Postmodernismen

Påskvänner!

Det här, vänner, är klart upplysande - rekommenderas varmt, varmt (inte bara för Efs-are):

Appen

Påskvänner!

Ja, idag på Anders-dagen släpps alltså papperssångboken Lova Herren! Men appen för 89 kr är inte så dum den heller, Tvärtom, faktiskt. Testa gärna! Nu har jag också hittat noter, ackordanalys och koralsatser till alla 625 sångerna. (I mobiltelefonen alltså - tack vare appens premiumversion för 89 kr).

Kanske något även för en del Efs-are och Efs-föreningar?

Gott Nytt Kyrkoår! Lova Herren!

Påskvänner!

Gott Nytt Kyrkoår!

Även om papperssångboken inte släpps förrän på måndag (fin namnsdagspresent, tycker jag!) kan man redan nu skaffa appen. Jag talar givetvis om Efs:s systerorganisation Elm-Bv och dess sångbok Lova Herren. Dagen intervjuar missionsledaren Daniel Ringdahl, medan Världen idag intervjuar förlagets styrelsesekreteraren Jens Lunnergård. Årets julklapp? Kanske rentav nån Efs-förening som nappar på "Stora föreningspaketet" - 50 sångböcker för 8500 kronor?

Jo, jag erkänner mej skyldig till viss medverkan. Men jag får ingen provision utifrån försäljningssiffror, så ni riskerar inte att gynna mej om ni beställer :o).

Som sagt: Gott Nytt Kyrkoår! Biskop de facto Stefan Gustavsson har skrivit en fin hälsning till oss alla. Och på denna länk får ni en adventssång sång som INTE finns i den nya sångboken, men som fanns i den gamla. Jag tycker den är härlig, precis som Sionstoner 1972 nr 128 ("Tid är nåd") som vi var 4 stycken som sjöng i Efs Njutånger i söndags! Men jag bifogar även Ulf Lundells "Nådens år är här", som inte är en psalm eller direkt kristen sång öht men mycket tänkvärd ändå. Jag är faktiskt glad att Ulf använder och sprider begreppet "nådens år", som ger texten vidare perspektiv än bara t ex "ett nytt år" skulle göra. 

Men naturligtvis är Carl Olof Rosenius´ nyårsbön här nedan, som passar minst lika bra vid kyrkoårets början, alldeles ojämförlig i pregnans och evangelisk lödighet. Både Efs och Elm har tyvärr "slarvat bort" den, men den går ju lika bra att använda ändå. Här med en finsk melodi av Kaarlo Waismaa som föddes året efter att Rosenius dog:

1. Vår store Överherde, till dej vår lovsång går!
Du fått all makt i himlen och på jorden.
Din hjord så väl du vårdat i detta gångna år,
och därför finns den även kvar i Norden.
Du som för oss var dödad, du lever, och din hand
bär spiran över världen och över detta land,
bär nycklarna till döden och dess rike.

2. Om du nu åter sänker hit ner till denna jord
ett nådens år i hemlig, dunkel slöja,
vi vet ej vad det gömmer, men har ditt löftesord
att alla dagar du bland oss vill dröja.
Och har vi dej, vår Herre, vår Herde stark och god,
och dina helga källsprång: ditt ord och offerblod,
vi går de dolda skiften glatt till mötes.

3. Ja, vare det som kommer ett härligt Herrens år,
din nåd och makt gör känd på hela jorden!
Sök upp, församla, vårda de många vilsna får,
föröka nu och stärk den klena hjorden.
Låt många nu få smaka hur underbar du är
och bli i trons gemenskap med dej, o Jesus kär,
förenade och saliga för evigt.

4. Bevara dina trogna, o Herre, denna tid
i trons uppriktighet och Andens enhet,
i kärlek och i glädje, rättfärdighet och frid -
behåll bland oss ditt ord i kraft och renhet.
Utrusta dina vittnen med tröst och tålamod,
så att de alltid frimodigt vittnar om ditt blod,
och korsets smälek glatt med dej vill bära.

5. För hedningarnas skara, o Gud, vi ber till dej,
som evangelium åt alla unnar!
Låt sändebudens fötter då låta höra sej,
som seger genom Frälsaren förkunnar!
Välsigna våra syskon som nu ibland dem går,
och låt en väldig skara, långt fler än vi förstår,
en gång hos dej, o Jesus, saligt mötas.

Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år), bearb.
Musik: Kaarlo Waismaa (1869-1947)

Lutherska anekdoter

Påskvänner!

Pastor C G Hjelm var pacifist, men kunde ändå uppskatta en mustig replik från "andra sidan". I sina memoarer Sådant är livet (1-3) berättar han från sin tid i Helsingfors med omnejd om en mindre pacifistisk finsk baptist, som den 30 november 1939 tog ner bössan från väggen och yttrade: "Så är det då lovligt att skjuta ryssar igen." 

Lika okommenterat berättar Hjelm om en finsk pastor, som senare under kriget yttrade: "När man ser alla grymheter som begås i dessa tider, är det en tröst att vi får tro på ett evigt helvete."

Några mer lutherska anekdoter följer här. 

En luthersk präst som fick i hans tycke lite väl översvallande beröm från en beundrande församlingsbo svarade: "Om du visste allt vad jag tänker skulle du inte vilja ta i mej med tång ens en gång!" 

En annan (det var visst inremissionsledaren Vilhelm Beck i Danmark) fick tvärtom en rejäl skopa ovett, som han till sist avbröt med orden: "Nu måste du sluta! Annars släpper jag lös min Gammeladam, och han är mycket värre än din!"

Vem är ansvarig för Svenska kyrkans hemsida?

Påskvänner!

Man funderar med Anders Brogren på vem som är ansvarig för det som läggs ut på Svenska kyrkans hemsida. Ser att desinformationen från Allhelgona fortfarande står kvar på Svenska kyrkans hemsida, till vilseledning av skolungdomar och lärare som ska berätta om innebörden av helgerna:  

Historiskt har vi skilt mellan att minnas helgonens liv – på alla helgons dag – och att minnas våra närståendes liv – på alla själars dag. Men rent teologiskt är det ingen skillnad. 

Texten fortsätter med att det inte är någon skillnad mellan alla själar och alla helgon, eftersom vi alla är heliga på grund av Jesus´ kärlek till oss. Och det är sant att Jesus´ kärlek gäller alla. Och att han, som bibeln uttrycker det, helgade sig till ett offer för alla. Det är sant att Gud lär oss och Petrus att inte räkna någon människa som oren eller ohelig. För alla är återlösta och i den meningen helgade/avskilda av Herren Jesus till att vara hans egna (att "leva under honom i hans rike och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet", som Luther uttryckte det). Vi är alla kallade att bli helgon, precis som den botfärdige rövaren (och för den delen hans kamrat på andra sidan Jesus) var det.

Men därifrån till att säga att Alla själar och Alla helgon är samma sak "rent teologiskt" är ju en rent livsfarlig villolära och (mirabile dictu!) stridande mot både bekännelsen och förnuftet. Den har precis lika lite stöd i bibeln som de påvliga särläror om helgonen som våra bekännelseskrifter fördömer. Någon som läste dravlet kunde inte låta bli att muttra "S:t Hitler". Eller i alla fall "S:t Muhammed".

För några år sedan skickade Svenska kyrkan ut ett begravningsmagasin i tiotusentals exemplar, där man på framsidan kunde läsa en tydligt återgiven plakett med orden: "Det finns ingen död som ej bytes i glädje." Ingen dementerade. Det är väl som när Expressen enligt Bo Strömstedt hade löpet "PER ALBIN DÖD. KUNGEN I TÅRAR" och någon undrade: "Vet ni verkligen om kungen grät vid dödsbudet?" Svaret blev: "Nej, men tror du att hovet skulle dementera?"

Vem dementerade? Och vem reagerar nu? Ska vi ens fira advent innan vi kommit överens om vad som gäller? Finns det längre någon risk att gå förlorad? Eller inte? Hörde i söndags om en präst som fått höra av en sökare: "Finns det inget helvete behöver jag ju inte bli kristen."

Det ligger något i det.

Henrik Markgren till minne

Påskvänner!

Här i Hälsingland hade vi en präst och bibellärare som var född samma år som Bengt Pleijel, 1927. Henrik Markgren hette han. Liksom Bengt Pleijel på västkusten fick han in i sin sena ålders höst nåden att ha sina själskrafter i behåll, och jag hörde honom både tala och sjunga på Brogården så sent som i somras vid ett par tillfällen, både inom- och utomhus. Det lät kraftfullt som vanligt, precis som på klippet ovan, där han och barnbarnet Linnéa Markgren sjunger duett sommaren 2018. Men så drabbades Henrik nyligen av covid 19, och sjukdomen lade den kraftfulle mannen, som så många andra, på dödsbädden.

Minnena är många, naturligtvis fler bland dem som kände honom längre än jag. Mitt roligaste minne är nog när Henrik ledde bärplockarlägret 2015 på lägergården Skytesvallen väster om Färila, där han (liksom Bengt Pleijel på Åh stiftsgård) haft hand om många konfirmandläger. Vi var där hela familjen, och Henrik ledde både morgon- och aftonbönerna, inklusive sången, med kraftig stämma. Men inte minst kokade han frukostgröten, och som sig bör på ett bärplockarläger var det blåbärsgröt! Han avslöjade för mej hemligheten med den ovanligt goda gröten: han vispade i ett par ägg!

Saknaden är stor i familj och vänkrets, inklusive många Efs-kretsar. Men vi tror att Henrik var redo för både döden och domedagen, och att han för sin Frälsares skull får bida en glädjerik uppståndelse. Hebréerbrevet 13:7-8. (Eller förresten: läs hela kapitlet!)

Bengt Pleijels begravning - med Jesus i centrum

Påskvänner!

Nu får vi följa biskop de facto Bengt Pleijel till gravens vila. I en gudstjänst från idag kl 11 med Jesus i centrum och till bestående uppbyggelse, ledd av Berit och Göran Simonsson.

Bengts "söndagsgodis" inför Alla Helgons dag 2020 (som blev den dag han dog) finns här. Väl värt att smaka på än en gång. Inte bara för de snälla barnen. Hebréerbrevet 13:7-8.

Det är dock ett allvarligt memento för både Efs-are och andra att varken Bengt eller hans vigningsbiskop Bertil skulle ha fått bli präst- eller biskopsvigda i Svenska kyrkan av idag, medan ifrågasättanden av Kristi kroppsliga uppståndelse eller verkliga, självständiga gudomlighet oavsett vad vi tror om honom - eller t o m, vidunderligt att skriva, av Gud som en "från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmisk makt" - inte för alla stiftschefer i vår kyrka verkar utgöra några som helst prästvigningshinder eller avkragningsskäl! Domen ska börja på Guds hus, heter det ju.

Men frid, verklig frid över Bengts minne! Bengt som ogärna talade om sin "nära förestående bortgång" utan hellre om sin "nära förestående framgång"!

Bengts barn, Anne-Mette, Heidi och Erik, vill att man ger en gåva till Bibelskolan.com eller Oasrörelsen i stället för blommor:

Bibelskolan.com:
Swish: 123 574 99 40
PG: 402 30 79 - 9

Oasrörelsen:
Swish: 123 412 38 40
PG: 79 08 90 - 8

Skriv "Till Bengts minne".

Glad Domssöndag (eller?)!

Påskvänner! 

Sveriges kyrkoledare har visst utlyst en faste- och bönedag idag för alla som kan och vill. (Kardinalen har visst sagt att han inte kan helfasta, men var och en får hitta sin modell). Själv kör jag fasta halva dan, tror jag, (ungefär som när jag skulle på provtagning i torsdags 😮). Egentligen ska man, som pingstledaren Daniel Alm och Karin Wiborn från Sveriges Kristna Råd påpekade, inte gå omkring och berätta hur man fastar (det blir lätt lite religiöst skryt över det). Fast om ärkebiskop Sundberg om den föreslagna hutten ute i köket kunde ryta: "Nej tack, jag skåpsuper inte!" får jag kanske säga att jag inte smygfastar 😃. 

På Efs blir det "Öppen kyrka" kl 11.00-12.30. Kom dit bara om du inte kan låta bli (ni vet hur många det maximalt får bli). Knäfall är anbefallt av kyrkoledarna, men liksom fastan handlar det om att både vilja och kunna. Man får ju som Manasse "böja sina hjärtans knän" också. Även hemmavid. Vi i Njutånger ber särskilt för en svårt covid19-sjuk vän. Och tackar för varje syrerikt andetag vi själva får ta. (Har ni förut lika ofta tänkt på att varje andetag med frisk luft är som ett glas friskt, kallt vatten?).

Glad Domssöndag på er alla hur som helst! Än varar nådens tid. Och som de säger i sportsammanhang: domaren dömer! (Inte vi). https://domedagspsalmer.blogspot.com/   Och pröva och begrunda gärna S:t Lars ungdomssekreterare Jim Lagerlöf, tidigare präst här i Hudiksvall - vilken förlust för vår kyrka och våra ungdomar att han gick till Rom. (Nog för att han lutade åt det hållet och vissa säkert VILLE bli av med honom - men med rätt, i stället för styvmoderlig, behandling av en politiskt styrd kyrka kunde han ha blivit en god evangelisk präst).

Domedagspsalmer

Påskvänner! (Domedagsvänner?)

Kanske är dessa Domedagspsalmer något att sjunga hemma i helgen om vi inte kan samlas i kyrkan? (Om vi törs). Kolla även in Coronapsalmboken!

Stefan Swärd och Trumpismen

Påskvänner!

Stefan Swärd verkar vara tillbaka i gammal god form, som skribent åtminstone. Ett stort tacksägelseämne för oss som uppskattar honom och bl a hans analytiska förmåga. Han är visserligen EFK-are, men även många EFS-are läser honom gärna och med behållning (jo, det vet jag!). Hans böcker "Inte utan korset" och "Efter detta" adresserar ytterst angelägna frågor för alla våra samfund, och är i dessa stycken, såvitt jag kunnat finna, i god samklang med evangelisk-luthersk bekännelse.

Men även hans uppgörelse med "Trumpismen" har stort läsvärde. Inte minst för alla kristna i vårt land, oavsett politiska schatteringar. Rekommenderas!

Om Andreas Holmberg (biskopen)

Påskvänner!

Podd med min namne stockholmsbiskopen här. RE:formera-podden. Klart intressant, inte minst för oss Efs-are. Tack för den Magnus och Johan! 

PS. Andreas heter Bengt Andreas efter sin fader. Jag heter Nils Andreas efter min. DS.

Tolv år sedan skandalen i Strandänge

Påskvänner!

Evangelieboken och dess tre årgångar gör det lättare att placera vissa händelser. Det är ofta svårt att komma ihåg det exakta årtalet, men rätt treårsintervall brukar vara möjligt att identifiera. Alltså kan jag säga att det jag då kallade "Skandalen i Strandänge", då dagens texter lästes vid en ekumenisk gudstjänst i Segersta kyrka (platsen kan väl avslöjas nu!), måste ha inträffat för 12 år sedan, alltså år 2008, när jag själv var blott 38 år (rena ungdomen!). Dessutom bloggade jag ju om saken, och, ja, det var 2008. Här kommer händelsen och bloggtexten i repris inklusive den intressanta och styrkande respons man dåförtiden kunde få i kommentarsfältet (jag skrev nog f ö bättre då). 

Det förtjänar nog att påpekas att ormaläran om det förtjänstfulla syndafallet sedan dess publicerats, inte bara i i ett predikoutkast för Första söndagen i fastan ("Prövningens stund") i Svensk Kyrkotidning 2/2014 enligt Daniel Gustavsson (se hans kommentar till inlägget om den gamle ormen här) utan också i självaste Kyrkoalmanackan, också där inför Första söndagen i fastan (under reformationsåret dessutom!), utan några synbara och officiella reaktioner! 

Ormagiftet breder alltså tydligen ut sig också i svenskkyrklig förkunnelse. Men jag har faktiskt aldrig hört någon högkyrklig s k kvinnoprästmotståndare (alltså såna som biskoparna nuförtiden vägrar prästvigning i strid med samvetsklausulen från 1958!!!), utan bara andra slags präster, av biskoparna gladeligen prästvigda, tillsammans den ökände munken Grigorij Rasputin, den mer salongsfähige Oscar Wilde och en del ytterst salongsfähiga nysatanister, förkunna hur bra och nyttigt det är att ge efter för ormens frestelser. Det är väl egentligen en något mer utvecklad variant av Nikolaus von Amsdorffs groteska men förment lutherska villolära att goda gärningar vore skadliga (!) för saligheten. Här aposteln Paulus övertydlig (Rom. 3:8):  Inte kan vi säga: "låt oss göra det onda för att frambringa det goda". Sådana ord lägger några i vår mun, men de som förtalar oss på det sättet förtjänar sitt straff. 

Nu till blogginlägget från -08 som rubricerades

Skandalen i Strandänge 

eller

Sommarkantorns frispel

Påskvänner!

Det hände sej nyss en söndag att kyrkan i Strandänge besöktes av mer än 60 personer i olika åldrar. Det var bevars ekumenisk gudstjänst med ett gäng s.k. frikyrkliga på mariasidan och en hel radda konfirmander någonstans i mitten på karlsidan tillsammans med sommarkantorn och övriga "svenskkyrkliga". Sommarkantorn, som inte spelade denna höstsöndag, hade kommit tillbaka till församlingen för att efter gudstjänsten samtala med kyrkoherden om eventuellt fortsatt samarbete, om huruvida socknen kunde ställa upp som "fadderförsamling" för honom som nu går kantorsutbildning på distans. Solen sken, fåglarna kvittrade, övriga familjen var avlämnad inne i stan eftersom hans fru brukar gå i kyrkan även när hon inte tjänstgör där (surprise surprise!) och det var gemensam barngudstjänst med pingstkyrkan denna dag.

Sommarkantorn hade kommit fram till den kritvita, rymliga kyrkan strax efter klockringningen, då församlingen redan börjat sjunga Topladys gamla men sant evangeliska Klippa, du som brast för mig, som det nu var mycket länge sedan sommarkantorn hörde sjungas. Han hade diskret gått framåt några bänkrader, så pass att han kommit ut i de vida valvens rymd framför läktaren, och slagit sej ner bredvid en i kyrkliga sammanhang ovanligt jämnårig mansperson som suttit ensam på sin rad.

Nu fick de lyssna till kyrkvärden som med kraftfull altröst läste dagens heliga episteltext (eller om den nu - som det påstås i förordet i en av sommarkantorns biblar - egentligen inte är annat en slugt uttänkt fabel, en skickligt hopdiktad saga, skriven av någon som falskeligen utger sej för att vara Petrus och med egna ögon ha sett Kristus i hans majestät). Orden klingade länge mellan väggarna:

(Från Simon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, till dem som genom rättfärdigheten hos vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått samma dyrbara tro som vi). Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår Herre. Ty allt som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom som i sin härlighet och kraft har kallat oss. Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som begäret drar med sig i denna värld. Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. Ty om allt detta finns hos er och får växa till, blir er kunskap om vår herre Jesus Kristus inte overksam utan bär frukt. (Men den som saknar detta ser ingenting i sin närsynthet, han har glömt hur han blev renad från sina tidigare synder).

(Ja, de kursiverade orden inom parentes lästes förstås inte högt. Men för den med Andra petrusbrevet förtrogne kyrkobesökaren klingade de med).

Så sjöng alla tillsammans gradualpsalmen, Linderots väckande Säg mig den vägen som drager till livet med de drastiska orden "ljumma, lata sökare / finna ej sin Frälsare". Och sommarkantorn kände sej genast så där ljum och lat som han alltid känner sej när han sjunger den psalmen. Men han måste alltid medge att Linderot har rätt och att Emil Liedgrens bön måste bli varje sökares, t.o.m. den mest flitiges: "Själarnas herde, sök du mig, / aldrig jag når dig eljes."

Och så var det då tid för evangelietexten:

(Folket sade till honom: Vi har lärt oss i lagen att Messias stannar för alltid. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vem är denne Människoson?) Jesus svarade: Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner. När Jesus hade sagt detta lämnade han dem och var försvunnen. Trots att han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom. [---] Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariséerna ville de inte erkänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan. De älskade äran från människor högre än äran från Gud. (Jesus ropade: Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. Om någon hör mina ord men inte tar vara på dem, så dömer inte jag honom, ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda världen. Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord, han har mött sin domare: det ord jag har talat skall döma honom på den sista dagen).

(Ja, de kursiverade orden inom parentes lästes förstås inte högt. Men för den med Johannesevangeliet förtrogne kyrkobesökaren klingade de med).

Om sommarkantorn minns rätt var det vid denna punkt i gudstjänsten som en ung kvinna solosjöng den underbart vackra "Håll mitt hjärta, håll min hand".

Dags så för dialogpredikan mellan missionsförsamlingens ordförande och pastor loci. Dialogen var närmast kateketiskt upplagd med frågor och svar, och naturligtvis (?) var det pastor loci som förväntades sitta inne med svaren. Han har ju också ett särskilt ansvar för att ingen villolära av waldenströmsk eller annan typ skulle få sista ordet i denna evangeliskt-lutherska lokal, och EFS-are som sommarkantorn är kände sej denne rätt belåten med upplägget. Även om "missionaren" också tog rätt mycket plats och bredde ut sina frågor till små minipredikningar. Men temat Frälsningen och (som missionaren la upp det i anslutning till GT-texten) Frälsningens väg, var ju verkligen centralt och dialogformen hyfsat intresseväckande, om än inte självklart mer än en verkligt engagerad predikan.

Spänningen steg när pastor loci i ett tidigt skede gav en rejäl känga åt de frikyrkligas forna fråga "Är du frälst?" Han uppgav att frågan var vanlig för 20 eller åtminstone 30-40 år sedan, men att den tack och lov försvunnit idag. Så säger ni väl inte längre? frågade han och fick ett ganska kraftfullt, om än inte särskilt unisont, NEJ till svar. Nej, för det blev ju så fel och gav ett intryck av "vi och dom", av att människorna består av två grupper, av frälsta och ofrälsta.

Och som den evangelisk-lutherska person sommarkantorn har ju även han känt en olust inför just den frågeformuleringen - han vill hellre som Franzén ropa ut att "världen är frälsad / och segern är hans". Samtidigt kommer han inte ifrån apostelns ord: "Tro på Herren Jesus, så blir du frälst, du och hela din familj." Och han kände nu att pastor loci hade ett ansvar att förtydliga, att inte bara ge de s.k. frikyrkliga en taskspark utan erkänna det angelägna i själva omsorgen om människors frälsning. Men ett sådant erkännande kom den talande inte ens i närheten av. Inte utfrågaren heller.

Med stigande förvåning åhörde sommarkantorn dialogen. Förutom att missionaren faktiskt försökte anknyta till den glada GT-texten om folken som ska samlas (inte den hemska jesajatext som evangelisten Johannes citerade) så försvann verkligen de upplästa bibelorden närmast totalt när prästen försökte svara på frågor om vad frälsningen och frälsningens väg innebär. Han anknöt däremot till ett lösryckt ord från episteltexten om "gudomlig natur" och talade ganska mycket om att finna sej själv (och, förvisso, Gud i sitt inre), om gudagnistor och gudslikhet.

Lugn, bara lugn, sade sommarkantorn till sig själv. Efter några tusen gudstjänstbesök under snart 40 års tid har han verkligen hört det mesta och lärt sej att överse med mycket, tyda resten till det bästa och be den helige Ande fylla i det som fattas. Lugn, bara lugn. Det kommer säkert nånting om Jesus snart.

Men här nånstans började sommarkantorns puls stiga. Hjärtat dunkade:

Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn. Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn. Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret.

"När Jesus hade sagt detta, lämnade han dem och var försvunnen."

Missionaren börjar nu prata om GPS och Guds positionssystem. Om dopet och bönen som "vägen till vägen". Nu börjar det kanske likna något, känner sommarkantorn och slappnar av något, nu kommer nog Jesus in i bilden snart. Men prästen beskriver dopet som föräldrarnas sätt att lägga sitt barn i Guds händer och pratar om bönen som uttrycket för den där gudagnistan vi alla har inom oss - åjovars tänker sommarkantorn, visst kan man säga nånting sånt, men var kommer frälsningen in? - Han tänker på vad han läst om prästen Ted Harris som talat om frälsningen som "ett stort problem", eftersom potentialen och den goda kraften ju finns inom människan. Se www.credoakademin.nu/index.php/blog/blogpost/aer_fraelsningen_ett_problem/

Och sommarkantorn börjar tänka: är det här kanske det moderna evangeliet som konfirmanderna får lära sej nuförtiden - men hur stämmer det med Johannes´ och Jesus´ evangelium och med de goda gamla psalmer som står på nummertavlan...
...och pulsen stiger och plötsligt känner han: det är ju ekumeniskt idag, det är fritt och du kan kanske också säga något...
...och sommarkantorn hör ett skratt i kyrkan, och jo just det, dom skojar lite med varann därframme och prästen betonar att i kyrkan får man både skratta och gråta, visa glädje och besvikelse, t.o.m. applådera (surprise surprise)...
...du kan också säga något...
...nej sitt lugnt nu, det är dialog- och inte trialogpredikan och du får akta dej för att verka kritisk, bit inte den hand som ska föda dej om några år...
...nej, det är Guds Ande som manar dej, ungdomarna måste få höra om frälsningens väg tydligare än så här, du måste påminna om Jesus och vad Jesus själv säger:

Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn. Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret. Tro på ljuset...

Men plötsligt är det SLUTET av evangelietexten som börjar ringa i sommarkantorns stackars huvud (är det den helige Ande eller är det som Tommy Körberg säger schizofreni att tro något sådant?):

...tro på Jesus, men med tanke på fariséerna ville de inte erkänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan. De älskade äran från människor högre än äran från Gud.
...ville de inte erkänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan. De älskade äran från människor högre än äran från Gud.
...för att inte bli uteslutna ur synagogan. De älskade äran från människor högre än äran från Gud.
...De älskade äran från människor högre än äran från Gud.
...människor högre än äran från Gud.

Du måste säga något, du måste!

NEJ!

Det kan ju bli bättre på slutet. Det kommer ska du se, det kommer.

Och det var där någonstans som sommarkantorns öron började fladdra och ljuset från korfönstren började flimra. Vad står prästen där och säger? Ja, som jag sa i min predikan för 14 dagar sedan så kan det ju vara så att ormen i Edens lustgård talade sanning. Det finns även en judisk tradition som säger så. Ansvarighet, ökad gudslikhet, inget fall utan en positiv utveckling...
Ja, resonemanget väckte tydligen vissa reaktioner både för 14 dagar sedan och idag, viss rörelse förmärks i kyrkbänkarna och missionaren går snabbt med några överslätande, godmodiga ord över till en avrundning av denna intressanta dialogpredikan - en sista fråga, ett mer oprovocerande svar, en fridens lilja.

Nu är det inte jesusord eller johannesord som ringer i örat på sommarkantorn, nu är det C S Lewis-ord:

En del människor som säger om något att det är "bildligt" menat, drar av detta slutsatsen att det knappast har någon mening alls. De har rätt när de tror att Kristus talade bildligt när han sade åt oss att bära korset. De har fel när de drar slutsatsen att detta med att bära korset inte betyder mer än att leva ett hyggligt liv och ge måttligt till välgörande ändamål. De resonerar vettigt när de tror att helvetets eld är en bild - och de drar felaktigt slutsatsen att det inte betyder något allvarligare än grämelse. De säger att berättelsen om syndafallet i Första Moseboken inte är bokstavligt menad, och sedan fortsätter de med att säga (jag har själv hört det) att det egentligen var ett fall uppåt - vilket är som att säga att eftersom "mitt hjärta är krossat" är en bild, betyder det "jag känner mig mycket glad".

Nu har också sommarkantorn själv hört det. Pulsen slår högt, det susar för öronen. Nu finns det ingen återvändo. Nu måste han säga något om ingen annan gör det. Någon måste bryta decorum.
Men missionaren därframme, liksom prästen god, glad och snäll, gör det inte - hans vänliga smågnabbande hör bara till dialogspelets regler, humoristiska ifrågasättanden hör till, men allvar, ALLVAR, gör det inte, allvar är pinsamheters pinsamhet, långt värre och pinsammare än de grövsta villoläror framställda liksom på lek.

Nej nej, tänk bara tanken, gör inte det du tänker, du skämmer ut dej, du skämmer ut en ärlig präst som är modig på sitt sätt... var inte så högmodig, hur vet du att du vet... ...du får aldrig komma tillbaka hit och spela mer, tänk dej för...

...för att inte bli uteslutna... ...de älskade äran från människor högre än äran från Gud...

Och så skedde skandalen i Strandänge. Inte genast, men efter en liten stund. Först sjöngs ännu en sådan där märkligt god gammal psalm: O hur saligt att få vandra med dess allvarliga slutvers O må ingen bli tillbaka...må vi alla där få mötas... men sommarkantorn satt nu på helspänn och märkte knappt vad som sjöngs, han fumlade ner en femtilapp i kollekten (med superstjärnan som lämnade scenen och blev avhånad jesusbekännare "Jenny Lind med stadens lisor / sjunger andeliga visor").

Han gick fram i mittgången medan kyrkvärden ställde sej i ambon och ledde pålysningar och förbön, han ställde sej i tvärgången till södra kyrkporten och väntade - nu ser dom mej och undrar vad jag håller på med - han avancerade fram till kororgeln - det gäller att ha kontakt med organisten så att hon inte dränker ens röst i ett förspel - och berättade för kvinnan på orgelpallen att han tänkte säga några ord. (Visst borde han ha frågat prästen först, men prästen sa ju att det var OK att visa känslor i kyrkan, dessutom är det ekumeniskt och fritt idag, och det som ska sägas nu måste sägas vare sej man får eller inte).

Så tystnade kyrkvärden - så pålyste hon slutpsalmen Frälsare, tag min hand (också en så där märkligt god och fin psalm, om än liksom de övriga rätt gammal - det måste ha varit den gamle missionaren som valt psalmer), men orgeln startade ju inte av redovisad anledning så sommarkantorn kunde ta hennes plats vid ambon i godan ro.

Godan ro? Kände han sej lugn? Eller märkvärdig, stolt och bred? Tvärsom, alldeles tvärsom. Men så länge hade han inte brutit decorum på allvar. Än så länge var det bara en liten hälsning, lite fritt och ekumeniskt så där. Folk såg vänliga ut. Vad skulle han säga? Ungefär så här föll slutligen orden i den mån han själv kunnat minnas och återge dem ungefär rätt:

Hej! Jag kommer från X, jag lämnade fru och barn i Y, jag såg att det skulle vara ekumeniskt här och jag var ju sommarkantor här i somras och det var roligt att få komma tillbaka.
Jag går kantorsutbildning nu och siktar på att bli anställningsbar om några år. Och jag vet att det snart är kyrkkaffe och att alla längtar dit. Så här gör man ju inte, går och ställer sej så här.
Men jag måste få säga några ord. För (nu svajade rösten något) det var några ord i dagens evangelietext som högg tag i mej, orden om några som trodde något men inte sa det, för att de satte äran från människor högre än äran från Gud. Tack Z och tack Å för en intressant dialogpredikan. Ni sa mycket som var bra, men också - sånt som är rent farligt (här sökte sommarkantorn prästens blick och fann den, här skälvde också rösten ännu mer men återtog snart sin styrka).
För Svenska kyrkan måste bestämma sej. Det finns bara två alternativ. Antingen finns det en risk att i någon mening gå evigt förlorad, eller så finns det inte. Antingen finns det ingen risk, inget att frukta efter döden, oavsett hur vi ställer oss till Jesus. Och då måste vi peta bort dom där som varnar, som kanske frågar "Är du frälst"? eller som min mormor - hon var med i EFS som inte är riktigt frikyrkligt, men - som frågar som min mormor gjorde: "Hur har du det med Gud?" Eller också finns det en risk, och då...
Det är som när jag plockar svamp. Om min fru frågar "Finns det en risk att bli förgiftad om vi äter det här?" så kan jag ärligt svara nej och hon äter med glädje. Men minsta lilla tvekan skulle innebära ett JA - och hon skulle inte töras äta. (Naturligtvis).
Vi sjöng nyss: "Må vi alla där få mötas efter slutad pilgrimsfärd." Ja, vi får hoppas på det och be för både oss själva och varandra.
Men frälsningens väg - det är Jesus det.
Tack ska ni ha för idag.

Och när sommarkantorn hade sagt detta, lämnade han dem och var försvunnen.

Han hade talat - men hade han därför räddat sin själ? Skulle han inte ha sagt mer, varit skarpare och mindre snäll i tonen, varnat tydligare för det rent sataniska inskottet i slutdelen av dialogpredikningen? Skulle han inte också, tydligare, ha sagt: Tro på Herren Jesus, så blir du frälst! Hade han inte själv glömt att ropa ut det viktigaste: inledningsorden i dagens evangelium?
Ja, gode Gud, förbarma dig över sommarkantorn, över prästen, missionaren, de svensk- och frikyrkliga, konfirmanderna, alla människor i och utanför kyrkan...

Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn. När Jesus hade sagt detta, lämnade han dem och var försvunnen.

Frälsare, tag min hand,
fostra mig så
att jag i dina spår
alltid må gå.
Herre, för varje dag
mig till ditt hjärta drag,
att i din sanning jag
fast måtte stå.

PS. Ute i vapenhuset, raskt på väg in till stan för att hämta fru och barn (och för att slippa ledsna och arga kommentarer?), hörde sommarkantorn den unga tjejen som postludium börja sjunga nådens och frälsningens höga visa:

Amazing Grace, how sweet the sound,
that saved a wretch like me...

DS.

Ord i Nya testamentet som nog trots allt är avsedda att göra folk riktigt, riktigt rädda

Påskvänner!

Det är skillnad på präster och präster. Jag vet två i min församling som på begravningar och t o m minnesgudstjänster i allhelgonatid kunnat säga så här:

EVIGHETSFRÅGAN ÄR MÄNNISKANS VIKTIGASTE FRAMTIDSFRÅGA. MED GUD ELLER UTAN GUD. ATT BLI DET GUD HAR TÄNKT ELLER ATT MISSA MÅLET.

Och så har jag träffat en präst om öppet uttalat sin mening att Jesus aldrig vill skrämma folk. Snäll tolkning: att skrämma folk är aldrig yttersta målet med Jesus´ undervisning. "Inte av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse" som det stod om Herren i min konfirmationsbibel. Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Men ett av medlen är uppenbarligen att varna folk för att gå förlorade. Och nog måste man vara rätt förhärdad för att inte bli åtminstone lite, lite, lite rädd när man läser dessa ord ur Skriften:

  

UR MATTEUSEVANGELIET

”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tro inte att ni bara kan säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden. Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.” (Johannes Döparen)

”Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld.” (Jesus)

”Om ditt högra öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kastas i helvetet. Och om din högra hand förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kommer till helvetet.” (Jesus)

”Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den. Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar.” (Jesus)

”Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’” (Jesus)  

”Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet.” (Jesus) 

”Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen.” (Jesus). 

”Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, och mannens husfolk skall bli hans fiender. Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.” (Jesus)

 ”Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de underverk som har utförts hos er hade skett i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig i säck och aska. Men jag säger er: för Tyros och Sidon skall det bli lindrigare på domens dag än för er. Och du, Kafarnaum, skall du kanske bli upphöjt till himlen? Nej, du skall störtas ner i dödsriket. Ty om de underverk som har utförts i dig hade skett i Sodom, så hade staden stått kvar ännu i dag. Men jag säger er: för Sodoms land skall det bli lindrigare på domens dag än för dig.” (Jesus)

”Därför säger jag er: all synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som säger något mot den heliga anden får inte förlåtelse, varken i denna världen eller i den kommande. Antingen får ni säga att trädet är bra och frukten bra, eller att trädet är dåligt och frukten dålig; på frukten känner man trädet. Huggormsyngel, hur skulle ni kunna säga något gott, ni som är onda? Munnen säger vad hjärtat är fullt av. En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, och en ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd. Men jag säger er att varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.” (Jesus)

”Detta onda och trolösa släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet. Ty liksom profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona. Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo. När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på men hittar ingen. Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det ledigt och städat och snyggt, går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början. Så skall det också gå för detta onda släkte.” (Jesus)

Han lät dem höra en annan liknelse: ”Med himmelriket är det som när en man hade sått god säd i sin åker. Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. När säden växte upp och gick i ax visade sig också ogräset. Då gick tjänarna till sin herre och sade: ’Herre, var det inte god säd du sådde i din åker? Varifrån kommer då ogräset?’ Han svarade: ’Det är en fiende som har varit framme.’ Tjänarna frågade: ’Skall vi alltså gå och rensa bort ogräset?’ – ’Nej’, svarade han, ’då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar bort ogräset. Låt båda växa tills det är dags att skörda. När skördetiden kommer skall jag säga till dem som skall skörda: Rensa först bort ogräset och bind ihop det i knippen att eldas upp. Men vetet skall ni samla i min lada.’ - - - ”Den som sår den goda säden är Människosonen, åkern är världen, den goda säden är rikets barn, och ogräset är det ondas barn. Fienden som sådde det är djävulen. Skördetiden är världens slut, och skördefolket är änglarna. Som när ogräset rensas bort och eldas upp skall det bli vid världens slut. Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Och då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike. Hör, du som har öron. (Jesus)

Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det. När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga. Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. (Jesus)

”Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.” (Jesus)

”Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup. Ve dig, värld, med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer. Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll. Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.” (Jesus)

”Därför är det med himmelriket som när en kung ville ha redovisning av sina tjänare. När han började granskningen förde man in en som var skyldig honom tio tusen talenter. Eftersom han inte kunde betala befallde hans herre att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas. Tjänaren kastade sig ner och bönföll honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala alltsammans.’ Då kände hans herre medlidande med honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld. Men när tjänaren gick därifrån mötte han en annan tjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han grep honom om strupen och sade: ’Betala tillbaka vad du är skyldig!’ Den andre kastade sig ner och bad honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala.’ Men han ville inte utan gick därifrån och lät sätta honom i fängelse tills skulden var betald. När de andra tjänarna såg vad som hände tog de mycket illa vid sig och talade om alltsammans för sin herre. Då kallade denne till sig tjänaren och sade: ’Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad mig om det. Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat som jag mot dig?’ Och i sin vrede lät hans herre bödelsdrängarna ta hand om honom tills hela skulden var betald. Så skall min himmelske fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder.” (Jesus)

 ”Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” (Jesus)   

Jesus gick till templet och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han sade till dem: ”Det står skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste.”

”När kungen kom in för att se sina gäster upptäckte han en man som inte var klädd i bröllopskläder. Han sade: ’Min vän, hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Mannen kunde inte svara. Då sa kungen till tjänarna: ’Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret där ute. Där skall man gråta och skära tänder.’ Många är bjudna, men få är utvalda.” (Jesus)

Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som stänger till himmelriket för människorna. Ni går inte själva in, och dem som vill komma dit in släpper ni inte in. Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som far över land och hav för att vinna en enda proselyt, och när någon har blivit det gör ni honom till ett helvetets barn, dubbelt värre än ni själva. (Jesus)

Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som rengör utsidan av bägaren och skålen, medan de inuti är fulla av vinningslystnad och omåttlighet. Du blinde farisé, gör först bägaren ren inuti, så blir också utsidan ren. Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som är som vitkalkade gravar. Utanpå ser de prydliga ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och annat orent. På samma sätt visar ni upp ett rättfärdigt yttre för människorna, medan ert inre är fullt av hyckleri och orättfärdighet. (Jesus)

Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som reser monument över profeterna och smyckar de rättfärdigas gravstenar och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid skulle vi inte ha gjort oss medskyldiga till profeternas blod. Därmed visar ni själva att ni är söner till dem som mördade profeterna. Fortsätt som era fäder tills måttet är rågat. Ormar, huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till helvetet? (Jesus)

Därför skall jag sända er profeter, visa män och skriftlärda. Somliga av dem kommer ni att döda och korsfästa och andra kommer ni att piska i era synagogor och jaga från stad till stad. Så skall allt rättfärdigt blod som utgjutits här på jorden komma över er, alltifrån den rättfärdige Abels blod till blodet från Sakarja, Berekjas son, som ni mördade mellan templet och altaret. Sannerligen, alltsammans skall detta släkte få svara för. (Jesus)

När ni ser den vanhelgande skändlighet som profeten Daniel har talat om stå på helig plats (må den som läser fatta det rätt), då måste de som bor i Judeen fly upp i bergen. Den som är på taket skall inte gå ner och hämta vad han har i huset, och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka och hämta sin mantel. Ve dem som väntar barn eller ammar i den tiden. Be att ni slipper fly under vintern eller på sabbaten. Ty det skall bli ett lidande vars like inte har funnits från världens början till denna dag och inte heller kommer att finnas. Och om inte den tiden förkortades skulle ingen människa bli räddad. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas. Om ni då får höra: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte! Falska frälsare och falska profeter kommer att uppträda med stora tecken och under för att om möjligt bedra också de utvalda. Nu har jag sagt er det i förväg. Om ni alltså får höra: Han är ute i öknen, så gå inte dit, eller: Han är inne i kammaren, så tro det inte. Ty liksom blixten kommer från öster och lyser ända till väster, så blir det vid Människosonens återkomst. Där kadavret ligger, där samlas gamarna.” (Jesus)

”Strax efter den tidens lidanden skall solen förmörkas och månen mista sitt sken. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och då skall alla jordens stammar höja klagorop, och man skall få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet.” (Jesus)

”Som det var i Noas dagar, så blir det vid Människosonens ankomst. Under tiden före floden åt man och drack, gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken, och ingen visste något förrän floden kom och förde bort alla. Så blir det också vid Människosonens ankomst. Då är två män ute på åkern; den ene tas med och den andre lämnas kvar. Två kvinnor är vid kvarnen och mal; den ena tas med och den andra lämnas kvar. Håll er därför vakna, ty ni vet inte vilken dag er herre kommer. Det förstår ni ju att om husägaren visste vid vilken tid på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken och hindra honom från att bryta sig in i huset. Därför måste också ni vara beredda, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.” (Jesus)

”Tänk er en trogen och klok tjänare som av sin herre satts att ha uppsikt över tjänstefolket och ge dem mat i rätt tid. Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger. Men om det är en dålig tjänare, en som tänker: Min herre dröjer, och så börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med de druckna, då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om och hugga ner honom och låta honom dela lott med hycklarna. Där skall man gråta och skära tänder.” (Jesus)

”Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.’ Där skall man gråta och skära tänder.” (Jesus)

”När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster.” (Jesus)

”Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.” (Jesus)

”Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.” (Jesus) 

 

UR UPPENBARELSEBOKEN

Så säger Guds son, han som har ögon som eldslågor, och hans fötter liknar gyllene brons: ”Jag känner dina gärningar, din kärlek och din tro, ditt tjänande och din uthållighet och vet att dina senaste gärningar är fler än de första. Men det har jag emot dig, att du låter kvinnan Isebel hållas, hon som kallar sig profet och lär och förleder mina tjänare att bedriva otukt och äta offerkött. Jag gav henne tid att vända om, men hon vill inte vända om från sin otukt. Se, jag skall lägga henne på sjukbädden, och dem som horar med henne skall jag låta drabbas av svåra lidanden om de inte vänder om från hennes gärningar. Och hennes barn skall jag döda med pest. Och alla församlingarna skall förstå att jag är den som rannsakar njurar och hjärtan och som skall ge var och en av er vad hans gärningar är värda.”   

Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: ”Jag känner dina gärningar, det heter om dig att du lever, men du är död. Vakna upp och stärk det som finns kvar och som var nära att dö. Ty jag har funnit att dina gärningar inte håller måttet inför min Gud. Kom ihåg vad du har hört och tagit emot, och bevara det och vänd om. Ty om du inte vaknar skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig.” 

Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse: ”Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun.”

Och när Lammet bröt det femte sigillet såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och sitt vittnesbörd. Och de ropade med hög röst: ”Hur länge, du helige och sannfärdige härskare, skall du dröja med att hålla dom och utkräva hämnd för vårt blod på jordens invånare?” Och åt var och en gavs en vit klädnad, och de blev tillsagda att vara stilla ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de själva, hade nått sitt fulla antal.

Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Och det kom en väldig jordbävning, och solen blev svart som en tagelsäck, och hela månen blev som blod. Och himlens stjärnor föll ner på jorden, liksom höstfikonen faller från trädet när det skakas av stormen. Och himlen drogs undan som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser, och jordens kungar och de höga herrarna och härförarna och de rika och mäktiga och alla, slavar som fria, gömde sig i hålor och bland klippor i bergen och sade till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras stora vredesdag har kommit, och vem kan då bestå?”

Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem. Den förste blåste i sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med blod, och slog ner på jorden, och en tredjedel av jorden brändes av, och en tredjedel av träden brann upp, och allt grönt gräs brann upp. Den andre ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg slog ner i havet, och en tredjedel av havet blev till blod, 9en tredjedel av alla levande väsen i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under. Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna. Och stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattendragen blev till malört, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit bittert. Den fjärde ängeln blåste i sin basun. Då träffades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att tredjedelen av dem förmörkades och dagen miste en tredjedel av sitt ljus och natten likaså. Och jag såg, och jag hörde hur en örn som flög över himlens mitt ropade med hög röst: ”Ve, ve, ve över jordens invånare när de tre andra änglarna snart låter sina basuner ljuda.”

Den femte ängeln blåste i sin basun. Då såg jag en stjärna som hade fallit från himlen ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn. Och stjärnan öppnade avgrundsbrunnen, och rök steg upp ur brunnen som röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. Ur röken kom gräshoppor över jorden, och de fick samma makt som skorpionerna på jorden. De blev tillsagda att inte skada gräset på jorden, inte heller någon annan grönska eller något träd utan bara de människor som inte bär Guds sigill på sin panna. De fick inte döda dem men plåga dem i fem månader, och plågan som de vållar är som plågan av en skorpion när den stinger en människa. I de dagarna kommer människorna att söka döden, men de skall inte finna den. De kommer att önska sig döden, men döden skall fly ifrån dem.   

Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Då hörde jag en röst från hornen på det gyllene altaret inför Gud, och den sade till den sjätte ängeln med basunen: ”Släpp loss de fyra änglar som är bundna vid den stora floden Eufrat.” Och de fyra änglar som hade hållits redo för den timmen och den dagen och den månaden och det året släpptes loss för att döda en tredjedel av människorna. Antalet man i deras ryttarhär var tjugo tusen gånger tio tusen; jag hörde deras antal. Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: de hade eldröda och blåsvarta och svavelgula harnesk, och hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras munnar kom eld och rök och svavel. En tredjedel av människorna dödades genom dessa tre plågor, elden, röken och svavlet, som kom ur deras munnar. Ty hästarnas makt ligger i deras mun och i deras svansar; deras svansar liknar ormar och har huvuden, och med dem vållar de skada.De andra människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk: från att tillbe demoner och gudabilder av guld, silver, brons, sten och trä som varken kan se eller höra eller gå. Och de omvände sig inte från sitt mördande eller sin trolldom eller sin otukt eller sina stölder.

Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes starka röster i himlen som sade: ”Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans smorde, och han skall vara konung i evigheters evighet.” Och de tjugofyra äldste, som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud och sade: ”Vi tackar dig, Herre Gud, allhärskare, du som är och som var, för att du har tagit makten, din stora makt, och blivit konung. Folken vredgades, men din vrede har kommit och stunden då de döda skall dömas och då du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som fruktar ditt namn, höga och låga, och förgöra dem som förgör jorden.”

”Men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.”

Hela jorden greps av beundran för odjuret och följde det, 4och man tillbad draken för att han hade gett odjuret makten, och man tillbad odjuret och sade: ”Vem är som odjuret? Vem kan strida mot det?” Och det fick en mun som skröt och hädade, och det fick makt att hålla på i fyrtiotvå månader. Och det öppnade sin mun för att häda Gud, häda hans namn och hans tält, alla som bor i himlen. Det fick rätt att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar och länder och språk och folk. Och alla jordens invånare skall tillbe honom, var och en som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets bok hos Lammet som blev slaktat.

Och efter dem följde en tredje ängel som sade med hög röst: ”Den som tillber odjuret och dess bild och tar emot dess märke på sin panna eller sin hand, han skall få dricka Guds vredes vin, som hällts upp oblandat i Guds vredes bägare, och han skall pinas med eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Och röken från deras pina stiger i evigheters evighet, och de får ingen lättnad vare sig dag eller natt, dessa som tillber odjuret och dess bild, var och en som tar emot märket med dess namn. Här behövs uthållighet hos de heliga, hos dem som bevarar Guds bud och tron på Jesus.”

”Och jag hörde en stark röst ur templet som sade till de sju änglarna: ’Gå ut och töm de sju skålarna med Guds vrede över jorden.’ Den förste gick bort och tömde sin skål över jorden. Och det slog upp onda och svåra bölder på de människor som bar odjurets märke och tillbad dess bild. Den andre tömde sin skål över havet. Och havet blev till blod som från en död, och allt liv dog, allt levande i havet. Den tredje tömde sin skål över floderna och vattenkällorna. Och vattnet blev till blod. Och jag hörde vattnens ängel säga: ”Rättfärdig är du som är och som var, du helige som har fällt denna dom. De har utgjutit heliga mäns och profeters blod, och därför har du gett dem blod att dricka. Det har de förtjänat.” Och jag hörde altaret säga: ”Ja, Herre Gud, allhärskare, sanna och rättfärdiga är dina domar.” Den fjärde tömde sin skål över solen. Och solen fick rätt att sveda människorna med eld, och de sveddes i stark hetta, och de hädade Gud som hade makt över dessa plågor och ville inte omvända sig och ge honom sin hyllning. Den femte tömde sin skål över odjurets tron. Och dess rike lades i mörker, och människorna bet sönder tungan av smärta och hädade himlens Gud för sina smärtor och sina bölder och vände inte om från sina gärningar. Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat. Och dess vatten torkade bort så att vägen öppnades för kungarna från Östern. Och jag såg att ur drakens mun och ur odjurets mun och ur den falske profetens mun kom det tre orena andar som var som paddor. De är demonandar och kan göra tecken, och de gick ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, allhärskarens, stora dag. ”Se, jag kommer som en tjuv. Salig den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och blottar sitt kön.” Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon. Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst kom från tronen i templet, och den sade: ”Det har skett.” Och det kom blixtar och dån och åska, och det blev en väldig jordbävning, så stor att något liknande inte har förekommit så länge människor funnits på jorden, sådan var jordbävningen och så väldig. Och den stora staden slets i tre delar, och folkens städer störtade samman. Och Gud glömde inte det stora Babylon utan gav det bägaren med sin stränga vredes vin. Alla öar försvann, och bergen fanns inte mer. Och väldiga hagel, tunga som talenter, föll ner från himlen på människorna. Och människorna hädade Gud för hagelplågan, ty den plågan var mycket svår.

Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. Och han ropade med stark röst: ”Störtat, störtat är det stora Babylon. Det har blivit ett tillhåll för demoner, ett näste för alla orena andar, ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. Ty för hennes otukts skull har alla folk fått dricka vredens vin, och jordens kungar har horat med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom hennes makt och lyx.” Och jag hörde en annan röst från himlen säga: ”Dra bort från henne, mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har tornat upp sig ända till himlen, och Gud har inte glömt det onda hon har gjort. Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för hennes gärningar. Häll upp dubbelt åt henne i den bägare där hon har blandat sin dryck. Ge henne lika mycket plåga och sorg som hon själv har omgett sig med glans och lyx. Hon säger i sitt hjärta: ’Jag sitter som drottning, jag är inte änka och skall aldrig behöva sörja.’ Därför skall hennes plågor komma på en enda dag, död och sorg och svält, och hon skall brännas upp i eld. Ty stark är Herren Gud som har dömt henne. Och jordens kungar, som har levt med henne i otukt och lyx, skall gråta över henne och klaga när de ser röken från bålet och själva står på avstånd, skrämda av hennes plåga. De skall säga: ’Ve, ve, du stora stad, Babylon, du starka stad, på en enda timme har domen kommit över dig.’ 

Och jag såg odjuret och jordens kungar och deras härar, som samlats för att strida mot honom som satt på hästen och mot hans här. Och odjuret togs till fånga och likaså den falske profeten, som gjort tecken inför odjuret och förfört dem som tagit emot dess märke och tillbett dess bild. De kastades båda levande i eldsjön som brinner av svavel.

Och djävulen som förförde dem kastades i samma sjö av eld och svavel som odjuret och den falske profeten, och de skall plågas dag och natt i evigheters evighet. Och jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den, och jorden och himlen flydde inför honom, och det fanns inte längre någon plats för dem. Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. Och havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok kastades i den brinnande sjön.

De fega och otrogna och skändliga, mördare, horkarlar, trollkarlar, avgudadyrkare och alla lögnare, deras plats är i sjön som brinner av eld och svavel, och det är den andra döden.  

Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet. Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och få gå in i staden genom dess portar. Men utanför är hundarna och trollkarlarna och horkarlarna och mördarna och avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och lever i den.

Jag vittnar för var och en som hör profetians ord i denna bok: Om någon tillfogar något skall Gud tillfoga honom de lidanden som det står om i denna bok. Och om någon tar bort något av orden i boken med dessa profetior skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och den heliga staden, som det står om i denna bok.