"Begis" kommenterar Sven Hillert och Anders Sjöberg

Det är alltid lika roligt att få respons, inte minst från folk som delvis tänker annorlunda än jag själv! Bengt Gustavsson, kallad "Begis" till skillnad från den andre Bengt (Burström) i Västerås), skriver i en kommentar från den 12 december till mitt blogginlägg "Biskopsvalet i Västerås":

Jag har följt debatten kring biskopskandidaterna på den här sidan, och vill bara göra en liten kommentar: Det handlar så klart om att de som talar för ”sin” kandidat bär på en erfarenhet av denne. En erfarenhet som man även i debattens hetta har rätt att respekteras för. Jag hoppas att kommentaren: ”För mej är Sven en av de många som idag utlovar allas eviga frälsning utan att ha täckning för det”, bara var avsett som ett retoriskt stick i baken på oss som lyft fram hans namn. För att liksom hålla liv i debatten…Det är ok.

Nej, det var inte avsett som ett retoriskt stick. Det var "en erfarenhet som man även i debattens hetta har rätt att respekteras för". Dock ska jag villigt erkänna att min erfarenhet av Sven Hillert är mindre än din, och jag är bara glad om mitt intryck var missvisande (d.v.s. om Sven Hillert INTE utlovar - eller förespeglar - människor att alla kommer att bli evigt räddade). Jag blir naturligtvis dessutom ännu gladare om alla människor verkligen blir evigt räddade, och om jag, och kanske även Sven Hillert om jag får tro dej, alltså var alltför pessimistiska.

Bengt G. fortsätter: Jag har känt mig välsignad av det jag läst av Sven Hillert och jag vill gärna citera några rader ur hans (dessvärre) slutsålda bok Frälsning för alla? En biblisk vision: ”På senare år har alltfler forskare betonat att var och en som läser Bibeln har ett ansvar att se och välja mellan de olika traditioner och olika synsätt som kommer till uttryck i texterna. Från olika utgångspunkter har man visat hur Bibelns texter kunnat användas för att mana till krig eller skapa fred. Det handlar inte heller bara om hur texterna tolkas eller används, utan det finns faktiskt grund i själva texterna för mycket olika utläggningar och tillämpningar.”

Ja, visst har vi ett ansvar att brottas med Gud och bibelns ord. Men vi har naturligtvis inte rätt att välja och vraka allt eftersom det faller oss in - den enda rätt vi har är att under bön om den helige Ande tolka Skrift med Skrift och under Andens ledning söka den tolkning som gör bäst rättvisa åt alla, särskilt NT:s, skriftställen sammantagna. Det är ingen fara på taket om vi tror att bibeln skenbart är spretig och motsägelsefull i sin förkunnelse - men om vi tror att den verkligen är det, då kan vi ju lägga ner. I alla fall om förkunnelsen rör en så central fråga som den om evigheten, och inte om någon perifer fråga som den om t.ex. klädsel. Och i den mån vi har ett ansvar att välja tolkning av "den dubbla utgången", så kräver, menar jag, rena försiktighetsprincipen att vi utan unken predikstolssadism håller öppet för, och alltså om än aldrig så motvilligt varnar för en risk att gå evigt förlorad (suveränt om än ganska försiktigt gestaltad i C S Lewis´ "Från helvetets brevskola" och "Den stora skilsmässan").

Bengt G. fortsätter: Jag ser ingenting i det här stycket som utlovar något, bara vikten av att själv ta ställning bland de olika synsätt som faktiskt Bibeln serverar. Ibland kan jag känna att världsbilden i vårt älskade EFS är ganska trång. Senaste tidens debatt i Budis har visat detta. Jag kan känna mig lite oroad över den näst intill militanta fromhet (oj, det var ett nytt uttryck tror jag!) som allt oftare skymtar fram. Missionsföreståndaren ger i sin omdebatterade skrift uttryck för hur ”hans” EFS skulle se ut. Vad är detta om inte ett pekande med hela handen om en önskad rikting för alla i Rörelsen, oavsett om man känner sig inkluderad eller ej?

Men käre Bengt, om en ledare inte ens får peka ut en önskad riktning, vad är han/hon då bra till? (Inställningen "jag måste följa dem, jag är ju för fan deras ledare" är väl inte så särskilt lysande?). Om vi sedan inte är överens om riktningen, får vi väl helt enkelt avpollettera ledaren - vilket många uppenbarligen försöker göra nu - eller lämna rörelsen i mer eller mindre fredliga former. Färdsätt och hastighet måste man däremot kunna diskutera och förverkliga i avspänd form utan att behöva skiljas åt.

Själv kritiserade jag Anders "från andra hållet" s.a.s. när jag i Budbäraren ifrågasatte varför han i nämnda tidning förklarat att även de som inte delar hans syn på lagens roll har full hemortsrätt i EFS - jag menade att han i en så här viktig fråga verkligen borde ha pekat med hela handen, stått upp för budskapet i Utmaningen - och för den delen i EFS:s stadgar - och därmed sagt att åtminstone personer i ledande ställning (läs: förkunnare och föreningsledare) inom EFS inte kan vara "antinomister", eftersom det skulle strida mot hela vår bekännelse som evangelisk-luthersk rörelse.

Det är ju ett elände utan motstycke att "De trognas frihet ifrån lagen" (cit. Rosenius) idag ofta framställs som om vi kristna borde slippa höra och studera Guds goda och heliga vilja med våra liv, som den bl.a. uttrycks i de tio ord, som den ofta åberopade Luther satte som första huvudstycke i sin katekes och dagligen repeterade i sin enskilda andakt. "Som Kristi brud är jag bestämt fritagen / från skuldkapitlet i den kära lagen" - den formuleringen av EFS-predikanten i Västra Skånes Missionsförening Anders Nilsson slår verkligen huvudet på spiken. Det finns många slags verklig och riktig frihet från lagen för den som är i Jesus Kristus, det är sant, och det finns många mer eller mindre spetsfundiga teologiska definitioner på "lag". Men vi är som kristna förpliktigade till att vittna och förkunna som Jesus och apostlarna gjorde - och säga vad man vill om deras förkunnelse, men enbart "evangelisk" enligt nutida definition var den sannerligen inte.

Låt mej liksom Bengt avsluta med att återge de sista raderna i Hillerts bok Frälsning för alla? En biblisk vision:

”Den kristna religionen har sina djupaste rötter hos den Jesus som levde med de utslagna och dog för varje människas rätt och delaktighet, för att upprätta och ge liv. Den spreds över världen tack vare förmågan hos Paulus och andra att överbrygga olikheterna mellan skilda folk. Om denna religion kan hitta tillbaka till dessa utgångspunkter så kan den också hitta vidare i en ny tid. Alla får betydelse och ingen lämnas utanför när tron på rättvisa och tron på allas delaktighet åter blir två sidor av samma sak. Orden om uppdelning i bibeltexterna skall då inte hindra människor från att se att frälsning för alla är en biblisk vision.”

Min kommentar: En fin avslutning på boken. Och visst är frälsning för alla en biblisk vision! Gud vill att alla ska bli frälsta, och då finns det verkligen hopp för oss alla! T.o.m. för Sven Hillert och Andreas Holmberg. Inte bara det: genom Jesus är frälsningen i en mening redan förverkligad. "Herren är en - frälsning för alla / vanns på korset en gång", sjunger strängnäsbiskopen Jonas Jonson. "Från himmelen hälsad han framgår i glans / och världen är frälsad och segern är hans", sjunger härnösandsbiskopen Frans Michael Franzén. Detta budskap har EFS verkligen betonat genom åren (och faktiskt om möjligt ännu mer Axel B Svenssons BV!!!). Men frågan är om orden om frälsning för alla ska få hindra människor från att se att en dubbel utgång och ett åtskiljande trots detta är ett tänkbart framtidsscenario - och därtill ett som vår Frälsare av någon anledning ständigt återkommer till. Som Hebréerbrevets författare skriver: "Hur ska vi kunna undkomma om vi inte tar vara på en sådan frälsning?"

Men tack för din rejäla och förtydligande kommentar, Bengt! Du berör otroligt viktiga frågor, och har du dessutom rätt i att Sven Hillert fortfarande tvekar inför att proklamera allas slutliga frälsning (d.v.s. ropa hej innan vi är över "bäcken"), så gör du mej bara glad!