Romerskt och evangeliskt

Påskvänner!

Som i blixtbelysning ter sej skillnaden mellan romerskt och evangeliskt i den underbart vackra och i många avseenden djupt uppbyggliga "Stabat mater dolorosa" av Jacopone da Todi. Nedan återger jag först min egen evangeliserade bearbetning och sedan, för att bearbetningsbehovet ska framgå, den andra hälften av poemet i den gamla svenska översättningen. Inte kan väl en evangelisk församling sjunga slikt (särskilt stroferna 15 och 18)? Men det marianska perspektivet är viktigt - jag ser gärna "de smärtorika mysterierna" genom mor Marias ögon.




1. Modern stod med krossat hjärta
vid det kors där, full av smärta, 
Sonen led för syndig värld. 

2. Gruvlig ångest henne brände, 
och hon modershjärtat kände 
genomborrat av ett svärd. 

3. O hur sorgsen, hur bedrövad, 
övergiven, tröst berövad, 
var Guds moder i sin nöd! 

4. Vem kan fatta vad hon lidit
och hur hennes hjärta svidit 
under Sonens bittra död? 

5. Kan du stå vid hennes sida 
utan att med henne lida 
under folkets spe och hån? 

6. Kan du tårlös se den smärta, 
som nu sargar moderns hjärta, 
lidande med älskad Son? 

7. För oss fallna mänskor plågad, 
smärtans kalk, till brädden rågad,
tömmer Sonen, ja, det sker!

8. Och vi hör nu mellan ropen 
av den grymma pöbelhopen
hur han till sin Fader ber. 

9. Jesus, du all kärleks källa, '
evigt ska ditt offer gälla, 
låt mig efterfölja dig. 

10. Må ditt kval allt ont förtära.
Att dig älska, att dig ära, 
lär din mor Maria mig. 

11. Låt alltmer mig lära känna
dina sår, låt dem sig bränna
in för evigt i min själ.

12. Du i smärta dig har vridit,
du för mig har döden lidit,
låt mig i din död få del.

13. Med din moder vill jag gråta.
För att kunna oss förlåta
syndens straff för oss du bär.

14. Låt vid korset mig få dröja,
ödmjukt där jag knä vill böja,
tillbe med din moder kär.

15. Jesus, nådens källa rika,
ser du mina krafter svika,
hjälp mig du att härda ut.

16. Låt mig leva till din ära,
ödmjukt jag mitt kors vill bära,
tålig intill livets slut.

17. Du som lidit sådan smärta,
tänd din kärlek i mitt hjärta
med ditt kors och med ditt blod.

18. Var mig när i varje fara,
mig från evig död bevara,
du min Frälsare så god.

19. Lär mig du att seger vinna,
i din seger hjälpen finna
också i min sista nöd,

20. så att fri från syndabanden
jag får nå de sälla landen
där det ej finns någon död. 

Men ursprungligen består alltså andra delen av psalmen - som ännu i den romersk-katolska psalmboken Cecilia - av en bön till jungfru Maria, "helga Jungfru ärorika" "mig från evig död bevara", som väl ändå är omöjlig att bruka som psalm i en evangelisk kyrka (trots det olyckliga exemplet SvPs 480)?

(9. Jesu moder, kärleks källa,
då jag ser dig tårar fälla
vill jag gråta ock med dig. 

10. Dina kval må mig förtära.
Honom älska, honom ära,
o Maria, lär du mig. 

11. Helga moder, lär mig känna
Jesu kval, att de må bränna
djupt sig in uti min själ.

12. Han i smärta sig har vridit,
han har döden för mig lidit,
låt mig i hans kval få del.

13. Moder, låt mig med dig gråta,
ty att Gud må mig förlåta
syndens straff din Son nu bär.

14. Låt vid korset mig få dröja,
ödmjukt där jag knä vill böja,
vid din sida, moder kär.

15. Helga Jungfru ärorika,
skulle mina krafter svika,
hjälp mig du att härda ut.

16. Dina kval må mig förtära,
ödmjukt vill jag korset bära,
tåligt intill livets slut.

17. Låt mig känna Jesu smärta,
kärlek brinne i mitt hjärta
för hans kors och för hans blod.

18. Var mig när i varje fara,
mig från evig död bevara,
helga moder, huld och god.

19. Lär mig korset trofast bliva,
det allena kan mig giva
hjälp uti min sista nöd, 

20. så att, fri från stoftet, anden
svävar till de sälla landen
där ej finnes någon död).

Katekesfråga 18: När älskar vi Gud över allting?