Påskvänner!
Jag har nog gjort mej känd som en minst lika stor queerkritiker som Olof Edsinger och Lukas Berggren (se min blogg Queerretorik!). Men nu tycker jag att åtminstone den senare börjar bli komiskt regnbågsrädd. Och varför i all sin dar gjorde inte färgglada Oas-rörelsen sin egen regnbågsflagga för länge sedan?
Tänk efter så här på Annandag Pingst med temat Andens vind över världen! I min barndom på 70-talet skulle väl de flesta kristna vara glada om bussar körde med regnbågsflaggor och om posten gav ut frimärken med regnbågstema - och tänka på Noa och förbundet mellan himmel och jord? Regnbågsmattor i kyrkorna på vägen fram mot koret och förbundets måltid skulle också ha tagits emot positivt av många (säkert inte alla, men i så fall bara för de grälla färgernas skull!). Så sent som på 80-talet hade Livets Ord en regnbåge ur Guds ord som symbol (vid en senare stilisering togs färgerna bort, undrar varför).
Nå, för att en kille i slutet av 70-talet designade en regnbågsflagga (OBS med 7 färger!) som symbol för gayrörelsen har själva regnbågssymbolen verkat bli ett rött skynke för åtskilliga kristna. Det hävdas nu att den sexfärgade inte går att använda som förbundstecken eftersom den handlar om sex och eftersom sex är den fallna mänsklighetens tal - men det är mainstreamfysik idag att regnbågen har sex grundfärger (+ allt däremellan) och den ursprungliga gayflaggan hade alltså sju färger! Jesus förvandlade sex krukor vatten till vin, så sex behöver alltså inte vara särskilt läskigt eller djävelusiskt vare sej som könsakt eller som tal. (666 däremot, men det är faktiskt ett annat tal och en annan sak). [Tillagt 17/5: Dessutom står det i Skriften: "Sex dagar skall du arbeta", men inte är arbetet eller detta sex-tal mindre välsignat för det - arbetet med att bruka och bevara jorden var ju faktiskt människans kallelse redan före fallet. OK för att sex kanske är människans tal - endast Gud är den högsta fullkomligheten - men det är stort också detta att vara människa och kunna räkna till både sex och sju].
Reclaim the rainbow, säger jag! Köp regnbågsmattor till kyrkor och bönhus, sätt regnbågsfrimärken på breven och gör er gärna samtidigt kända som moderat heteronormativa (utan homofoba övertoner). Så får folk undra bäst de vill, men framtida generationer kanske slipper förknippa regnbågen - och alla underbara prismabrytningar vi har i vårt vardagsrum soliga sommardagar - med knasiga ideer om barnafödande män och att det minsann inte finns någon särskild vits med just man-kvinna-förbundet. Vi kristna har inte copyright på regnbågen - men det har sannerligen inte Rfsl heller! Och skulle det uppfattas som om vi tror på alla människors lika värde, så är det alldeles rätt uppfattat. Vi tror ju t.o.m. på att människor med en kromosom mer än andra är lika mycket värda som homosexuella och inte bör spåras upp i avlivningssyfte på fosterstadiet.
Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord,
även barn med Downs syndrom
med en extra kromosom -
Jesus älskar alla barnen på vår jord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Glädjefyllt allvar, det gillar jag!
Tack Leo! Ja det står ju att vi ska fröjda oss med bävan! Efter högmässan i Njutånger åkte vi förbi Bjuråker på familjens traditionella annandagsutflykt, men jag hade för dålig koll på var du bor (jag gör gärna om utfärden en varmare dag!). Vi köpte dock glass i Friggesund och drog upp på undersköna Avholmsberget innan vi tog vackra Norrbovägen hem. Allt gott!
Och så ropar stenarna igen
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article22825160.ab
Ja, fast Johan Hakelius är kanske en kristen broder? (Vet inte så noga, men ibland har han framstått som rätt katolsk - eller också är han som Göran Hägg en agnostisk sympatisör...).
Men tack för tipset! Nu vänder det - hoppas bara att backlashen inte blir för häftig som på 30-talet (jämfört med "det glada 20-talet").
Bra, men jag vill dementera din självbild, Edsingers anti. queerfixering är betydligt jobbigare och mer osunt aggressiv än din.
Japp vi kristna gillar olika och rockar sockor i djupaste allvar, så varför inte en regnbågsflagga-alla lika alla olika är väl typiskt kristet,
Sigrid, Johan Hakelius har väl en del poänger men flickan kunde faktiskt varit japan, sådant syns inte alltid utanpå. Det stör mig verkligen att de intervjuade var mest tveksamma om hon var japan, fast det är en sak hon mycket väl kan vara. Först visste jag inet att detta var en SD-film men misstänkte en rasistagenda något som visade sig vara helt korrekt uppfattat.
Gjorde samma anmärkning som du, Alma-Lena, ifråga om "japanskheten", se http://queerretorik.blogspot.se/2016/04/ja-hur-var-det-nu-igen.html
Men å andra sidan blev "Vänster-Hanna" ganska ställd när P1-reportern frågade om det nu var fritt fram för alla att identifiera sej som "afrosvenskar" också. Tydligen finns det vissa saker som ändå har med ursprung och kanske t.o.m. hudfärg att göra (inte bara det förbjudna n-ordet).
Jfr den tragikomiska historien om den människorättsförkämpande amerikanskan som bara så gärna ville vara en av de "African-Americans" som hon så varmt identifierade sej med att hon (tack vare rätt stor pigmentrikedom) lyckades få folk att acceptera sin påhittade familjehistoria, att hon verkligen VAR en African-American: http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/northamerica/usa/11672742/I-consider-myself-black-says-white-woman-who-posed-as-an-African-American.html
F.ö. tycker jag inte alls att Edsingers anti-queer-argumentation är mer aggressiv än min. Han resonerar betydligt lugnare än t.ex. Dag Sandahl (för att inte tala om sådana som Åke Green!) och har oftast bra på fötterna när han analyserar och kritiserar queerideologins implementering på exempelvis våra skolor.
Skicka en kommentar