt sympatiserar jag till fullo med idén att om nu kyrkan är skild från staten - och skolan - ska inte eleverna tvingas delta i gudstjänstliknande verksamhet ("kulthandlingar" om man så vill). OCH med idén att om människor kommer till kyrkan, ska kyrkans anställda ha full rätt att utan munkavle tala om Gud.

Som jag ser det kan saken inte lösas på annat sätt än att sista lektionstimmen i skolan blir den "officiella" avslutningen på skolåret med tal av rektor o dyl. Och att föräldrarna själva tar kontakt med kyrkan för en "inofficiell" avslutning med Den blomstertid nu kommer (3 verser!) och dylikt. Fördelen är att den mängd av musikstycken o dyl som elever brukar träna in inför skolavslutningen inte måste uppföras vid ett och samma tillfälle - det kan bli ganska svettigt och långt! - och att samhället tydliggör sin avsikt att "ingens samvete tvinga eller tvinga låta." Varken elevens eller prästens.

Den blomstertid nu kommer

med lust och fägring stor.

Du nalkas, ljuva sommar

då gräs och gröda gror.

Med blid och livlig värma

till allt som varit dött

sig solens strålar närma

och allt blir återfött.

Tack, biskop Anders!

Påskvänner!

Anders Sjöberg skriver en ny läs- och tänkvärd krönika i Dagen.

Biskopsord. Av en verklig påskvän.

Om än värdet av lokalstudier i det heliga landet ter sej en smula osäkert efter läsningen ;o)

Jesus lever, lever i dag,

det är sant, ja, det är verkligen sant!

Sitter Johannelund i honungsfällan?

Påskvänner!

Högskoleverket ifrågasatte förra veckan Johannelunds rätt att utfärda teologie kandidatexamen. Utlåtandet kan läsas här.

Det är väl mycket angående kompetens kring andra religioner, forskarmiljö et c. som kan vara värt att ta till sej. Samtidigt kommer man ju inte ifrån att det är prästutbildning det rör sej om i detta fall. Och att vem som helst - någon som t.ex. inte tror på Gud - inte kan antas till en sådan är ju ganska självklart.

Visst - man bör kunna ta en teol. kand. utan att tro på Gud. (Vissa skulle nog säga att man då idag även kan bli präst - jfr John Shelby Spong och danske Thorkild Grossböl - men det är väl att gå för långt?). Så visst, jag vill inte avfärda högskoleverkets kritik rakt av. Det gör inte heller avgående johannelundsrektorn Lars-Göran Carlsson, som verkar måttligt bekymrad. (Vad säger tillträdande Tomas Nygren? - det hade varit intressant att veta).

Ändå är det intressant att läsa Pekka Mellergårds skarpa reaktion på den del av Högskoleverkets rapport som gäller Örebro Missionsskola. Owe Kennerberg på Teologiska Högskolan i Stockholm är också kritisk. Liksom Jan-Åke Alvarsson på Pingströrelsens Teologiska Seminarium. Philip Geister på romersk-katolska Newmaninstitutet likaså. Och givetvis reagerar även Ulf Ekman. (Livets Ord University har ju också ansökt om examensrätt).

Och Thomas Österberg på Dagen skriver högintressant om Honungsfälla för samfunden. Jag citerar följande:

Johannelund får kritik för att kräva en skriftlig rekommendation för studenten från en präst/pastor som också avser elevens tro. När pingstförsamlingarnas utbildning nekas examensrätt sägs bland annat: "Utgångspunkten 'att hela Bibeln är Guds ord', samt att tolkningen är beroende av 'den Helige Andes inspiration' är svår att förena med ett akademiskt studium."För kyrkornas del måste det vara självklart att definiera teologi som kristen tro, och att huvudsyftet är att utbilda människor som kan sprida det kristna evangeliet. Det finns självklart en gräns för hur långt samfunden kan anpassa sig.Frågan är om den gränsen är nådd. Ibland talar man om en "honungsfälla" som lockar med det som är "sött", men där den hugade sedan fastnar och inte kommer loss. Frestelsen finns för trossamfunden att anpassa sig till döds för att få del av sötman.
Låt ditt rike komma,låt din vilja ske.

Voxnans kontrakts herdaminne

Påskvänner!

Ett litet boktips: Matts Sandström – Ragnar Norrman: Voxnans kontrakt 1593-1999: (Uppsala stifts herdaminne, band II:15). Stiftshistoriska kommittén i Uppsala. 2008. 501 sid.

Recension finns att läsa här.

Så skicka herdar till din hjord

som den för ulvar vaktar,

som föder den med allt ditt ord

och på dess bästa aktar.

Heliga Trefaldighets dag och nicenska bekännelsen

Påskvänner!

Det var roligt att medverka vid högmässan i landsortskyrkan idag på Heliga Trefaldighets dag som också är Missionsdagen. Visserligen var det så kallt och grått att jag kollade med prästen om vi verkligen skulle sjunga "Över berg och dal som en mjuk koral drar sommarn över vårt land" till avslutning (funderade ett tag på om den kunde verka ironisk i sammanhanget ;o). Men han bangade inte och då icke heller jag.

Vi klarade våra uppgifter galant bägge två, tycker jag. Vår Herre kunde i vart fall använda oss, det tror jag alldeles bestämt. Själv glömde jag visserligen koralboken när jag gick från kororgeln till flygeln för att spela "Himmelske Fader, ge åt oss alla glädje och renhet, längtan och sånger". Melodin kunde jag ändå (härlig!) men man ska ju vara försångare också och texten var väl inte riktigt 100. Men 1959 års konfirmander som idag till övervägande delen befolkade (den jättestora) kyrkan fyllde i de ord jag missade. Halleluja!

Prästen råkade ungefär samtidigt byta ut den s.k. nicenska trosbekännelsen (som stod i agendan) mot den s.k. apostoliska. Det bekymrade nog ingen av de gamla konfirmanderna (nåja, i min pappas ålder), utan de klämde i - jag menar, Luther använde ju den apostoliska som stomme i katekesens andra huvudstycke, så vaddå? ;o).

Icke förty hade prästen rätt i att den nicenska är vackrare. Inte bara det - ett oerhört subjektivt kriterium - utan genom sin längd betydligt innehållsrikare, inte minst ur luthersk synvinkel. Dels innehåller den nicenska trosbekännelsen de evangeliska kärnorden "för oss" (2 gånger), dels betonar den Skriftens betydelse ("enligt Skrifterna", "som har talat genom profeterna"). Och både Fadern och Anden beskrivs noggrannare än i Apostolicum - ja, även Sonen ("på honom genom vilken allting är skapat").

I de högkyrkliga studentkyrkorna Ansgars och S:t Laurentii läses Nicenum söndagligen. Genom frekvent mässdeltagande lärde jag mej den nära nog utantill, jag också. Jag provar med stöd av en internetupplaga (vore det inte kul om lågkyrkliga EFS tog upp denna uppbyggliga och lärorika lovsång/bekännelse i bönhusen?):

Jag tror på en enda Gud,

allsmäktig Fader,

skapare av himmel och jord,

av allt vad synligt och osynligt är,

och på en enda Herre,

Jesus Kristus,

Guds enfödde Son,

född av Fadern före all tid,

Gud av Gud,

ljus av ljus,

sann Gud av sann Gud,

född och icke skapad,

av samma väsen som Fadern,

på honom genom vilken allting är skapat,

som för oss människor och för vår salighets skull

har stigit ned från himmelen

och tagit mandom

genom den helige Ande

av jungfru Maria

och blivit människa,

som ock har blivit för oss korsfäst

under Pontius Pilatus,

lidit och blivit begraven,

som på tredje dagen har uppstått

efter Skrifterna,

och stigit upp till himmelen

och sitter på Faderns högra sida,

därifrån igenkommande i härlighet

till att döma levande och döda,

på vilkens rike icke skall varda någon ände,

och på den Helige Ande,

Herren och Livgivaren,

som utgår av Fadern och Sonen (filoque, omtvistat tillägg)

på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras

och som har talat genom profeterna,

och på en enda helig,

allmännelig (världsvid) och apostolisk kyrka

Jag bekänner ett enda dop

till syndernas förlåtelse

och förväntar de dödas uppståndelse

och den tillkommande världens liv.

Läs Bibeln på toa!

Påskvänner!

Med risk för att bli betraktad som värsta Ulf Ekman-läsaren (vilket jag INTE är) måste jag än en gång få hänvisa till hans blogg. Nu en text om andlig överlevnad. Det är mycket kärlek och humor i den texten, inte lagiskhet, men andlig realism. Ta in bibeln på toan - hur respektlöst det än kan verka - om det är det du behöver för att verkligen greppa den!

Den påminner mej om tf distriktsföreståndarens i Västerbotten, Per Bäckmans, själavårdande tips till mej om morgonbön på väg till jobbet: "Gud, jag vill göra den här dagen tillsammans med dej!" (Ungefär så, eller hur Per?). Istället för att smyga mej bort från Gud för att jag inte hann den där morgonbönen som jag (verkligen) borde ha avsatt tid åt - istället för att läsa morgontidningen en kvart - så går jag rakt till Gud i Jesu namn och bekänner mitt behov av honom.

Men, som Agne Nordlander sa i EFS-hemmet på Backen våren 2003, 5 minuter om dan borde vi faktiskt kunna ägna åt bibelläsning. Man kan hoppa över maten enstaka dagar, men mår inte bra av det i längden. (Det finns faktiskt risk att man dör!). Och man kan i ett äktenskap klara enstaka dagars samliv utan att lyssna till varandra, men varar det för länge överlever inte relationen. That´s fact! Bibeln och bönen är den kristnes in- och utandning.

Vadhelst här i världen bedrövar min själ,
med Jesus och ordet det alltid blir väl,
och om jag ej känner min lycka alltid,
i tron på det ordet jag ändå har frid.
Ack, saliga ro
på Jesus få tro
och äga Guds ord i sitt bo!

Ännu några bloggtips

Påskvänner!

Ulf Ekman betraktades på 80-talet av många EFS-are som värsta villoläraren. Och, vill jag nog säga, inte utan orsak. Jag är fortsatt kritisk till många inslag i Livets Ord-rörelsen, men det är intressant vad han idag skriver om kristen antropologi (människosyn), det område där han kanske fick mest kritik av lutheraner på 80-talet. Är det nu Ekman som driver "den sunda läran" och vi som behöver förmaningens och väckelsens ord?

En annan röst - av mer pålitligt evangelisk-lutherskt slag - kommer från Finland, där biskopskandidaten i Borgå stift, prosten Henrik Perret, skriver om Herr Skurkén i Kalle Anka och nomen (non) est omen.

O Guds Ande, gör klart vad som hindrar ditt verk,
visa synden så vi ser: den är vår!
Vår förtröstan på Frälsaren uppväck och stärk,
den rättfärdighet vi får, den består!
Herre, led du oss fram, låt oss bli till hjälp för dem
som vi möter på vandringen hem.
Ge oss ljus till att se, gör oss villiga att be:
fyll vårt liv med din Ande, o Gud!

Rapport från årskonferensen

Påskvänner!

Jag har ju som sagt träffat en del hälsingar som varit på årskonferens i Skellefte. Lindingöbon Anders Bergstedt (vars far Mandor många år var EFS-predikant längs norrlandskusten) ger ett intressant referat från årskonferensen på Budis nätforum.

Roligt att läsa! Både glädje och allvar! (Notera berömmet till Bolidens EFS!). En av de tillresta härifrån "södra Sverige" hade vid Öppet forum hört nån påstå att det var så dålig ton på Budis´ debattforum och att man blev skickad till helvetet där, typ. Men det måste ha varit länge sen, i så fall? Kolla in de senaste inläggen och bedöm själv sanningshalten i påståendet!

(En annan sak är att Nya Testamentet, både i evangelierna och breven, ibland har rätt "dålig ton" om man med det menar att även fromma och väletablerade personer ibland varnas för en osalig evighet).

F.ö: visst har jag skrivit att jag var på god väg att dra iväg från Mellansel till Öppet forum fredag morgon 06.45? Hade inte kursledaren Tomas Sundin kommit in till folkhögskolan från Hemsjö så tidigt på morgonen - och "haffat mej" på parkeringen - hade jag nog tutat och kört för att hinna till Skellefte klockan 10 ;o). Men jag ser nog det vänliga hindret som Guds ledning... även om det varit trevligt att möta folk ansikte mot ansikte. Och spännande att få samtala lite "lajv".

Guds gode Ande som livet ger,
är alltid när oss och under sker.
Om liv och frihet vi budskap bär,
med glädje vittnar om frälsning här.
Kärleken segrar trots ondskans makt.
Jesus är Herre, som själv han sagt.
Vi lyfter blicken mot himlen opp.
Gud ger oss framtid, Gud ger oss hopp.

Högsommarvarm pingsthelg - och nu är det höst?

Påskvänner!

Vi fick verkligen en högsommarvarm pingsthelg, då det kändes kymigare än någonsin att inte också Annandagen var allmän helgdag. (Bort flög måndagen, och nationaldagen är på lördag!). Men härlig var också den, om än det mulnade på mot kvällen.

Idag, fjärdedag pingst, är det 7 grader och snålblåsigt värre. Svenska kyrkans personalmöte ska idag för första gången för säsongen hållas ute på församlingens sommargård! Jag tänkte cykla dit, men det blir bilskjuts med komministern istället.

Och idag begravs förre johannelundsrektorn och Budbärar-redaktören Torsten Nilsson i Sävar. Jag hedrar hans minne genom att på nytt läsa hans fina presentation av den helige Ande i "Ropet och svaret" (7 "miniberätttelser" om Andens verk) och använda hans fina översättning av "Kring Guds ord", fortfarande en utmärkt hjälp för familjeandakten.

Upplys mej, helige Ande,

så att jag kan förstå:

också nu gör Herren

det som han gjorde då.

Glad Annandag Pingst!

Påskvänner!

(Och pingstvänner!)

Idag hälsar Annandagens Vänner er välkomna till sånggudstjänst i Bollnäs Missionskyrka klockan 11! Och i Edsbyn har Svenska kyrkan gudstjänst i S:t Olovs kapell klockan 18.

Andens vind över världen är ett för viktigt (och internationellt) tema för att bytas ut mot ett tveksamt nationaldagsfirande. Förslaget att återinföra Annandag Pingst som allmän helgdag och förlägga nationalfirandet till midsommarafton har fortfarande mitt starka stöd (det kan väl inte vara så svårt att ändra?). I den allmänna midsommarglädjen får ultranationalisterna betydligt mindre chans att utmärka sej.

I vilket fall som helst kan vi kristna fortsätta fira Annandag Pingst. Kanske genom att försöka ta ledigt då - eller i varje fall fira kvällsgudstjänst som vi gör på t.ex. Askonsdag och Skärtorsdag trots att även dessa dagar är svarta i vår almanacka. Det är ju för uselt om vi tar statliga dekret så allvarligt att vi slutar samlas till gudstjänst en helg som finns kvar med eget tema ("Andens vind över världen") också i vår senaste psalmbok.

Guds Ande kom från himlen ner,

halleluja, halleluja!

Hans under mitt ibland oss sker!

Halleluja, halleluja!