Första filmen om Arn

På juldagskvällen gick jag med min svåger Erik och svärfar Martin på Bollnäs´ enda biograf och såg filmen Arn - tempelriddaren. En positiv överraskning på många sätt, inte minst genom att stridsscenerna inte tilläts bli alltför dominerande (det blir kanske annorlunda i del 2). En negativ överraskning såtillvida som filmen bara var en torso som slutade halvvägs in i boktrilogins andra del och alltså inte hade någon upplösning.

Liksom Tolkiens ring-trilogi är Arn-böckerna en "falsk trilogi" som egentligen inte står själständiga; eller rättare sagt är det i detta fall snarast del 1, "Vägen till Jerusalem", som blir oläslig utan de följande delarna. Den suveränt upplagda del 2, Tempelriddaren, kan faktiskt läsas som självständig roman, men blev alltså kluven i filmatiseringen. Återstoden innehåller bl.a. förskräckliga exempel på idioti och brutalitet under kristen förklädnad, men också verbala dueller av format, bl.a. en där ett korancitat om Jesus spelar en framträdande roll.

Trots att vi får se slutet först om ett par år, rekommenderas filmen som en intresseväckande prolog. Och den som inte har läst Arn-böckerna rekommenderas att läsa alla tre under tiden (+ eventuellt även den fjärde boken, påhänget "Arvet efter Arn"). De förminskar knappast filmupplevelsen, tvärtom ger de en ibland nödvändig förförståelse i filmens knapphändigare värld. Gör gärna även som Jan Guillou gjorde under arbetet med böckerna: läs igenom Bibeln!