Påskvänner!
Biskopskandidatutfrågningen i Skara inleddes med följande fina psalm (verkligen fina!):
Och det är väl klart att man som EFS-are är mest nyfiken på Staffan Grenstedt:
Väktare på Sions murar,
skåda vidden av ditt kall.
Inför den som prövar njurar
räkenskap du göra skall.
onsdag 29 februari 2012
måndag 27 februari 2012
En fantastisk skapelse värd att vörda och vårda
Påskvänner!
Jag är mycket glad åt EFK-aren Stefan Swärds breda engagemang - idag gäller hans ledarsida i Världen idag klimat- och miljöfrågor. Det är bra att Stefan engagerar sej både i frågor kring livet efter detta och i frågor kring livet före döden. Det kallar jag "kronologisk bredd".
F.ö.: "Det eviga livet börjar här eller inte alls". Och bara för att "himmel och jord ska förgås" får vi ju inte medvetet kacka i eget bo (som Gud har skapat) och därmed sabotera tillvaron för oss själva och våra medmänniskor. Och bara för att vi personligen ska dö (förmodligen, men "vi skola icke alla dö") ska vi ju inte fördenskull leva medvetet ohälsosamt och förkorta våra ändå så begränsade tid här på jorden.
En gnistrande vacker vårvinterdag har nog maximala både skönhets- och friskvårdsvärden, även om jag just nu tyvärr är för snuvig och hostig för att bedriva något intensivare friluftsliv.
"I denna ljuva vintertid, gå ut, min själ, och gläd dig vid den store Gudens gåvor."
Vår Skapare, all världens Gud,
oss bjöd på jorden råda.
Med löftets ord och lagens bud
han velat oss benåda,
att vi må på hans vägar gå,
hans vilja se, hans råd förstå,
hans verk med glädje skåda.
Oss fröjdar blommans sköna skrud,
oss gläder fågelns tunga,
när de sitt lov till Herren Gud
i färg och ton vill sjunga.
Men när i vånda djurens hop
från jorden höjer klagorop,
då sörjer gamla, unga.
Jag är mycket glad åt EFK-aren Stefan Swärds breda engagemang - idag gäller hans ledarsida i Världen idag klimat- och miljöfrågor. Det är bra att Stefan engagerar sej både i frågor kring livet efter detta och i frågor kring livet före döden. Det kallar jag "kronologisk bredd".
F.ö.: "Det eviga livet börjar här eller inte alls". Och bara för att "himmel och jord ska förgås" får vi ju inte medvetet kacka i eget bo (som Gud har skapat) och därmed sabotera tillvaron för oss själva och våra medmänniskor. Och bara för att vi personligen ska dö (förmodligen, men "vi skola icke alla dö") ska vi ju inte fördenskull leva medvetet ohälsosamt och förkorta våra ändå så begränsade tid här på jorden.
En gnistrande vacker vårvinterdag har nog maximala både skönhets- och friskvårdsvärden, även om jag just nu tyvärr är för snuvig och hostig för att bedriva något intensivare friluftsliv.
"I denna ljuva vintertid, gå ut, min själ, och gläd dig vid den store Gudens gåvor."
Vår Skapare, all världens Gud,
oss bjöd på jorden råda.
Med löftets ord och lagens bud
han velat oss benåda,
att vi må på hans vägar gå,
hans vilja se, hans råd förstå,
hans verk med glädje skåda.
Oss fröjdar blommans sköna skrud,
oss gläder fågelns tunga,
när de sitt lov till Herren Gud
i färg och ton vill sjunga.
Men när i vånda djurens hop
från jorden höjer klagorop,
då sörjer gamla, unga.
söndag 26 februari 2012
Pastor Jean Kabuidibuidi
Påskvänner!
Tänkte ligga lite lägre med bloggeriet nu i fastan, men det är en skam för Sverige att det som Stefan Swärd berättar om i sin blogg kunnat ske. Det finns säkert fler exempel, men det är inget argument mot att reagera starkt i det här enskilda fallet - tvärtom! "Jorden kan du inte göra om / stilla din häftiga själ. / Endast ett kan du göra: / en annan människa väl."
Gör som jag och många andra - skriv till UD och begär omedelbar aktion (jfr John Björklunds mejl i kommentarsfältet till länken ovan). Har vi visat ut pastor Jean på falska premisser - men vem trodde att en känd regimkritiker skulle behandlas med silkesvantar vid återkomsten? - får vi väl i all sin dar försöka gottgöra det! Det här är en "prövningens stund" för oss som kyrka och folk, och till "kampen mot frestelsen" hör också kampen mot likgiltigheten.
Nu går solen upp över Mellansels gräddliknande snömassor. En ny dag randas - förhoppningsvis både för Jean Kabuidibuidi nere vid ekvatorn och för oss som är kvar närmare nordpolen...
Ge mej den tro som skådar dag
där världens ögon blott ser natt...
Tänkte ligga lite lägre med bloggeriet nu i fastan, men det är en skam för Sverige att det som Stefan Swärd berättar om i sin blogg kunnat ske. Det finns säkert fler exempel, men det är inget argument mot att reagera starkt i det här enskilda fallet - tvärtom! "Jorden kan du inte göra om / stilla din häftiga själ. / Endast ett kan du göra: / en annan människa väl."
Gör som jag och många andra - skriv till UD och begär omedelbar aktion (jfr John Björklunds mejl i kommentarsfältet till länken ovan). Har vi visat ut pastor Jean på falska premisser - men vem trodde att en känd regimkritiker skulle behandlas med silkesvantar vid återkomsten? - får vi väl i all sin dar försöka gottgöra det! Det här är en "prövningens stund" för oss som kyrka och folk, och till "kampen mot frestelsen" hör också kampen mot likgiltigheten.
Nu går solen upp över Mellansels gräddliknande snömassor. En ny dag randas - förhoppningsvis både för Jean Kabuidibuidi nere vid ekvatorn och för oss som är kvar närmare nordpolen...
Ge mej den tro som skådar dag
där världens ögon blott ser natt...
lördag 25 februari 2012
God helg!
Påskvänner!
Vi har fått lite sovmorgon imorgon, eftersom en lärare hastigt och olustigt blivit sjuk - men övriga lektioner startar tidigare och vi behöver inte stanna ända till klockan 21 på kvällen, som det stod på ursprungsschemat. Tack! (Ska lägga mej strax ändå).
Vill gärna önska en god helg, en god Första söndagen i fastan, om än temat "Prövningens stund" eller "Kampen mot frestelsen" är nog så allvarligt, både för individ och kyrka. Jag tänker på familjen därhemma som jag just nu är plågsamt långt borta ifrån - och där vi nog egentligen hade behövt varandras närhet på fler än ett sätt just nu. Och jag tänker på de alltmer hårresande läror som kyrkans ledning antingen själva direkt torgför eller åtminstone kritiklöst accepterar.
Samtidigt tar vi andra ofta alltför lätt även på uppenbara svårigheter i den kristna tron, i både lära och liv (jfr strof 3 nedan!), vilket lätt gör att samtalet och den sunda "brottningen" med bibeltexterna och bekännelsen liksom stannar av.
Jesus, hjälp!
Jesus själv har frestad blivit,
vad kan annat vänta mej?
Världens furste säger sej
vad som helst mej snart ha givit,
ja, så snart jag honom vill
tillbe, tjäna, höra till.
Frestad till en brottslig möda
vill jag ofta i min nöd
göra stenarna till bröd
och min själ en usel föda
leta i det stoft, som än
aldrig kunnat mätta den.
Ofta jag mej ej besinnar
förrän, stolt att kallas from,
stolt av dygd och kristendom,
jag blir förd på templets tinnar,
varifrån jag, blint på nåd,
störtat mej i överdåd.
Men du, Jesus, seger vunnit,
över satans makt och list.
Herre, under all min brist
i din kärlek kraft jag funnit
att hans smicker och hans hot
med förtröstan stå emot.
Vi har fått lite sovmorgon imorgon, eftersom en lärare hastigt och olustigt blivit sjuk - men övriga lektioner startar tidigare och vi behöver inte stanna ända till klockan 21 på kvällen, som det stod på ursprungsschemat. Tack! (Ska lägga mej strax ändå).
Vill gärna önska en god helg, en god Första söndagen i fastan, om än temat "Prövningens stund" eller "Kampen mot frestelsen" är nog så allvarligt, både för individ och kyrka. Jag tänker på familjen därhemma som jag just nu är plågsamt långt borta ifrån - och där vi nog egentligen hade behövt varandras närhet på fler än ett sätt just nu. Och jag tänker på de alltmer hårresande läror som kyrkans ledning antingen själva direkt torgför eller åtminstone kritiklöst accepterar.
Samtidigt tar vi andra ofta alltför lätt även på uppenbara svårigheter i den kristna tron, i både lära och liv (jfr strof 3 nedan!), vilket lätt gör att samtalet och den sunda "brottningen" med bibeltexterna och bekännelsen liksom stannar av.
Jesus, hjälp!
Jesus själv har frestad blivit,
vad kan annat vänta mej?
Världens furste säger sej
vad som helst mej snart ha givit,
ja, så snart jag honom vill
tillbe, tjäna, höra till.
Frestad till en brottslig möda
vill jag ofta i min nöd
göra stenarna till bröd
och min själ en usel föda
leta i det stoft, som än
aldrig kunnat mätta den.
Ofta jag mej ej besinnar
förrän, stolt att kallas from,
stolt av dygd och kristendom,
jag blir förd på templets tinnar,
varifrån jag, blint på nåd,
störtat mej i överdåd.
Men du, Jesus, seger vunnit,
över satans makt och list.
Herre, under all min brist
i din kärlek kraft jag funnit
att hans smicker och hans hot
med förtröstan stå emot.
Apostroferad av Hans Ulfvebrand och Marianne Blom
Påskvänner!
Jag är i Mellansel på kantorshelg och ska strax gå och lägga mej inför en intensiv orgeldag. Jag hinner därför inte nu särskilt grundligt kommentera den debattartikel i gårdagens Kyrkans tidning (rubr. "Står lära mot liv?") där jag apostroferas av kyrkoherden i Sofia Hans Ulfvebrand och dennes meningsfrände Marianne Blom. Rubrikens fråga är i varje fall bra, och den skickar jag gärna i retur att börja med.
Mina och KT:s värda läsare får själva reflektera kring texten - flera reflektioner är redan publicerade i kommentarsfältet (tack!). Jag kanske får tid att skriva ett ordentligt genmäle någon gång. Tack vare Ulfvebrands och Bloms trots allt vänliga (tack!) apostrofering ökar ju chansen att jag får en eventuella svarstext publicerad i KT.
Jag säger i alla fall redan nu som Ulfvebrand i ett personligt brev svarade på min kritik mot de tidigare inbjudningarna av "biskop" Spong till Sofia (om det ändå vore den himmelska vishetens) församling: "Vi ska inte förkasta personen för att vi förkastar hans åsikter." Aposteln ber oss ju tvärtom att be och tacka Gud för alla människor. Det hindrar inte att vissa åsikter faktiskt borde diskvalificera en person för uppgifter som just präst eller biskop.
Det tycker ju, handen på hjärtat, även t.ex. Helle Klein - och förmodligen Hans Ulfvebrand själv. Vilket å andra sidan inte betyder att vi, åtminstone inte jag, åter vill ta den världsliga makten till hjälp för att värna kyrkans bekännelse eller vår egen position. Och just nu är det sannerligen inte jag som representerar något slags maktposition. Men en kyrklig maktkamp är vi allesammans involverade i just nu, det stämmer.
Så, om ni ursäktar den inkvisitoriska tonen: Är det nygnosticism och förnekelse av evangeliets kärnord (om det blod som "utgjuts för många till syndernas förlåtelse") som ska diskvalificera för uppgiften som andlig ledare i Svenska kyrkan? Eller är det evangelisk-luthersk lära, liv och bekännelse?
Det handlar om ingenting mindre än vårt hopp för både tiden och evigheten. Är det detta blodlösa "evangelium" eller anti-evangelium våra barn och barnbarn ska få höra i kyrkor och bönhus? Eller ska Jesus fortfarande bli "målad för deras ögon" - härligt uttryck! - som korsfäst:
När jag skall lämna världen,
o, lämna du ej mig,
och låt vid hädanfärden
min blick ej släppa dig.
När vånda trycker anden
i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden,
o Jesus, för din död.
Träd i min sista timma
själv för mitt öga fram.
Ack, låt mig då förnimma
din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma
i djupet av min själ
och dödens smärta glömma.
Den så dör, han dör väl.
(SvPs1986 nr 144:5-6 som jag fick öva på "liturgisk orgel" igår. Dessa strofer bads i min barndom ofta från predikstolen efter tacksägelseringningen. En sed väl värd att återuppta. Memento mori. Memento XP).
Jag är i Mellansel på kantorshelg och ska strax gå och lägga mej inför en intensiv orgeldag. Jag hinner därför inte nu särskilt grundligt kommentera den debattartikel i gårdagens Kyrkans tidning (rubr. "Står lära mot liv?") där jag apostroferas av kyrkoherden i Sofia Hans Ulfvebrand och dennes meningsfrände Marianne Blom. Rubrikens fråga är i varje fall bra, och den skickar jag gärna i retur att börja med.
Mina och KT:s värda läsare får själva reflektera kring texten - flera reflektioner är redan publicerade i kommentarsfältet (tack!). Jag kanske får tid att skriva ett ordentligt genmäle någon gång. Tack vare Ulfvebrands och Bloms trots allt vänliga (tack!) apostrofering ökar ju chansen att jag får en eventuella svarstext publicerad i KT.
Jag säger i alla fall redan nu som Ulfvebrand i ett personligt brev svarade på min kritik mot de tidigare inbjudningarna av "biskop" Spong till Sofia (om det ändå vore den himmelska vishetens) församling: "Vi ska inte förkasta personen för att vi förkastar hans åsikter." Aposteln ber oss ju tvärtom att be och tacka Gud för alla människor. Det hindrar inte att vissa åsikter faktiskt borde diskvalificera en person för uppgifter som just präst eller biskop.
Det tycker ju, handen på hjärtat, även t.ex. Helle Klein - och förmodligen Hans Ulfvebrand själv. Vilket å andra sidan inte betyder att vi, åtminstone inte jag, åter vill ta den världsliga makten till hjälp för att värna kyrkans bekännelse eller vår egen position. Och just nu är det sannerligen inte jag som representerar något slags maktposition. Men en kyrklig maktkamp är vi allesammans involverade i just nu, det stämmer.
Så, om ni ursäktar den inkvisitoriska tonen: Är det nygnosticism och förnekelse av evangeliets kärnord (om det blod som "utgjuts för många till syndernas förlåtelse") som ska diskvalificera för uppgiften som andlig ledare i Svenska kyrkan? Eller är det evangelisk-luthersk lära, liv och bekännelse?
Det handlar om ingenting mindre än vårt hopp för både tiden och evigheten. Är det detta blodlösa "evangelium" eller anti-evangelium våra barn och barnbarn ska få höra i kyrkor och bönhus? Eller ska Jesus fortfarande bli "målad för deras ögon" - härligt uttryck! - som korsfäst:
När jag skall lämna världen,
o, lämna du ej mig,
och låt vid hädanfärden
min blick ej släppa dig.
När vånda trycker anden
i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden,
o Jesus, för din död.
Träd i min sista timma
själv för mitt öga fram.
Ack, låt mig då förnimma
din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma
i djupet av min själ
och dödens smärta glömma.
Den så dör, han dör väl.
(SvPs1986 nr 144:5-6 som jag fick öva på "liturgisk orgel" igår. Dessa strofer bads i min barndom ofta från predikstolen efter tacksägelseringningen. En sed väl värd att återuppta. Memento mori. Memento XP).
onsdag 22 februari 2012
Öppet brev till Anders Wejryd
Påskvänner!
Följande kommentar är i kväll skickad till ärkechefens blogg:
Tacksamhet oss Herren lär,
som så väl ger akt
på att mänskosläktet här
hålles än vid makt.
Må nu gamla, unga,
kvinnor liksom män,
var och en få sjunga
om sin äkta vän:
Gud ske lov för den!
Den för slikt ej tacka kan,
kvinna eller karl,
tacke då att hon och han
kom av mor och far!
Sök du först Guds rike
och vår Herre bed
giva dig din like
eller dock sin fred.
Ära Gud därmed!
Allt vad jämnt och udda är,
par och inte par,
allt vad nånsin maka här
har och inte har:
Älska den tillbaka
som har makar kär
och dock utan maka,
utan like är!
Lova honom här!
(JOHAN RUNIUS, 1679-1713)
Följande kommentar är i kväll skickad till ärkechefens blogg:
Nu går det fort. Alldeles för fort. Först i går morse:
Och så plötsligt i går afton:
Ska man kalla det att ”göra en Hägglund” eller att ”göra en Juholt?” Är detta handlingssätt ”att hela tiden vårda budskapet och låta det möta den aktuella verkligheten”? Att vissa kvinnor kan vara ”mentala män” är ju bara nygammal gnosticism. Hur kan Svenska kyrkan och Kristdemokraterna lämna smashbollen (matchbollen?) till Sverigedemokraterna? Hur kan Svenska kyrkans ledning nu hävda att vi som tror att bara kvinnor kan föda barn vill tvångssterilisera alla mammor som tror att de är män? (Vi vill förvisso ”tvångsregistrera” dem som mammor och kvinnor – men är det ett övergrepp?).
Ni gamla barnmorskor! Hur många män tror ni att ni förlöst genom åren? (Undrar vad kyrkoledningen tror). Anders, du är välkommen hem till oss på Apelvägen 9 i Bollnäs för att försöka övertyga min 9-åriga Hanna om att även en del killar kan föda barn. Jag tror du får det svårt.
Och sist och slutligen: Det är dags att göra som de norska biskoparna:http://www.varldenidag.se/nyhet/2012/02/20/Ger-okad-press-att-gora-abort/ Just för att vårda budskapet (”den som tar emot ett sådant barn i mitt namn”) och låta det möta den sorgligt aktuella verkligheten.
som så väl ger akt
på att mänskosläktet här
hålles än vid makt.
Må nu gamla, unga,
kvinnor liksom män,
var och en få sjunga
om sin äkta vän:
Gud ske lov för den!
Den för slikt ej tacka kan,
kvinna eller karl,
tacke då att hon och han
kom av mor och far!
Sök du först Guds rike
och vår Herre bed
giva dig din like
eller dock sin fred.
Ära Gud därmed!
Allt vad jämnt och udda är,
par och inte par,
allt vad nånsin maka här
har och inte har:
Älska den tillbaka
som har makar kär
och dock utan maka,
utan like är!
Lova honom här!
(JOHAN RUNIUS, 1679-1713)
I Norge finns tydligen fortfarande en del biskopar
Påskvänner!
Utvecklingen i Norge är inte mycket roligare än i Sverige - utom på en punkt. I Norge finns det biskopar som säger ifrån.
Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord,
även barn med Downs syndrom,
med en extra kromosom,
Jesus älskar alla barnen på vår jord.
Utvecklingen i Norge är inte mycket roligare än i Sverige - utom på en punkt. I Norge finns det biskopar som säger ifrån.
Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord,
även barn med Downs syndrom,
med en extra kromosom,
Jesus älskar alla barnen på vår jord.
tisdag 21 februari 2012
Kärlekens lov
Påskvänner!
Nog kan man känna sej som en skrällande cymbal när man visat sej riktigt kärlekslös och krass. Om man sätter in sitt eget namn istället för "kärleken" i 1 Korintierbrevet 13 (som har samma rubrik som Fastlagssöndagen) skär det sej i varje fall något alldeles fruktansvärt, alldeles oavsett dagsform. Men, som någon sa, prova att sätta in "Jesus" där istället - så passar det plötsligt märkvärdigt bra:
vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.*
2 Och om jag ägde profetisk gåva
och kände alla hemligheter
och hade all kunskap,
och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg
men inte hade kärlek,
så vore jag ingenting.
3 Och om jag delade ut allt vad jag ägde
och om jag offrade min kropp till att brännas,*
men inte hade kärlek,
så skulle jag ingenting vinna.
4 Kärleken är tålig och mild,
kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst,
5 den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tillräknar inte det onda.
6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
7 Den fördrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting.
8 Kärleken upphör aldrig.
Men profetiorna skall upphöra
och tungomålstalen skall tystna
och kunskapen skall förgå.
9 Ty vi förstår till en del
och profeterar till en del,
10 men när det fullkomliga kommer,
skall det förgå som är till en del.
11 När jag var barn,
talade jag som ett barn,
tänkte jag som ett barn,
och förstod jag som ett barn.
Men sedan jag blivit man,
har jag lagt bort det barnsliga.
12 Nu ser vi en gåtfull spegelbild,*
men då skall vi se ansikte mot ansikte.
Nu förstår jag endast till en del,
men då skall jag känna fullkomligt,
liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.
13 Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre,
men störst av dem är kärleken.
http://www.folkbibeln.net/chapter/search?bok=1+Kor&kapitel=13
Nog kan man känna sej som en skrällande cymbal när man visat sej riktigt kärlekslös och krass. Om man sätter in sitt eget namn istället för "kärleken" i 1 Korintierbrevet 13 (som har samma rubrik som Fastlagssöndagen) skär det sej i varje fall något alldeles fruktansvärt, alldeles oavsett dagsform. Men, som någon sa, prova att sätta in "Jesus" där istället - så passar det plötsligt märkvärdigt bra:
Kärlekens väg
1 Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek,vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.*
2 Och om jag ägde profetisk gåva
och kände alla hemligheter
och hade all kunskap,
och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg
men inte hade kärlek,
så vore jag ingenting.
3 Och om jag delade ut allt vad jag ägde
och om jag offrade min kropp till att brännas,*
men inte hade kärlek,
så skulle jag ingenting vinna.
4 Kärleken är tålig och mild,
kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst,
5 den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tillräknar inte det onda.
6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
7 Den fördrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting.
8 Kärleken upphör aldrig.
Men profetiorna skall upphöra
och tungomålstalen skall tystna
och kunskapen skall förgå.
9 Ty vi förstår till en del
och profeterar till en del,
10 men när det fullkomliga kommer,
skall det förgå som är till en del.
11 När jag var barn,
talade jag som ett barn,
tänkte jag som ett barn,
och förstod jag som ett barn.
Men sedan jag blivit man,
har jag lagt bort det barnsliga.
12 Nu ser vi en gåtfull spegelbild,*
men då skall vi se ansikte mot ansikte.
Nu förstår jag endast till en del,
men då skall jag känna fullkomligt,
liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.
13 Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre,
men störst av dem är kärleken.
Fotnot
1. en ljudande malm eller en skrällande cymbal Dessa slaginstrument kunde endast ge ett oartikulerat, kraftigt ljud ifrån sig.
3. till att brännas Andra handskrifter: "för att berömma mig själv".
12. ser vi en gåtfull spegelbild Den gudskunskap, som i detta liv är fragmentarisk (v. 9: "till en del") och meddelas som en hemlighet (2:7) och en gåta i Skriftens klara spegel (4 Mos 12:8), är sann och tas emot genom tron (2 Kor 5:7), men skall i det kommande livet ersättas av det direkta gudsskådandet "ansikte mot ansikte".
3. till att brännas Andra handskrifter: "för att berömma mig själv".
12. ser vi en gåtfull spegelbild Den gudskunskap, som i detta liv är fragmentarisk (v. 9: "till en del") och meddelas som en hemlighet (2:7) och en gåta i Skriftens klara spegel (4 Mos 12:8), är sann och tas emot genom tron (2 Kor 5:7), men skall i det kommande livet ersättas av det direkta gudsskådandet "ansikte mot ansikte".
http://www.folkbibeln.net/chapter/search?bok=1+Kor&kapitel=13
söndag 19 februari 2012
Sommarhälsning på Fastlagssöndagen
Påskvänner!
Har ni sett TV16? Här kommer ett möte från i somras (från det där sammanhanget som bara är 100 år ;o) - men med min barn- och ungdoms präst. Och med Jesus i centrum. Tack Torbjörn. Tack Jesus.
:
ELM Syds sommarmöte 2011 Möte 5 from Petter Jarbo on Vimeo.
Och så lite närmare fastlagsanknytning med dikten VIA DOLOROSA - Jesus vandrar i vår bygd:
Här i fastlagens sol och snö
går du, Herre, bort för att dö.
Vintrigt väller från isig fors
brus kring dig och ditt kors.
Ännu tiger vårens trast,
ännu blommar ej videts kvast,
men snart slår dock törnet ut,
ej i blom men som vassa spjut.
Buller från smedjor hör väl du.
Spikar smider vårt folk ännu.
Tecknas ett gissel nu i kvällens sken
av en vriden dvärgbjörksgren?
Öppen laddörr som ett gap
ropar om grav och främlingskap.
Ensam går du och oförstådd,
utestängd och fegt förrådd.
Över älven går du isens bro.
Skaren klirrar under din sko.
Jorden är frusen, tom och död -
brinner din hjärteglöd?
Ja, den tvingar rosor slå ut
under törnekvistarnas spjut.
Genom fastlagens snö och is
banar den väg till paradis.
(Tore Nilsson 1919-1998)
Har ni sett TV16? Här kommer ett möte från i somras (från det där sammanhanget som bara är 100 år ;o) - men med min barn- och ungdoms präst. Och med Jesus i centrum. Tack Torbjörn. Tack Jesus.
:
ELM Syds sommarmöte 2011 Möte 5 from Petter Jarbo on Vimeo.
Och så lite närmare fastlagsanknytning med dikten VIA DOLOROSA - Jesus vandrar i vår bygd:
Här i fastlagens sol och snö
går du, Herre, bort för att dö.
Vintrigt väller från isig fors
brus kring dig och ditt kors.
Ännu tiger vårens trast,
ännu blommar ej videts kvast,
men snart slår dock törnet ut,
ej i blom men som vassa spjut.
Buller från smedjor hör väl du.
Spikar smider vårt folk ännu.
Tecknas ett gissel nu i kvällens sken
av en vriden dvärgbjörksgren?
Öppen laddörr som ett gap
ropar om grav och främlingskap.
Ensam går du och oförstådd,
utestängd och fegt förrådd.
Över älven går du isens bro.
Skaren klirrar under din sko.
Jorden är frusen, tom och död -
brinner din hjärteglöd?
Ja, den tvingar rosor slå ut
under törnekvistarnas spjut.
Genom fastlagens snö och is
banar den väg till paradis.
(Tore Nilsson 1919-1998)
onsdag 15 februari 2012
Ta upp Ulla Karlssons kastade handske i förbön och förkunnelse
Påskvänner!
Så här skrev jag på min kyrkoårssajt Kyrkans solvarv inför Fastlagssöndagen:
Ulla Karlssons frågor inför fastan och påsken är alltid aktuella. Hur förfärligt det än är att en präst i Svenska kyrkan skrev som hon gjorde, måste vi förstå att hennes frågor delas av många människor. Vad svarar vi på dem?
Läs och begrunda, be för Ulla och alla som delar hennes tankar och frågor:
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/webbdebatt-plocka-bort-talet-om-synd-skuld-och-slaktade-lamm
Hur kritiserar vi Ulla och kyrkoledningen, särskilt stiftscheferna - och det måste få ske, läs Mikael Löwegrens insändare i KT - utan att det låter som om sökande människor, rent av kritiska människor, inte är välkomna i våra sammanhang?
Och hur visar vi, när vi begär att präster som anti-evangeliserar ska vända om eller lämna sitt uppdrag, att vi själva stångas med de svåra frågorna kring skapelse, syndafall och försoning (för det gör vi väl)? Utan att fördenskull vilja mista eller tona ner evangeliet om honom "som är det offer som sonar våra synder, ja, inte bara våra utan för hela världens."
Läs gärna i detta sammanhang missionsföreståndarens tankar om EFS:s gudstjänster!
Se vi går upp till Jerusalem
i heliga fastetider,
att skåda hur Jesus Krist, Guds Son,
i syndares ställe lider.
Så här skrev jag på min kyrkoårssajt Kyrkans solvarv inför Fastlagssöndagen:
Ulla Karlssons frågor inför fastan och påsken är alltid aktuella. Hur förfärligt det än är att en präst i Svenska kyrkan skrev som hon gjorde, måste vi förstå att hennes frågor delas av många människor. Vad svarar vi på dem?
Läs och begrunda, be för Ulla och alla som delar hennes tankar och frågor:
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/webbdebatt-plocka-bort-talet-om-synd-skuld-och-slaktade-lamm
Hur kritiserar vi Ulla och kyrkoledningen, särskilt stiftscheferna - och det måste få ske, läs Mikael Löwegrens insändare i KT - utan att det låter som om sökande människor, rent av kritiska människor, inte är välkomna i våra sammanhang?
Och hur visar vi, när vi begär att präster som anti-evangeliserar ska vända om eller lämna sitt uppdrag, att vi själva stångas med de svåra frågorna kring skapelse, syndafall och försoning (för det gör vi väl)? Utan att fördenskull vilja mista eller tona ner evangeliet om honom "som är det offer som sonar våra synder, ja, inte bara våra utan för hela världens."
Läs gärna i detta sammanhang missionsföreståndarens tankar om EFS:s gudstjänster!
Se vi går upp till Jerusalem
i heliga fastetider,
att skåda hur Jesus Krist, Guds Son,
i syndares ställe lider.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
