S:ta Abelas psalmer om frestaren och Frälsaren

Påskvänner!

En av västkustens stora själasörjare var Abela Gullbransson (1775-1822), vars dagbetraktelser och sånger alltfort är väl värda att läsas och sjungas. Här kommer hennes psalm för Invocavit (1 sönd i fastan) som gärna skulle få tas in i 2030 års psalmbok när nu Wallin ratade den 1819. 

S:ta Abela stod för en fullkomligt luthersk-ortodox, evangelisk-katolsk förkunnelse utan fjäsk för frestaren men med blicken riktad på Guds ord, på Frälsaren. S:ta Abela var länge en förmedlande länk mellan västkustens gammalkyrklighet och den rosenianska väckelsen. Flera av hennes poetiskt och teologiskt högtstående sånger fanns med i de äldre upplagorna av Sionstoner.

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Kom nu, syskon, och se på:
Härlighetens Herre lider.
Kära vänner, fråga då
varför han så ensam strider,
hur den onde anden kan
plåga en så helig man?

2. Varför är den man i nöd,
som vår nöd och plåga lättar?
Varför fattas honom bröd,
han som jord och himmel mättar?
Kom ni alla hit och se:
detta sker för syndare!

3. Käre Jesus, hjälp nu mej
satans hugg med ordet dämpa.
Vill jag dela arv med dej,
bör jag också med dej kämpa.
Liknöjdhet ej hjälper, nej,
ty den late vinner ej.

4. Jesus strider, han, Guds Son.
Människa, den vägen vandra.
Jesus lider spott och hån
och det väntar dej och andra.
Salig den som går hans spår!
Den en evig glädje får.

5. Gå ej på i egen kraft,
för då ska du duka under.
Se vad vapen Jesus haft,
bruka samma alla stunder.
Märk att då blir satan svag
och förlorar än i dag.

Text: Abela Berglund-Gullbransson, 1775-1822, ngt bearb. A.H.
Musik: Finsk, alt. svensk 1697

1. Vi fått en själ, men må vi den så sköta
att när en dag vi nås av dödens bud,
vi ej förfäras för vad vi får möta:
vår död, vår dom, vår evighet, vår Gud.

2. O, ve den själ som drömmer bort all tiden,
vår dyra såningstid för himmelen,
som vill med synd och värld behålla friden,
till dess det blir för sent att slåss med den.

3. Men saligt tusen gånger om det hjärta
som kan se längre än vad ögat ser,
som har sitt allt i Jesu död och smärta
och satans bländverk strax på båten ger.

4. Av Jesus buren mitt i själva döden
blir du som här med honom umgicks helst.
Välsignad är du i den sista nöden,
när allting sviker här ska du bli frälst.

Text: Abela Gullbransson, 1775-1822, ngt bearb.

Musik: Erkki Melartin