Lund

Jag har tidigare på denna blogg givit Per-Erik Lund både ris och ros. I avskedets stund känns det naturligt att koncentera sej på rosorna. Språkglädje och humor, journalistisk finess, vilja att släppa fram olika sidor i debatterna - allt detta är Per-Eriks signum och jag har gärna sett det som en vacker gestaltning av Grundtvigs tänkvärda motto: "Människa först och kristen så, blott det är livets ordning." Dessutom har ju Per-Erik Lund varit redaktör men inte ledarskribent och bör bedömas därefter.

Skulle jag trots allt djärvts antyda lite av mitt tidigare "ris" så skulle det nog bäst ha skett genom något vasst citat av en annan, mer stridbar dansk, nämligen den skarpe kyrkokritikern Sören Kierkegaard. Per-Erik Lund förklarar i en av sina sista inlägg på bloggen Lund i denna stund sin kärlek till ordet "kompromiss" - och just där har han nog själv fångat både sin styrka och svaghet: han har konsekvent försökt hitta och stå för en gyllene medelväg, och ofta därigenom framstått som en sund och försonande kraft inom EFS. Men kompromissen är inte alltid lösningen, särskilt inte i svåra samvets- och lärofrågor, och särskilt inte när man är oense om själva färdriktningen, inte bara om fart eller färdsätt. Där kan kompromissens väg innebära svek och ständigt farligare steg ut på ett sluttande plan.

För den som gärna kompromissar även på det andliga området torde Sändaren vara det ideala forumet - det största av dess ägarsamfund saknar ju fullständigt och medvetet någon bekännelse (utöver att "Jesus är herre", vad man nu tror att det innebär - dessutom ifrågasatt av feministteologer) och det mindre av dem försöker numera vara baptistiska och acceptera barndop på samma gång (hur nu det ska gå). För den som tror att vi faktiskt har en tillgång i vår evangelisk-lutherska bekännelse (med vissa smärre revideringar) är nog Budbäraren och EFS ändå ett val att föredra. Tråkigt bara att Budbäraren skär ner så förskräckligt - jag förstår verkligen att Per-Erik Lund byter arbetsplats just nu, och för det jobb han haft och för det jobb han tillträder är han verkligen som klippt och skuren. Han behöver ju bevars inte skriva ledarartiklar eller driva några tydliga ideologiska linjer.

Så för att återknyta till den positiva inledningen: Tack Per-Erik för de 20 åren på Budbäraren och lycka till på Sändaren! Hoppas att du får blogga där också! Och må AIK klara sej kvar i elitserien också detta år!