Vår store Överherde (Calle Rosenius´ nyårsbön)

Påskvänner!

En nyårsbön från Efs igår till Efs idag för Efs imorgon. (Skriv du gärna en sådan sång idag!).

1. Vår store Överherde, till dej vår lovsång går!
Du fått all makt i himlen och på jorden.
Din hjord så väl du vårdat i detta gångna år,
och därför finns den även kvar i Norden.
Du som för oss var dödad, du lever, och din hand
bär spiran över världen och över detta land,
bär nycklarna till döden och dess rike.

2. Om du nu åter sänker hit ner till denna jord
ett nådens år i hemlig, dunkel slöja,
vi vet ej vad det gömmer, men har ditt löftesord
att alla dagar du bland oss vill dröja.
Och har vi dej, vår Herre, vår Herde stark och god,
och dina helga källsprång: ditt ord och offerblod,
vi går de dolda skiften glatt till mötes.

3. Ja, vare det som kommer ett härligt Herrens år,
din nåd och makt gör känd på hela jorden!
Sök upp, församla, vårda de många vilsna får,
föröka nu och stärk den klena hjorden.
Låt många nu få smaka hur underbar du är
och bli i trons gemenskap med dej, o Jesus kär,
förenade och saliga för evigt.

4. Bevara dina trogna, o Herre, denna tid
i trons uppriktighet och Andens enhet,
i kärlek och i glädje, rättfärdighet och frid -
behåll bland oss ditt ord i kraft och renhet.
Utrusta dina vittnen med tröst och tålamod,
så att de alltid frimodigt vittnar om ditt blod,
och korsets smälek glatt med dej vill bära.

5. För hedningarnas skara, o Gud, vi ber till dej,
som evangelium åt alla unnar,
låt sändebudens fötter då låta höra sej,
som seger genom Frälsaren förkunnar!
Välsigna våra syskon som nu ibland dem går,
och låt en väldig skara, långt fler än vi förstår,
en gång hos dej, o Jesus, saligt mötas.

Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år), bearb.
Musik: Kaarlo Waismaa (1869-1947)

Romersk-katolsk, thomistisk apologetik

Påsk- och julvänner!

Har Svenska kyrkan något liknande på gång, tro? Eller är det ärkebiskopar som K-G Hammar och präster som Åke Nordström och Gunnar Hillington Kvist som dominerar kyrkans evangelisation i sina försök att montera ner den kristna tron för att tillgängliggöra den för fler (i sanning en paradox!).

Eller är det Apologia med biskop de facto Stefan Gustavsson som får serva kristenheten i Sverige på detta område precis som Thomistiska institutet?

Se och lär och fundera på om inte det mesta av nedanstående faktiskt är katolsk lära i dess mest positiva bemärkelse, alltså i betydelsen allmänkyrklig? Och även där vi inte håller med honom, tillhör S:t Thomas av Aquino och hans begreppsbildning den europeiska allmänbildningen (eller borde göra det)! Liksom hans helt underbara nattvardspsalmer, t ex den här eller den här!

Calle Rosenius gästbloggar

Påsk- och julvänner!

"SE, JAG BÄR BUD OM EN STOR GLÄDJE, SOM SKA VEDERFARAS ALLT FOLKET." (Luk. 2:10)

Vilken är den stora, fröjdfulla sak, som ängeln bebådar här?

Svar (Gud vare oss nådig; Gud öppne våra sinnen!): Det är ju inget mindre, än att Gud är vorden såsom en av oss, att Gud är vorden människa, att Gud är vorden vår broder i köttet.

Vad säger Skriften? "Eftersom den som helgar och de som blir helgade är alla av en, därför skäms han inte att kalla dem bröder." Vilken är "den, som helgar"? Gud, den helige, höge och högtbesuttne. Vilka är "de, som blir helgade"? Människorna, de fallna, syndiga människorna.

De är två i en. Vad är det? De är bägge av en natur, av ett släkte. Gud och vi är bägge medlemmar av människosläktet; Gud är människa, vi är människor. "Därför skäms han inte att kalla dem bröder", eftersom de verkligen är bröder, såsom efter köttet härstammande från samme stamfader. Då tänker Kristus: "Varför skulle jag skämmas att kalla dem bröder? De är människor som jag, och jag är människa som de."

Så visade han också i själva verket, att han för ingen skämdes, varken för sin himmelske Fader eller för någon  människa, att kalla dem bröder, utan sa den ena gången till sin Fader: "Jag vill förkunna ditt namn för mina bröder och mitt i församlingen prisa dej;" den andra gången till en kvinna, Maria Magdalena: "Gå till mina bröder och säg dem: Jag far upp till min Fader och er Fader, och till min Gud och er Gud;" den tredje gången inför hela världen: "Det ni har gjort en av dessa minsta mina bröder, det har ni gjort mej."

Om vi nu betänker, att detta är en verklig och gudomlig sanning, att Guds Son har blivit vår broder, att det inte bara är en vänlig och kärleksfull titel, utan en sann, stor verklighet, som grundar sej därpå, att vi är alla av en, så måste vi medge, att om vi kunde rätt tro och besinna detta, skulle vi väl bli utom oss av glädje och förundran, skulle vi väl knappt kunna leva; ja, så måste vi medge, att våra hjärtan genom Adams fall blivit förskräckligen fördärvade, stendöda, iskalla, förstockade, tillbommade och av ett tjockt, otrosmörker omslutna, då vi så litet gläds, älskar och prisar. Vi skulle längta att fara hädan och med ängslan ropa: När ska det tunga, odrägliga täckelse, som så fördöljer Guds herrlighet, borttagas? Vem ska lösa mej från denna dödens kropp?

Men ännu mer: Frågar någon efter egentliga orsaken och ändamålet, varför Guds Son skulle bli människa, så talar Skriften därom på det allratröstligaste sätt: "Eftersom barnen har kött och blod, har han också blivit delaktig därav, för att han skulle genom döden nedlägga honom, som hade döden i våld, det är djävulen, och göra dem fria, som i hela sitt liv genom dödens räddhåga måste vara trälar." Och åter: "Därför måste han i alla stycken vara lik bröderna, för att han skulle vara barmhärtig och en trogen överstepräst för Gud att försona folkens synder."

Se här: Han skulle ha kött och blod i likhet med de förlorade barnen, för att han med sin död skulle lägga ned honom, som hade döden i våld, djävulen; att han skulle frigöra dödens trälar; att han skulle försona folkens synder; att han skulle  vara barmhärtig, mild, medlidande och deltagande. Observera: Människoskulder skulle med människoblod betalas, såsom med lag och rätt var enligast; en människa skulle umgälla, vad människan hade brutit. "Ty tog han blod av kvinnans blod, / varmed han gjorde saken god, / och lindrat kvinnans möda" (Anders Carl Rutström). Därför var också Guds första löfte, att "kvinnans säd skulle söndertrampa ormens huvud". Guds Son skulle därför födas människa och vara under den lag, som var människorna given, för att han skulle förlossa dem, som var under lagen, samt därmed göra oss till Guds barn. Guds Son skulle bli människobarn, för att människobarnen skulle bli Guds barn.

Denna förlossning ifrån lagen genom detta barnet hade Guds Ande redan genom profeten Jesaja tydligt och herrligt förutsagt: "Du har sönderbrutit deras bördas ok och deras skuldrors ris och deras plågares stav, likasom i Midjans tid; ty oss är fött ett barn, en Son är oss given." Vad är denna "bördas ok" om inte synden och lagen, som trycker oss såsom en tung börda och kallas i Gal. 5: "träldomens ok"? Vad är våra "skuldrors ris" och "plågares stav" om inte lagen, som lik en tuktomästares eller en slavdrivares gissel slår, driver och plågar oss i samvetet för våra synder, dömer oss till döden, lämnar oss åt djävulen och störtar oss i helvetet? Sådan Guds vrede, sådant gruvligt elände är det "skuldrornas ris" och den "plågares stav", som vår Gideon skulle sönderbryta, såsom i Midjans tid.

Nu allt är väl, för evigt väl,
nu är jag hjärtligt nöjd!
Här har nu varje mänskosjäl
en skänk från himlens höjd
som mer än tusen världar är:
Guds egen Son, vår broder kär!
Nu är jag hjärtligt nöjd.

Nu äntligen blir allting väl,
trots alla jordens kval.
Om mej försmäktar kropp och själ
i tidens jämmerdal:
har jag på himlens tron en bror,
då blir allt väl - min tröst är stor!
Jag är av hjärtat nöjd.

Som barnen hade kött och blod,
så skulle han det ha.
Han blev oss lik, fast ren och god,
en verklig människa.
Guds Son med oss i syskonlag,
av kvinna född som du och jag!
Nu är jag hjärtligt nöjd.

Se, det var evighetens råd,
försoningsgåtan stor!
Ack, under av en evig nåd:
Guds Son blir mänskors bror
och sina bröders borgesman.
Ja, i hans död min synd försvann
och jag är hjärtligt nöjd.

Jag är i mej en bunden träl,
i Kristus är jag fri.
Min gamle Adam gör min själ
otaligt bryderi,
men när Guds egen Son för mej
blir människa och offrar sej,
då är jag hjärtligt nöjd.

Då vågar jag ej låta bli
att tro och vara nöjd.
Då vågar jag ej se förbi
försoningsvärdets höjd.
Ty är den stor, min syndaflod,
långt större Lammets död och blod.
Jag är av hjärtat nöjd.

Nu allt vad mänska heter, kom
till denna julfröjd ren!
Fast icke du är ren och from,
du likaväl är en
av dem som Gud till broder fått.
I himlens arv du har en lott.
Så var av hjärtat nöjd.

O, stäm då in med salig fröjd
i änglaskarans ord:
"Pris vare Gud i himlens höjd
och frid uppå vår jord,
till människor Guds välbehag!"
Jag sjunger till min sista dag:
jag är av hjärtat nöjd!

Adventskalender lucka 24: Nu hörs en fröjd av änglakor

Påsk- och julvänner! 

Här kommer nu den sista julpsalmen av Anders Carl Rutström. Till Kristi ära. "Ni är inte kallade till mitt, utan till Hans lov och pris", påminde den avsatte och landsförvisade prästen sina vänner och beundrare i ett brev från Hamburg till "Guds församling i Stockholm".

Ett tag bearbetade jag bort "änglakor" till "änglars kör" och ändrade sedan för rimmets skull följande rader till att "en glädje stor och rik, vi hör, / allt folk skall vederfaras." 

Men nu har jag återställt "änglakorna", d v s "änglakoren", och den som vill tänka på betande kor får väl göra det (jfr Karlfeldts dikt om julevangeliets författare som Oxen i Sjöga).

God jul! "Må helgen bli evinnerlig."

1. Nu hörs en fröjd av änglakor

för herdar uppenbaras!

De säger att en glädje stor

allt folk skall vederfaras,

ty mänskosläktets Frälsare

är född; kom, världen all, och se

Guds nåd hos oss förklaras!

2. Varenda mänskosjäl, kom hit,

ja, följ nu änglaskallet!

Kom, gör hos Frälsaren visit

i mörka åsnestallet!

Kom hit för att med lovets ljud

få hedra mänskosläktets Gud,

som botat syndafallet!

3. Kom hit och kyss den hand och fot,

man skall på korset spika,

det offer som skall göra bot

och oss med Gud förlika!

Själv både Gud och mänska sann,

i fattigt linne ligger han,

att alla göra rika.

4. Se här vår Gud, var inte rädd!

Gör lammet fåren skygga?

I vår natur han ligger klädd,

för att oss göra trygga.

Kom, låt oss nyttja var sin lott!

På detta ställe är oss gott

vår hydda evigt bygga!

5. Kom, hylla honom, världen all,

långt mer än andra kungar!

Kom, knäböj vid hans fotapall,

låt oss tillsammans sjunga,

så skallet utav lov och fröjd

må stiga upp till himlens höjd

från varje mänskotunga!

6. Lov ske dej, Gud och Mänskoson,

vår Gud av judastammen!

Dej kommer himlens nåd ifrån,

vi ber nu allesamman

en enda bön så innerlig:

låt helgen bli evinnerlig!

Bönhör oss, Jesus! Amen.

Adventskalender lucka 23: Lyssna, alla folk och släkter

Påsk- och julvänner!

Julsångaren Rutström från Luleå (300 år i år) kunde verkligen få till det. Hans rim var väl för roliga för Wallin och dennes psalmbok 1819, men just vid julen tycker jag att psalmerna gärna kan få vara lite gladare och t o m skojigare än annars. Som ängeln sa: "Se, jag bär bud till er om en stor glädje!"

Här kommer en favorit, som egentligen ska sjungas till samma koral som "Hela världen fröjdes Herran" men som jag tycker passar bra till samma melodi som den tyska julvisan "Morgen, Kinder, wird´s was geben":

1. Lyssna, alla folk och släkter,
tungomål och hedningar,
religioner, band och sekter,
hör nu på och redo var:
Herren över himlarna
är nu född till människa!

2. Han som skapat alla himlar,
världar och vad däri är,
vad för allas ögon vimlar,
Gud, vår Gud, är själv nu här:
Ordet har nu blivit kött,
sover i sin krubba sött.

3. Hjärtats barn ur jungfruns sköte,
både Gud och människa,
du med oss i dag stämt möte,
ära, lov, halleluja!
Allt vad mänska är som du
må bli dej till glädje nu!

Adventskalender lucka 22: Nu borde hela jorden

Påsk- och julvänner!

Julens sångare. Det var Rutström i allra högsta grad. Lika mycket som passionstidens i varje fall. Här följer hans, som jag tycker, gladaste och vackraste julsång. 

Jag har som vanligt bearbetat den något, men med nöje behållit ord som "tillförne" och "Symbolum". Kär sång har många melodier (har sett minst tre andra till just den här), men följande koral ("Nu vilar hela jorden") anges i alla fall till texten i Sions Nya Sånger.

1. Nu borde hela jorden
sej fröjda åt de orden
att Gud är människa
och oss till himlen leder.
Kom, visa honom heder:
lov, pris och tack, halleluja!

2. Kom, låt oss fira helgen!
Låt se ni hellre väljer
er själs än kroppens kost!
Med himlen får vi jubla,
men de i mörkrets kula
har ingen jul och ingen påsk.

3. Se nu den stora dagen
som folket under lagen
så länge väntat på!
Se Herren Gud och Lammet
i krubban och i dammet,
ja, kära du, se solen då!

4. Se solen från det höga!
Det blir som världen föga
tillförne sett en sol,
när härlighetens strålar
båd´ berg och dalar målar
med ljus och glans från nådens pol.

5. Nu templet kom till korta:
förbundets ark är borta
och flyttat till ett stall,
som nu är vigt till kyrka,
där vi får Herren dyrka
och böja knä med världen all. 

6. Blott det att Jesus gråter
och liksom barnen låter,
är nådens ord och skri!
Här får vi höra annat
än lagen som förbannat
och ljuder än från Sinai.

7. En röst som alla gläder,
ett sakta ljuvligt väder
för allas öron är.
Den munnen som med orden
har skapat hela jorden, 
nu diar hos Maria här.

8. Kom vänner allihopa!
Hör änglaskaran ropa
och båda evig fröjd!
Min Jesus, när jag tänker
på friden du oss skänker,
så blir jag både glad och nöjd.

9. Tänk, Skaparen är bliven
med kropp och själ omgiven,
liksom ett annat barn!
Den ingen kan omringa
nu låter sej betvinga
och lägges ner bland stoft och skarn.

10. Den änglarna tillbeder
och visar evig heder
för var sin höga lott,
den ingen makt kan rubba
är flyttad till en krubba -
så präktigt är hans dyra slott.

11. Av Isais rot är stammen,
där vi nu allesamman
får bli en fruktbar gren.
Han där vill införliva
den honom sej vill giva,
ja, pånyttföda var och en.

12. Så låt oss aldrig mera
blott gods och guld värdera,
men ständigt fira jul
och sjunga om monarken
som föddes där på marken
för oss bland åsnor i ett skjul.

13. Vår Gud har mänska blivit
för oss att mista livet,
det är vårt Symbolum.
Han är vår morgonstjärna
och Skriftens själva kärna,
ja, liv i Evangelium.

14. Den ene sjunge psalmer, 
den andre bäre palmer
och love himlens prins,
sen svare allesamman
med Hosianna, Amen,
tills jord och himmel sammanbinds!

Lennart Möller till minne

Påskvänner! 

Lennart Möller presenterar Lennart Nilsson Award på Bokmässan i Göteborg 2009

Professor Lennart Möller (f 1954) är död (19 november) och begraven (15 december). Läs artikeln i Dagen och intervjun med hustrun Marie!

Själv har jag pratat med Lennart vid ett kyrkkaffe i Efs-kyrkan i Sundsvall för kanske 8-10 år sedan efter att han predikat vid 11-gudstjänsten. Han berättade då för mej att han både som förkunnare, författare och amatörarkeolog (se boken The Exodus case) inspirerats mycket av Efs-predikanten och författaren Josef Stenlund.

I sammanlagt över ett kvartssekel satt Lennart i Efs styrelse. Imponerande! Roligt också att Lennart som medlem i "expertkommittén" (tre professorer) hjälpte Johan Tell med den "miljöaktivistiska" boken 100 sätt att rädda världen! Både skapelse- och frälsningsperspektiven var ständigt aktuella för Lennart, och inte minst som ordförande för Jesusmanifestationen brann han för att alla också i vår tid skulle få höra om Jesus och hans ojämförligt betydelsefulla sätt att rädda världen.

Lennart dog bara två dagar efter den äldre medkämpen Carl-Erik Sahlberg (f 1945). Båda ville de hjälpa oss att lyfta fram Jesus i både ord och handling. Välsignelse över deras minne! 

Adventskalender lucka 21: Kom, huldaste förbarmare

Påskvänner!

Rutströms allra mest kända och genom tiderna sjungna sång är troligen den här, på samma melodi som "Gud låter sina trogna här"! Den finns än idag i frikyrkornas psalmbok Psalmer och sånger (1987) och i laestadianska fridsförbundens Sions Sånger (2010).

Kyrkosångaren Göran Stenlund berättade att andra strofen på 40-talet alltid sjöngs gemensamt i Stockholms Filadelfiakyrka innan Lewi Pethrus skulle predika. Den versen om Herren som vår sol kan väl passa extra bra idag på årets kortaste dag.

1. Kom, huldaste förbarmare

som herde in bland fåren
och led oss arma syndare
till källorna och såren,
till Sions berg och Sarons bet,
där i en salig enighet
var trogen själ har trevnad.

2. O kärlekshav, utgjut din flod
utöver allas hjärtan!
Låt kraften av ditt helga blod
fördriva otrossmärtan!
Du hela världens nådastol,
förvandla med din ljuva sol
vår köld till evig värme!

Adventskalender lucka 20: Jesu Ande, tala

Påsk- och pingst- och julvänner!

Idag delar vi en bönepsalm som den i år 300-årige kyrkoherden Anders Carl Rutström skrev till den helige Ande, som här kallas "sårens predikant". (Originaluttryck även om psalmen är lätt bearbetad av undertecknad). Även många Efs-predikanter har varit detta, några är det även idag.

Kanske Efs idag även är redo att i sitt rätta sammanhang kalla den pånyttfödande Anden för moder? Både kyrkan och Maria har ju kallats så, men är dagens exempel att gå för långt - är det urspårad feministteologi? 

(Jfr dock även Ordspråksboken kapitel 1-8 och den heliga Sofias katedral i Konstantinopel!)

1. Jesu Ande, tala,
väck mej ur min dvala,
sårens predikant!
Liva upp mej arma,
må du dej förbarma,
så jag visst och sant
ser mitt nådaval i blodet,
livets brunn, ja, lär mej tro det!

2. Utan dej, min moder,
känner jag min broder
aldrig här igen.
Utan Jesus får jag
ej hans arv och når jag
aldrig himmelen.
Men nu når jag löfteslandet
genom Jesus och hans Ande!

Adventskalender lucka 19: Guds Lamm, hör, hela jorden

 Påskvänner!

"Vid en hälsobrunn" kallades denna sommarpsalm av A C Rutström i Sions Nya Sånger 1778. (Här lätt bearbetad av mej). Kopplingen till Jesus som den sanna hälsobrunnen förtar inte utan förstärker bara den konkreta och somriga brunnsortskänslan som Rutström förmedlar (jfr Olof Kolmodins Surbrunnssång från samma sekel)! Brunnsorten var väl liksom den tidens Kanarieöarna.

Istället för den anbefallda "Den blomstertid"-melodin prövar jag dock här en koral med finskt ursprung. Välj själva! Glad fjärde adventssöndag på er! "En sommarpsalm jag sjunga må / i själens vinterdagar" (Harry Martinson). Snart vänder det!

VID EN HÄLSOBRUNN

1. Guds Lamm, hör, hela jorden
vill hedra din person:
din kyrka sjunger orden
i Andens kraft och ton,
med fågelskarors kvitter
är himlarymden full
och tusen blomsters glitter
betäcker jordens mull.

2. Du själv är hälsobrunnen
där livets flod upprann.
Dess like är ej funnen,
kom, drick här, alle man!
Här måste mörkret vika,
vi stärks till kropp och själ:
kom, fattiga och rika,
och må för evigt väl!

Film om Efs och Svenska kyrkan

Påskvänner!

Se gärna den här kvartslånga filmen om Efs och Svenska kyrkan! Kanske lite glättig, särskilt när det gäller hur kyrkan i dag de facto styrs -  men utmärkt som diskussionsunderlag! 

Se den - gärna ihop med t ex personalgruppen och kyrkorådet i församlingen! (Fler får förstås oxå gärna titta).

Adventskalender lucka 18: Kom, ljuva ro och sommarnöje

Påsk- och julvänner!

Visst besjunger Rutström gärna Kyrkans största fester jul, påsk och pingst! Men "sommaren själv är en helg, en helg som varar i måna'r", skaldar Strindberg (i Trefaldighetsnatten), och lite, eller mycket, av samma känsla verkar Rutström ha haft. Den känslan passar kanske trots allt inte så illa i anslutning till den mariahelg som nu stundar? ("För hon har blommor i sitt hår / som bara jag kan se"). Jag tänker även på Efs idag och Fride Gustavsson-låtar som "Nu är det härligt att leva" och "Sommarens dörr står nu på glänt" - vi kan behöva påminna oss dem även mitt i vintern. Som Harry Martinson sjunger (SvPs 202): "En sommarpsalm jag sjunga må / i själens vinterdagar."

Följande sommarpsalm  tycker jag är alldeles, alldeles underbar, trots att den varken godtogs av Johan Olof Wallin 1819 eller av Sionstoner-kommittén 1889. Här med en melodi av Joël Blomqvist, numera känd till SvPs 101 (hör Youtube-klippet nedan!), men från början utgiven i Blomqvists "Melodier till Sions Nya Sånger" (1873-75) som betecknande nog gavs ut nära 100 år efter den första textupplagan och betydligt mer än 100 år efter att de flesta texterna skrevs! "Rutströms sånger" levde helt klart sitt eget liv utanför officiella kanaler.

Jo jag erkänner: Jag har bearbetat även denna psalm något. Men säg de psalmer från 16- och 1700-talet som står alldeles obearbetade i vår psalmbok - inte är det många! Vill ni läsa några Rutström-dikter mer i original kan ni t ex titta på de exempel jag lagt upp i antologin www.diktarna.blogspot.com (sök under Rutström)! Där har jag bara justerat själva stavningen, inte ord eller ens ordformer!

1. Kom, ljuva ro och sommarnöje,

du härlighetens förebild!

Den tid på denna jord vi dröjer

förljuvar du och gör så mild.

Då sjunger Andens näktergal

i Sarons täcka blomsterdal.

2. Välkommen hit, du Sions konung

och herde god för dina lamm,

som smord med olja, rik på honung

för hela världen träder fram,

ger ljuvlig skugga långt ifrån,

som cedrarna på Libanon.

3. Du är en evig hälsokälla

av nåd och liv, av must och märg,

som aldrig slutar övervälla

de dinas boning, Sions berg.

Du är en outöslig brunn

för varje själ och törstig mun.

4. Vem är då krank och inte dricker,

vem är som hör och ej ger akt?

Vem har en själ och märker icke

vad Herren, Herren själv har sagt:

att han till oss har gott behag,

att nu är salighetens dag!

5. Nu är en sol för oss uppgången,

och vi fått höra nådens röst.

Vår fiende är evigt fången,

var mänskosjäl är återlöst.

Vi i förbund med Herren står,

och ännu varar nådens år!

6. Ni blommor som bekläder jorden,

ni örter utav tusen slag,

du fågelsvärm som kvittrar orden

på vår och eder Konungs dag,

ni träd och fiskars menighet

och allt vad jorden nämna vet,

7. ni stora hav och branta floder,

ni bäckar klara som kristall,

ni hårda berg och marmorstoder,

er enda syssla vara skall

att tala om en evig hand

som råder över alla land.

8. Min hör ni, frälsta mänskosjälar:

när träd och djur blir glädjens tolk,

skall vi som varit dödens trälar

och nu av nåd är Herrens folk

stå stummare än stock och sten?

Nej, stäm nu in här var och en:

*9. Halleluja av hela jorden,

halleluja av den som tror,

halleluja av helgons orden,

halleluja av änglakor,

halleluja av gammal, ung,

halleluja för Sions Kung!

Adventskalender lucka 17: Välsignade dag

Påskvänner!

Både 1757, när han sökte den lediga kyrkoherdetjänsten i Luleå, och 1772, när han låg och försmäktade i Stockholms slottshäkte, gick Anders Carl Rutströms tankar enligt samtidens vittnesbörd till barndomsbygden i norr. Men naturligtvis hände detta oftare än så. Bröllopsvisan Vallbarnens midsommarlek i Resilla bär spår av norrbottniska barndomssomrar bland djur och natur (notera särskilt "åkerbärens blod"!).  

Rutströms tre sommarpsalmer ger också åtminstone mej associationer till de ljusa sommarnätterna däruppe. Idag (se nederst!) kommer den första, som vanligt något bearbetad av mej själv, på det populära versmåttet till von Dalins visa Förblindade värld (en av de vanligaste melodihänvisningarna öht i både Sions Sånger och Sions Nya Sånger!). 

Olof von Dalin är berömd än idag som s k "minor classic" (vid sidan av de "major classics" som Bellman och Lenngren). Honom har litteraturhistorien värnat om. Rutström är i allmänhet bortglömd eller föraktad, fast han uppenbarligen var en av 1700-talets mest betydande, spridda och sjungna diktare (om än så klart i de flestas ögon överglänst av sin elev Bellman).

Men tillsammans med 1600-talsprästen Israel Kolmodin och hans Den blomstertid har 1700-talsprästen A C Rutström för många svenskar i gångna tider, inte minst i Fosterlandsstiftelsens barndom, givit älskade uttryck åt skapelseglädje och sommarkänsla. (Paul Gerhardts I denna ljuva sommartid var inte känd i Sverige förrän mot slutet av 1800-talet, då af Wirsén också skrev En vänlig grönska). 

Rutström togs aldrig in i psalmboken, även om Nathan Söderblom tydligen gjorde ett försök, men hans sånger gavs ju under ca 100 år ut i mängder av upplagor, ja. t o m så sent som 1923 och 1964!
 

1. Välsignade dag
och lustfyllda lag! 
Vi njuter den tid 
då eviga solen 
är jorden så blid 
att plantor kan få 
runt iskalla polen 
så grönskande stå! 

2. Vi gläds också åt 
den härliga låt, 
allt skönt tidsfördriv 
av fåglarnas kvitter, 
ack, lustiga liv! 
och allt som så väl 
i vattnena spritter 
upplivar vår själ. 

3. Se ängar och fält 
som Skaparn dem ställt! 
Du saliga folk, 
se skogen och gräsen, 
de är ju hans tolk. 
Han allting har gjort; 
beskåda vart väsen, 
se litet och stort! 

4. Vår herde, Guds Lamm,
du fostrat oss fram
ett frälsningens år,
så led nu till Saron
de hungrande får.
Vår överstepräst,
du känner, vår Aron,
vad passar oss bäst.

5. Min törstiga mun
vid frälsningens brunn
sin svalka nu har,
din rikedoms källa
allsintet bespar;
jag ser nu hur sällt
den vill övervälla
de blomstrande fält.

6. Kom, frisk eller sjuk
till frälsningens duk,
där sitter en man
att själar sej fästa,
hur mild är ej han!
Kom, bada dej här
i nådens Betesda,
just sådan du är.

7. Här går vår monark
i blomstrande mark!
Följ med dit han går,
han själv är ju vägen
för skingrade får.
Ack, skynda dej hit,
som svalan förlägen,
att få dej en bit!

8. Min Jesus, du vet
att föra på bet,
du känner ditt får,
vad dryck och vad föda
det ständigt åtrår,
vad svalkar vår mun,
den saften som flödar
ur frälsningens brunn.

9. Så stannar vi vid
din hydda i frid,
dej lyssnar vi på,
din ljuvliga pipa
begynner att gå;
ditt kraftiga ord
låt muntra och gripa
i hjärtat din hjord.

10. Gör, eviga fröjd,
din kyrka förnöjd,
vartendaste lamm
ledsaga på fältet
till salighet fram;
i vingarnas bo,
det sällaste tältet,
låt vara vår ro. 

11. Om den lovar Gud 
som inte har ljud, 
som tala ej kan, 
vad gör då ej bruden 
som älskar sin man? 
Lovsjunge nu den 
till bröllops är bjuden 
sin käraste vän: 

12. För kärlekens flod, 
din pina, ditt blod, 
din ångest och nöd, 
din avlelse, födsel, 
din marter och död, 
för nådens bevis, 
för solsken och skötsel, 
dej, Jesus, ske pris! 

5 år gammalt julnummer

Påsk- och julvänner!

Ett 5 år gammalt julnummer från den "herrnhutiska" Brödraförsamlingen i Stockholm ligger ute på nätet och kan fortfarande rekommenderas! Brödraförsamlingens pastor Klas Lindberg skriver där bl a mycket intressant om Rutström (men även om Murbeck och andra "väckelsepräster").  

Även årets julnummer är riktigt bra! Det visar sig där att den första herrnhutiska brödramåltiden i Sverige ägde rum på Anders Carl Rutströms 20-årsdag, den 30 november 1741! (Högst osäkert dock om han var med i den kretsen redan då, förmodligen satt han i Uppsala och pluggade). 

Datumet var knappast någon tillfällighet - S:t Andreas´ dag eller Andersmäss var den helgdag i det dåtida kyrkoåret då evangelietexten handlade om apostlakretsens två brödrapar (Andreas och Petrus respektive Jakob och Johannes) och deras kallelse. Och gradualpsalmen var Spegels text Se huru gott och ljuvligt är / att bröder kunna sämjas, som bygger på psalm 133 i Psaltaren, brödrakärlekens höga visa!

Att Karl XII just detta datum blev skjuten i kamp mot brödrafolket, och att den blivande herrnhutaren Anders Carl Rutström föddes just detta datum tre år senare är nog bara en händelse som ser ut som en tanke. (Eller vad säger vår Herre?).

 

Adventskalender lucka 16: Du helga stad, Jerusalem

Påskvänner!

Rutström skrev gärna gravskrifter och nyårshälsningar i poetisk form, utöver alla de egna verser han avslutade sina predikningar med och som tillsammans utgör en god del av Sions Nya Sånger (som kallats Rutströms sånger av ungefär samma skäl som Psaltaren ibland har kallats Konung Davids Psalmer - givetvis utan alla jämförelser i övrigt!).

Här hans i mitt tycke vackraste nyårspsalm, som vanligt lätt bearbetad (men inte förkortad!):

1. Du helga stad, Jerusalem,
i solens land belägen,
du Guds och Lammets sälla hem
som är oss än ur vägen,
vi tänker här med allvar på,
att aldrig ner din sol skall gå,
ej år och tider skifta.

2. Där går en älv som klar kristall
från evighetsmonarken,
som stadens ägor vattna skall
och livets trän i parken.
Guds Lamm, som rikets skuld betalt,
förblir där allt för dem han valt,
i alla evigheter.

3. Men här på jordens nedre krets
allting förvandling lider.
Sej stjärnevärlden likaleds
i ständig vandring vrider.
Skall jorden någonsin få ro,
måst´ Lammet bli dess A och O,
Begynnelsen och Änden.

4. O Fader vår, ske viljan din
som du med oss behagar!
Det nya år som flutit in
att öka nådens dagar
låt bli en nådens period,
och Jesu Kristi dyra blod
upplive Sverige! Amen.

En god påminnelse om lyhördhet

Påskvänner!

En god påminnelse om lyhördhet i adventstid av Olof Edsinger. För både Efs-are och andra kristna. (Tänker också på Jesus och Johannes i förra söndagens evangelietext).

Adventskalender lucka 15: Ni präster, Jesu sändebud

Påskvänner!

Rutströms psalm för präster är intressant bl a för att den anknyter till en vers hos Hesekiel om (I Karl XII:s översättning) att Guds Ande ska vila i Nordanlanden. En vers som särskilt i laestadianska och rosenianska sammanhang ofta ansetts syfta på den väldiga 1800-talsväckelsen i vårt land, som Rutström sågs som en av förelöparna till. Om Rutström just här syftar på det allmänna (alla kristna) eller särskilda prästadömet (de prästvigda) framgår inte direkt, men troligen det senare. Rutström skriver i sina sånger oftare om "ämbetet" eller "ni herdar" än hans sentida lågkyrkliga anhängare är riktigt vana vid.

Rutströms psalm anknyter även till ordet om att Jesus är ett gift för döden och en plåga för dödsriket. Samt till hur de romerska soldaterna enligt Johannesevangeliet slogs till marken av Jesus' väldiga JAG ÄR. (Men framför allt visar ju Jesus där sin omsorg om lärjungarna: "Söker ni mig, så låt alltså dessa gå.")

Karaktäristiskt för Rutström både före och under landsflykten är att han gärna nämner sitt fosterland vid namn. I denna psalm, lätt bearbetad av undertecknad, lyckas han t o m RIMMA på Sverige! :-).

1. Ni präster, Jesu sändebud,

hans evangelium sprid ut

i dessa bistra tider!

Gå ut, men Hjälten låt gå främst,

blodsvittnen låt gå fram därnärmst,

så ljuset bäst sej sprider!

Se, nu är

tiden här!

Fäll ej modet,

men om Blodet

ni predike

även här i Sveriges rike!

2. Se, Lammet är allsmäktig Gud!

De faller för hans allmaktsljud

som honom fängsla vågar.

Han gör väl än så stor bedrift,

han är för helvetet ett gift,

för döden själv en plåga.

Så välan!

Gud, vår man,

du oss värje

här i Sverige,

styr i norden,

Gud, ja, över hela jorden!

3. Tryck värmen av din nådesol

hit upp till nordens kalla pol,

och låt nu livets Ande,

som du i ett profetiskt brev

till judafolket fordom skrev,

få vila i nordlanden!

Ymnigt strö

livets frö -

alla ställen

upp till fjällen,

låt dem bära

Sarons blomster, Lammets ära!

Adventskalender lucka 14: Den hind som så snart

Påskvänner! 

1766, vid 44 års ålder och 8 år efter att han installerades som kyrkoherde i Ladugårdslandet (Hedvig Eleonora), dömdes den i år 300-årige Anders Carl Rutström till avsättning och landsförvisning för sin påstådda "herrnhutism".  I praktiken alltså att på obestämd tid skiljas från hustru (Brita Stiernman) och barn och gammal mor (Brita Steen), som inte ville eller kunde följa med till Danmark och Tyskland. 

Både före och under landsflykten spreds de gräsligaste rykten och smädevisor om Rutström i Stockholm. Under vistelsen i Hamburg påstods han t o m ha förgiftat en av sina välgörare, och han blev tvungen att till Sverige skicka intyg från stadens diakon och andra välfrejdade personer om att ryktet var helt och hållet osant.

Samma år som landsförvisningsbeslutet (1766) införde dock mössorna, som utvisade honom, Sverigen första tryckfrihetsförordning, vilket gav Rutström och hans vänner möjlighet att trycka och ge ut alla handlingar i målet, vilka även mot Rutström kritiska hävdatecknare menar talade till hans fördel. En reservant i riksrådet menade t o m, fastän han själv var mössa, att hela riksrådet borde åtalas för utvisningen av Rutström (det fanns ju f ö herrnhutare även bland mössorna)!

Efs-are idag har all anledning att begrunda både kampen för våra medborgerliga fri- och rättigheter och hur dessa fortfarande saknas på många håll i världen.

Flera av Rutströms psalmer, skrivna vid denna tid, berör landsflykten på olika sätt. Kanske särskilt denna, skriven på melodin till Olov von Dalins populära och otippat uppbyggliga visa "Förblindade värld". En annan melodi, upptecknad av bonden och riksdagsmannen Jonas Andersson i Ölsund (6 km från Iggesund) bifogas också.

(Texten lätt bearbetad av undertecknad).

Alt. koral (efter Jonas Andersson): 

1. Den hind som så snart
så kringjagad vart
när gryning det blev,
i psalm tjugoandra
kung David beskrev
- en bild, oss till stöd,
hur Gud skulle vandra
i landsflykt och nöd.

2. Vår Herre som då
förnedrades så
blev därmed en tolk
att så skulle hända
hans egendomsfolk,
märk även däri:
på jorden omvända
skall främlingar bli.

3. Vad under då att
i blindhet och natt
tyrannerna vill
så grymma och vilda
mot Sion slå till.
Ty himmel och grus,
de är ju så skilda
som mörker och ljus.

4. Till följe därav
på tillvarons hav
vår kullriga båt
i stormar och vågor
blir driven och våt,
när ondskan far blind
förbi våra plågor
med strykande vind.

5. Men hur det än är,
bland stormar och skär,
vår Gud med oss står,
vad än kan tillstunda
vi aldrig förgår.
Vårt A och vårt O,
han låtsar blott blunda,
att pröva vår tro.

6. Den väg är nu vår,
som fordom var svår
till himmelens land
för helga profeter
på stridernas strand,
i blodfärgad skrud,
med kungen som heter
vår broder och Gud.

7. Så tåga vi fram
förnöjda som lamm
med vad som oss sker,
vi ser där vi vandrar
den hjältens banér,
som har i sin hand
det ena och andra 
vårt fädernesland.

8. Besinna då väl,
min sårade själ,
den väg du nu går
är trampad i över
sextusende år.
Så var nu tillfreds,
ty vad du behöver
är redan tillreds.

9. De för inte krig,
Guds barn, emot dig,
vår överstepräst,
den blodige Guden,
den hatar de mest.
Hans heliga ord
för greken och juden
är villa och mord.

10. En jude och grek,
ja, skrymtan och svek,
i var och en bor,
han hete en kristen,
en turk eller mor,
så länge Guds nåd
ej upphävt den bristen,
otrons överdåd.

11. Men skulle den själ
som hatar vårt väl
nu omvända sig,
man honom strax för i
den törniga stig
han anvisat oss.
Som Saulus förgör vi,
som Paulus förgås.

12. Men ära och makt
ske Herren, som lagt
vår salighets grund
och helgat vår anda
i nådens förbund.
Den Herren vi må
gå evigt tillhanda.
Gud låte oss gå!

Betz Assefa - i Guds nåd

Påskvänner!

Stefan Swärd påminner oss "gammel-kristna" om att vi både själva behövs för andra och själva behöver Guds nåd.

Liksom faderns båda söner i Lukas 15.

Läs gärna även denna artikel!

Adventskalender lucka 13: Vad annan lön än skam och ve

Påskvänner!

Rutström från Lule blev ju så småningom landsförvisad som "kättare". Men han skrev också den här sången eller psalmen, aktuell för Efs idag, även i en tid då vi (svenskar) inte riskerar landsförvisning eller värre. 

Den passar särskilt på Lucia-dagen, även om vi inte blivit martyrer i betydelsen blodsvittnen. Evangelium väcker både gensvar och motstånd - det blir liksom Jesus själv till både fall och upprättelse.

Psalmen har samma versmått som Topelii jul-psalm (den som på DDR-manér censurerades i morgonens Luciafirande från Tällberg/Svt så att varken Gud eller Herre och Konung omnämndes). Därför föreslår jag Sibelii underbara koral även till Rutströms psalm.

 

'

1. Vad annan lön än skam och ve

har evangelium haft,

när det predikas, som bör ske,

i Ande, liv och kraft?

Håll, Hjälte, mej

tätt intill dej,

gör mej förnöjd

i blodet, böjd

för dej att mista glad till mods

båd´ ära, liv och gods.

2. Jag vet så visst att du mej köpt

som att jag skapad är,

och att jag i ditt blod är döpt,

så satan våndas här.

Men, Jesus god,

ditt dyra blod

behöver jag

var stund och dag,

ty annars går det aldrig väl,

så utsatt är min själ.

 

Adventskalender lucka 12: Kom, Helge Ande, sanne Gud

Påsk- och pingstvänner!

Lulesonen Anders Carl Rutström, 300 år i år, var framför allt julens och påskens sångare. Men idag på Tredje söndagen i Advent, vill jag presentera hans pingstpsalm, som liksom de tidigare psalmerna är lätt bearbetad av undertecknad. (T o m Wallin har ju ofta bearbetats eller, som han själv sa, "dammats av" i  senaste psalmboken).

Vågar Efs idag stämma in i Rutströms djärva bön: "Kom, Helge Ande, du vår tröst, / och lägg oss intill dina bröst. / Giv spenabarnen, hulda mor, / en droppe av din källa stor!" (Jfr 1 Pet 2:2-3). Strof nummer 2 tycks i alla fall nästan passa bättre så här års än till pingst. Eller också är det andliga läget helt enkelt sådant att vi - nu som alltid - inte "bärgar oss" Guds Andes hjälp förutan.

Lägg även märke till den allkristna ansatsen, typisk för herrnhutismen (jfr SvPs 58).

Melodi: "Det finns en väg till himmelen".

1. Kom, helge Ande, sanne Gud,

Treenighetens sändebud,
vår skrämda själs hugsvalare
och Jesu blods förklarare.

2. Kom, skynda hit, ty utan dej
vår ande aldrig bärgar sej
för mörker, olust, köld och död
- blås upp med nådens vind vår glöd.

3. Kom, Helge Ande, du vår tröst,
och lägg oss intill dina bröst.
Giv spenabarnen, hulda mor,
en droppe av din källa stor.

4. Ledsaga oss, vi dej vill be,
du som är vår förmyndare,
till nådastolen var minut
intill vår korta levnads slut.

5. Förknippa oss och sammansmält,
ja, gör ditt arma husfolk sällt.
Ge oss ett hjärta och en själ,
oss alla låt i dej må väl.

6. Vi har nu alltför länge gått
på var sitt håll och illa mått.
Församla dina fosterfår
kring nådens bord i detta år.

7. Ja, helga duva, låt oss få
inunder dina vingar stå,
och låt oss ha vårt liv i dej
vart våra öden vänder sej.

8. Vi prisar och tillbeder dej,
ja, din församling fröjdar sej.
Gud Fader, Son och helig And´
är ett med oss i blodets band. 

Dagens lösen 2022

Påsk- och julvänner!

Hur mycket herrnhutare prästen, poeten och politikern A C Rutström (1721-72) egentligen var kan diskuteras ("zinzendorfian" ville han iaf inte kallas). Men visst hade han som så många andra påverkats av den missionsrörelse som utgick från greve von Zinzendorfs Herrnhut, och som bland mycket annat även givit oss traditionen att hänga upp julstjärnor i fönstren under advent.

Och i snart 300 år har den herrnhutiska seden med Dagens lösen (ett bibelord från Gamla testamentet och ett från Nya) spridits också bland kristna av andra traditioner. Beställ gärna Dagens lösen 2022 från Libris idag! - den är en fin julklapp. Inte minst värdefull är bibelläsningsplanen och den dagliga, väl valda psalmversen hämtad från den ekumeniska psalmskatten i anslutning till kyrkoåret och "dagens lösenverserna".

Adventskalender lucka 11: Välkommen åter från de döda

Påskvänner!

Ja, denna Rutströms påskpsalm är alltså i original hela 27 verser lång och omfattar hela skapelse- och frälsningshistorien, bl a föregående psalm. Den här alltså samma versmått som denna, men jag tyckte att den behövde en egen melodi (dessutom utan upptakter!). 

Rutström är underskattad och förbisedd i vår psalm- och litteraturhistoria: han har genom ett par sekler givit både mig och många andra norrlänningar (som inte sjöng så många supvisor av hans begåvade elev Bellman!) den första upplevelsen av verklig poetisk lyftning utanför bibel och psalmbok. 

Observera det för en påskpsalm av en påstått "hyperevangelisk" herrnhutare oväntat allvarliga slutet, som också utgör slutet (v 27) i originalversionen! Inte bara Efs idag utan hela vår kyrkas förkunnelse saknar i stort sett den dimensionen idag, som man dock bara behöver läsa bibelns sista bok, eller sista två kapitel eller t o m bara sista tio verser (!), för att få fullständigt bekräftad. Att Psaltaren 2 handlar om Jesus har dessutom varit självklart för både Rutström och andra kristna genom tiderna.

1. Välkommen åter från de döda,
Fridsfurste, Hjälte, Evig Far,
som ormens huvud krossat har!
Nog sågs din kropp i striden blöda,
ditt hjärta brast, din mun vart kall,
av sorg vi knappt ett ord förmådde,
men som en Simson du dock rådde
och segrade mitt i ditt fall!

2. Se! Lejonet av Juda vinner
trots dödens udd och satans skott!
Nu har det sådant byte fått,
vars like ingenstans man finner:
var enda dyrbar mänskosjäl
från honom ulven hade rövat,
men fåfängt nu sin styrka prövat,
ty Hjälten var Immanuel!

3. Han är uppstånden, uppenbarad
för våra ögons häpna syn.
Som solen strålande i skyn
står han helt härlig och förklarad!
O vilken lycklig morgonstund!
Kom, bräckta rör, här får du styrka,
nu kan du på din sällhet yrka,
sen Frälsarn lagt så säker grund!

4. Upp, tungospel, upp, ärestoder,
upp, fröjdeskott från hjärtats skans!
Kom för att fläta segerkrans
åt en så nådig vän och broder!
Lägg skrymtan bort! Här blir en dag,
då han allt folk för domen ställer,
då intet jäv och konstgrepp gäller,
men allting skiljes efter lag.

Adventskalender lucka 10: Kom lustars träl

Påskvänner!

300-årige Rutströms längsta sång näst efter "Om själens sanna omvändelse" är "Välkommen åter från de döda" i 27 långa strofer. Jag har för över 30 år sedan halverat den och delat upp resten i tre sånger: "En bister natt kring jorden sträcktes" (om syndafallet), "Kom lustars träl" (om Jesu lidande, se nedan) och "Välkommen åter från de döda" om Jesu uppståndelse. Till alla tre har jag komponerat var sin melodi. 

Här kommer "passionspsalmen" i mitten (med mollmelodi från 1988), så här inför Johannes Döparens adventssöndag, han som pekade på Jesus och sa "Se Guds Lamm som borttager världens synd!":

1. Kom, lustars träl, och se hur blodig,
hur sargad, matt och plågad här
din Frälsare för din skull är,
som än i vällust går så frodig
och nu i högmod nöje fått.
Betrakta här vad du bort lida,
och när du ser din Jesus kvida,
så tänk på dina många brott.

2. Nog vet han ont med gott belöna,
ett obegripligt ädelmod!
För dem av ångst han svettas blod
som honom skall med törnen kröna.
Så plågad i varenda lem
av dessa vilddjur sist han lämnas,
han hade rätt, han kunde hämnas
och likväl beder han för dem.

3. Så se nu hur det går på slutet!
Mot kvällen går ju solen ned.
Vår käre stridsman, som så led
att blodet kring hans anlet flutit,
han skyndar nu från världen ut.
Hans själ uppgavs, hans huvud böjdes
och av det enda han förnöjdes
att allting nått ett lyckligt slut.

4. Men rörs ej mänskohjärtan kalla,
då själva jorden fick ett skalv
och solen skylt sej på sitt valv
när Skaparn gav sitt liv för alla?
Ur sina gravar döda går,
då de som lever ej tycks röras;
ack, kunde vi till livet föras
och någon samvetsbävning få!

5. Då skulle vi med dubbel fägnad
se livets sol igen gå opp,
att styrka alla trognas hopp,
ty Jesu vinst är oss tillägnad,
som vår förlust hans egen var.
Så blodröd denna sol går neder,
så härlig åter han utbreder
förnyat sken om tvenne dar!

Adventskalender lucka 9: Minns du, min själ

Påskvänner!

En av Rutströms till formen mest avancerade texter är hans långfredagspsalm Minns du min själ den dyrbara stunden. Versmåttet är hämtat från en dikt av "Herdinnan i Norden", den på sin - och Rutströms - tid mycket hyllade Hedvig Charlotta Nordenflycht. 

Men temat är alltså, som så ofta i den herrnhutiska sångskatten, Kristi försoningslidande. Och liksom tidigare har jag försökt bearbeta texten något för begriplighetens skull. (Ett ord som "gevalt" för makt eller välde är ju t ex inte längre i bruk hos oss). 

Den kommer väl ändå inte in i 2030 års psalmbok. Men vid enskilda "passionsandakter" bör den kunna användas även av Efs:are idag.

1. Minns du, min själ, den dyrbara stunden
när Gud på Sonen synderna lagt?
Medlaren Gud då kände i grunden
Guds vredes makt,
tills han för oss de tusentals punden
hade erlagt.

2. Alla i en och en för alla
dog där till livs på sonandets dag,
smakade äpplets bittraste galla
enligt Guds lag.
Himmel och jord må stå eller falla:
salig är jag.

3. Kristus är min och min är hans smärta,
därför jag synden och döden är kvitt.
Kristus är min och mitt är hans hjärta,
lagen må fritt
dundra, förbanna, sveda och snärta:
Guds blod är mitt.

4. Allt vad man liv och salighet kallar,
det finns att få i Medlarens blod.
Frälsningens källa här översvallar
liksom en flod.
Andens och brudens rop ännu skallar:
var vid gott mod!

5. Törstiga hjort, kom fram hit till källan,
drick både liv och svalka i dej!
Ej något avstånd vare emellan
Jesus och mej!
Vem är väl den som önskade sällan
himmel i sej?

6. Tänk hur han fallet härligt har hämnat,
tänk på hans outgrundliga råd!
Bakom den tempelförlåt som rämnat
finner du båd´
vägen till liv och helgelse lämnad:
eviga nåd!

7. Frälsarens blod ska vara vår lära,
Långfredag lindring vår levnads tid,
korset ett segertecken att bära,
våndan vår frid,
döden vårt liv och livet vår ära,
håll dej därvid!

8. Jesus, vi lär oss orden dina,
sjunger om din prisvärda person,
hur du bar synderna våra och mina,
ser det i tron,
nu består främst i ditt kors och din pina
vår religion.

9. Amen! så säger bruden och Anden,
som oss har målat din smärtas gestalt.
Hjälp oss av nåd att älska varandra
som du befallt.
Bli för oss, var vi än hamnar och landar,
allt uti allt!

Adventskalender lucka 8: Du härlighetslåga och eviga ljus

Påskvänner!

Från nattvarden, då vi ju "förkunnar Herrens död till dess han kommer", är steget inte långt till själva passionshistorien om "Vår Herres Jesu Kristi lidande". Den här psalmen av kyrkoherde Anders Carl Rutström (1721-72) har jag bearbetat och beskurit relativt kraftigt - den är nämligen i original mycket lång med ett 20-tal verser, en rejäl passionsbetraktelse helt enkelt.

Intressant nog togs den, då i sin fulla längd, in i blekingebokhandlaren P H Syréens kända och spridda sångbok, "Syréens sånger", där den märkligt sent omvände väckelseprästen Peter Sellergren stod som garant för "den rätta läran". Ett 20-tal sånger ur Sions Sånger och ett 10-tal ur Sions Nya Sånger finns med den! Så genom P H Syréen har sånger av Rutström som Sellergren godkänt spridits även i Rutströms gamle antagonist Peter Murbecks gammalkyrkligt pietistiska hembygder.

Enligt teologen Henning Wijkmark kunde Rutström "se på Frälsaren med barnets ögon och tala om honom på folkets fattliga tungomål." Det meditativa betraktandet av den törnekrönte Frälsaren hade öht en stark ställning i den herrnhutiska och rosenianska väckelsen. Rosenius hade ju också en konkret sådan målning, som han normalt hade överhöljd av en slöja för att inte bli "avtrubbad", men som han betraktade vid sin personliga bön och andakt. Kanske Efs idag - inkl jag själv! - behöver bli påminda om "den gestalt vi har skådat"?

I Bibeln säger bruden om sin brudgum: "Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tiotusen." (Höga Visan 5:10). 

1. Du härlighets låga och eviga ljus, 

låt falla från höjden en stråle! 

Kom, skingra vårt mörker, vårt skymmande grus, 

din Ande för ögonen måle 

dig, Jesus, med livliga färger! 

2. Kom, öppna försoningens tempel, o Gud, 

riv undan den brustna förlåten,

ddig visa i översteprästerlig skrud,

den smärtande, blodiga ståten 

varmed du förvärvade världen!

3. Jag ser att min brudgum är vit liksom röd, 

utkorad bland hundrade tusen.

itt färgade purpur, din blodiga död, 

de bleknade härlighetsljusen, 

de utgör min lösen och prydnad.

4. Nu sitter du, store monark, på din tron,

oss mänskor med dig att försona,

tillstäder oss kröna din dyra person 

och under din kungliga krona 

planterar vår eviga heder.

5. Jag ser dig, min Hjälte, min Konung och Gud

i gudomens härlighet blänka,

där lever du evigt, din fattiga brud 

otaliga skatter att skänka.

Tack, älskade brudgum, för detta! 

6. Men hör du förlöste, dock fängslade träl: 

se Frälsarens blodiga smärta!

Förbarma dig över din fattiga själ,

och om du har människohjärta 

så minns den gestalt du har skådat!

Adventskalender lucka 7: Min Jesus ifrån Nasaret

Påskvänner!

Idag blir det en nattvardspsalm av Anders Carl Rutström, som idag fyller 300 år och 7 dagar (psalmen är förstås yngre). Jag har bearbetat den något, men sannerligen inte mycket. Man kan även inför avsjungandet ta del av Rutströms nattvardsundervisning.  

Tycker att Wallin gott kunde ha tagit in Rutströms psalm i psalmboken 1819 - den är ju både renlärig, formsäker (även före min bearbetning) och hjärtinnerlig. Men ytterst få pietistiska och herrnhutiska sånger fann nåd inför Wallins ögon. Därför är 1700-talet alltfort ytterst illa representerat i vår psalmbok jämfört med både föregående och efterkommande sekler. Här dock en god bönepsalm som vi kan bära med oss inför kommande nattvardsgångar:

1. Min Jesus ifrån Nasaret,
min bäste vän i evighet,
som blev för mig på korset död
och friat mig från synd och nöd!

2. Nu går jag på ditt löftesord
till nya testamentets bord.
Så full med tusende besvär
jag kommer till dig, Herre kär.

3. Du är mitt liv, min hälsas Gud,
rättfärdighetens dyra skrud,
min frihet är du, Jesus Krist,
från dödens våld och satans list.

4. Så vet jag intet annat råd
än be om nåd som idel nåd
för mig, den störste syndare,
till syndernas förlåtelse.

5. Upplys mitt mörka själahus
med nådens ord, ditt rika ljus,
som sagt och evigt säga skall
hur du har botat Adams fall.

6. Förändra allt, som inom mig
med viljan din ej passar sig.
En salig del och styrka giv
i din försonings död och liv.

7. Som du är gjord av Gud till min,
så gör mig evigt ock till din!
Du vare all min sol och dag,
din helga vilja mitt behag.

8. Välan, så träder jag nu fram
till hela världens påskalamm,
som blev för mig och världen död
men nu är livets brunn och bröd.

9. Jag tager, äter, dricker dig
och du förenar dig med mig.
Min Skapare, min Frälserman,
ej större nåd mig hända kan.

10. O vilken höjd av nåd för mig!
Min tankekraft förlorar sig.
Du, Gud och människa, skall ha
ett evigt tack. Halleluja!

Text: Anders Carl Rutström (ur Sions Nya Sånger 1778), ngt bearb.

Musik: Svensk 1697.

Adventskalender lucka 6: Lammets folk och Sions fränder

Påskvänner!

Här 300-årige A C Rutströms nog allra mest kända och (även internationellt) spridda psalm: Lammets folk och Sions fränder. Den finns, också, tillsammans med "Kom huldaste förbarmare", ännu kvar i "frikyrklighetens psalmbok", Psalmer och Sånger. Fast då med bara tre av fem strofer. Här alla:

1. Lammets folk och Sions fränder,
lilla hop av köpta får,
som till himlens arveländer
ofta törnestigar går,
Salems barn och Guds församling,
lilla skepp och klena hjord,
som i världen är en främling
och ett mål för våld och mord,

2. du dig skattar dock lycksalig
och ditt öde aldrig tungt.
Frälsaren, med nåd otalig,
är din sällhets medelpunkt.
Låt ock honom detta vara,
han allena är det värd.
Sedan är det ingen fara
med ditt liv och hädanfärd.

3. Ljuvligt månde nu oss falla
under livets träd vår lott.
Herren, Herren, allt i alla,
är vårt tempel och vårt slott.
Där har fågeln funnit näste,
svalan funnit har sitt bo,
skrämda flyktingen sitt fäste,
trötta trälen sabbatsro.

4. Tro och älska, det är saken!
Allt på kärlek kommer an.
Kärleken uppfyller lagen,
tron ej annat göra kan.
Den som tror skall salig bliva,
den som älskar livet får.
Gode Jesus, värdes giva
att din kärlek om mig rår!

5. Ja, på denna helga grunden,
nu med dig, min Gud och man,
göre Anden mig förbunden
och oss alla med varann.
Låt, som grenarna i stammen,
oss tillsammans trivas väl.
Jesus, låt i alla lammen
bli ett hjärta och en själ!  

Text: Anders Carl Rutström 1754 (33 år), v 4 1767 (46 år), ngt bearb.
Musik: Okänd

A C Rutström:

Adventskalender lucka 5: Guds Ande talar om en stad

Påskvänner! 

En av Rutströms vackraste och originellaste psalmer är den här, "Om Guds kyrka och församling", som jag tänkte kunde passa bra denna söndag, då vi firar att "Guds rike är nära". Det är alltså den i år 300-årige kyrkoherden Anders Carl Rutström som skrivit den, och jag Andreas Holmberg som bearbetat den något (inte förkortat så mycket den här gången). 

Den har, liksom många övriga psalmer av Rutström, sjungits med glädje och frimodighet, inte minst i Norrland, t ex i C O Rosenius' föräldrahem, trots att den aldrig kommit in i någon officiell psalmbok. Men Sions Nya Sånger (1 uppl 1778), som efter sin huvudförfattare även kallades Rutströms sånger, kom ut i många upplagor långt in på 1800-talet (den senaste 1964).

1. Guds Ande talar om en stad
vid himlens gräns belägen,
som livets Gud i högsta grad
av hjärtat är benägen.
Han har ju själv dess grundval lagt,
samt genom alla tider sagt
oss dit den rätta vägen.

2. Det är en evig själafröjd,
det riket se beskrivet,
än mera är den själ förnöjd
som lever i det livet.
Låt oss till Skriftens tavla gå,
att där det mönster titta på, 
som är av Anden givet.

3. Se, Sion är ett lustfyllt land,
ja, Guds utvalda boning,
är byggt av Herrens högra hand
och köpt med hans försoning.
Dess grund är Jesu död och blod,
dess murar Schilos hjältemod,
regeringsform: förskoning.

4. Guds offerlamm monarken är,
med liv i varje åder,
med samma hjärtelag, som när
han dog för oss i nåder.
Han är den Högstes ende Son,
mer härlig, vis än Salomon,
och över Sion råder.

5. Och denna stadens borgerskap,
de yngsta med de äldsta,
de blivit ut ur dödens gap
förlossade och frälsta
och heter därför syndare
samt blir som helt ovärdiga
med rätta därför hälsta.

6. Här är ett allmänt syskonband
av Herrens Ande knutet;
mot varje bud från Herrens hand,
av världens synder brutet,
står ett banér på Sions berg,
som är med livets purpurfärg
i Jesu blod begjutet.

7. Man brukar Lammets vita dräkt
och tvår sej i den brunnen
som genom alla tider räckt,
med dryck för torra munnen.
I detta Guds Jerusalem
är burskap för varenda en
av Adams rot upprunnen.

8. Här firar man i ständig fest
hur Gud har mänska blivit,
och sedan vördar man därnäst
hans död, som liv oss givit,
uppståndelse och himmelsfärd,
hans Andes verk i denna värld
och målet han beskrivit.

9. En hårsmån våge ingen präst
sej här från instruktionen!
De säge: världens syndaräfst
klarerad är av Sonen.
De både när och fjärran frid,
de säge: Gud är mot oss blid,
ja, själva nådetronen.

10. Och därav brinner dag och natt
en eld som aldrig släckes,
ty den av solens ljusa skatt
vart ögonblick uppväckes,
den helga lågan heter tron,
som ock är landets religion
och Gud allena täckes.

11. Av denna eld en värme går,
som över allt sej breder,
den heter kärlek och består
i Jesu egna seder,
den åstadkommer frid och fröjd,
den gör varenda själ förnöjd,
en himmel dem bereder.

12. Det är ett saligt tidsfördriv
för kroppen och för själen.
I barnafrihets äkta liv
sej gläder frälsta trälen,
som har var dag en bröllopsdag
och inte fruktar för Guds lag
men undflyr otrosgrälen.

13. Till denna stad, till detta folk
sej världens ändar vänder.
Den helge Ande, nådens tolk,
dem budskap därom sänder.
Då kommer hedningarnas makt
och kungar byter bort sin prakt
i himlens arveländer.

14. Men detta folk av världens hot
kan stundom svårt förtryckas,
står vakande på rörlig fot
och väntar hädanryckas
från sommarskön men stormig strand
hem till sitt rätta fosterland,
där skall det bättre lyckas.

15. Fast under tiden är man nöjd
och sjunger mer än klagar;
med himmelsk glädje, evig fröjd,
de möter sina dagar,
de andar, som har kommit så
att i förbund med Herren stå
inunder nådens lagar!

16. O Jesus Krist, vår högsta tröst,
all nåds och godhets källa:
du har ju hela världen löst,
låt Anden din beställa,
att ditt utgjutna helga blod
hos många som emot dej stod
som lösen helt får gälla.