Både 1757, när han sökte den lediga kyrkoherdetjänsten i Luleå, och 1772, när han låg och försmäktade i Stockholms slottshäkte, gick Anders Carl Rutströms tankar enligt samtidens vittnesbörd till barndomsbygden i norr. Men naturligtvis hände detta oftare än så. Bröllopsvisan Vallbarnens midsommarlek i Resilla bär spår av norrbottniska barndomssomrar bland djur och natur (notera särskilt "åkerbärens blod"!).
Rutströms tre sommarpsalmer ger också åtminstone mej associationer till de ljusa sommarnätterna däruppe. Idag (se nederst!) kommer den första, som vanligt något bearbetad av mej själv, på det populära versmåttet till von Dalins visa Förblindade värld (en av de vanligaste melodihänvisningarna öht i både Sions Sånger och Sions Nya Sånger!).
Olof von Dalin är berömd än idag som s k "minor classic" (vid sidan av de "major classics" som Bellman och Lenngren). Honom har litteraturhistorien värnat om. Rutström är i allmänhet bortglömd eller föraktad, fast han uppenbarligen var en av 1700-talets mest betydande, spridda och sjungna diktare (om än så klart i de flestas ögon överglänst av sin elev Bellman).
Men tillsammans med 1600-talsprästen Israel Kolmodin och hans Den blomstertid har 1700-talsprästen A C Rutström för många svenskar i gångna tider, inte minst i Fosterlandsstiftelsens barndom, givit älskade uttryck åt skapelseglädje och sommarkänsla. (Paul Gerhardts I denna ljuva sommartid var inte känd i Sverige förrän mot slutet av 1800-talet, då af Wirsén också skrev En vänlig grönska).
Rutström togs aldrig in i psalmboken, även om Nathan Söderblom tydligen gjorde ett försök, men hans sånger gavs ju under ca 100 år ut i mängder av upplagor, ja. t o m så sent som 1923 och 1964!
1. Välsignade dag
och lustfyllda lag!
Vi njuter den tid
då eviga solen
är jorden så blid
att plantor kan få
runt iskalla polen
så grönskande stå!
2. Vi gläds också åt
den härliga låt,
allt skönt tidsfördriv
av fåglarnas kvitter,
ack, lustiga liv!
och allt som så väl
i vattnena spritter
upplivar vår själ.
3. Se ängar och fält
som Skaparn dem ställt!
Du saliga folk,
se skogen och gräsen,
de är ju hans tolk.
Han allting har gjort;
beskåda vart väsen,
se litet och stort!
4. Vår herde, Guds Lamm,
du fostrat oss fram
ett frälsningens år,
så led nu till Saron
de hungrande får.
Vår överstepräst,
du känner, vår Aron,
vad passar oss bäst.
5. Min törstiga mun
vid frälsningens brunn
sin svalka nu har,
din rikedoms källa
allsintet bespar;
jag ser nu hur sällt
den vill övervälla
de blomstrande fält.
6. Kom, frisk eller sjuk
till frälsningens duk,
där sitter en man
att själar sej fästa,
hur mild är ej han!
Kom, bada dej här
i nådens Betesda,
just sådan du är.
7. Här går vår monark
i blomstrande mark!
Följ med dit han går,
han själv är ju vägen
för skingrade får.
Ack, skynda dej hit,
som svalan förlägen,
att få dej en bit!
8. Min Jesus, du vet
att föra på bet,
du känner ditt får,
vad dryck och vad föda
det ständigt åtrår,
vad svalkar vår mun,
den saften som flödar
ur frälsningens brunn.
9. Så stannar vi vid
din hydda i frid,
dej lyssnar vi på,
din ljuvliga pipa
begynner att gå;
ditt kraftiga ord
låt muntra och gripa
i hjärtat din hjord.
10. Gör, eviga fröjd,
din kyrka förnöjd,
vartendaste lamm
ledsaga på fältet
till salighet fram;
i vingarnas bo,
det sällaste tältet,
låt vara vår ro.
11. Om den lovar Gud
som inte har ljud,
som tala ej kan,
vad gör då ej bruden
som älskar sin man?
Lovsjunge nu den
till bröllops är bjuden
sin käraste vän:
12. För kärlekens flod,
din pina, ditt blod,
din ångest och nöd,
din avlelse, födsel,
din marter och död,
för nådens bevis,
för solsken och skötsel,
dej, Jesus, ske pris!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar