Tysta minuter på Långfredag?

Det är inte så ofta Stilla veckan firas gemensamt av både katoliker, protestanter och ortodoxa. Vi har ju olika kalendrar. I fjol firade t.ex. västkyrkan påsk i mars och östkyrkan i maj (!). Men just i år, när Stilla veckan inleddes med terrordåden mot palmsöndagsfirare i Norra Egypten, sammanfaller kyrkornas påskfirande. Vi får alltså på ett särskilt sätt både sörja och glädjas gemensamt. (Extra passande när vi i vår församling har tre konfirmander från koptiskt-ortodoxt håll).

Men lunchekot som pågår nu är i mina öron alldeles för ENSIDIGT fokuserat på offren just på Drottninggatan och den tysta minuten för dem klockan 12. (Helt naturligt att det handlar en hel del om Drottninggatan, men varför inte fördjupa analysen också kring den andra IS-inspirerade terrorn? Andranyheterna som börjar nu 12.47 handlar om pendlare mellan Malmö och Köpenhamn och stopp för privatiseringar av universitetssjukhus - fanns det inga uppföljande reportage Cecilia Uddén kunde ha fått göra från Egypten?). Jag älskar Sverige och det öppna, demokratiska samhället, men också de värden som terroristerna i Egypten särskilt ville åt med sina attentat. Jag är svensk, och jag är djupt berörd av det som hände på Drottninggatan. Men jag är också med i den globala rörelsen Kyrkan, och oss palmsöndagsfirare - eller för den delen egyptenturister - emellan hade jag gärna velat ha 10 tysta minuter för de 44 som dödades vid gudstjänster i Egypten igår. Ska vi ta dem idag eller på Långfredag?