Svenska psalmer - en fantastisk spellista

Påskvänner!

Vad ni än håller på med i vår och sommar: spellistan Svenska psalmer är helt fantastisk att lyssna till under tiden!

Hoppusslad gudstjänst för Jungfru Marie Bebådelsedag

Påskvänner!

Här kommer en "hoppusslad" gudstjänst för Jungfru Marie Bebådelsedag, tredje årgången. Temat är "Guds mäktiga verk".

Bloggdatum och tidsangivelser i övrigt stämmer inte alls, men strunt samma. Några av bibelläsningarna är avsiktligt utvidgade för sammanhangets skull. 

Håll till godo! (Litanian finns med mot skick och fason på en Mariadag, men eftersom Passionstiden går in sedan tycker jag den försvarar sin plats, vare sej ni firar Vårfrudagen idag eller imorgon).

Klockringning från Storkyrkan:


Ingångspsalm 

348 KRISTUS, KONUNG SOM HÖR HEMMA (sjung även v 4-5 i passionstid)

Ingångsord - dagens psaltarpsalm 
PSALTAREN 147

Halleluja! 

Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig. Herren bygger upp Jerusalem och samlar det skingrade Israel. Han ger läkedom åt de förtvivlade, han helar deras sår. Han bestämmer stjärnornas antal och ger dem deras namn. Vår Herre är stor, hans kraft är väldig, hans vishet är utan gräns. Herren stöder de svaga, de gudlösa slår han till marken.

Tacka Herren med sång, lovsjung vår Gud till lyra, han som täcker himlen med moln, som skänker regn åt jorden och låter gräset gro på bergen, han som ger föda åt djuren, åt korpens skrikande ungar. Han gläder sig inte åt stridshästars kraft och soldaternas snabba steg. Nej, Herren älskar de gudfruktiga, dem som hoppas på hans nåd.

Lova Herren, Jerusalem, Sion, prisa din Gud. Han gör bommarna för dina portar starka och välsignar ditt folk där inne. Han ger fred och välgång åt ditt land och mättar dig med finaste vete. Han sänder sitt bud till jorden, snabbt löper hans ord.

Han låter snö falla som ull, rimfrost strör han ut som aska. Han kastar ner hagel som smulor, hans köld får vattnet att frysa. Han sänder sitt ord, och isen smälter, han andas, och vattnet strömmar. Han förkunnar sitt ord för Jakob, sina stadgar och lagar för Israel. Så har han inte gjort för andra folk, de känner inte hans lagar. 

Halleluja!

 

Bön om syndernas förlåtelse

Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp:

Ur PSALTAREN 51

Förbarma dig, Gud, i din nåd, stryk ut mina synder i din stora godhet. Gör mig fri från all min skuld och rena mig från min synd. Jag vet vad jag har brutit, min synd står alltid inför mig. Mot dig, bara mot dig har jag syndat, jag har gjort det som är ont i dina ögon. Du har rätt när du ställer mig till svars, den dom du fäller är rättvis. I skuld är jag född, i synd blev jag till i min moders liv. 

Du som älskar ett uppriktigt hjärta, ge mig vishet i mitt innersta. Rena mig med isop från min synd, tvätta mig vit som snö. Låt mig få höra glädjerop och lovsång, låt den du har krossat få jubla. Vänd bort din blick från mina synder, stryk ut all min skuld. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, ge mig ett nytt och stadigt sinne. Driv inte bort mig från din närhet, ta inte ifrån mig din heliga Ande. Låt mig åter glädjas över att du räddar, håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.   

Tillsägelse om syndernas förlåtelse
Ur FÖRSTA JOHANNESBREVET 1
Om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och blodet från Jesus, hans Son, renar oss från all synd. 

Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.

Låt oss tacka och bedja:

Gud vår Fader, tack för att vägen till dej ännu är öppen genom Jesus Kristus.

Hjälp oss att leva i din förlåtelse.

Stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva vår kärlek.

Amen. 

Introitus

675a MARIAS LOVSÅNG (Magnificat) 

Kyrie och Gloria med Laudamus:

Dagens bön     

Låt oss be om nåd att säga vårt ja till Guds vilja.

Tystnad    

Gud, som är alltings ursprung, vi tackar dig som utvalt Maria till mor åt världens Frälsare.

Fyll oss med din nåd, så att vi liksom hon säger ja till din heliga vilja.

Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.

Amen.

 

Gammaltestamentlig läsning

Ur FÖRSTA SAMUELSBOKEN 2

Så står det skrivet i Första Samuelsboken: 

Så bad Samuels mor Hanna: 

»Mitt hjärta jublar över Herren, jag kan bära huvudet högt. Jag kan skratta åt mina fiender i glädje över att du räddat mig. Ingen är helig som Herren, det finns ingen utom du, ingen klippa är fast som vår Gud.

Sluta upp med ert stolta skryt, spara de fräcka orden, ty Herren är en Gud som vet allt, han väger varje gärning. Hjältarnas båge är bruten, men de svaga rustas med ny kraft. De som var mätta måste slava för brödet, de som hungrade vilar från mödan. Sju söner får den ofruktsamma, medan den barnrika vissnar bort.

Herren dödar och ger liv, leder ner i dödsriket och räddar därifrån. Herren gör fattig och han gör rik, han förnedrar och han upphöjer. Den hjälplöse reser han ur gruset, den fattige lyfter han ur dyn. Han ger dem rum bland furstar och låter dem trona på hedersplats. Ty jordens fästen tillhör Herren, på dem har han lagt jordens rund.

Herren skyddar sina trognas steg, men de onda går under i mörkret, av egen kraft lyckas ingen. Herrens fiender krossas när den Högste dundrar i himlen. Herren dömer jordens alla länder, åt sin konung ger han styrka, lyfter högt sin smordes spira.«

Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig.

Bibelvisa

685 HELIG, HELIG, HELIG

Epistelläsning
Ur KOLOSSERBREVET 1

Så skriver aposteln Paulus: 

Sonen är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.

Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig.

Gradualpsalm

332 GUDS HÄRLIGHET OSS STYRKA GER

Evangelium
Ur LUKASEVANGELIET 1

Upplyft era hjärtan till Gud och hör dagens heliga evangelium. 

Så skriver evangelisten Lukas:

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sa: »Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.« Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: »Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron, och han ska härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde ska aldrig ta slut.« 

Maria sa till ängeln: »Hur ska detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.« Men ängeln svarade henne: »Helig ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.« 

Maria sa: »Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.« Och ängeln lämnade henne.

Så lyder det heliga evangeliet. Lovad vare du, Kristus!

Predikan av Bengt Pleijel

O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar. Vem har lärt känna Herrens sinne eller vem har varit hans rådgivare? Eller vem har först givit honom något som han måste betala igen? Av honom, genom honom och till honom är allting. Honom tillhör äran i evigheter, amen.

Ja, lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan ordets görare, som dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Trosbekännelse
APOSTOLICUM:
Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare,

och på Jesus Kristus, Guds enfödde Son, vår Herre,

vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria,

pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven,

nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,

uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,

därifrån igenkommande till att döma levande och döda,

och på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, 

syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

 

164 PÅ TRÖSKELN TILL MARIAS HEM

Kyrkans allmänna förbön

700:1 LITANIAN 

 

Herrens bön

Välsignelsen
 

481 ALLA KÄLLOR SPRINGER FRAM I GLÄDJE

Postludium

MARIAS LOVSÅNG

Passionsandakt 5: Jesus tar avsked av sina lärjungar

Påskvänner!

När Judas gått kan Jesus tala mer öppet till "dem som förblivit hos honom genom alla prövningar", alltså även Petrus som snart ska förneka honom medan alla lärjungar utom han och Johannes redan lämnat Jesus och flytt. De får "det evigt nya budet" och löftet om konungslig makt bortom tidens gräns, där Mattias intar det domarsäte som Judas just lämnat tomt. Jfr "Lammets tolv apostlar" och deras ädla stenar i den himmelska stadsmuren (Upp 21:14).

Här har vi också det historiskt belagda tillfället för Petrus' fråga "Quo vadis, Domine?" - om vi följer Folkbibeln på latin, Versio Vulgata. Enligt legenden upprepade ju Petrus samma fråga vid ett långt senare tillfälle, då han under kejsar Nero hade chansen att uppfylla sitt löfte "mitt liv vill jag ge för dig", men var på väg att smyga sig bort från Rom när han plötsligt mötte Jesus och sedan vände tillbaka...

AKT 1, STYCKE 5: Jesus tar avsked av sina lärjungar

När Judas hade gått ut, sa Jesus: »Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. Är nu Gud förhärligad i honom, så ska också Gud förhärliga honom i sej själv och han ska snart förhärliga honom. Kära barn, endast en liten tid är jag ännu hos er. Sedan ska ni söka efter mej, men det som jag sa till judarna: ’dit jag går, dit kan ni inte komma’, detsamma säger jag nu också till er. Ett nytt bud ger jag eder, att ni ska älska varandra; ja, såsom jag har älskat er, så ska också ni älska varandra. Om ni har kärlek inbördes, så ska alla därigenom förstå att ni är mina lärjungar. Men ni är de, som har förblivit hos mej i mina prövningar. Och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mej, så överlåter jag likadan makt åt er, så att ni ska få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.»

Då frågade Simon Petrus honom: »Herre, vart går du?» Jesus svarade: »Dit jag går, dit kan du inte nu följa mej; men framdeles ska du följa mej.» Petrus sa till honom: »Herre, varför kan jag inte följa dej nu? Mitt liv vill jag ge för dej.» Jesus svarade: »Ditt liv vill du ge för mej? Sannerligen, sannerligen säger jag dej: Hanen ska inte gala, förrän du tre gånger har förnekat mej.»

Likt Petrus som berömde sej

jag svek dej svårt och glömde dej,

men du ej glömde mej.

Din blick mej fann, din kärleksblick

till djupet av mitt hjärta gick.

Passionsandakt 4: Förrädaren varnas

Påskvänner!

Jag brukar få spela Judas, förskingraren och förrädaren, i församlingens påskspel. Ibland utmålas han ju nuförtiden nästan som en Frälsare, han också. Som om Jesus aldrig kunnat bära fram sin kropp som försoningsoffer utan hjälp av Judas. Det är naturligtvia strunt (precis som idén att världens frälsning hängde på Marias Ja). Herren hade kunnat bli född och förrådd av andra än Maria och Judas. Det var hans eget "Ja" som var den verkliga och oundgängliga förutsättningen för vår frälsning.

De fyra sista orden i första aktens fjärde stycke utgjorde f ö hela predikotexten vid en passionsandakt av prosten Håkan Bäck från Vörå i Tavelsjö kyrka någon gång i början av 90-talet. Jag minns inte precis vad han sa. Men jag minns texten. 

AKT 1, STYCKE 4: Förrädaren varnas

Medan de låg till bords och åt, blev Jesus upprörd i sin ande och betygade och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag er: En av er ska förråda mej. Människosonen ska gå bort, så som det är skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för den människan om hon inte hade blivit född.»

Då såg lärjungarna på varandra och undrade vem han talade om. Och de blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter annan: »Inte är det väl jag, Herre?»

Nu var där bland lärjungarna en som låg till bords invid Jesu bröst, den lärjunge som Jesus älskade. Åt denne gav då Simon Petrus ett tecken och sade till honom: »Säg vem det är som han talar om.» Han lutade sig då mot Jesu bröst och frågade honom: »Herre, vem är det?» Då svarade Jesus: »Det är den som jag räcker det brödstycke jag nu doppar.» Därvid doppade han brödstycket och räckte det åt Judas, Simon Iskariots son. Och Judas frågade: »Rabbi, inte är det väl jag?» Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det.» Och Jesus sade till Judas: »Gör snart vad du gör!»

Men ingen av dem som låg där till bords förstod varför han sade detta till honom. För eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade några att Jesus hade velat säga till honom: »Köp vad vi behöver till högtiden», eller också  att han hade sagt åt honom att ge något åt de fattiga.

Då Judas nu hade tagit emot brödstycket, gick han strax ut. Och det var natt. 

När du är så djupt bedrövad
över Judas´ fall och brott,
ack, vad skall då bli min lott?
Daglig synd, av mig förövad,
daglig svaghet, daglig brist
har förrått dig, Jesus Krist.

Passionsandakt 3: Jesus tvår lärjungarnas fötter

Påskvänner!

Det är ju konstigt att lärjungarna tydligen inte hade tvättat fötterna före "den sista måltiden", men alla tyckte väl att de var för fina för att tvätta de andras fötter, och så blev inga fötter tvättade. Så Jesus gjorde det, under dråpliga, välbevarade kommentarer från Petrus.

Ett fint stycke passionshistoria, även om vi mera sällan åskådliggör det nuförtiden. (Men fotbad är skönt, jag minns särskikt ett på Ensro utanför Rättvik sommaren 2006).

AKT 1, STYCKE 3: Jesus tvår lärjungarnas fötter 

Mellan lärjungarna hade uppstått en tvist om vilken av dem som skulle räknas för den störste. Och Jesus, som visste att Fadern hade givit allt i hans händer, och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud, stod upp från måltiden och lade av sig överklädnaden och tog en linneduk och band den om sig. Sedan slog han vatten i ett bäcken och började två lärjungarnas fötter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om sig.

Så kom han till Simon Petrus. Denne sade då till honom: »Herre, skulle du två mina fötter?» Jesus svarade och sade till honom: »Vad jag gör förstår du inte nu, men framöver skall du fatta det.» Petrus sade till honom: »Aldrig någonsin skall du två mina fötter!» Jesus svarade honom: »Om jag inte tvår dej, så har du ingen del med mej.» Då sade Simon Petrus till honom: »Herre, inte bara mina fötter, utan också händer och huvud!» Jesus svarade honom: »Den som är helt tvagen, han behöver sedan bara två fötterna; han är ju i övrigt hel och hållen ren. Så är också ni rena – fast inte alla.» Han visste nämligen vem det var som skulle förråda honom; därför sade han att de inte alla var rena.

Sedan han nu hade tvagit deras fötter och tagit på sej överklädnaden och åter lagt sej ned vid bordet, sade han till dem: »Förstår ni vad jag har gjort med er? Ni kallar mej ’Mästare’ och ’Herre’, och ni säger rätt, för jag är det. Har nu jag, er Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så är också ni pliktiga att två varandras fötter. Jag har ju givit er ett föredöme, för att ni ska göra såsom jag har gjort mot eder. Konungarna uppträder mot sina folk såsom härskare, och de som har myndighet över folken kallas ’nådiga herrar’. Men så är det inte med er; utan den som är störst bland er må vara såsom den yngste, och den som är den förnämste må vara såsom en tjänare. För vem är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder som en tjänare. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Tjänaren är inte förmer än sin herre, inte heller sändebudet förmer än den som har sänt honom. Då ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.» 

När du oss av nåd bespisar,

låt det ske att, som du bjöd,
vi bär vittne om din död,
ja, med hela livet visar
att din död oss kraft beskärt
till att leva som du lärt.

Att försonlighet oss lära,
ödmjukhet och tålamod,
du, så kärleksrik och god,
du, så stor i makt och ära,
oss i ringhet föregår
när du andras fötter tvår.

Passionsandakt 2: Påskalammsmåltiden firas och nattvarden instiftas

Påskvänner!

Vår förre missionsföreståndare, bibelläraren Anders Sjöberg, hör till dem som brukat betona att var och en av de fyra evangelisterna i bibeln har ett särskilt perspektiv på Jesus och hans liv och död för oss, och att det är därför vi fått just fyra evangelier. Jesus sedd från fyra håll, fyra särskilda aspekter.

Ur den synvinkeln var det en vinst när fastetidens passionsandakter och passionstidens läsningar fr o m 1983 började utgå från en evangelist i taget, den s k Matteusserien ett år, Markusserien nästa o s v. Därmed lades Wittenbergkyrkoherden Bugenhagens "kompilation" till handlingarna: den klassiska "Vår Herres Jesu Kristi lidandes historia" i sex akter, varav Femte akten brukade läsas i sin helhet under Långfredagens huvudgudstjänst och Sjätte akten i sin helhet på Långfredagens kväll.

Paradoxen är ju att detta skedde samtidigt som Svenska kyrkan och även många frikyrkor började "påskspela" som aldrig förr, d v s (i synnerhet för barn och ungdomar) dramatisera olika scener eller akter ur Kristi lidandes historia, fast nu utan att i den nya psalmboken från 1986 längre ha dramats händelser samlade eller sammanfattade, på det praktiska och nästan journalistiska - rapportera de mer än "dramatiserande" - sätt som var typiskt för Bugenhagen. (Även om vissa tidsföljder i hans kompilation går att diskutera - inte minst i stycket om nattvarden - eftersom den exakta ordningen inte alltid framgår av evangelierna). 

Därför kan man numera ibland möta ganska hårresande variationer i återgivningen av påskens händelser, variationer som inte motsvarar de små skillnaderna mellan evangelierna utan som beror på taffliga försök att på fri hand fylla ut små luckor hos en enskild evangelist eller, än värre, de stora luckorna i typ Barnens Bibel. Naturligtvis behöver berättelsen förkortas på något sätt om man inte gör ett fullskaligt passionsspel på flera timmar (typ Oberammergau), men förkortningen eller referatet bör ju dock göras utifrån bästa möjliga källsammanställning.

Framlidne kh Johan Blix motionerade för några år sedan om att Svenska kyrkan skulle lansera en reviderad "Vår Herres Jesu Kristi lidandes historia i sex akter" till allmänt bruk, särskilt under fastetiden. Kyrkomötet röstade ner förslaget. Det borde det inte ha gjort. 

Nu till dagens passionsandakt, ur Första akten av Kristi lidandes historia (av upphovsrättsliga skäl här i lätt bearbetning av texten i 1937 års psalmbok, som utgick från 1917 års bibel). Gud välsigne vår andaktsfulla läsning. Franzéns bönepsalm är till god hjälp i detta, även de gånger vi inte firar själva den heliga måltiden, utan får äta livets bröd på ett rent andligt sätt (Joh 6:51-59).

STYCKE 2: Påskalammsmåltiden firas och nattvarden instiftas

När det hade blivit afton, kom Jesus med de tolv till salen där måltiden var tillredd, och han la sej till bords med apostlarna. Och Jesus visste att stunden var kommen för honom att gå bort från denna världen till Fadern, och såsom han allt ditintills hade älskat sina egna här i världen, så gav han dem nu ett yttersta bevis på sin kärlek.

Han sa nu till dem: "Jag har innerligt längtat efter att äta detta påskalamm med er, förrän mitt lidande börjar, för jag säger er att jag inte mer ska fira denna högtid innan den kommer till fullbordan i Guds rike." Och han lät hämta en kalk och tackade Gud och sa: "Ta detta och dela er emellan; för jag säger er att jag härefter inte ska dricka av det som kommer från vinträd förrän Guds rike kommer."

Medan de nu åt, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sa: "Ta och ät; detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta till minne av mej." Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sa: "Drick av den alla! Denna kalk är det nya förbundet i mitt blod, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Så ofta ni dricker den, så gör det till minne av mej." Och de drack alla av den.

O Jesus, än de dina
du vill omkring dej se
och av din bittra pina 
en salig frukt dem ge.
Dem intill döden älskar du
och i din Faders rike
vill möta dem ännu.

Men redan här på jorden
bland oss du stiger ner.
För oss ett offer vorden
dej själv åt oss du ger
och säger, evigt mild och god:
"tag, det är min lekamen,
och tag, det är mitt blod."

Vi, Jesus, dej får höra
ännu i dessa ord.
Oss alla vill du göra
till dina vid ditt bord.
Oss alla, då du brödet tog,
du slöt intill det hjärta
som för oss alla slog.

Passionsandakt 1: Förberedelserna vidtas

Påskvänner!

En av min barndoms präster Torbjörn Lindahl har beskrivit fastetidens passionsandakter (alltså under hela fastetiden, inte bara Passionstiden eller Stilla veckan) som en äldre luthersk-protestantisk sed värd att ta vara på för att ägna Kristi lidandes historia en större del av kyrkans år än (som i vår tid) mest typ Skärtorsdag och Långfredag.

Så jag lägger även för min egen skull ut lite kortare textstycken med psalmverser till, här ur Första akten. Och så ser vi om vi hinner klart till Långfredag fast vi börjar så här sent (först efter Midfastosöndagen).

FÖRSTA AKTEN, stycke 1: Förberedelserna vidtas

Då det osyrade brödets högtid var nära, sa Jesus till sina lärjungar: "Ni vet att det är påsk om två dagar; då ska Männisosonen bli förhärligad och utlämnad till att korsfästas."

Vid den tiden samlades översteprästerna och folkets äldste i översteprästen Kaifas hus, och de rådslog om att låta gripa Jesus med list och döda honom. Men de sa: "Inte under högtiden, för att inte oroligheter ska uppstå bland folket."

Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv. Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och sa: "Vad vill ni ge mej, för att jag ska överlämna honom åt er?" Då blev de glada och förklarade sej villiga att ge honom en summa pengar. Och han gick med på deras anbud, och de vägde upp 30 silverpengar åt honom. Och från den stunden sökte han efter ett lägligt tillfälle att förråda honom utan att någon folkskockning uppstod.

Så kom nu den dag i det osyrade brödets högtid då man skulle slakta påskalammet. Då sände Jesus iväg Petrus och Johannes och sa: "Gå iväg och gör i ordning åt oss, så att vi kan äta påskalammet." De frågade honom: "Var vill du att vi ska tillreda det?" Han svarade dem: "När ni kommer in i staden möter ni en man som bär en kruka vatten. Följ honom till det hus där han går in. Och säg till husbonden i det huset: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; var finns härbärget där jag ska äta påskalammet med mina lärjungar?' Då ska han visa er en stor sal i övre våningen, tillredd och ordnad för måltid; gör i ordning åt oss där!" Och lärjungarna gav sej i väg och kom in i staden och fann det som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.

Se, vi går upp till Jerusalem
i heliga fastetider,
att skåda hur Jesus Krist, Guds Son,
i syndares ställe lider.

Se, vi går upp till Jerusalem,
vem går att med Herren vaka
och såsom vår himmelske Fader vill
den smärtfyllda kalken smaka?

Se, vi går upp till Jerusalem,
till Frälsarens kors och pina,
till Lammet som offras för världens skuld,
för dina synder och mina.

Se, vi går upp till Jerusalem,
till staden den evigt klara.
Oss Frälsaren sagt att där han är,
där skall vi med honom vara.

Psalmmaraton under arbetet eller skidturen

Påskvänner!

Vill ni höra frisk psalmsång under städning, målning, diskning eller annat arbete som utan problem kan pågå samtidigt? Eller under promenaden, joggningen, skidturen? Vill ni bara slappna av och passa på att så här under fastan lära er fler psalmer utantill? Vill ni höra ett gäng härliga preludier? Vill ni rent av delta i ett slags "psalmmaraton"? 

Använd då Svenska psalmers spellista! Den innehåller inte alla psalmer i psalmboken, men flera hundra i nummerordning (om texten hörs dåligt och man vill följa med i psalmboken går det ju utmärkt); många texter finns även på nätet, se mitt initiativ 1986 års psalmbok som melodipsalmbok på nätet.

God bless!

Barnkör och distriktsstyrelsemöte

Påskvänner!

Efter lunch blir det barnkör på Efs Njutånger och tågresa till Stockholm och Efs distriktsstyrelsemöte i Betlehemskyrkan imorgon (ska sova på Utsikten). Förbön behövs. (Jak 1:5)

S:ta Abelas psalmer om frestaren och Frälsaren

Påskvänner!

En av västkustens stora själasörjare var Abela Gullbransson (1775-1822), vars dagbetraktelser och sånger alltfort är väl värda att läsas och sjungas. Här kommer hennes psalm för Invocavit (1 sönd i fastan) som gärna skulle få tas in i 2030 års psalmbok när nu Wallin ratade den 1819. 

S:ta Abela stod för en fullkomligt luthersk-ortodox, evangelisk-katolsk förkunnelse utan fjäsk för frestaren men med blicken riktad på Guds ord, på Frälsaren. S:ta Abela var länge en förmedlande länk mellan västkustens gammalkyrklighet och den rosenianska väckelsen. Flera av hennes poetiskt och teologiskt högtstående sånger fanns med i de äldre upplagorna av Sionstoner.

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Kom nu, syskon, och se på:
Härlighetens Herre lider.
Kära vänner, fråga då
varför han så ensam strider,
hur den onde anden kan
plåga en så helig man?

2. Varför är den man i nöd,
som vår nöd och plåga lättar?
Varför fattas honom bröd,
han som jord och himmel mättar?
Kom ni alla hit och se:
detta sker för syndare!

3. Käre Jesus, hjälp nu mej
satans hugg med ordet dämpa.
Vill jag dela arv med dej,
bör jag också med dej kämpa.
Liknöjdhet ej hjälper, nej,
ty den late vinner ej.

4. Jesus strider, han, Guds Son.
Människa, den vägen vandra.
Jesus lider spott och hån
och det väntar dej och andra.
Salig den som går hans spår!
Den en evig glädje får.

5. Gå ej på i egen kraft,
för då ska du duka under.
Se vad vapen Jesus haft,
bruka samma alla stunder.
Märk att då blir satan svag
och förlorar än i dag.

Text: Abela Berglund-Gullbransson, 1775-1822, ngt bearb. A.H.
Musik: Finsk, alt. svensk 1697

1. Vi fått en själ, men må vi den så sköta
att när en dag vi nås av dödens bud,
vi ej förfäras för vad vi får möta:
vår död, vår dom, vår evighet, vår Gud.

2. O, ve den själ som drömmer bort all tiden,
vår dyra såningstid för himmelen,
som vill med synd och värld behålla friden,
till dess det blir för sent att slåss med den.

3. Men saligt tusen gånger om det hjärta
som kan se längre än vad ögat ser,
som har sitt allt i Jesu död och smärta
och satans bländverk strax på båten ger.

4. Av Jesus buren mitt i själva döden
blir du som här med honom umgicks helst.
Välsignad är du i den sista nöden,
när allting sviker här ska du bli frälst.

Text: Abela Gullbransson, 1775-1822, ngt bearb.

Musik: Erkki Melartin