Nu är jag med i Frimodig kyrka

Påskvänner!

Nu är jag trots allt medlem i Frimodig kyrka. Inte för att jag vet om de uppskattar min något gnälliga profil ;o), men jag uppskattar definitivt dess ordförande, min blogg-trätobroder Jan-Anders Ekelund och många andra FK-are, inte minst Anna Sophia Bonde och Dag Sandahl. Mitt beslut var lätt att ta efter att EFS:s ledning så tydligt signalerat att man inte vill se EFS som en aktiv och frimodig nomineringsgrupp i kyrkovalet 2013. Men jag vidhåller att det hade varit högst naturligt om EFS ställt upp i kyrkans beslutande församlingar, både lokalt och på riksplanet.

Frimodig kyrka har egentligen för många inbyggda spänningar i sej - spänningar som måste gå att hantera inom vår kyrka, men som i längden är orimliga i en och samma nomineringsgrupp. Om redan EFS är spretigt, vad ska man då säga om en grupp med alltifrån lågkyrklige Anders Sjöberg till högkyrklige Dag Sandahl (bara för att ta ett exempel).

Samtidigt vittnar det ju om hur stor krisen är i vår kyrka, när så olika riktningar har funnit nödvändigt att åtminstone tillfälligtvis kämpa i samma kyrkomötesgrupp. (T.o.m. romersk-katolska kyrkan och dess biskop brukar ju nuförtiden betraktas som lutherskt renlärig vid jämförelse med de egna "lutherska" biskoparna).

Och Gud nåde den EFS-are (ja, jag menar det!) som ställer upp för något politiskt parti eller något av deras avknoppningar i kyrkovalet 2013. Är besluten som tas dumma - såväl teologiskt som allmänmänskligt - så skämmer ni ut partiet (och för den delen EFS). Är besluten kloka så komprometteras de allvarligt av kopplingen till stat och politiska partier. Så alla skäl talar för nedläggning, inte namnomgörning, av existerande politiska parti-avknoppningar. Nomineringsgrupperna Posk, Öppen kyrka och Frimodig kyrka täcker så stora delar av det ideologiska fältet att de politiska partierna och deras avläggare knappast är nödvändiga för valfrihetens skull, även om nya, helt fristående och teologiskt grundade nomineringsgrupper (som Efs!) fortfarande är välkomna.

Du som mättade femtusen män,
du som dog och som uppstod igen, 
 tack för maten på bordet 
 och det levande ordet, 
 det är du som är densamme än. 
 Amen.