Ärkebiskopen em om f.d. ärkebiskopskandidaten Franck

Påskvänner!

Det här är mycket, mycket intressant och självavslöjande läsning. Två så likartade öden - sista länkarna i mångåriga prästsläkter - och två så olikartade slutsatser. Nog måste jag säga att jag sympatiserar mer med 2000-talets Eskil Franck. En bofink är en bofink. Kristen tro går inte att manipulera hur mycket som helst om den fortfarande ska kunna presenteras som autentisk kristen tro. Att Jesus är uppstånden betyder att han inte ruttnade eller blev uppäten av vilda hundar. Att Jesus besegrat döden betyder inte att hans undervisning och karisma gjorde lärjungarna glada och brinnande även efter hans död (vilket den faktiskt inte gjorde - inte förrän han själv livs levande kom och gick med dem och gav dem av sin Ande).

Var det förresten inte K G Hammar som kallade sej själv för "en liten buddhist" i samtal med Dalai Lama? Evangelisk luthersk är han i varje fall inte. Och hur ser de processer ser ut i vår kyrka som gör att sådana människor kan bli ärkebiskopar - och nu kanske en som inte ens är säker på att Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger? Är det så illa att vår kyrkas ledare inte får tro mer än Socialdemokraternas och Centerpartiets styrelse ger sitt nådiga tillstånd till?

S:t Johannes som dramatiker

Jag inser ju att vi tyvärr inte kan få S:t Johannes som ärkebiskop (läs 2 Joh. 9-11 - när tillämpade vi de verserna senast?). Men här vill jag lyfta fram honom som dramatiker - litteratören Alf Henrikson lyfte en gång fram hans begåvning på det området och jag har funnit att han har rätt. Låt vara att det då gällde Uppenbarelseboken och att Henrikson kanske inte trodde på den traditionella författaruppgiften beträffande den boken, men jag tycker att Johannes´ dramatiska ådra visar sej även i Johannesevangeliet. Därmed inte sagt att Johannes hittat på berättelserna, utan att han både i t.ex. kap. 1, 3, 4 och 9 arrangerar verkliga dialoger och scener på ett sätt som gör dem synnerligen "spelbara". Se t.ex. nedan: jag har inte behövt bearbeta texten mycket för att den ska bli en fullödig pjäs. Och nog tycker jag att vi på söndag borde kunna framföra hela berättelsen i Johannes 9 utan att kapa både mitten och slutet så bedrövligt som skett i evangelieboken. Håll till godo:

DRAMA

En blindfödd man botas

(Författare: St Johannes, bearbetning A.H.)

Ur JOHANNESEVANGELIET KAPITEL 9

SCEN 1: När Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen. 

Lärjungarna frågade honom: ”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?” 

Jesus svarade: ”Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. 4Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. 5Så länge jag är i världen är jag världens ljus.” 

Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon 7och sade: ”Gå och tvätta dig i Siloadammen.”  

SCEN 2: Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende. 

Hans grannar och de som förut hade sett honom som tiggare sade: ”Är det inte han som satt och tiggde?” 

Några sade: ”Jo, det är han”

Andra: ”Nej, men han är lik honom.”

Själv sade han: ”Det är jag.” 1

Då frågade de: ”Hur öppnades dina ögon?” 1

Han svarade: ”Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon och sade åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, och sedan kunde jag se.” 1

De frågade honom: ”Var är han?”

Han svarade: ”Jag vet inte.”

SCEN 3: De förde mannen som hade varit blind till fariseerna. 

Nu frågade också fariseerna honom: Hur har du fått din syn?

Han svarade: ”Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu kan jag se.” 

Några fariseer sade: ”Mannen han talar om är inte sänd av Gud, han håller inte sabbaten.”

Men andra sade: ”Hur skulle en syndare kunna göra sådana tecken?”

De var alltså oeniga, 17och därför frågade de den blinde en gång till: ”Vad tror du själv om honom, eftersom han öppnade dina ögon?”

Han svarade: ”Att han är en profet.”

SCEN 4: Judarna trodde inte på att han hade varit blind och fått sin syn, så de kallade till sig den botade mannens föräldrar 19och frågade dem:

”Är det här er son som ni säger var född blind? Hur kommer det sig att han kan se nu?” 

Föräldrarna svarade: ”Vi vet att det här är vår son och att han föddes blind. 21Men hur han kan se nu vet vi inte. Och vem som har öppnat hans ögon, det vet vi heller inte. Fråga honom, han är gammal nog, han kan svara för sig själv.” 

SCEN 5: För andra gången kallade de alltså till sig mannen som hade varit blind.

De sade till honom: ”Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare.” 

Han svarade: ”Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se.” 

De frågade honom: ”Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?” 

Han svarade: ”Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Varför vill ni höra det igen? Kanske ni också tänker bli hans lärjungar?” 

Då snäste de av honom och sade: ”Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. 29Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.” 

Han svarade: ”Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon.31Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. 32Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind.33Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting.” 

Då sade de till honom: ”Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss!”

Och de körde ut honom.

SCEN 6: Jesus fick höra att de hade kört ut honom.

När han träffade honom frågade han: ”Tror du på Människosonen?” 

Han svarade: ”Vem är han, herre? Jag vill tro på honom.” 

Jesus sade: ”Du har sett honom. Det är han som talar med dig.” 

Då sade han: ”Jag tror, herre” och föll ner för honom. 

Och Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.”

Några fariseer som var tillsammans med honom hörde detta och sade till honom: ”Är kanske vi också blinda?” 

Jesus svarade: ”Om ni vore blinda skulle ni vara utan synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.”

Förr var jag blind,
nu kan jag se
och det är allt jag vet.
Förr var jag blind,
hur jag kan se
är Herrens hemlighet.

Ärkebiskop andlig ledare eller förförare?

Påskvänner!

Vore det absolut omöjligt att få se vår egen missionsföreståndare skriva något liknande som ELM-BV:s missionsföreståndare Erik J Andersson? Eller åtminstone som feministteologen Johanna Andersson på Kristen Opinion? (Observera hennes slutkläm som i allra högsta grad berör även EFS).

Vänner, vi sitter alldeles för stilla i båten. Särskilt om vi faktiskt tänker acceptera ärkebiskopen som något slags andlig ledare även för EFS. Jag fattade aldrig varför Anders Sjöberg (som jag i övrigt har stort förtroende för) nödvändigtvis skulle ha Anders Wejryd att skriva förordet till den fina boken om Johannesevangeliets budskap, där Wejryd verkade vilja göra även S:t Johannes till en postmodern teolog med ett relativt sanningsbegrepp - jag rev ut hela förordet även om det inte var värsta förnekelsen och behöll bara Sjöbergs utmärkta text. 

Och jag har aldrig fattat varför EFS nödvändigtvis måste bjuda in biskop loci till varje årskonferens, utan urskillning (man måste trots allt medge att det föreligger viss teologisk skillnad mellan Esbjörn Hagberg och Åke Bonnier). Är det alldeles slut på den urskillning som den lågkyrklige missionsmannen Ole Hallesby anbefaller i artikeln "Vort forhold til vranglaeren"? Wallinpsalmen Väktare på Sions murar gäller väl även missionsföreståndare och andra "biskopar till gagnet om än inte till namnet"?

Var på tidens tecken vaken,
var vid dess fördärv ej stum,
låt den helga ljusastaken
icke stötas från sitt rum.
Bäva ej i stormig tid,
manligt emot ulvar strid,
tåligt Kristi smälek lid.

Johanna hann före

Påskvänner!

Tänkte kommentera ärkebiskopskandidaternas svar på den i detta sammanhang onekligen ytterst märkliga frågan om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger. Men Johanna Andersson på Kristen Opinion hann före. Och om jag än sutte uppe hela kvällen skulle jag inte kunna ge er en bättre analys eller mer talande slutkläm än Johannas - läs här! Tack Johanna. Vad säger EFS:s missionsföreståndare Stefan?

En kristen kyrka kan väl ändå inte ha en ärkebiskop som är osäker på om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger? Eller en som tycker att frågan är ointressant. Jag skulle tro att frågan intresserar flera miljarder människor - men tydligen inte Per Eckerdal.

Tragiskt. Och kanske en liten, liten smula tragikomiskt. Der Teufel lacht jedenfalls dazu.

Cornelis m.fl. sjunger om dagens tema

Påskvänner!

Visst passar även populärkulturella sånger ibland förunderligt väl in på söndagarnas tema? De här sångerna borde väl egentligen sjungas som solosånger under dagens gudstjänst, där evangeliet handlar om "den rike bonden" som ingenting kunde ta med sej dit han gick:

Mer uppståndelse!

Påskvänner!

N T (Thomas!) Wright vill ha mer uppståndelse i våra kyrkor! Själv har jag länge tänkt att VARJE söndagsgudstjänst borde inledas med en påskpsalm - för VARJE söndag (inte bara gårdagen som kallas "lilla påsk" eller "höstens påsk") firas ju till minne av Jesu uppståndelse!

Jag tror däremot inte att "korsets teologi" står i motsättning till ett glatt påskfirande - tvärtom! Påskens händelser är en helhet, från korset (eller örtagården) till den öppna graven. Nattvarden är ju ett slags påskfirande i varje högmässa, men påskens glädje kanske inte alltid bryter igenom så tydligt (den heter ju evcharisti=tacksägelse på grekiska).

Det är ganska gripande och talande, apropå gårdagens söndagstema, att förre ärkebiskopskandidaten Eskil Franck (som nämns i länken ovan) lämnade sin kristna tro just beroende på uppståndelsefrågan och känslan av att döden inte alls är besegrad (ens efter 2000 år). Jag känner liksom Stefan respekt inför Eskil, även om det är klart att jag sörjer misstron mot Nya testamentets vittnesbörd både från hans och från "omtolkarnas" sida (Eskil är dock ärligare i sitt uttryckssätt).

Lyssna gärna även på Stefan Gustavssons och Martin Helgessons podcast om debatter och debattens villkor.

Kom, Frälsare, in
och blås på oss Andens välsignande vind!
Lys frid i vårt hus med ditt levande ord,
så blir denna plats till en himmel på jord,
där vardagens liv står i helgvacker skrud
i möte med Gud.

Predika ditt ord,
som ger oss det bästa av allt på vår jord.
Bli kvar, så att tvivlaren erfara får,
att du mitt ibland oss livs levande står.
Ja, låt oss få känna, med hjärtan i brand,
din frälsande hand!

Sören Kierkegaard gästbloggar på kyrkovaldagen

  

Tænk et Hospital. Patienterne døe som Fluer. Methoderne forandres baade paa den ene og paa den anden Maade: hjælper Intet. Hvori kan det da ligge? Det ligger i Bygningen, hele Bygningen har Gift i sig; at Patienterne opføres som døde den ene af den Sygdom den anden af en anden, er egentligen ikke sandt; thi de ere alle døde af den Gift, der er i Bygningen.

Saaledes i det Religieuse. At den religieuse Tilstand er jammerlig, at Menneskene religieust ere i en ynkelig Tilstand det er vist. Saa mener En, at hvis man fik en ny Psalmebog, en Anden en ny Alterbog, en Tredie musikalsk Gudstjeneste o. s. v. o. s. v. at det vilde hjælpe.

Forgjeves; thi det ligger i: Bygningen. Hele dette Skrammel med en Statskirke, hvor der i umindelige Tider ikke er blevet, aandelig talt, luftet ud, den indspærrede Luft i dette Skrammel har udviklet Gift. Og derfor er det religieuse Liv sygt eller uddød, ak, thi just det som Verdslighed anseer for Sundhed er, christeligt, Sygdom, ligesom omvendt, det, christeligt, Sunde ansees af Verdslighed for Sygeligt.

(Sören Kierkegaard i tidskriften Öieblikket 1855)

Lukas Berggren om Bibeln eller partiprogrammet

Påskvänner!

Uppskattningsvis ungefär lika många som medlemmarna i Mekane Yesus-kyrkan har fortfarande inte röstat i kyrkovalet. Och frågan är om det vore så bra ifall ytterligare 5 miljoner medlemmar i Svenska kyrkan röstade i morgon. Men du som röstar: tänk på det Lukas Berggren skriver om Bibeln eller partiprogrammet och fundera på de horribla svaren från fjolårets S- och SD-kandidater.

Det vore naturligtvis fräckt att likställa S och SD rakt av. Men med tanke på hur S och SSU målar ut KD som kvinnofientligt och FK som rena homofoba Putin-kopian, kanske det inte är ur vägen att påminna om att S och SD båda har en tendens att se Svenska kyrkan som ett folkhemsprojekt, som en gemensam stolthet som måste bevaras från det andra partiets inflytande men inte erkännas som en gentemot staten självständig kyrka. Och nog är det lite märkligt att även n´Georg går till val på kulturarvet. Hur skulle han egentligen svara på Svenska Evangeliska Alliansens frågor? (Märkligt att frågan alls behöver ställas när det gäller en EFS-are, men så illa är det). Socialdemokraterna tänker tydligen gå till val i kyrkan även reformationsåret 2017. Jag saxar ur Lukas Berggrens ledare:

En undersökning som Svenska evangeliska alliansen (SEA) gjorde med toppkandidater till kyrkomötet inför förra valet – 2009 – visar hur teologiskt vilse det kan bli när politiska partier tillåts styra Svenska kyrkan. I brännande politiska frågor – till exempel i frågan om samkönade vigslar – var kandidaterna inom de politiska nomineringsgrupperna rörande eniga, med varandra och med partiprogrammet. I frågor av teologisk art var svaren i bästa fall spretande, i sämsta fall enhetligt obibliska. Två exempel kommer här.

Påståendet "Jag tycker att kyrkans viktigaste uppdrag är att..." fullföljde 80 procent av Sverigedemokraterna med alternativet "...bevara det svenska kulturarvet". 20 procent valde alternativet "...erbjuda en plats för stillhet och eftertanke". 0 procent av Sverigedemokraternas kandidater, det vill säga ingen enda, valde alternativet "...hjälpa människor till tro på Jesus Kristus". Hur behjärtansvärd tanken på ett bevarat kulturarv än är, så ställd i relation till uppdraget att predika evangelium och leda människor till Jesus borde den vara sekundär. Eller vad tycker du att kyrkans viktigaste uppdrag är?

När påståendet "Jag tycker att relationen mellan kristen tro och andra religioner bäst beskrivs på följande sätt" skulle besvaras av de socialdemokratiska kandidaterna fördelades procenten enligt följande. 25 procent ansåg att "religionerna är likvärdiga vägar till Gud, eftersom ingen religion har hela sanningen". 50 procent av S-kandidaterna ansåg att "kyrkan ska vara med och bidra till att skapa ett mångreligiöst Sverige". 25 procent menade att "alla religioner har en gemensam kärna som handlar om att älska sin nästa". 0 procent av Socialdemokraternas kandidater, det vill säga ingen enda, valde alternativet "Jesus uppenbarar Gud på ett unikt sätt och är den enda vägen till en relation med Gud".  

Lördagsintervjun med ärkechefen

Påskvänner!

Lyssna gärna på vår ärkechef så här inför kyrkovalet. Intervjun säger ganska mycket om Wejryd som andlig ledare och som ledare över huvud taget. Jag är personligen inte förvånad över att en sådan som han ändrade sej så snabbt i fråga om äktenskapet och könsbegreppen. Det är just personer som Anders Wejryd som plötsligt kan tro på att karlar föder barn när opinionen till synes svänger. Men hur blev han egentligen ärkebiskop? (Tillägg 130915: Borde han inte ha blivit konstitutionell monark?)

Monica Saarinen ställer en bra fråga: "Vad är det som gör att du sätter ner foten i vissa frågor?" Det pinsamma svaret tror jag är: Anders Wejryd behöver en rejäl sekulär opinion bakom sej - likgiltigt vilken politisk färg - för att våga träda fram i någon fråga. Där inga utom apostlar och profeter och troende kristna står bakom, där träder han inte fram eller har någon åsikt. Svenska folket får inte rejäl vägledning inför evigheten, Svenska Kyrkans Mission är nedlagd inte bara till namnet utan också till gagnet - och Svenska kyrkan tycker att det varken finns någon särskild biologisk eller gudomlig vits med man-kvinna-förbundet, som det nu inte ens finns ett särskilt ord för, inte ens i kyrkan.

(Att Wejryd nu tror att även en del män kan föda barn fullbordar bara den teologiska kollapsen, men det fick han ingen fråga om av Monika Saarinen - gissa om han är lättad!).

Missionsföreståndaren om kyrkovalet

Påskvänner!

Ibland kommer bönesvaret snabbt! I går morse la jag in en kommentar på missionsföreståndarens blogg (som inte uppdaterats sedan i maj) med önskan om ett inlägg om kyrkovalet. Senare samma dag kom det ett sådant! Tack!

Nå, jag inbillar mej inte att Stefan skrev inlägget för min skull; det hade han förhoppningsvis tänkt göra ändå. Och huvudlinjen i Stefans inlägg verkar vara att vi EFS-are behöver stödja de partipolitiskt obundna nomineringsgrupperna, som han dock inte rangordnar eller tar ställning till inbördes (kända EFS-are kandiderar ju för både Posk och Frimodig kyrka).

Det håller jag med Stefan om. Däremot håller jag inte med honom om att det även kan vara OK att rösta på t.ex. en (S)- eller en (C)-lista för få in någon extra EFS-are i kyrkofullmäktige. "Att få in de rätta personerna är en viktig strategi." Där låter ju trots allt missionsföreståndaren  EFS-are som Georg Andersson - och andra - legitimera den fortsatta partipolitiska inblandningen i kyrkans inre angelägenheter. Och den som röstar på en partipolitiskt kopplad lista (nej, FISK är inte fria dom heller) gör sej skyldig till detsamma, hur bra kandidaterna än är som personer och som kristna.

Och just förre landshövdingen Georg Andersson profilerar sej i årets val ut med det otroligt oförargliga budskapet om kyrkan som kulturbärare, nästan som ett bönesvar på Ulrika Knutsons vädjan i Kyrkans Tidning. Nog är det lite klent det där, Georg - det känns faktiskt inte som om någon EFS-are har anledning att rösta (S) just för din skull. Eller? Muslimsk kultur är faktiskt också fin och bönerop och koranrecitationer en nog så intressant kulturupplevelse som prästens mässande och kantorns postludier.

PS. En annan Stefan (heter dom Stefan allihop nuförtiden? Nyss var det ju Anders!)  skriver förresten bra och allmänintressant om dagens debattvillkor och kommunikationsvägar. Kyrkovalsdebatten blir lätt lite avslagen - vi får inte vara så konflikträdda när det faktiskt gäller stora saker! DS.