Påskvänner!
300-årige Rutströms längsta sång näst efter "Om själens sanna omvändelse" är "Välkommen åter från de döda" i 27 långa strofer. Jag har för över 30 år sedan halverat den och delat upp resten i tre sånger: "En bister natt kring jorden sträcktes" (om syndafallet), "Kom lustars träl" (om Jesu lidande, se nedan) och "Välkommen åter från de döda" om Jesu uppståndelse. Till alla tre har jag komponerat var sin melodi.
Här kommer "passionspsalmen" i mitten (med mollmelodi från 1988), så här inför Johannes Döparens adventssöndag, han som pekade på Jesus och sa "Se Guds Lamm som borttager världens synd!":
1. Kom, lustars träl, och se hur blodig,
hur sargad, matt och plågad här
din Frälsare för din skull är,
som än i vällust går så frodig
och nu i högmod nöje fått.
Betrakta här vad du bort lida,
och när du ser din Jesus kvida,
så tänk på dina många brott.
2. Nog vet han ont med gott belöna,
ett obegripligt ädelmod!
För dem av ångst han svettas blod
som honom skall med törnen kröna.
Så plågad i varenda lem
av dessa vilddjur sist han lämnas,
han hade rätt, han kunde hämnas
och likväl beder han för dem.
3. Så se nu hur det går på slutet!
Mot kvällen går ju solen ned.
Vår käre stridsman, som så led
att blodet kring hans anlet flutit,
han skyndar nu från världen ut.
Hans själ uppgavs, hans huvud böjdes
och av det enda han förnöjdes
att allting nått ett lyckligt slut.
4. Men rörs ej mänskohjärtan kalla,
då själva jorden fick ett skalv
och solen skylt sej på sitt valv
när Skaparn gav sitt liv för alla?
Ur sina gravar döda går,
då de som lever ej tycks röras;
ack, kunde vi till livet föras
och någon samvetsbävning få!
5. Då skulle vi med dubbel fägnad
se livets sol igen gå opp,
att styrka alla trognas hopp,
ty Jesu vinst är oss tillägnad,
som vår förlust hans egen var.
Så blodröd denna sol går neder,
så härlig åter han utbreder
förnyat sken om tvenne dar!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar