Tänkvärda ord om evangelisation och mission från tanzaniern Erasto Mwaipopo, intervjuad i samband med årskonferensen i Skellefteå av Erika Cyrillus.
Medan Valentin Bergquist satt och saknade Jonas Gardell... Nåväl, han har faktiskt en poäng i att samfundsledningar (ALLA samfundsledningar) tenderar att inbjuda människor man tror har något viktigt att tillföra och utmanar åt "rätt" håll. Men är det så konstigt egentligen? (Bergquist verkar befara att EFS håller på att bli som Filadelfia Knutby!).
Är det en tillfällighet att Valentin Bergquist skulle ha velat låta EFS utmanas i äktenskapsfrågan av just Jonas Gardell? (Varför inte av någon laestadian typ Birger Palo?). Han kunde ju t.ex. ha önskat låta EFS-ledningens fortsatta kyrkolojalitet utmanas av generalsekreteraren i Norsk Luthersk Misjonssamband som förklarat att man inte längre definierar sej som en "inomkyrklig" missionsorganisation. Till exempel.
Jag kan bara säga en sak. Inget ont om Jonas Gardell, men jag är glad att det inte var Valentin Bergquist som ordnade huvudtalare och inspiratörer/utmanare till EFS-konferensen i Skellefteå.
Låt oss känna att vi har
samma mål och samma längtan.
Och när vi nu ansvar tar,
låt det ske med hoppfylld väntan.
Var med oss när vi planerar,
tar beslut och diskuterar.
Inlägg
2 kommentarer:
Jag var i Skellefteå och kan intyga att det var det gamla vanliga EFS som lyftes fram med EFS lågmälda stil. Det var inga utmanande PROFETER som hamnade i talastolen.
Tonen var mycket kyrkvänlig.
Kan de bero på att man befann sig i mitten av Luleå stift, i ett sammanhang där EFS och svenska kyrkan stortrivs med varandra?
Det var andra profetiska (=antikyrkliga?) toner i fjol i Halmstad! Naturligtvis präglades programmet av arrangerande distrikt. Så är det alltid.
OBS! Detta är en personlig reflektion!
Intressant - tack för den personliga reflektionen! Jag misstänkte just detta, att Skelleftemötet var rätt kyrkvänligt i traditionell stil, men av någon anledning tror jag inte att det var DETTA (kyrkvänligheten) som Valentin Bergquist reagerade så starkt på. (Kan det ha varit Erasto Mwaipopo?).
Ska ingen ta upp hans kastade handske på Budis´ debattforum? Annars är det ju risk att jag gör det. Men det vore bättre med någon som, liksom du Anonym, var närvarande i Skellefte.
Annars ska Valentin ha heder av att han vågar opponera och debattera - och bidra till utvärderingen av årets konferens. Och visst: han kan ha en poäng i att EFS- och konferenskulturen lätt blir lite väl konsensusinriktad, vilket ju f.ö. påstås vara typiskt för oss svenskar på gott och ont. Men var det annorlunda på, säg, Birger Ohlssons tid? Och är det verkligen rimligt att dra fram KNUTBY som den relevanta jämförelsepunkten?
Skicka en kommentar