Två förunderliga danska Kristi himmelsfärdspsalmer - av Brorson resp. Grundtvig

Jag vet inte om EFS:are särskilt ofta sjunger danska psalmer? Åtminstone Brorson var uppskattad av 1800-talets väckelserörelser, och Lina Sandell översatte åtskilliga av hans psalmer, men faktiskt också en och annan Kingo- och Grundtvigpsalm. Dock ingen av nedanstående, som jag själv försökt översätta, även om naturligtvis ingenting går upp emot originalen. God storhelg, allesammans!



1. Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå 
i glans på Sions topp. 
Men svår var vägen du fick gå 
förrän du kom dit opp. 
Din börda, tung och mödosam, 
var världens synd och skam. 
Så sjönk du i vår jämmer ned; 
vem anar vad du led? 

2. Oskyldige, som så för mej 
gick smärtans tunga stig, 
din kärlek hårt har bundit dej, 
att fri jag skulle bli. 
Då slet du sönder våra band 
med genomspikad hand. 
Du gick med seger ur din grav; 
din död oss livet gav. 

3. Nu står en skara kring din tron, 
som snö så vit och ren. 
Vart öga strålar som en sol 
av att din glans få se. 
Och ordet om ditt slaveri 
då världen köptes fri, 
ja, vad du led för oss en gång 
är ämnet för dess sång. 

4. Tack, Fader, att du var så god 
mot Adams fallna ätt! 
Du frälste oss med Lammets blod 
och gav oss barnarätt. 
Dej prisar varje andetag 
och hjärtats alla slag. 
O Gud, för din barmhärtighet 
tack, tack i evighet!





1. Förunderligast på vår jord
är Jesu Kristi rike.
Dess härlighet är stor, så stor
att det ej har sin like.

2. Visst är det dolt som själ i kropp,
men lätt dess kraft du kände.
Som staden högt på bergets topp
det ses till världens ände.

3. Dess hemlighet är Herrens ord,
som skapar vad det nämner,
som höjer dalar på vår jord
och berg med marken jämnar.

4. Med det till dop vårt vatten blir,
välsignat vin vi dricker,
från dopet väller hopp och liv,
oss kalken vederkvicker.

5. Med det Guds kämpar krafter får
när de av trötthet snavar, 
så de kan le åt banesår
och springa över gravar.

6. Med det av vatten skapas vin
och paradis av öken,
med det går ljus i hjärtat in
fast världen går i töcken.

7. Låt höras ropet som nu går
att riket har lagts öde,
Gud kröner likafullt dess år
med fruktbarhet och gröda.

8. Dess glans går upp som ax ur vång,
som vår i vissna lunden,
ja, som Guds sol vid fågelsång
i kalla morgonstunden.

9. Det är den store kungens glans,
som korsets död fick lida
för att vi livets segerkrans
ska bära vid hans sida. 

10. Och när han kommer i det blå
är kristnas kamp till ända,
vad troende i spegeln såg
de saliga ska känna.

11. Ja, då är riket vi nu får
i synlig prakt tillstädes
i evighetens jubelår
med rätt och fred och glädje!