"Frågor av fördömande karaktär del 1: Evigheten" - ett svar till Bengt Burström

Hej igen Bengt! Här kommer mitt försök till svar (men fler är välkomna att delta!). Jag tror faktiskt att både du och jag i dessa frågor representerar rätt stora grupper inom "EFS idag", om än jag inte som du är ordförande för en stor EFS-förening (men i a f medlem i en liten fr.o.m. årsskiftet - enskild medlem just nu). På så vis kan vårt meningsutbyte kanske ha visst intresse för fler än oss själva. Jag delar upp mitt svar i två delar och tar den viktigaste delen först.

I. EVIGHETEN

Du har rätt i att det finns betydligt större frågor än den om äktenskapet. Men knappast så många är större än frågan om mänsklighetens eviga öde. Oavsett vad vi tror om det är det knappast möjligt att tänka sej en fråga av större dignitet, ens rent teoretiskt. (Men visst - finns inget liv efter döden är naturligtvis t.o.m. marginalskatterna viktigare). Och den står ju - som Jesus visar - inte alls i någon motsättning till engagemang för hans minsta bröder. Alldeles tvärtom!

Du har också rätt i att den positiva förkunnelsen om Guds rike måste överväga (försök nu inte ta monopol på evangeliet ;o), de glada nyheterna, en glad inbjudan i "Guds anda", jfr förra söndagens evangelietext. Men vår trohet mot Jesus ord och vårt mod att bekänna hans namn - i biskoparnas fall: ledarförmåga - sätts kanske ändå på hårdare prov när det gäller de stora allvarsfrågorna. Det var ju heller inte direkt "att skrämma folk med helvetet" jag uppmanade till. Bara att inte lova mer än vi har täckning för. Och att som t.o.m. Lars Collmar gjort ödmjukt konstatera att det inte är så alldeles säkert att alla tar emot Guds kärlek ens när de möter den ansikte mot ansikte ("det är fördömelsens möjlighet", som han skriver).

Idiotstämplad kan man ju bli för så mycket - även när man står upp för invandrare och flyktingar eller (tills för några år sedan åtminstone) när man varnade för klimathotet eller kärnvapen på drift. Så det kan knappast vara ett skäl till att mörka en faktisk risk. Om vi nu inte - trots Nya testamentets många varningar - är absolut och helt övertygade om att alla blir evigt saliga även utan att ta emot Jesus här och nu. (OBS att jag inte därmed sa mej själv vara övertygad om att alla som inte aktivt tar emot Jesus här och nu går evigt förlorade!). Eller är övertygade om den naturalistiska förklaringen att vi alla helt enkelt slocknar ut i döden (och eventuellt lever kvar i Guds minne, som K-G Hammar tänker sej saken).