tisdag 26 januari 2016

Vattenskada men paltfest ändå

Påskvänner!

Yipee - det blir paltfest trots allt onsdagen den 3 februari kl 19 [uppdaterat 29/1: det blir kl 18!på EFS i Njutånger. Alla välkomna! Visserligen uppdagades en vattenskada i bönhusköket igårkväll - hoppas den inte är obotlig - och golvet kanske måste rivas upp eller så, men idag fick jag erbjudande om hjälp med paltkokeriet, att vi alltså lagar palten hemma hos några olika personer och tar med oss till festen, och då bör det ju gå bra i alla fall. Kören onsdagsklangen, vars övningstid paltfesten äger rum på, kommer att sjunga, och vi kanske sjunger lite tillsammans allihop också! Typ "Var jag går" och "I en djup, oändlig skog."

Det är ju Calle Rosenius 200-årsdag nämligen. Visserligen skulle han ha blivit alldeles förskräckt över trailern nedan (lite väl mycket "ett barn är oss fött"-stuk), men enligt Hebreerbrevet 13:7-8 ska vi dock minnas våra lärare och ledare som gått före i tron. Just för att Jesus Kristus är densamme igår - och i dag - och i all evighet! Både 1816, 1916 och 2016 - och för den delen 2116 om så skulle vara! EFS igår och EFS idag, men EFS i evighet ska vi varken tro eller hoppas på. EFS är, som någon sa, bara en byggnadsställning i Guds rike, som en dag ska plockas ner. Men det är inte så bara det. Eller kanske en frötall, som förre missionsföreståndaren Bertil Johansson skrev så fint inför EFS:s 150-årsjubileet.

Kanske dock 200 paltar - som jag i ett svagt ögonblick utlovade - blir för mycket inte att laga men att äta (alla är välkomna dock!!!), men palt var i alla fall troligen en rätt som Calle Rosenius åt med jämna mellanrum under sin barndom i Ånäset, Piteå, Älvsbyn, Råneå. Kalix och Sävar. (Familjen Rosenius fick flytta omkring ganska flitigt innan pappa Anders slutstationerades på komministertjänsten i Burträsk 1834). När han inte lyckats snara en skogsfågel och kunde bjuda på den (jo, sånt sysslade de flitigt skidåkande bröderna Anton och Calle Rosenius också med enligt Amy Mobergs biografi från 1868, som skildrar hur stolt Calle var när han kom hem med sin första tjäder!).

1 kommentar:

SigridL sa...

Det ska bli roligt. Man får se till att vara hungrig bara.